Bloggarkiv
7 oväntade fördelar med att bo i kommunitet
Jag befann mig förra vecckan på Frizon för att montra för kommuniteter.se. En sak jag brinner för att kommunicera är att kommunitetsliv och egendomsgemenskap är både enkelt och väldigt kul.
Folk tänker sig ofta att ett liv i kommunitet är det radikalaste en kristen kan göra och att det skulle vara svårare än att bygga eiffeltornet, men faktum är att det är mycket mindre radikalt än att till exempel gifta sig och att det gör livet mycket enklare, inte svårare.
Det må vara svårare att leva självcentrerat i kommunitet, men det är inte svårare att leva. Livet blir enklare, och roligare!
På festivalen plitade jag ner några av alla fördelarna med kommunitetsliv som jag tror att många inte tänker på. De är främst relevanta i en större kommunitet där man bor ihop och delar ekonomi, men vissa punkter kan även märkas i andra typer av kommuniteter: Read the rest of this entry
Varför är vi så ensamma?
Nytt avsnitt av Jesusfolket! Sverige har flest ensamhushåll i världen. Individualismen löper amok i vår kultur och allt fler känner sig utlämnade. Vad beror detta på, och hur kan vi genom församlingsliv och kommuniteter upprätta hållbara gemenskaper? Detta pratade Micael om på ett av Frizonfestivalens seminarier förra veckan.
Stort tack till Frizon för inspelningen! Kolla in deras podd Frizonpodden.
Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!
Kommunitetsinspiration på Frizon
Nästa vecka drar jag till Frizon! Under fyra dagar kommer jag tillsammans med bland annat Elof från Kommuniteten Oikos montra och presentera kommunitetsliv för massa kristna ungdomar. Vi kommer ha en fin banderoll för kommuniteter.se och massa smaskigt material att förkovra sig i. Och förstås skön och mysig stämning!
Montern är ett samarbete mellan Hjämareds folkhögskola som driver Pilgrim och Kommunitetsåret samt Jerusalemprojektet. Om du vill hjälpa oss bära kostnaderna för detta, ge en gåva till Jerusalemprojektets bankgiro 126-4282 eller swisha till 123-199 57 11.
Jag kommer även hålla ett seminarium på festivalen, eller som kidsen numera kallar det: happening. Det heter Varför är vi så ensamma? och presenteras på följande sätt:
Sverige har flest ensamhushåll i världen. Individualismen löper amok i vår kultur och allt fler känner sig utlämnade. Vad beror detta på, och hur kan vi genom församlingsliv och kommuniteter upprätta hållbara gemenskaper?
Det ska bli spännande detta!
Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. Del 1
”Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl.
Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.”Matt. 6:19
Oftast säger kristna människor jag vill leva för andra, Jag vill leva efter Apostlarnas lära och livstil men när dem får kallelse då blir inte saken lätt. Jag vet att det är inte lätt men att följa kallelse ska vara lika lätt så som man vakna upp tidigt varje dag och gå till jobbet. Jag menar att åka till jobbet kan vara ibland jobbigt men man har något man ser framemot då gör det oavsett vad.
Alla får kallelse efter sina förmåga
Ni känner vår herre Jesu Kristi stora gåva: han, som var rik, blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom. Det är ett råd jag ger er, och det kan ni ha nytta av, ni som i fjol påbörjade arbetet, och det med god vilja. Fullfölj nu arbetet, så att resultatet svarar mot den goda viljan – allt efter er förmåga. Har någon bara den goda viljan, så är han välkommen med vad han har och bedöms inte efter vad han inte har. Meningen är ju inte att andra skall få det bättre och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt, som det står skrivet: Han med mycket fick inte för mycket, han med litet fick inte för litet.
2 Kor 8:9-15
”Allt efter er förmåga. Har någon bara den goda viljan, så är han välkommen med vad han har och bedöms inte efter vad han inte har. ” Gud ger inte kallelse som du inte klarar av att fullfölja, att leva i egendomsgemenskap är vi alla kallade för. Många säger jag vill men klarar inte av att leva i ett kollektiv där nya människor kommer ständigt där jag inte har en privat liv/stund. Gud vill att du ska ha privat stund med Honom i ensamhet men samtidigt vill vår Herre att vi ska ha gästfrihet. Adam och Eva hade kallelse men samtidigt så hade dem också egen tid en kvalitativ tid med varandra. Gud är en Gud av balans. Read the rest of this entry
Rapport från #Frizon15
Pannkaksgänget på Frizon!
