KDU vill plötsligt att alla ska tro på sekularism

Eftersom stora delar av KD leker följa John med SD dessa dagar är det inte så konstigt att KDU:s ordförande Nike Örbrink har börjat kräva att invandrare inte bara ska integreras utan assimileras i Sverige.

I en oväntad plot twist argumenterar denna försvarare av ”kristna värderingar” att varenda kotte i vårt avlånga land ska anamma individualism och sekularism:

Vi kan inte anta att alla som kommer till Sverige direkt anammar vår nästan världsunika syn på individualism, jämställdhet och sekularism.

Därför kan och ska samhället kräva mer. Målet för integrationspolitiken måste vara kulturell assimilation.

Örbrinks ”vi” innefattar uppenbarligen inte de tusentals kristna som tycker att individualism och sekularism inte är särskilt goda eller bibliska idéer. KD:s egen ideologi tar avstånd från individualism och ansluter sig istället till den katolska idén om personalism, som betonar vikten av små gemenskaper:

”Kristdemokraternas tanke om människan kallas för personalism och är ett alternativ till individualism och kollektivism. För oss är en person varken sig själv nog eller bara en kugge i samhällsmaskineriet.”

Att KD vill främja den judisk-kristna etiken är inte heller särskilt sekularistiskt, eftersom sekularismen strävar efter att minska religionens inflytande i samhället. Örbrink kanske borde börja med att försöka assimilera sitt eget parti.

Även om vi tänker oss att Örbrink har en väldigt mild förståelse av individualism och sekularism är det stort problem att hon vill assimilera minoriteter in i majoritetskulturen. Som den konservativa debattören Andreas Johansson Heinö påpekar är assimilation något väldigt annorlunda än integration: om man lyckats assimilera en kultur har man misslyckats med att integrera den, och vice versa.

Anledningen till det är att assimilation eliminerar kulturer, snarare än att införliva deras existens i samhällskroppen, som Nationalencyklopedin påpekar:

Om Sverige hade lyckats med sin ”assimilering” på 1800-talet hade vi knappt haft någon samisk kultur idag, och en mycket svagare frikyrkorörelse. För att upprätthålla idealet om enhetssamhället där alla har en enda svensk, luthersk kultur förtrycktes minoriteter av de svenska myndigheterna på plågsamma sätt. Konventikelplakatet som förbjöd bibelläsning i hemmen, tvångsdop av samer, förföljelsen av romer – allt var en del av strävan att alla inom Sveriges gränser skulle vara samhällstrogna lutheraner.

Men det fungerade inte, enhetssamhällen är i praktiken ouppnåeliga utopier.

Alla samhällen innehåller ofrånkomligen minoriteter som inte är en del av majoritetskulturen och inte vill vara det heller. Samer, judar och pingstvänner är några exempel. När man porträtterar mångkultur som något negativt och vill skapa en gemensam identitet genom att assimilera människor till en gemensam kultur är det aldrig majoritetskulturen som anses vara problemet, utan minoriteterna och deras sätt att leva.

Som 38 kristdemokrater påpekar i sitt debattsvar till Örbrink är det enda sättet att försöka realisera ett samhälle med monokultur assimilation med auktoritära medel. En demokrati är essentiellt mångkulturell, därför där finns friheten att ha vilken kultur man än vill.

De som kritiserar mångkultur pekar ofta på saker som är olagliga som skäl att försöka återupprätta enhetssamhället: hedersmord och månggifte exempelvis. Men det är redan olagligt! Det som däremot inte är olagligt, och inte bör vara det, är att man får äta vad man vill, klä sig hur man vill, tro på vad man vill och tycka vad man vill.

Det är demokrati. Det är den bibliska respekt för den fria viljan som utgör själva fundamentet för vårt samhälle, och som väckelsekristna historiskt har kämpat för.

Istället för att skuldbelägga minoriteters kulturella val tror jag därför det är bättre att hitta likheter i det vi redan har gemensamt – vår mänsklighet – snarare än att förgäves försöka uppmana minoriteter att ge upp sin kultur så att vi inte har mångkultur längre. Vi som tillhör den frikyrkliga minoritetskulturen kommer fortsätta göra det, hur mycket SD och KD än gormar om att det skulle vara något dåligt.

Tack Gud för mångkultur och demokrati!