Varför känner vi oss så tomma när vi har så mycket att fylla våra liv med?
Två stora rörelser i vår tid är individualism och konsumism.
Individualism sätter den enskilde individen i första rummet. Ensamhet präglar den, trots lovord om frihet. Självförverkligandet visade sig vara fel ord i strävan efter lycka. Gudsförverkligande är och har sen tidens början sann lycka handlat om, och det finner vi tillsammans med varandra och inte i första hand som enskilda individer.
Konsumismens gud är mammon. Fiktiva behov skapas hos oss när vi direkt och indirekt blir matade av information som säger att vi kunde haft det mycket bättre om vi bara offrade våra pengar till mammon. Köp nya kläder, nya teknikprylar… Morgondagen kräver nya offer, för kläderna blir gamla snabbt…
Guds budskap har alltid varit radikalt motsatt; som fri gåva får vi ta emot Guds eviga kärlek och inget vi producerar kan ta ifrån eller lägga till den nåden.
Även inom kyrkan förkläder vi det vi gör i ekonomiska termer; ”Bygga” Guds rike… Några få ”gör” gudstjänster för den stora skaran som konsumerar den. Lovsångare producerar skivor och skriver autografer..
Individualismen och konsumismen har i allra högsta grad ett fäste i den kristna världen på många platser, trots att vi är kallade att vara ljus som oberoende av värdslig påverkan ska lysa upp och visa människor vad livet verkligen är (Matt 5:14)
Låt oss sluta upp med den här galenskapen.
Vi har en Gud som älskar oss och som vi vill förvandla varje fäste i oss. Bara i Honom kan vi leva livet som det är tänkt att levas, och bara genom Hans Ande kan vi urskilja vad som är sant och rätt. Han väntar med förväntan på att förvandla oss och visa oss att Han verkligen är nog; vi behöver inte ha mer kläder, likes eller bekräftelse från människor – Jesus räcker.
Hela Pingsten 
Amen!!
GillaGilla