Jag är just nu på ett av Sveriges största kristna ungdomsevent – Frizonfestivalen. Det är min femte festival nu och jag tycker den blir bättre och bättre, den ger ungdomar en väldigt bra mix mellan Evangeliet, Andens gåvor, aktivism och mission inte bara genom de olika utställarna utan också genom de seminarier, predikoteman och aktiviteter som festivalledningen arrangerar.
Jag kan till exempel sitta i Erikshjälpens tält, sjunga egenskrivna sånger om rikedomsbekämpning och ekonomisk utjämning och prata med aktivisterna där om att hjälpa romer i Rumänien, för att nästa stund lyssna på Mårten som slår sig ner i samma monter och berättar om blinda som ser, döva dom hör och människor som tar emot Jesus i Pakistan när han var där med Mission SOS. Det är Hela Pingsten det – mirakler och socialt engagemang kombinerat.
Jag är här och montrar för Pannkakskyrkan, evangelisationsorganisationen som sprider Himmel och pannkaka på gator och torg. Vi leker, sjunger lovsång och samlar in medlemmar. Vi har pannkaksvändartävling som väcker en del uppmärksamhet, även om det inte alls kommer så mycket folk som när vi gör det vi är bra på – delar ut pannkakor.
Antika mirakulösa Jesushippies
Jag har många strängar på min lyra: pluggar freds- och konfliktstudier, är med och leder en husförsamling, leder en biståndsorganisation, leder en aktivistgrupp, en evangelisationsgrupp och skriver blogginlägg, debattartiklar, håller föredrag och så vidare. Men! Ett av mina coolaste projekt som sker i det tysta är boken jag skriver för ett amerikanskt förlag: Ancient Miraculous Jesus Hippies!
Bokens tes är att den sanna profetiska kyrkan genom tiderna förenat mirakler med aktivism för fred och rättvisa. Det finns mängder med kristna rörelser som gjort detta i kyrkohistorien, och många av dem har varit underdogs medan den institutionella kyrkan ägnat sig åt förföljelse, korståg, framgångsteologi och andra dumheter.
Exempel på karismatiska aktiviströrelser är den prekonstantinska fornkyrkan, ökenväckelsen, klosterrörelsen, franciskanerorden, valdensarna, anabaptisterna, gråkoltarna, de tidiga pingstvännerna, Jesusfolket, Vineyard och Iris Global.
I somras talade jag om flera av dessa rörelser i ett föredrag på festivalen Frizon, titulerat ”Karismatisk aktivism i Andens kraft”. Här kan ni lyssna på det:
Här är anteckningarna till föredraget.
Från Paradise Hotel till ett liv med Jesus
Otroligt inspirerande gästinlägg av Paulina Bohlin, som även finns publicerad på hennes egen blogg.
Innan Frizon
En junimorgon när Tobias vaknade upp hade han en känsla av att han borde åka på roadtrip till Öland. Något inom honom pekade på den kristna campingen Lötorp och han förstod att han borde gå på ett av deras möten. Detta har han aldrig tidigare varit intresserad av.
Samma kväll har barndomsvännen Miguel åkt till campingen med sin mamma. Han behövde en paus från vardagen och tyckte att barndomsstället var en bra plats att spendera helgen på.
Killarna får syn på varandra. Efter 9 år.
Miguel säger: ”När jag kommer in i tältet ser jag en kille som är sjukt lik mig, jag känner igen honom i mig själv och skrattar lite för mig själv. Killen har solglasögon precis som jag, han har samma outfit! Samma frilla och båda två har tatuering över hela armen!! Jag blev fundersam på vem det var men försökte fokusera på själva mötet & Gud”.
