Author Archives: emilnorberg

Det holistiska lärjungaskapet

En holistisk människosyn handlar om att se människan som en helhet. Ande, kropp och själ.

Genom historien har synder begåtts på grund av missförståelse av den grundläggande principen. Redan på 100-talet fanns gnostiker, som menade att kropp är underordnad ande, och som följd försakade kroppens behov.

Ett mer modernt exempel av gnostiska tendenser kan finnas i den pingströrelse som under en period förbjöd människor att gå på bio och dansa.
I andra (kristna) sammanhang försakar man det andliga, och drar slutsatsen att det som känns bra i min kropp, det har säkert fått sin andliga okej-stämpel. Man tappar den nödvändiga kraft och glädje som finns i den Helige Ande, och vänder sig i första hand till att klaga inför människor istället för att be och tacka Gud. En slags sekulär form av kristendom.

Det holistiska lärjungaskapet

Den holistiska människosynen får konsekvenser på fler områden än bara ande och kropp.

Jesus välte bord i protest mot missbruket av Templet (Matt 21:12-17 ex). Han stod upp för en ung kvinna som skulle stenas (Joh 7:53-8:11). Frågan är om vi idag skulle avfärdat dessa två ingripanden som ”för politiska.” Den holistiska människosynen frågar sig inte vilka beteenden som kan klassificeras som ”kristna” eller ”mindre kristna.” Snarare frågar den sig vad Guds vilja är för varje situation.
När den holistiska människosynen har sin grund i ett lärjungaskap till Jesus, blir den till en förvandling av våra samhällen. När vi i vårt lärjungaskap ser att människor är biologiska varelser med kroppsliga behov, andliga varelser med sitt ursprung i Gud och varelser insatta i ett politiskt och socialt sammanhang – blir vi människor likt inga andra i vår värld. Då blir vi verkligen salt och ljus.

Utmaningen

Jakob skriver i sitt brev: ”Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: ”Gå i frid, håll er varma och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver? Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död.” (2:15-17)

Låt mig med avtramp i Jakobs ord utmana oss: Vad hjälper det att vi säger ”Kom med Ditt rike Gud” och sen inte bekämpar helvetet vi har i vår egen omgivning?
Att be för väckelse och för att Guds vilja ska ske såsom i himmelen, så ock på jorden.. blir motsägelsefullt när vi sitter hemma och låter nazister ropa ut hat över vår stad. 

Löftet

Vi har blivit lovade Jesu närvaro oavsett vad vi går igenom. (Matt 28:20) Han kommer alltid att backa upp djärv och frimodig kärlek. Och även om vi bekämpar det onda har Han sagt att den som bor i oss är större än vad än det är vi bekämpar. (1 Joh 4:4)

Var inte rädda.

walk-with-me-greg-olsen.jpg

När Jesus kommer gåendes mitt i en härjande storm, när hela himlen öppnar sig över Jesus vid hans dop, vid varje tillfälle en ängel visar sig för någon.. Vid alla de ögonblicken och många fler blir uppmaningen på människors reaktion: ”Var inte rädda.”

”Var inte rädd” kan tyckas vara en banal uppmaning. Om rädsla är en känsla, är det något vi inte styr över.

1 Joh 4:18 säger:

”Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.” 

Att vara orädd tror jag handlar om att välja bort rädsla. Det finns många situationer vi står inför där det är upp till oss att välja vår respons. En sådan är rädsla eller kärlek, dessa två bibliska motsatser. När vi väljer att respondera i enlighet med honom som har större makt än vad det än är som inger fruktan, gör vi en tyst men mäktig bekännelse. Hur mycket terror som än sker, bekänner jag genom min kärleksrespons att det är Gud och hans godhet som har sista ordet i berättelsen om oss människor. Genom att välja kärlek istället för rädsla när jag är på väg hem en mörk natt, väljer jag att bekänna Guds kärlek för alla försvunna söner och döttrar där ute i mörkret. Du har säkerligen helt egna rädslor i ditt liv och kan använda dina egna exempel.

Att vara orädd blir därför en medveten respons på en instinktiv känsla, snarare än känslan själv. Konsekvensen av responsen beskriver Johannes i samma stycke: ”Gud är kärlek. Den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom.” (1 Joh 4:16)

Varje gång du väljer att älska som respons på rädsla, blir du förvandlad. Istället för att med din rädsla bekänna globala terrornätverk kan du med din kärlek bekänna Guds rike som till skillnad från någon mänsklig konstruktion, är evigt och oförstörbart.

Är rädsla en rättfärdigad respons ibland? 

Att älska är inte att springa framstupa in i en fara eller att göra något dumdristigt. Det handlar som tidigare nämnt om en medveten inre respons på något yttre man upplever hotfullt. Att ta den tryggare vägen hem kan vara smart och behöver inte tyda på att rädslan styr.

Var och en behöver pröva sig själv. Fråga dig själv i varje given situation om du låter kärlek eller rädsla styra ditt beslut. På så sätt blir du gradvis ett starkare och starkare ljus i den här världen, genom många små beslut att låta kärlek få regera i dig istället för rädsla.

Förvandlingens mirakel

jesus-lifts-us-up.jpg

En del av den här sidans agenda är ju som dess underrubrik antyder att förena frälsning, mirakler och aktivism. I mina egna ord; att det kristna livet ska vara ett enda liv, som det är tänkt.

Gud är både övernaturlig och naturlig. Om Gud konstruerade allt från detta Universum av massa osedda naturlagar till hela vårt mänskliga känslospann – så är Han en övernaturlig Gud på det sätt att Han fanns innan allt skapat, och därmed står över det.
Han är också naturlig, då allt det vi kallar naturligt har utgått från Gud.

Tydligast visar det sig i Inkarnationen, Gud blir människa. Han skrattar, gråter, har bra dagar och mindre bra dagar.

När Jesus lämnar jordelivet blir hela Han ett exempel för oss att följa, och i den Helige Ande så har vi möjlighet att leva som Jesus gjorde. Det är en process och områden i våra liv får mogna i sinom tid, men det är viktigt att komma ihåg att Jesus aldrig skulle levt ut ett liv vi inte hade möjlighet att likna.

En aspekt av Jesu undervisning och liv var den personliga helgelsen; den enskilda individens rörelse mot ett mer gudfruktigt liv, eller kort och gott ett förvandlat hjärta.

Read the rest of this entry