Om att vara ung i miljöförstöringens tid.

Vi har ett problem. Ett problem som jag vet att de flesta av er är helt med på. Vi använder, konsumerar och förstör mer än vad jorden klarar av. Och för mig som är ung känns det som att jag har blivit bestulen på min framtid.

När jag var liten blev jag intalad att allt var frid och fröjd. Att jag skulle kunna plocka blommor på ängen där jag bor, dansa i regnet och leva i en värld där isbjörnar hade någonstans att leva även när jag blev gammal. Säkert var det så att mina föräldrar och andra närstående visste om problemet redan då, men skyddade lilla, oskyldiga mig från den verkligheten, men ändå. Jag växte upp i den sanningen, och när jag nu börjar inse att det inte är säkert så känns det ju inte sådär jättekul.

”Suck”, tänker kanske du, ”det har man ju hört minst 7000 gånger”.

Jag kan vara ärlig och säga att jag förut också tänkte ”suck” varje gång det kom på tal. Inte för att jag inte brydde mig eller för att jag tyckte att folk tjatade, inte alls. Enda anledningen var att jag kände mig både värdelös och hjälplös i det ämnet. Så pass värdelös att det tillslut ledde till en mild (tack&lov) klimatångest. En stress och press som jag tror kan vara användbar och bra på ett sätt, för att den driver oss mot förändring. Men det kan även vara farligt med för mycket klimatångest, inte minst för unga.

Känslan av att vara värdelös blev bara större och större

När jag blev matad med katastrof-förutsägelser kring klimatet började jag kritisera mig själv, mitt liv och mina vanor. Till exempel:

• Jag pendlar till skolan, eftersom den ligger 4 mil hemifrån. Det betyder växthusgaser.
  Och inte nog med att jag måste pendla till skolan varje dag utan jag måste även pendla till ungefär allting, eftersom att jag bor i ett litet samhälle ute i ingenstans med urdåliga bussförbindelser.
  Till och med kyrkan blev ett ångestmoment för mig då den ligger ungefär 2 mil hemifrån, i en liten by med ca. 4 ankommande bussar totalt på en dag.
  Och på detta har jag en pojkvän som bor mer än 11 mil bort…

• Jag är inte vegetarian eller vegan. Det betyder ännu mer växthusgaser.
  Främst för att jag inte har tid eller möjlighet att göra egen mat hemma, om min familj inte skulle vilja äta vegetariskt. Dessutom tål jag inte gluten och det försvårar det hela ytterligare, då ungefär alla vegetariska alternativ man kan hitta i frysdisken innehåller gluten.

• Jag, som vilken ungdom som helst, tycker att kläder är ganska kul. Jag tycker det är roligt att köpa en fin tröja eller ett par fräcka byxor och sedan kunna göra de till sina egna genom att matcha de med sådant man har hemma. Det betyder konsumtion.
  Jag skulle inte säga att jag är en ”shoppaholic” eller att jag är besatt av att köpa kläder. Inte heller att jag är så värst utseendefixerad. Men jag tycker det är roligt med kläder.

Nu kan man säkert tänka ”men hjälp, ta cykeln, fixa egen vegetarisk mat istället för att köpa färdig och sy dina egna kläder!”. Det var det jag ville göra. Men efter en liten stund av tänkande insåg jag att det inte var möjligt på grund av både tids- och pengabrist.

När det inte funkade började jag istället grotta ner mig i allt jag inte kunde göra och värdelös-känslan växte.

Det är här jag tror att det går snett för oss unga. Vi vill göra så radikala förändringar, förändringar som ofta inte är möjliga i våra livssituationer.
Jag tror också att vi lätt fastnar i allt vi inte kan göra istället för att se det vi faktiskt kan, se skillnaderna vi kan göra.

Jag bestämde mig för att förändra och förbättra

En dag fick jag nog av känslan av att inte räcka till. Jag orkade inte mer. Jag satte mig ner och skrev en lista på de sakerna som jag tyckte att jag gjorde fel mot miljön. Den liknade den här över. När jag skrivit ner allt lovade jag mig själv att inte peka på allt som jag tyckte var hemskt som jag gjorde eller på sånt jag inte kunde göra, utan istället på det jag faktiskt redan gör för miljön eller kan börja göra. Ifall du som läser detta känner igen dig i min situation rekommenderar jag dig att ta del av följande saker:

Jag åker faktiskt buss och tåg till skolan och annat typ 8–9 gånger av 10.
Jag kanske inte har möjlighet att cykla överallt, trots att det såklart hade varit det bästa. Men jag kan ju fortsätta att nyttja kollektivtrafiken och kanske till och med åka kollektivt ännu mer. Låt oss lantisar åka de få bussarna som faktiskt går.
Visst att det vissa dagar kan kännas riktigt tråkigt när man går miste om den där sovmorgonen på grund av dåliga busstider eller när tåget inte matchar med bussen och man måste sitta och vänta i en unken väntsal i 40 minuter. Men för planetens skull så kanske det kan gå bra.
Angående mitt distansförhållande så åker vi alltid tåg till varandra. Jag tror att jag fått skjuts till honom kanske 2 gånger max under det dryga halvåret som vi har setts. Det tar 1 timme (om allt går som det ska) , men än en gång, det är planeten värd.