När mötet är slut går Miguel ut ur tältet och stöter då på killen som han tidigare uppmärksammat. Han ser, till sin förvåning, att det är Tobias som han umgicks med på denna camping när han var liten. Ett skratt bröt ut. De kände direkt att Gud hade ett finger med i spelet. Sedan föll det sig ganska naturligt att de fortsatte umgås på campingen. Tillsammans sökte de Gud och frågade vad han ville med deras liv. Read the rest of this entry
#Frizon14: Tillbedjan, aktivism och helig kaostopi
Nu ligger jag utslagen och förkyld i en skön soffa och lyssnar på lovsång från bönetältet. Årets Frizonfestival är över och jag är så tacksam till Gud för allt som har hänt. Att sammanfatta mina erfarenheter känns väldigt svårt men jag ska göra mitt bästa.
Mina fina resekamrater
Nyss nämnda bönetält är festivalens karismatiska, tillbedjande hjärta, och det var med ett gäng underbara bönefunktionärer jag åkte hit samtidigt som vi skjutsade Pannkakskyrkans husvagn. Bönefunktionärerna gick omkring och bad och profeterade hela festivalen, och när jag pratade med dem vittnade många om helanden som hade skett. Själv var jag dock funktionär i Laboratältet, en sammanslagning av Världens tält, som uppmärksammat globala frågor, och Virustältet, som uppmärksammat aktivism och anarkism. Sammanslagningen kändes klockren och tältet var ett naturligt komplement till bönetältet (labora betyder arbeta på latin, och i klosterrörelsen är ju mottot ora et labora, be och arbeta). Vi hängde upp både ett arabiskt N för att uppmärksamma förföljelsen av kristna i Irak och en kristen anarkistisk flagga om att Himlen är vårt hemland utanpå Laboras väggar.
Labora
Inne i tältet sålde vi Fairtrade-fika och gav bort gratis thé och vi arrangerade coola seminarier såsom Aktivism i Andens kraft, Jämställdhet i Guds Rike, Mod att hjälpa tiggare, Verktyg och nätverk för flyktingaktivism, Mod i ett krig i Centralafrikanska Republiken, med mera. Och på kvällarna körde vi party med reggae, Balkan beat eller palestinsk hip hop.
Laboras crew
Predikan om Guds Rike
Som sagt fick jag tala i bönetältet på Frizon, och min goda vän Frida var snäll att filma hela alltet. Jag inledde med att prata om hur Guds Rike är beroende av att Gud gör mirakler – annars utgör kyrkan bara människors rike – och gav exempel på när min kompis Elias var med om ett stort mirakel som ledde en man till tro. Därefter talade jag om hur miraklerna visar att Guds vilja sker på jorden såsom i Himlen, och att denna vilja också vill ha fred och rättvisa. Men vad innebär fred och rättvisa? De flesta tycker det låter som bra grejer, men vad innebär det i praktiken? Det här var vad jag ville betona:
- Det måste innebära ekonomisk utjämning, eftersom Gud vill att det ska bli lika för alla (2 Kor 8:13-14)
- Det måste innebära ständigt motstånd till krig, ockupation och förtryck, även i Palestina.
- Det måste innebära gästfrihet gentemot flyktingar och en vägran att utvisa människor till fattigdom.
- Det måste innebära ett stopp på konsumtionshetsen och medveten konsumtion av miljövänliga, rättvist handlade varor.
- Det måste innebära att sluta köpa onödiga saker och mycket mindre köttätande av miljöskäl.
På väg mot världens bönevirustält
Bönetältet och världens tält
Jag är sjukt uppmuntrad efter Frizon, många har kommit till mig och sagt att de vill förena karismatik och aktivism. Dock tycker ganska många att det är svårt att glida mellan bönetältet å ena sidan och världens tält och virustältet å den andra utan att det känns konstigt och ovant. Aktivister som tycker bönetältet är freaky för att folk börjar skratta när de ber, och karismatiker som tycker virustältet är freaky för att folk har dreads och lyssnar på punk.
