Gud är inte nationalist

Gästinlägg av Lars Gunther, ursprungligen publicerat på hans blogg itpastorn.nu.

Gud har skapat Sverige, låt oss därför vara nationalister! Ungefär så lyder ett vanligt argument bland kristna som stödjer Sverigedemokraterna eller annan nationalism. Tydligast finns argumentet hos Lars Enarsson, men det dyker upp som tankefigur lite här och där.

Det är förrädiskt eftersom det bygger på en falsk ekvivalens. Ofta säger vi så här till varandra i den kristna gemenskapen: Gud har skapat dig, därför har du ett oändligt värde. Och det är sant, men det är skillnad på hur Gud skapar människor och hur Gud skapar nationer. Människor är aldrig medel för något annat. Vi är mål i oss själva. Den relation vi erbjuds med Gud och de relationer vi har med varandra utgör livets mening. Statsbildningar i Bibeln däremot finns av många olika slag, och Gud beskrivs ibland som att han styr deras uppkomst och fall, för att ha dem som verktyg.

Nu menar ingen att nationer ska förstås på ett så simplistiskt sätt. Tvärtom tänker man sig snarare att det är en gudomlig ordning att det ska finnas nationalstater. Så vantolkas Apg 17:26, även om versen omöjligtvis kan ligga till grund för en sådan lära när den förstås enligt god exeges. I detta inlägg ska jag titta på hur andra bibelord missbrukas för att komma fram till samma felaktiga slutsats.

I detta inlägg kommer jag inte nödvändigtvis ägna mig åt god exeges. Jag kommer att acceptera somliga premisser som används av de som tolkar Bibeln nationalistiskt och visa att inte ens utifrån deras eget sätt att tolka Bibeln håller resonemanget ihop. Det blir självmotsägande.

Den tankefigur jag ska undersöka är oftare underförstådd än uttalad. Den ser ut så här:

  1. Gud skapar nationer, ger dem områden, olika slags inflytande och kan också förminska dem eller utplåna dem.
  2. De nationer Gud skapar är nationalstater.
  3. Gud har på detta sätt skapat Sverige och gjort vårt land till en nationalstat. (Tolkat som det med lite god vilja. Främst ignoreras tiden före 1800-talet och unionstiden.)
  4. Eftersom Gud skapat Sverige som nationalstat ska vi vara nationalistiska.
  5. Multi-etniska och multi-kulturella riken uppstår som trots emot Gud. De går emot Guds ordningar. De kommer att mynna ut i antikrists stora rike.
  6. Överstatlighet är därför av ondo. Det är som kristen möjligt att likställa den politiska agitation som använder begreppet globalism, med denna påstådda bibliska syn på världen.
  7. Därför är det lämpligt att stödja Sverigedemokraterna.

Till skillnad från andra håller jag mig på min blogg till ett eller några få argument eller ett ämnen åt gången. Andra skäl för eller emot SD är just nu ovidkommande. Läs kommentarsreglerna innan du skriver något.

Relationen till Apg 17:26

I stället för exeges har alla som åtminstone försökt bemöta min utläggning av Apg 17:26 svarat med att stapla bibelord. Men att stödja sin lösryckta tolkning av en text genom att hänvisa till andra precis lika lösryckta bibelverser är inte att göra god teologi. Två fel blir inte ett rätt.

Apg 17:26 är kungsversen för nationalistiska kristna, men runt den versen har de alltså ett antal bibelord som de menar gör deras tolkning rättvisa. Låt mig citera Lars Enarsson igen.

Min förståelse av Apg 17:26 är samma som Lars Gunthers när han skriver: “jag följer Keener och de flesta andra exegeter jag läst och tror att denna vers anspelar på Guds handlande med folken enligt exempelvis 5 Mos 32:8.” Exakt! Där står det: ”När den Högste gav arvslotter åt folken, när han spred ut människors barn, då utstakade han gränserna för folken efter antalet av Israels barn.”

