Bloggarkiv

Varför slutade amerikanska pingstvänner vara pacifister?

roger e olson

Roger E. Olson

Idag på Pentecostals & Charismatics for Peace & Justice publicerar vi en briljant artikel av Roger E. Olson, professor i teologisk etik och en av USAs ledande evangelikala bloggare, om den amerikanska pingströrelsens pacifistiska historia som fick ett abrupt slut på 70-talet. Olson har varit med ett tag, och som uppvuxen inom pingströrelsen såg han med egna ögon denna utveckling. Enligt honom beror de amerikanska pingstvännernas förvandling från apolitiska vapenvägrare till krigshyllande republikaner på primärt en sak:

Rikedom.

Olson skriver:

The vast majority of Pentecostals during the first half century of the movement’s history were relatively poor. I can remember when that began to change in the 1950s and especially in the 1960s. My father, a Pentecostal pastor for over fifty years, preached against “the sin of conspicuous consumption” and I know he wasn’t the only one. As Pentecostals became more affluent they were expected to give more to missions. When a family in our church (1950s) bought a new Cadillac they were subjected to church discipline. That money (over what a new Chevrolet would cost) could have gone to world missions—a major emphasis of Pentecostals then.

Then came the 1970s and a sudden increase in Pentecostals’ affluence. It began earlier, but became notable to me, anyway, in the 1970s. Suddenly Pentecostal church parking lots were filled with expensive new cars. I will never forget the controversy among Pentecostals sparked by some Pentecostal churches’ building of “fancy new church buildings.” Before the 1970s most Pentecostal churches were relatively simple—often older church buildings purchased from “mainline” churches that built new ones out in the suburbs. […]

Read the rest of this entry

Min stora dysfunktionella familj

img_3257

En skadad kropp

Den 18:e september 1989, knappt två månader innan Berlinmurens fall, klipper mormor av min navelsträng på Bollnäs BB. Min hetsiga mor hade knappt hunnit skjutsats in med den punkterade rullstolen innan jag bestämde mig för att kravla ut till friheten och välkomna den skrikandes, blodig och som seden hör till: pissa ner sjuksyster.

På de foton jag sett på mig själv som bäbis så är jag slående lik Nien Nunb, en episkt ful Star Wars-karaktär från 80-talet. Hur som helst så skulle jag som tillskott även bli början på en klassiskt ohomogen och spretig västvärldsfamilj. Jag var faderlös från start, då jag, lite kortfattat, var resultatet av ungdomskärlek och språkreseromans i Tyrolen. Under mina första år i Schweiz och Tyskland, (vi flyttade runt en del) så skaffade sig mamma en hetlevrad ateistiskt Kosovo-Alban med muslimsk bakgrund, vilket rimmade lite märkligt, med mammas egen bakgrund från Livets Ords bibelskola (från tiden då den var som mest kontroversiell). Med tre halvsyskon på den sidan av familjen och ytterligare tre halvor på min biologiska pappas sida så sammanfattar jag min egna sub-art som: Sydvästochösttysk-lederhosen-Alban-adhd-livetsord-islam á la Hälsingeskogs-svensk. Till synes lite spretigt men ingenting i skenet av den delen av familjen som jag egentligen tänkte prata om…

Kyrkan. Read the rest of this entry

Kallad att göra skillnad

thumb_img_2354_1024

I söndags under lovsången sjöng vi om korset, korset där all min skuld blev betald och kraften som rev itu förhänget till det allra heligaste, så att vi alla kan komma inför Gud. Är det inte helt otroligt att den Gud som älskar oss så högt bor inom oss? Men ibland undrar jag om vi verkligen har fattat det.

Att vara kristen är inte enkelt. Vi lever i ett land där ateismen och evolutionsläran blivit djupt rotade i samhället. Att tro på himmel och helvete är lite konstigt och eftersom många människor inte tror på någon gud alls har de svårt att förstå hur vi ens orkar gå till kyrkan söndag efter söndag.

Men det här är inget nytt. I alla tider har kristna fått lida av motgångar, Jesus uttrycker det till och med som att ”saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull. Gläd er och jubla er lön blir stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeter före er tid. (Matt 5:11-12)

Gud har inte kallat oss till att bara umgås med familj och vänner. Han har inte kallat oss till timmar framför skärmar. Han har inte kallat oss till att följa strömmen, Han har kallat oss till att vara världens ljus. Vi är kallade till att lysa för människor, vi är kallade till att göra skillnad. Read the rest of this entry

I världen men inte av världen

Många kristna lever exakt som alla andra. Man har samma livsstil, samma kläder, samma mönster, samma hobbies… Ja, vissa kristna verkar tro att man måste tillhöra normen som kristen, man ska vara en ”god medborgare”, en medelsvensson som inte sticker ut. Det enda som skiljer en åt från ickekristna är att man ber aftonbön och går i kyrkan på söndagarna. Annars lever man exakt samma liv som om man inte var en Jesu ”efterföljare”. Visst, man ser till att sätta en kristen prägel på allt man gör, man lyssnar på kristen musik, ser kristna tv-program, går på kristna skolor, åker i kristna bilar och dricker kristen läsk. Men aldrig att man skulle avstå något av detta som andra har!

Det är ganska intressant att Bibelns betäckning på dem som inte tror är ”Världen”. Det vi ska avvisa och akta oss för, det är inte bara en del av den här världen eller ens majoriteten av den – det är hela världen. Vi ska inte vara världsliga, vi ska inte vara av denna värld. Men hur ska vi bete oss då, världen är ju allt som finns, det enda livsmönster som går att efterlevas är väl världens? Nej, vi ska vara av Himlen, vi ska leva på ett himmelskt vis. Vi ska inte anpassa oss efter den här världen utan leva såsom Gud vill att vi ska leva.

Read the rest of this entry

Jesus Army: En karismatisk kyrka

Det jag slogs av under mitt besök hos modern Jesus army i Storbritannien var att de var otroligt andliga. Det sista man hörde på kvällen och det första på morgonen var ”Bless you” och när man satt i matsalen och åt eller i vardagsrummet och chillade sa folk ”Praise God…” lite då och då. Egengjorda skyltar och målningar med Bibliska bilder och ord satt uppsatta överallt i kommuniteten (även på toan), man var konstant medveten av Guds närvaro. Vilket gav frukt.

Read the rest of this entry

Jesus Army: En radikal kyrka

Man med Jesus Army-jacka som de har när de evangeliserar

Man med Jesus Army-jacka som de har när de evangeliserar

Som sagt besökte jag modern Jesus army i Storbritannien 2-6 april. Sången ”This is a church on fire” och ”Jesus Revolution” som sjöngs på mötena speglade rätt bra kyrkans identitet. Man sa att Jesus har kallat oss till ett radikalt annorlunda liv, utanför Världens sönderbrytande system (”Världen” användes som vardagsbegrepp, en broder sa att hans kompisar sa att det var dyrt med cigaretter och sprit i Sverige och förklarade genast deras konsumtionsmönster med ”de lever i Världen, förstår du”).

De ville inte tona ner Bibelns radikala budskap utan praktisera dem, jag har redan skrivit om deras radikala syn på pengar. De betonade också att vi måste gå igenom många lidanden för Guds rikes skull – deras ”slogan” var Love, Power, Sacrifice. Det är inte enkelt att vara kristen, det ska inte vara enkelt. Vi måste vara beredda på uppoffringar och svårigheter om vi vill se Guds Rike bryta fram.

Read the rest of this entry