Jag har precis börjat teama ett år på Ny Generation, som stöttar kristna skolgrupper runtom i hela Sverige. Då organisationen är allkristen har jag redan under mina första veckor träffat flera teamkamrater från olika samfund och vi har besökt kyrkor av massa olika slag – till exempel har jag gjort mina första besök både på en EFK- och EFS-gudstjänst.
Det som jag framförallt har lärt mig sedan jag flyttade till Uppsala är dock vikten av ekumenik, och att inse att vi alla faktiskt är kristna även om vi har våra olika meningskiljaktigheter och teologiska ståndpunkter på olika områden. Alla kyrkor är fortfarande en del av Kristi kropp.
Jag tror också att det framförallt är bibliskt att så långt vi kan sträva efter enhet. Det är nämligen vad Jesus själv ber om!
Men inte bara för dem ber jag utan också för alla som genom deras ord tror på mig. Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. (Joh 17:20-21)
Hur den här enheten ska uppstå råder det väldigt delade meningar om. En katolik kanske skulle hävda det bokstavligt att alla måste gå med i den världsvida katolska kyrkan, eftersom det enligt dem är den ursprungliga kyrkan, medan en protestant istället skulle hävda ”enhet i Ande och sanning” – att man inte nödvändigtvis behöver tillhöra samma kyrka eller samfund men vara ett i någon form av fredlig samexistens.
Personligen skulle jag själv lägga mig närmast den andra ståndpunkten, jag tror inte att våra värdsliga strukturer är det som Gud tycker är viktigast utan att vi står eniga andligt och kanske framförallt att vi inte bråkar om meningslösheter.
Många av de teologiska diskussioner som förs inom kristenheten i dag är helt onödiga. De bygger inte upp utan snarare splittrar Kristi kropp – och kanske är inte det viktigaste att alla har exakt samma tankar om dopet, homosexualitet eller skapelseberättelsen.
”Påminn alla om detta och besvär dem vid Gud att inte diskutera. Det för inget gott med sig utan blir förödande för åhörarna.” (2 Tim 2:14)
”Men i vår herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att vara överens och inte dela upp er i olika läger, utan återigen stå eniga i tankar och åsikter.” (1 Kor 1:10)
Och om man tvunget måste diskutera – gör det med ödmjukhet och mildhet. Du kanske inte vet allt utan kan vara beredd att ändra din ståndpunkt, och argumentera på ett sätt som fortfarande sprider Guds kärlek till människan du möter. Så ofta i dagens debattklimat är det verkligen inte fallet, och tyvärr utmärker sig inte kristna direkt som de lysande undantagen utan snarare tvärtom.
”Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.” (Matt 5:14-15)
Hela Pingsten 