Därför behöver kyrkornas ungdomsgrupper prata om kristendomskritik

Min fru Sarah sommarjobbade på ett äldreboende i år, och fick en dag av en kollega plötsligt frågan: ”Tror du på objektiv moral?” Han var ateist och hade suttit och diskuterat det moraliska Gudsbeviset med sina klasskompisar på gymnasiet. Det som för bara några år sedan ansågs vara förbehållet akademiska filosofer, är numera det man tjötar om innan gympan.

I somras var jag en av ledarna för tonårsbibelskolan på Götabro och höll några lektioner om apologetik. Intresset var solskarpt, frågorna haglade och ungdomarna ville veta mer, mer, mer om hur man bemöter kristendomskritikernas argument. Flera av dem gick med i Svenska apologetiksällskapets FB-grupp när det blev lunchrast.

Samma sommar höll Tobias Sunnerdahl, ledamot av Svenska apologetiksällskapets styrelse, i två apologetiska seminarier på Gullbrannalägret. Det första handlade om Guds existens, det andra om Jesu historicitet. Båda seminarierna besöktes av uppskattningsvis 500 ungdomar, mer än halva lägret.

20180914_200708.jpg

Förra veckan var jag på Folkungakyrkans ungdomsgrupp i Stockholm och ledde en samtalskväll utifrån Svenska apologetiksällskapets koncept Ärliga frågor: apologetik för tonåringar. Det blev en stormsuccé. Ungdomarna ställde så bra och tänkvärda frågor om Bibeln, Guds makt, tro med mera. De hade fokus hela kvällen och var riktigt tacksamma efteråt. Ungdomsledarna vill att vi kommer fler gånger.

Apologetik må vara ett tråkigt ord, men vad ordet åsyftar är något som är otroligt relevant och engagerande inte minst för kristna ungdomar. Jag skrev om detta i Sändaren för några veckor sen:

Försök sätta dig in i hur det är att vara ung kristen i Sverige i dag. Det du får höra om kristendom och religion i skolan från både klasskamrater och lärare är ofta av en helt annan art än det du hör i kyrkan. Forskning visar att svenska skolor ofta har en ateistisk grundinställning i undervisningen. Icketroende ungdomar fångar ofta upp huvudlösa påståenden om religion från internet (såsom att Jesus aldrig har funnits eller att religion orsakar alla krig) som deras kristna klasskamrater ofta inte vet hur de ska svara på.

Kristna ungdomar spenderar betydligt mer tid i skolan än i kyrkan. Med tanke på att kristendomskritiken är så utbredd, radikal och har en status av att vara ”intelligent” och ”rationell”, är den stora frågan inte varför många ungdomar lämnar församlingarna, utan varför det är några som stannar!

Den kognitiva dissonansen mellan att under flera år höra att Jesus uppstod på söndagen och att mirakler är omöjliga på måndagen blir till slut outhärdlig för många ungdomar. Lösningen ligger då i att antingen tona ner trons betydelse, eller överge den helt.

Hur kan vi som församlingar adressera detta? Genom att ge plats för ärliga frågor i vårt ungdomsarbete och hjälpa ungdomarna tänka apologetiskt. De behöver kunna lyfta invändningar som de möter i klassrummen eller på sociala medier, och få hjälp att formulera svar på dem.

Debattartikeln fick kritik av Claes Eriksson, som frågade sig hur tron kan försvaras när det handlar om förtröstan på Gud samt insinuerade att vi med Ärliga frågor vill motverka att ungdomar ger sina egna svar:

Min andra invändning mot apologetiken är att den utgår från att vi redan har rätt, och ska bevisa det för andra. Den stänger dörren för möjligheten att låta nya kunskaper forma tron. Ibland är faktiskt det mest ärliga svaret på en ärlig fråga ”jag vet inte”, åtföljt av en uppriktig vilja att verkligen försöka förstå frågan. Det är dörren till att förstå mer, och med tiden kunna formulera ett eget svar. Inte att få hjälp av en apologet att formulera argumentationsvinnande svar på frågorna som möter i klassrum och sociala medier.

Jag svarade:

Eriksson undrar hur tron ens kan försvaras när den i Bibeln uttrycks som förtröstan på Gud. För att förtrösta på Gud behöver vi utgå från att han finns – ett påstående som är starkt ifrågasatt i dag! Som Ulf Johnsson visar i ”Med tanke på Gud” finns det ingen motsättning mellan fiduciell och kognitiv tro – de förutsätter varandra. Likt Paulus kan vi därför ge argument för kristendomen (Apg 9:29), tron är ”sann och förnuftig” (Apg 26:25).

Eriksson anmärker att apologetik utgår från att vi har rätt och ska visa det för andra. Det stämmer. Alla utgår från att de har rätt. Eriksson utgår från att han har rätt i sin debattartikel. Unga lämnar tron om de blir övertygade om att den inte är sann.

Däremot bör vi som Eriksson påpekar absolut vara öppna för att ha fel, och ärligt kunna säga ”Jag vet inte” när vi saknar svar. Det är något jag uppmuntrar ungdomar till när jag undervisar om apologetik.

… För att unga ska vilja vara kvar i församlingarna behöver vi skapa apologetiska arenor där deras frågor om kristendomens sanningsanspråk tas på allvar. Apologetik handlar inte om att krysta fram dåliga svar, utan att ge bra och tänkvärda svar som utgår från det som är sant. Unga vill, likt oss andra, inte tro på lögner.

Tiden är verkligen mogen för en apologetisk revolution bland unga. Låt oss sätta oss ner med dem, gräva i saker de får höra i skolan och på nätet, och hjälpa dem formulera svar på det hopp vi äger.

Här kan ni läsa mer om konceptet Ärliga frågor, och här finns en resurssida för dem som vill gräva djupare i olika apologetiska ämnen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s