Att leva som våra globala syskon

”Jaja, men så kan en ju inte leva i praktiken?”. Oj vad vanlig den meningen är. När en pratar om idéer som sticker ut. Så sa jag själv om veganism för inte särskilt länge sen. Nu är det många som säger så till mig när jag berättar om min ambition om att inte flyga mer. Åtminstone inte för nöjes skull. ”Jo, fint tänkt o så, men det skulle inte funka för mig”.

Grundaren av denna blogg har stött på den här meningen fler gånger än de flesta 26åringar, och har en imponerande meritlista av att motbevisa kritikerna. Inte minst när det kommer till hur mycket pengar som behövs till en månadsbudget.

Problemet här är inte att vi felar. Att vi bryter mot de moraliska riktlinjer vi satt upp för oss själva, eller som vi hittar i bibeln. Det kommer alltid vara svårt. Problemet är att vi inte kan frigöra oss från samhällets normer och därför försöker anpassa vår moral till vad gemene person gör i vår närhet. Alltså att vi hittar anledningar till att inte ens försöka leva annorlunda. Det är inte ovanligt att inte flyga. Att inte dricka latte för 40:-. Att avstå kött av kostnadsskäl (eller att äta insekter…).

Ofta tror jag att de största hindren för att leva som vi vill/ som Gud vill/ som planeten kräver, är att vi bygger oss mentala barriärer. Vi underskattar vår makt att styra våra liv, att bryta oss ur mönster. Vi behöver låta oss förändras genom tankens förnyelse (Rom 12:2).

En sådan tanke handlar om vem vi jämför oss med. Vem är vi? Jag drömmer om ett närmare syskonskap i den globala kyrkan. I en svensk pingstkyrka är det kanske konstigt att inte resa långt eller att äta vegetariskt, leva enkelt eller till och med gå hungrig. Men om jag lyfter min blick är vi som en kristen storfamilj uppbyggda av en majoritet av människor som inte kommer i närheten av vårt välstånd. Vi behöver börja jämföra oss med systrar och bröder i Kenya, Bangladesh, Brasilien.

Jag hämtar styrka i min övertygelse om att inte flyga (av miljöskäl) när jag betänker hur många av mina syskon som inte ens har en flygresa i sin världsbild. Hämtar motivation i matbutiken när jag inte ännu en gång ’unnar’ mig, för att det är en ynnest att överhuvudtaget kunna fylla korgen med tillräcklig mängd kalorier.

Om vi arbetar på att identifiera oss med och spegla oss i vår globala nästa kommer det bli så mycket enklare och mer angeläget att leva i kärleksbuden som rinner som en röd tråd genom hela bibeln.

Mitt mål är att leva på ett sådant sätt att jag inte känner att jag behöver be om ursäkt när jag träffar mina mest utsatta syskon. Det innebär ett hälsosamt men enkelt liv, där jag är beredd att offra privilegier för att min kyrkofamilj ska få grundläggande rättigheter uppfyllda. Ett liv där jag inte fastnar i att jämföra mig med sponsrade personer på instagram, utan snarare med snickarsonen från Nazareth och alla hans globala lärjungar. Om vi förvandlar våra tankar, kommer vi förvandla världen! 

”Jomen, sure, fina tankar. Men det går ju inte?”. Det är klart det går. Vi hjälps åt, som en familj!