Maten då, hur löser jag det? Jag har inte möjlighet att krångla mer med mat än vad jag redan gör. Däremot serverar de alltid minst en vegetarisk eller vegansk rätt i skolan varje dag. Jag har ofta tagit av den rätten av ren nyfikenhet, men nu har jag börjat utmana mig själv att äta det alternativet alla gånger det är möjligt.
Hemma kan jag i större utsträckning tagga min familj till att vidga våra vyer och minska vårt köttätande, något som jag börjat med men som jag absolut kan jobba vidare på. Och de gångerna jag av någon anledning lagar mat till mig själv försöker jag att göra vegetariskt.

Konsumtions-tips!

Nu till kläderna, eller egentligen alla köp. Mitt första tips är att fråga sig själv inför varje köp om man verkligen behöver det man står och håller i, eller om man bara vill ha det ”därför att”. Den enkla frågeställningen har besparat mig väldigt många onödiga köp.

En annan bra sak man kan göra som ung är att koppla ihop det med pengar, för om jag förstått oss alla rätt så har vi inte mängder utav detta.
”KÖP 3 BETALA FÖR 2, spara 20kr” är något som är oerhört lätt att falla för, speciellt när det gäller de där snygga kuddarna man alltid velat ha till sängen eller en hel vägg full med örhängen. Men då brukar jag komma tillbaka till frågan om jag verkligen behöver det. Allt för många gånger kommer jag fram till svaret ”nej”. Men så lever vi ju i ett konsumtionssamhälle där hjärnan skriker ”DU SPARAR JU 20 KRONOR!”. Då brukar jag kolla priset. Jag får fram att det kommer kosta mig ca 60kr, trots erbjudandet. Antar jag erbjudandet sparar jag 20kr, men köper jag det inte alls sparar jag 60kr. Plötsligt känns det mycket enklare att hänga tillbaka örhängena på väggen, och vips så har man gjort något både för planeten och för plånboken.

Det är mitt första råd, men inte mitt främsta. Detta är mitt främsta: SECOND HAND!
Jag tyckte som sagt att det var väldigt roligt med kläder innan när jag oftast handlade i vanliga butiker, men det kan inte ens mätas med hur roligt det är att handla på second hand. Man kan hitta hur snygga kläder som helst. Och inte bara mycket billigare, utan SÅ mycket bättre för miljön.

Det är en sådan grej som jag aktivt bättrat mig på, att handla på second hand. Det är jätteroligt att gå in på en second hand-butik och se vad som finns, man kan verkligen hitta allt från knallröda hängslen till fluffiga kjolar till superfina serviser. Självklart ska man även i second hand fråga sig om man verkligen behöver det man är på väg att köpa, men jag tycker faktiskt att det är okej med ett nöjesköp någon gång ibland på second hand.

Sen är second hand jättesmidigt när man har något man är ute efter också, eftersom det är så stor variation på vad som finns i en second hand-butik. Chansen blir liksom stor att man hittar det man söker. Tillexempel var jag lite sugen på ett par festliga byxor till nyår, men ville inte gå och köpa ett par sprillans nya eftersom att jag faktiskt egentligen inte behöver de. Jag kollade runt på några olika second hand-butiker där jag bor men hittade inga som kändes helt bra. Jag valde då istället ett par byxor jag hade hemma, kanske inte lika kul men det fick gå.
Kvällen innan nyårsafton var jag med några kompisar på UNITE i Jönköping, där de hade en liten mini-second hand i foajén. Vi stannade till och kikade lite och då hittade jag ett par superhärliga och snygga byxor för en billig peng. Perfekta till nyår! Vem vet, kanske ville Gud att jag skulle handla på second hand den dagen.

Bönens kraft och användbarhet

En av de sakerna som jag blev bättre på allra först var att be för vår jord och för klimatet. Jag ber för Guds vackra jord, tackar Honom för att vi får leva här, och ber att Han ska ge jorden ytterligare kraft, om det är möjligt.
Jag ber för oss människor. Att vi ska se vårat beteende och ändra det, i andens ledning, till det bättre. Att mänskligheten ska hitta ett sätt att leva som inte förstör våran jord.

Jag tror på en Gud som hör våra böner, tar de till sig och gör de till verklighet. Om jag känner mig liten, kan jag vända mig till Honom, för Han är stor. Inget är omöjligt för Honom. Därför har jag kommit fram till att om jag vänder mig till Honom, som har hela universum i sin hand, och ber Honom stärka de små saker som jag gör och hjälpa mig hitta fler saker jag kan göra, så måste jag kunna känna ett lugn.

Vi får inte glömma bönens enorma kraft. Alla kan stämma in i bönen, och ber man så gör man något.

Varje litet steg räknas

För att kunna ändra våran situation i miljöförstörelsen måste vi ständigt sträva efter en livsstil där vi inte förstör. Vi måste genomgå förändringar i våran livsstil, och vi alla har ett kollektivt ansvar.
Det vi inte får glömma är att varje litet steg mot en mer klimatsmart livsstil är något, allt man gör är något. Så fort du gör ett val som är klimatsmart gör du något. Om det så är att ta bussen istället för en taxi eller skjuts, välja bort köttbiten mot vegobiffen eller låta bli att köpa de där örhängena så är det något. Vad jag gör för klimatet just nu kanske du anser inte är något i jämförelse med folk som syr sina egna kläder eller aldrig åkt i en bil hela sitt liv. Men varför skulle det jag gör vara mindre värt bara för att det inte är lika ”stort”?

I Första Mosebok 1 berättas det om när Gud skapade vår jord, och hur han såg att det var gott.
Låt oss ta hand om jorden som Gud gett oss, som är så god. Låt oss alla göra vårat bästa.