Exempel på detta hittar vi t ex i 5 Mos 2:4-5: ”Och säg till folket: Ni kommer att dra fram genom det område som tillhör era bröder, Esaus barn som bor i Seir. De är rädda för er, men var försiktiga. Ni ska inte gå i strid med dem, för av deras land ska jag inte ge er ens så mycket som en fotsbredd, eftersom jag redan har gett Seirs bergsbygd till besittning åt Esau.” Och vidare i vers 9: ”Och Herren sade till mig: ”Du ska inte angripa Moab eller gå i strid med dem, för av deras land ska jag inte ge dig något till besittning, eftersom jag redan har gett Ar till Lots barn.”

Kommentar på Hela Pingsten

Här måste jag inledningsvis påpeka att Enarsson ljuger. Mitt synsätt, liksom Keeners, är diametralt motsatt hans synsätt. Han försöker få det att låta som att vi tolkar likadant, genom att han rycker loss några meningar ur sitt sammanhang. Han bemöter inte med ett ord vad jag skriver som egentliga argument i mina artiklar, utan tar upp en enskild tanke i början av min beviskedja. Detta är inte hederlig argumentation.

Men i övrigt då, har inte Enarsson med flera hittat verser som stödjer deras tanke?

Låt mig inledningsvis svara att jag redan bevisat att Apg 17:26 på grund av sin historiska kontext, sin grammatik och sina ordval omöjligen kan tolkas som att nationalstater är en Guds ordning. Oavsett vad dessa andra verser säger, är det inte möjligt. Punkt.

Att anföra dem, även om de vore korrekt tolkade, är som att peka på en häst ute på en äng och påstå att det är en gris, bara för att det finns en massa grisar i fållan bredvid.

Det är skillnad på att stapla bibelord och att göra god teologi.

Gud skapar många slags statsbildningar

Enarsson tar ovan Edom och Moab som exempel på att Gud vill att alla folk ska bo inom sina egna självstyrande områden. Detta är för det första djupt anakronistiskt. Dåtida stamriken hade ytterst lite gemensamt med nutida stater. Gränserna var tämligen transparenta och ofta lydde stammarna under en regent i ett större imperium. Moab och Edom låg inom Egyptens intressesfär och kan därför jämföras med medlemsstater i EU. (Se kartan längre ner.) Farao hade inte något fögderi som detaljreglerade sina mest avlägsna undersåtars liv. De fick ha sina egna gudar, sina egna lagar och sina egna seder, så länge som de höll ingångna avtal, erlade tribut och utförde militära tjänster på faraos vägnar.

En av de vanligaste formerna av krig i antikens Mellanöstern var när vasaller avsade sig sin överhet, eventuellt i kombination med att underordna sig en annan stormakt.

Edom och Moab är kort sagt dåliga förebilder för nationalstater.

Problemen med Enarssons och andras tolkning slutar emellertid inte där. Följande vers citeras av honom:

Herrens ord kom till mig: Skulle jag inte kunna göra med er, Israels folk, så som denne krukmakare gör, säger Herren. Som leran i krukmakarens händer, så är ni i mina händer, Israels folk. Ena gången hotar jag att rycka upp, vräka omkull och förstöra ett folk och ett rike. Men om det folk jag hotat vänder om från sin ondska, ångrar jag mig och gör inte det onda jag tänkt tillfoga dem. En annan gång lovar jag att bygga upp och plantera ett folk och ett rike. Men om de gör det som är ont i mina ögon och inte lyder mig, ångrar jag mig och gör inte det goda jag lovat dem.

Jer 18:5-10

Denna tankegång befinner sig gott och väl inom det Deuteronomistiska historieverkets övergripande ram. Jag har i ett tidigare inlägg förklarat varför denna i sig bör uppvägas av andra bibliska tankegångar, men jag behöver inte stödja mig på dessa för att motbevisa den nationalistiska tolkningen. Den faller samman inifrån.

Händer som formar lera på en drejskiva
Jeremias profetia började med att han såg en krukmakare

Vad är det för folk och riken Jeremia talade om? Det är frågan. Var det uteslutande dåtidens närmaste motsvarighet till nutida nationalstater?

