Nytt avsnitt av Jesusfolket! I denna avslutande del av samtalet mellan Micael Grenholm och Lars Gunther om liberalteologi och fundamentalism undersöker de varifrån dessa rörelser kommer och hur de har förändrats med tiden. Varför uppstod en Bibelkritiserande strömning i sammanhang som betonar Bibelordets auktoritet? Och varför kan fundamentalister inte enas om vad som är fundamentalt i kristendomen?
Ladda ner MP3-filen av avsnittet här.
Artikel av Lars om hur forna tiders liberalteologer var höger och fundamentalisterna var vänster.
Har du frågor, kommentarer eller tips på vad vi ska podda om? Maila oss på jesusfolket@gmail.com
Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook! Om du vill att vi ska komma och prata i din församling, bjud in oss!
Hela Pingsten 
Ang. bibelsyn – menar ni att Bibeln inte kan vara Guds ord i den mån den är människors ord? Eller mellan å ena sidan verbalinspiration och felfrihet, och å andra sidan förekomsten av mänskliga drag. Man kan ju tänka att det finns de som tror att Bibeln tillkommit genom något slags automatiskt skrift där människor befunnit sig i ett transliknande tillstånd, men jag har känslan att denna syn är en minoritetsuppfattning. Jag misstänker att de flesta som tror på Bibelns verbalinspiration och felfrihet menar att Gud har använd människors naturliga gåvor och förmågor.
Ang. ”fundamentalism”. Något som kännetecknar många fundamentalister – som jag tror är positivt – är att de försöker att tillämpa bibllisk separation. Det kan slå fel, om man går utöver Bibeln och exkommunicerar eller bryter kyrkogemenskapen med någon p.g.a. sådant som inte är klart uttryckt i Bibeln. Men själva idén om att kristna skall separara sig från falsk lära och synd tror jag är biblisk. Ett problem som jag ser i många svenska kyrkor är att man över huvud taget inte verkar tillämpa någon form av separation. Folk kan leva i olika former av sexuell omoral utan man tillämpar kyrkotukt, och många kyrkor ger luddiga svar när det gäller lärofrågor.
Jag undrar hur ni ser på separationsdoktrinen, och hur den bör tillämpas. Säg att det finns praktiserande homosexuella i en församling. Eller ett par som ägnar fritiden åt att spela in hemagjorda porrfilmer som de lägger ut på internet. Bör församlingen tillämpa församlingstukt dessa, och om den inte gör det, borde man som kristen lämna den församlingen? Borde andra församlingar bryta kyrkogemenskap med en sådan församling? Eller antag att vissa pastorer inom ett samfund förnekar sådant som Kristi ställföreträdande lidande, Bibelns inspiration, rättfärdiggörelsen genom tro, eller andra centrala kristna trosläror, borde man då lämna det samfundet? Hur stor tolerans tycker ni man kan ha när det gäller att utöva kyrkogemenskap? Vilka avvikelser i fråga om livsstil eller lära anser ni bör föranleda separation?
GillaGilla
Några tankar om ”liberalteologi”.
I vilken mån kan man säga att liberalteologin är en ”kristen” rörelse? En kritik som riktats mot delar av vissa liberala samfund och den akademiska teologin är ju att man fjärmat sig så mycket från den ”klassiska” kristendomen att man i praktiken skapat en ny livsåskådning. Om man t.ex. förnekar Jesu mirakel, försoningsdöd och uppståndelse, och menar att människan lika gärna kan bli frälst genom att följa Muhammed eller Buddha istället för Jesus, vad är det då som återstår som gör att man kan tala om en sådan livsåskådning som en form av kristendom, snarare än en ny religion?
GillaGilla
Bra poäng. Den främsta anledningen till att man fortfarande beskriver det som kristet tycks vara att de själva kallar sig kristna. Men om vi ger tolkningsföreträde åt de första lärjungarna om vad som är kristet och inte skulle de som ägnar sig åt sådan synkretism nog inte hålla måttet.
GillaGilla
Nu finns det ju kristna av alla möjliga sorter så jag vill inte påstå att följande beskrivning gäller för alla sentida uttolkare av kristen tro. Men jag vill peka på ETT möjligt sätt att se på saken. Utgångspunkten i detta exempel är att århundraden av kritisk bibelforskning gör det omöjligt att rakt av ta Bibelns utsagor om Jesus at face value. Så vad en sentida uttolkare kan göra är att säga: okej, vi måste nog tyvärr sätta en hel del av Nya testamentet inom parentes eftersom det förefaller helt orimligt att Jesus verkligen sa allt detta eller gjorde allt detta. Vi måste även ta hänsyn till den judiska föreställningsvärld som Jesus verkade i, vilket kommer att förändra betydelsen även av de delar som vi väljer att behålla. Liksom massa andra kunskaper om antik historia och antika språk också kan förändra bilden. Vad allt detta syftar till, i just detta exempel, är inte att uppfinna en ”modern” Jesus som ska passa för vår tid, utan snarare precis tvärtom: att försöka hitta tillbaka till den historiske Jesus som – om metoden lyckas – går att hitta under alla korrupta traditioner och textlager. En person som tar sig an Jesus på detta sätt kan säga: min avsikt är faktiskt att vara mer Jesus-trogen än alla ni som håller fast vid texter och traditioner som bara fördunklar honom.
GillaGilla