Varje långfredag brukar jag stilla mig och be när klockan närmar sig tre. Det var då han dog. Han som förvandlade mitt liv.
Det fanns en tid när jag inte alls brydde mig om Jesus. Han var cool, visst, men han hade inte lika många superkrafter som Stålmannen och han var långt mycket mesigare än Samus Aran. Kyrkan tyckte jag var ett tråkigt museum, Bibeln var svårläst och saknade bilder.
Men när jag konfronterades med min egen dödlighet och förstod påskens budskap – att han dog för att vi skulle få leva för evigt – då kunde jag inte få nog av honom. Jag öppnade evangelierna och läste. Jag kan helt ärligt säga att jag aldrig stött på så mycket vishet och kärlek hos någon annan person, vare sig förr eller senare.
Vissa vill reducera Jesus till en ickegudomlig morallärare. Som C. S. Lewis har poängterat är det omöjligt. En vis morallärare hävdar sig inte vara Guds son, världens ljus och dörren till det eviga livet – om det inte är sant. Men jag förstår varför man erkänner Jesus som vis och moralisk. Det är han! Det är det som gör det plågsamma dödandet av honom så obegripligt och fel.
Gud dog på det där korset. Gud själv dog i vårt ställe, för att vi skulle få det eviga liv vi på intet sätt förtjänar. Det här eviga livet, i evig lycka, är större än något annat vi kan tänka oss. Ingen annan gåva är så stor och så underbar som gåvan att få leva i paradiset.
Det jag insåg för 13 år sen är att när vi på söndag firar att Jesu uppstod från döden, så är det inte bara att vi är glada för hans skull. Hans uppståndelse visar vart vi är på väg om vi följer honom. Hans väg är livets väg. Ett liv som aldrig tar slut. Det är på grund av hans plågsamma död på korset som vi kan gå den vägen.
Så när klockan slår tre, tänk på Jesus och be en bön till honom. Han älskar dig så mycket att han lät sig utsättas för ett av världshistoriens ondaste avrättningsredskap. Han gav allt för dig. Du är på tok för värdefull och älskad för att gå förlorad i dödens bottenlösa mörker. Gud, din skapare och vän, kallar dig till evig lycka.
Hela Pingsten 
”Så när klockan slår tre…” Mycket fint sagt Micael om din personliga erfarenhet av påskens budskap och mysterium!
Allt gott i fortsättningen!
GillaGilla
Hej Micael!
Jag förstår verkligen att den här dagen är viktig för dig. Och att dina religiösa upplevelser förändrat hur du ser på livet och världen. Och jag är inte ute efter att vara oförskämd eller elak. Jag är också medveten om att dö som korsfäst är fruktansvärt, och det är inget som jag önskar någon. Men jag vill ändå påpeka en svaghet i ditt resonemang.
Du skriver: ”Vissa vill reducera Jesus till en ickegudomlig morallärare. Som C. S. Lewis har poängterat är det omöjligt. En vis morallärare hävdar sig inte vara Guds son, världens ljus och dörren till det eviga livet – om det inte är sant. Men jag förstår varför man erkänner Jesus som vis och moralisk. Det är han! Det är det som gör det plågsamma dödandet av honom så obegripligt och fel.”
Att Jesus var någon form av morallärare tror jag att många kan hålla med om. Både troende och icke-troende. Men att han skulle vara Guds son och världens ljus, bara för att han säger det. Det räcker inte.
Det finns flera andra orsaker som kan ligga bakom ett sådant uttalande. Det kan vara ett sätt att förstärka sitt budskap, det kan vara att det ger en själv, eller andra, någon typ av fördel. Det kan till och med bero på psykiska problem och en förvrängd verklighetsuppfattning.
Ytterligare en sak som jag reagerade på i din text ovan är att du skriver att dödandet av Jesus var så obegripligt och fel. Och, som sagt, jag håller verkligen med dig om att det är fruktansvärt att korsfästa någon. Men att det var obegripligt för dig har jag svårare att förstå. Var det inte Guds avsikt att Jesus/Gud skulle dö där på korset? Menar du att det var fel – även om det ger möjlighet till evigt liv? Var det inte rätt då? Du skriver:
”Gud dog på det där korset. Gud själv dog i vårt ställe, för att vi skulle få det eviga liv vi på intet sätt förtjänar. Det här eviga livet, i evig lycka, är större än något annat vi kan tänka oss. Ingen annan gåva är så stor och så underbar som gåvan att få leva i paradiset.”
Här beskriver du Jesus hemska död som en stor och underbar gåva. Hur får du ihop det med det du skrev ovan – att dödandet var obegripligt och fel? Hur mycket vilar inte på just denna hemska händelse? Det är ju den som gör kristendomen begriplig för så många människor.
Vänligen,
Annie Svensson
GillaGilla
Hej Annie!
C.S. Lewis ”trilemma” går ut på att Jesus antingen är Liar, Lunatic eller Lord (fritt översatt till Manipulativ, Manisk eller Mästare). Som du är inne på är det lögn eller galenskap när Jesus säger att han är Guds son om han nu inte är det. Och vare sig lögnare eller galenpannor är särskilt bra moraliska föredömen. 🙂 Jag ser att jag glömt betona vis morallärare ovan, vilket var själva poängen. Visst, vi kan alla vara överens om att Jesus undervisade moral, men att säga att han var en god eller vis morallärare utan att vara Guds son funkar inte. Antingen var han en lögnare, psykiskt sjuk, eller Gud.
Och ja, korset är både obegripligt och underbart. Att döda någon oskyldig är aldrig gott, än mindre när det är Gud själv som vi dödar! Så i den bemärkelsen är korset något fruktansvärt ont. Och samtidigt som du är inne på så skänker hans offer oss evigt liv. Det är därför långfredagen på engelska kallas för Good Friday.
Glad påsk!
GillaGilla
En dog för allas skuld, själv oskyldig.
Hans ord och gärningar bekräftar för de flesta av Hans starkaste fiender att Han var den Han sa sig vara. Hans undervisning och gärningar och liv bekräftar för omgivningen som var objektiv ärliga att Hans ord och liv stödde varandra. Hans död till befrielse för var och en som uppriktigt tar emot Hans gåva att bli skuldfri trots ofullkomlighet i oss själva. Han accepterar dig som du är och lastar av dig livsskulden. Hanvill sedan vara din livscoach med grundkonceptet du kan läsa i Evangelierna. ’P.e (prövat och erfaret)
Mvh🙂
GillaGilla