Svaret är nej. Låt oss ta några exempel.

Gud skapar Egypten

Redan i Jeremia boks egen text bekräftas att Egypten inte var ett etniskt homogent rike. Jeremia talar om farao, kungen av Egypten, och hans hovmän, ämbetsmän och hela hans folk och utlänningarna där (Jer 25:19-20a, min betoning.)

Herren Sebaot, Israels Gud, säger: Jag straffar Amon från No och farao och Egypten, dess gudar och kungar, både farao och dem som satt sin lit till honom. Jag utlämnar dem åt deras dödsfiender, åt den babyloniske kungen Nebukadnessar och hans män. Men därefter skall landet åter vara bebott som i forna dagar, säger Herren.

Jer 46:25f, min betoning

Det fanns alltså utlänningar i Egypten, och inom riket fanns inte bara farao som regent, utan många vasaller (lydkungar).

Denna bild bekräftas om man studerar historia. Det koptiska folket, ättlingarna till de gamla faraonernas egyptiska centralområde, har aldrig haft en nationalstat. Egypten har under sina stormaktstider härskat över många folk, eller rättare sagt varit ett rike där många folk bott. I omgångar har landet ingått i andra riken (Babylonien, Persien, Alexanders rike, Romarriket, Ummayad- och Abbasadkalifaten, det ottomanska imperiet). På Jesu tid var som jag skrivit i ett tidigare inlägg 40 % av Alexandrias befolkning judisk. Men också under sin tid som en självständig geografiskt liten nation har Egypten haft, och har, en blandad befolkning.

Egypten var det första större riket i Mellanöstern. Det omfattade Övre (södra) Egypten, Nedre Egypten, Nubien, Kush (ej utmärkt på kartan) och hela östra kusten av Medelhavet.

Vad säger då Bibeln om Egypten, detta icke etniskt homogena rike? Svar: Att Gud äger också detta rike.

Den dagen skall Israel vara jämställt med Egypten och Assyrien och bli en välsignelse på jorden, när Herren Sebaot välsignar jorden och säger: Välsignat är Egypten, mitt folk, Assyrien, mitt eget verk, Israel, min egendom.

Jes 19:24f

I versen ovan har vi en parallellism. Egypten, Assyrien och Israel jämställs och ses som Guds egendom på likartat sätt. Etnisk homogenitet verkar knappast vara vad Gud förutsätter för att kalla ett rike för sitt.

Gud använder Assyrien

Också Assyrien beskrivs som Guds egendom. Stormakten Assyrien. Nu hade just Assyrien en särdeles brutal kolonialpolitik, väl matchande deras grymma krigföring. Gud använde dem, men dömde dem också för just den grymhet de visade.

Den dagen skall Herren
med den lejda kniven från andra sidan Eufrat
– kungen av Assyrien –
raka av håret från huvud och kön,även skägget skär den bort.

Jes 7:20, min betoning

Assyrien framställs alltså som Guds instrument för dom.

Ve Assur, min vredes käpp,
min rasande vredes piska!
Mot ett gudlöst folk sänder jag honom,
mot dem som har väckt min vrede,
för att han skall röva och plundra
och trampa ner dem som gatans modd.
Men han förstår det inte så,
hans tanke är en annan.
Vad han vill är att förhärja
och att utplåna folk efter folk.

Jes 10:5-7

Här får vi en tolkningsnyckel till Bibelns tal om att Gud låter nationer uppstå och gå under. Gud har inte behövt utföra några aktiva handlingar av skapelse. Assyriens egen militärmakt och grymma förvaltning av det egna riket gör jobbet. Gud låter det tjäna sina syften.

Att jobba vidare med denna aspekt av Guds dom, att låta ondska förgöra ondska, vore ett mer givande bibelstudium, men det får vänta. Just nu tittar vi på hur Gud uppväcker nationer att göra olika uppdrag, och vi konstaterar att Assyrien inte heller är en nationalstat.

