Jag kan tänka mig att vissa som läste att pingströrelsen ska engagera sig i valrörelsen såg framför sig en mörkblå skräcklobby som vill förfölja homosexuella och tvinga kvinnor att bära kjol. Icke sa nicke. Pingströrelsen är i själva verket en av världens största rörelser för social rättvisa globalt sett, och i Sverige är det synnerligen knöligt att klämma in pingst i vänster-högerskalan. Med LP-rörelsen, PMU och Pingst Integration har pingstvännerna länge uttryckt ett engagemang för de utsatta som är genuint och seriöst.
Därför är jag inte förvånad över att de detta valår lanserar kampanjen ”Pingst på de utsattas sida”, med tre fokusområden:
- Existentiell hälsa
- Världen är viktig
- Integrationsglädje
Det sistnämnda begreppet har mötts av applåder för hur briljant det är. I en tid när så många ser på invandrare och integration som bördor och problem, lyfter Pingst vilken fantastisk möjlighet det är att få hjälpa människor och lära känna dem. Frikyrkan har påverkats otroligt positivt av flyktingmottagandet, med förnyat engagemang, många nya medlemmar och energi i gudstjänstlivet. Det är något pingströrelsen gläds av, och de vill sprida den glädjen till andra.
Pingstledaren Daniel Alm kopplar satsningen till den karismatiska tro som definierar pingströrelsen. Han skriver i Dagen:
Karismatiken bör motivera oss till insatser för samhället drivna av övertygelse mer än egennytta. I samklang med vår framtidsbilds ton och dess mål att rörelsen ska bli en tydlig och respekterad röst i samhället togs vårt beslut att göra en satsning inom tre områden fram till valet. Vi vill lyfta existentiell hälsa, att världen är viktig och vi vill sätta ett nytt begrepp: integrationsglädje. […]
När annandag pingst offrades som röd dag till förmån för nationaldagen, var det nog ingen som menade det vi ser växa sig allt starkare i dag. I pingstfirandet finns en påminnelse om ett gränsöverskridande kärleksspråk medan vi på nationaldagen hyllar det svenska. Jag ser en viss symbolik i denna förändring. Jag har absolut inget emot nationaldagen som röd dag men jag tror att nationalism aldrig ska få ta bort något från internationell utblick och solidaritet. Vi kan älska Sverige utan att glömma de gigantiska utmaningar vi ser världen över. Sann pingsterfarenhet kommer alltid mana till förbön och stöd för människor och sammanhang vi aldrig mött eller kommer möta. Att stå på de utsattas sida innebär att tänka och agera långt utanför Sveriges gränser.
Jag tycker det här är helt briljant. Som Alm också betonar är det inte en partipolitisk satsning, det handlar inte om att de bildar ett politiskt parti (igen) eller säger åt folk hur de ska rösta. Pingst ägnar sig istället åt det profetiska uppdrag alla kristna har, att påtala för kungar och myndigheter vad som är Guds goda moral och kritisera de system som förtrycker de svaga. Inte olikt profeten Sakarja, som profeterade:
”Så säger Herren Sebaot: Döm rätta domar och visa varandra godhet och barmhärtighet. Förtryck inte änkan och den faderlöse, främlingen och den fattige och tänk inte ut ont mot varandra i era hjärtan.” (Sak 7:9-10)
Som jag och Stefan Swärd skriver i Jesus var också flykting:
Bibelns profeter var knivskarpa i sitt moraliska budskap till dåtidens Israel att behandla invandraren och flyktingen väl. Är det inte rimligt att tänka sig att detta är ett tidlöst budskap och ord som lever genom historien och gäller även dagens nationer. Har Gud något att säga till nationerna idag?
Hela Pingsten 