En före detta medlem i Frizonledningen uttryckte sin frustration över att det var som att karismatiken och aktivismen var två poler på festivalen, och den enda hon kände till som rörde sig obehindrat var jag. Men se det stämmer då inte! Jag har redan nämnt Frida, Johan och Anton som är goda exempel på Frizons karismatiska aktivister. Därtill har vi Ulrik, Agnes, Beatrice, Jon, Liselotte och många många fler.
Det var så kul när David som jobbade i bönetältet kom fram till mig och sa ”Micael, jag har hört att du har kommunistiska idéer.”
”Öh, eh, jo typ, hehe” sa jag och förberedde mig för att ta emot en utskällning.
”Underbart, det har jag också, vi måste snacka om det nån gång!”
På Frizon förra året talade jag i virustältet om Guds Rike (videon ovan), där jag betonade tecken och under. I år var jag inbjuden till bönetältet att tala om Guds Rike, och jag pratade tio minuter om tecken och under och trettio om fred och rättvisa. Och responsen var positiv, även om hallelujaropen minskade litegrann när jag sa att fred och rättvisa borde gälla i Palestina också. 🙂 Men jag är positiv inför framtiden, jag tror föreningen är igång och att Gud redan har smort ett stort gäng karismatiska aktivister att gå i Stefanus kallelse och sprida samhällsförvandlande Jesusväckelse halleluja.
Frizons karismatiska aktivister
Anton soakar i bönetältet
Efter att ha ätit min vegetariska hamburgare slog jag mig ner i TMU:s tält en kväll under förra årets Frizonfestival. Jag pratade med min kompis Samuel som montrade där och berättade om hur fantastisk Heidi Baker hade varit på New Wine-konferensen några veckor innan, med sin kraftfulla predikan om mission och bistånd i Andens kraft. Plötsligt vandrar Anton Nilsson förbi (@limtub på twitter, följ honom), och jag utbrister ”Eller hur, Anton?”
”Vadå?”
”Vad tycker du om att förena tecken och under med fred och rättvisa?”
Han tittar allvarligt på oss. ”Det är ett måste.”
När festivalen var slut skrev jag ett blogginlägg om potentialen för att sammanlänka aktivismen och karismatiken på Frizon. Virustältet, Världens tält och bönetältet ligger nära varandra och folk springer emellan om vartannat. Samma sak gäller årets festival som börjar idag.
Frida som vikarierat på den här bloggen och som är aktiv i karismatiska Brickebergskyrkan med stor hunger efter Andens gåvor hjälper till i årets Virustält. Johan som ledde lovsång på Stockholms bönehus minikonferens i helgen med talare från Bethel Church ska montra med mig och några till för Diakonia. Förra året fick jag tillfälle att hålla seminarium i Virus om Guds Rike, i år har jag blivit inbjuden att tala i Bönetältet om gissa vad – Guds Rike. Budskapet är detsamma: Riket innehåller både karismatik och aktivism.
Så om ni ska vara på Frizon, hälsa på mig om ni ser mig (har ett stort rött kors om halsen och kommer hänga i ovan nämnda tält). Gudsrikespredikan är kl 21 på lördagen i Bönetältet, och därtill kommer jag vara med på ett seminarium om radikal privatekonomi i Virus fredag kl 17. Annars rekommenderar jag starkt vittnesbördsmötena i Bönetältet samt Pannkakskyrkans monter 🙂
#frizon12 del 3: Highlights
Min vän David Wellstam skrev häromdagen en fantastiskt bra bloggpost om ungdomars desperata hunger efter Gud och Hans gärningar på lägret Chili:
[Det sker] mirakler varje dag på Chililägret. Ungdomarna förväntar sig att de ska ske och att de är en del av det normala kristna livet. […] På förbönsplatsen på Chililägrets kvällandakter sker det så mycket helanden och ingripanden av olika slag att lovsången då och då behöver ta en paus för att ge plats för vittnesbörd. Det finns en kultur av förtröstan på att Jesus är lösningen på alla problem och hundratals söker förbön varje kväll.