Assyrien växte från den lilla gröna statsbildningen på förra kartan till detta imperium.

I Bibeln växlar språkbruket mellan att beskriva Gud som agent (handlande) i dessa skeenden och Gud som upphovsman till ett slags självreglerande system. Vad Enarsson med flera gör är att de tar texterna där Guds insats beskrivs som aktivt och tillämpar dem selektivt.

Gud ger Kores ett multikulturellt och multietniskt rike

De gröna områdena i kartan nedan var det persiska riket som Kores erövrade. Hans efterträdare fortsatte expansionen.

Det gröna området omfattar allt mellan Grekland och Indien
Det persiska rikets utvidgning

Tyvärr har de flesta bara vaga aningar om detta rike, ofta kallat Medien-Persien. Det grundlades av Kores den store som regerade 559 – 530 f.v.t. Perserna kom redan under hans tid att erövra stora grekisktalande områden. (Mindre Asien var främst grekiska stadsstater på den tiden. Turkarna kom 1500 år senare.) Expansionen västerut ledde till krig med bland annat Sparta och Aten. Tyvärr har Persiens historia för oss presenterats genom grekiska skildringar av dessa krig. De är gruvligt partiska.

Kores byggde sitt rike på tolerans, religionsfrihet och han befriade slavar. Han låg långt före sina samtida greker i människosyn. Jag tillåter mig en liten avstickare om hur Hollywood fått allt om bakfoten.

Vad har då Bibeln att säga om denne multikulturalist? Som av en händelse råkade jag studera profetian om Kores i Jesaja 45 i detalj under min pastorsutbildning. Idag missbrukas den å det grövsta av somliga Trump-anhängare, men det får jag återkomma till. Några verser i urval:

Så säger Herren till sin smorde, (a)
till Kyros, vars högra hand han har fattat
för att lägga folken (b) under honom
och beröva kungarna deras svärd,
för att dörrarna skall öppnas för honom
och inga portar förbli stängda:
Jag går framför dig och jämnar ut bergen,
kopparportarna krossar jag,
järnbommarna slår jag sönder.

Jag rustar dig till strid,
fastän du inte känner mig,

Jag, Herren, gör allt detta.
Må det flöda från himlen därovan,
må rättfärdighet strömma ur molnen.
Må jorden öppna sig, räddningen spira
och rättfärdigheten slå ut i blom.
Jag, Herren, har skapat (c) det.

Jes 45:1-2, 5b, 7b, 8, mina betoningar

Kores (Kyros) kallas messias, smord av Gud (a). Med starkast möjliga ordval beskrivs alltså Kores som utvald och utrustad av Gud till att bygga sitt stora välde, där flera olika folk kommer att ingå (b). Detta skeende beskrivs som att Gud har skapat det (c). Här används ordet בָּרָא (bara’). Ordet har olika användningsområden, men det är värt att notera att det vanligtvis syftar på Guds skapande av världen och människan.

Om det finns något rike i Bibeln som kan sägas vara skapat av Gud, utöver Israel, så är det just detta persiska rike. Detta multi-etniska och multi-kulturella rike. Gud tycks inte ha några som helst problem med att skapa sådana riken. Till sin ära!

Här utgår jag från en enkel och traditionell läsning av texten. Jag håller mig inom den tolkningstradition som gäller bland nationalismens försvarare. Den svenske exegeten (inte komikern) Fredrik Lindström har skrivit om att Gud inte alls är upphovsman till det ondasom en traditionell läsning av vers 7 menar. Guds agens är alltså inte ens här nödvändigtvis så tydlig som man först kan tro, utan det är lämpligt att förstå Guds handlande med Kores som en parallell till Guds handlande med Assyrien.

Denna uppmjukning av texten har fått stort genomslag bland nutida exegeter (utanför kalvinistisk tradition). Vill man använda den för att upphäva tanken på att Gud står bakom det persiska väldet går man dock på tok för långt. Och då upphävs också alla motsvarande bibelord om smånationerna.