Denna bild av ungdomars hunger efter mirakler bekräftades i bönetältet på Frizon, den tredje plats jag framför allt spenderade festivalen på förutom Världens tält och Virus. Här har det varit en hel del folk under alla bönepassen, men det som utan tvekan lockade mest folk var vittnesbördsmötena som Teen Challenge arrangerade. Tältet var fyllt med ungdomar som ivrigt delade och/eller lyssnade på vad Gud gör: helanden från allvarliga sjukdomar och skador, upprättelse för utnyttjade och utsatta människor, oplanerade och överraskande frälsningsunder. Och det betonades att vi inte får glömma att kamp är nödvändigt för att detta ska ske, vi berättar inte Jesushistorier för att inbilla oss att livet är en dans på rosor utan för att uppmuntra till att fortsätta sätta Guds Rike först och främst.
Fullsatt
#frizon12 del 1: Anders Borg i Sherwoodskogen
Jag befinner mig just nu på den kristna festivalen Frizon. Här finns massvis med folk jag känner, sjukt intressanta seminarier om allt från helande till motstånd mot Systemet, samt väldigt bristfälligt internet, vilket är rätt skönt (och frustrerande). Anledningen till att jag är här är att jag montrar för Diakonia som har ockuperat en plats i det stora cirkustältet Världens tält:
Vår monter!
Som jag redan skrivit bedriver vi en kampanj för att stoppa skatteflykten från fattiga länder. Som skylten på bilden ovan demonstrerar förlorar fattiga länder mer pengar i skatteflykt än de får i bistånd. Detta är förödande för deras utveckling. Antalet linfrön i burkarna på bilden nedan motsvarar antalet barn som dör per år av saker som hade kunnat förhindras om skatteflykten inte ägt rum, enligt Christian Aid. Kan ni gissa hur många det är?
Döda barn
Pacifism på Frizon
Det är fantastiskt att se hur Gud omformar EFK till en fredskyrka. EFK Ung har en tydlig pacifistisk hållning med hänvisning till EFK:s baptistiska arv – och mycket riktigt var en väldigt stor del av EFK:s medlemmar vapenvägrare i synnerhet på 70-talet. Nu är en ny fredsvåg på väg, och det prisar jag Gud för. Många, många unga EFK:are stöder ungdomsförbundets hållning och går i Jesu Namn emot de krigsförande krafter som präglar vår värld.
Detta blev extra tydligt på årets Frizon. Temat på festivalen var Namnen, dvs. Guds Namn, och varje dag hade ett av de många Bibliska namnen på Gud som tema. På fredagen var det Fredsfursten. ”Ja, varje stövel buren under stridslarm och varje mantel vältrad i blod skall brännas upp och förtäras av eld. Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fredsfurste.” – Jes 9:5-6.
Karismatik på Frizon
Det bästa på Frizon var bönetältet som arrangerades av Operation övre salen och 24-7 Bön gemensamt. Jag var med på ett bönemöte Övre salen hade inför Frizonfestivalen där en tjej såg en bild av att festivalområdet var som tempelområdet och bönetältet som Det Allra Heligaste. I det judiska templet i Jerusalem var Det Allra Heligaste platsen där de tio budorden som Mose fått av Gud förvarades tillsammans med andra minnen från uttåget från Egypten, och som var så heligt att bara översteprästen fick gå in dit. En annan tjej profeterade att Guds härlighet skulle ligga som en tjock dimma i tältet.
Och det var så. Atmosfären i tältet var så fantastisk, underbar och överväldigande så att den inte kan beskrivas med något annat än de Bibliska begreppen helighet och härlighet. På varsin sida om tältet fanns två hoppborgar, hårdrocksmusik skränade inte alls långt bortifrån, det var buller och bång, flams och trams, liv och rörelse, men i bönetältet var det kavlugnt. Jämt. I bönetältet fanns en seriositet och en ärlighet som jag tror många festivalbesökare behövde.
andreascucca
David Larsson
desireekjellin
Emma Andersson
emilioghazal
emilnorberg
foolforjesus
Frida Lindberg
hansakesundberg
Hela Pingsten
jakobromeborn
Katarina Hedman
Anneli Lendrup
Marie Larsson
Marius Ihlar
Jacob Schönning
minlund
nataliemariasophie
rebeckajoyrodriguez
Sarah Stenmark
Sara
sirakamanuel
suri