Du kommer inte undan det odiskutabla faktum som det är att om man läser in att Gud har skapat Sverige i sin bibeltolkning, så har Gud också skapat alla andra riken, inklusive de multi-etniska och multi-kulturella!

Gud har skapat EU!

Av resonemanget ovan följer att Gud måste ses som alla länders och rikens upphov i samma utsträckning. Cherry picking för nationalstater låter sig inte göras. Och om EU då händelsevis är en slags multietnisk federation med så mycket makt att medlemsländerna reducerats till vasallstater, ja då är det enligt denna bibeltolknings inneboende logik ett Guds verk!

Just de bibelord som används för att säga att Gud har skapat Sverige stödjer i minst lika hög utsträckning tanken att Gud har skapat EU.

Ursäkta att jag upprepar mig, men den här polletten trillar oftast väldigt långsamt ner.

Utlöpare från det stora huset
EU-parlamentet i Bryssel

Jag hör invändningarna. EU har ju framställts som maktbasen för antikrist av nästan alla dispensationalistiskt präglade predikanter i en mansålders tid. Detta illustrera ett ytterligare hermeneutiskt dilemma för den nationalistiska tolkningen, nämligen godtyckligheten. När det passar den egna agendan beskrivs nationsbildningar som skapade av Gud och när det inte passar är de djävulens verk. Men den sortens tolkning som görs av nationalisterna av de ovan redovisade texterna tillåter inget sådant utrymme för djävulen.

För mig är detta ett skäl att ifrågasätta tolkningarna som helhet. Men det räddar som sagt inte nationalisterna. Då har de inget kvar. I detta inlägg läser jag texterna enligt deras egen hermeneutik. Då motsäger texterna deras ivriga varningar för globalism. Hur de än vänder sig går deras tolkning inte ihop. Man kan inte både ha kakan och äta den.

Vi ska inte stödja allt Gud sägs göra

Så här långt har jag motbevisat punkt två (de nationer Gud skapar är nationalstater) och fem (multi-etniska och multi-kulturella riken uppstår som trots emot Gud). Det räcker mer än väl för att vederlägga det nationalistiska bibelmissbruket. Punkterna som följer faller. Men jag vill också titta på punkt 4 (eftersom Gud skapat Sverige som nationalstat ska vi vara nationalistiska).

Här görs ett grundläggande moralfilosofiskt misstag. Man går från är till bör. Gud kan precis lika gärna ha skapat Sverige för att vi ska vara en trygg hamn för människor från hela jorden att fly till. Att Gud utformat en statsbildning på den skandinaviska halvön där de flesta talar svenska säger inget om hur landets invånare ska bete sig mot omvärlden.

Det är också en viktig princip för bibeltolkning att inte läsa in påbud eller förbud i texter som i sig själva enbart har konstateranden om historiska förlopp. Ingenstans uppmanas någon att delta i Assyriens våldsamheter. Ingenstans uppmanas någon att delta i Kores erövringskrig. Tvärtom, det Gud beskrevs göra i sin suveränitet är människor gång efter annan befallda att inte delta i. Ta exemplet att skipa rättvisa. Det ska vi överlåta till Gud. Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång (Rom 12:19). Vi människor är här förbjudna att sluta upp bakom vad Gud gör.

Att Sverige med mycket god vilja kunde beskrivas som en nationalstat Gud skapat efter unionsupplösningen med Norge säger alltså inget om att vi idag ska bevara Sverige etniskt och kulturellt homogent. Non sequitur!

Slutsumma: Det finns inga bibelord som låter sig tolkas som att Gud är upphovsman till en ordning för folken, där de ska låta etnicitet och monokultur utgöra grunden för statsbildningar. Gud skapar olika slags stater (om vi ska tala om Gud som skapare av länder) och vi skulle inte haft några skyldigheter att bygga vår politik efter en sådan ordning, ens om den hade funnits. Och tur är det. Det finns åtskilliga tusen folk i världen. Att ge alla folk sitt eget land är en fullständig omöjlighet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s