Bibelns språkmirakler sker även idag

När jag var liten trodde jag att pingst hade med pingviner att göra, men när jag blev stor upptäckte jag att pingsten handlade om något ännu bättre än kalla, vaggande fåglar: fantastiska mirakler som bekräftar att budskapet om evigt liv i Jesus är sant.

Bibeln berättar att 120 lärjungar som hade följt Jesus blev uppfyllda av den Helige Andens kraft och började tala nya språk – koptiska, arabiska, latin, allt möjligt (Apg. 2:1-13). Samma erfarenhet har många kristna haft sedan dess när de har bett om att pingstens eld ska omfamna dem. De första pingstvännerna i Los Angeles i början av 1900-talet skrev i sin tidning ”The Apostolic Faith” om hur många talade i tungor på existerande språk: ryska, kinesiska, svenska.

I september 1906 skrev de om en man från Sudan som hade vägarna förbi möteslokalen på Azusa Street och plötsligt hörde sitt modersmål talas där inifrån. Han blev helt ställd när han såg att det inte var en annan sudanesisk person utan en vit amerikan. Mannen övergav sin muslimska tro och blev istället andedöpt kristen.

Den här mannen arbetade som tolk och kunde sexton språk och ägnade sedan en hel del tid åt att identifiera språk som människor talade på Azusa när de fylldes av Anden. Han välkomnades med öppna armar. Kyrkan på Azusa Street var en av de första mångetniska och mångkulturella församlingarna i USA.

Oktobernumret av ”The Apostolic Faith” från samma år berättar om fru J. W. Hutchins som började tala luganda, det dominerande språket i Uganda. Hon hörde även en röst som sa att hon och hennes familj skulle missionera i Afrika, så kort därefter begav de sig iväg.

Det här avfärdas antagligen som rövarhistorier av många, och jag hade förmodligen tänkt så själv om jag inte människor som jag känner och har stort förtroende för insisterar på att de har upplevt precis det här.

Hans Sundberg

Min mentor Hans Sundberg är ett exempel. Han berättade i Världen idag förra året:

Jag vill berätta om en speciell händelse på S:t Pers torg i Uppsala. Kärnan hos Jesusfolket var att Jesus skulle predikas för alla människor, överallt och alltid. Det var på gator och torg som Guds kärlek behövde spridas.

Innan vi gick ut bad vi alltid för dem vi skulle komma att möta. Oftast innebar det aktiva kommunistgrupper som ansåg att Jesusfolket var mindre vetande. Men en av lördagarna visade sig bli annorlunda.

En man från Iran kom fram och började tilltala mig på engelska. Han var missionär för Bahai, en egen religion som har sitt centrum i Haifa, Israel. I vårt samtal blev det tydligt att vi inte delade trosuppfattning och att båda försökte övertyga den andre.

Jag blev därför glad när min vän Maria kom och ställde sig bredvid mig och började be tyst, men efter en ganska kort stund började hon be högt och ljudligt i tungor.

Jag försökte fånga mannens uppmärksamhet från hennes tungotal, men misslyckades. Då förstod jag att Maria talade mannens eget språk. Maria kunde inte tala farsi, hon hade aldrig gjort det förut.

Precis som under första pingstdagen, (se Apg 2) fick mannen från Iran höra evangeliet på sitt eget språk. Samtalet pågick i ungefär fem minuter. Först förstod han inte att detta var ett mirakel men sedan gick det upp för mannen att det var Guds Ande som talade om Jesus med honom. Jag såg då hur det gick en pil från hennes mun som träffade mannen rakt i hjärtat.”

Sedan ett drygt år tillbaka håller jag på och samlar ihop berättelser om detta till en bok jag kallar Språkmirakler. Det är en uppföljare till Dokumenterade mirakler som förhoppningsvis kan visa både troende och skeptiker att tungotal är något att ta på allvar. Visst finns det exempel på när det missbrukas eller till och med fejkas, men det finns också många exempel på när Anden verkligen ger språk till människor på fantastiska sätt.

Vad innebär då detta? Ja, för det första att Gud älskar alla folk och kallar sos till världsomfattande mission. Istället för att mura in oss vill han att vi ska tala med och lära känna människor från andra språk och kulturer.

För det andra visar det att vi inte står själva i missionsuppdraget – tvärtom är det Guds mission som vi får haka på. Oavsett hur det uttrycker sig, om vi lär oss språk och färdigheter själva eller får mirakulös hjälp från ovan, har han lovat att vara med oss.

För det tredje innebär det att pingsten är en fruktansvärt underskattad högtid som behöver uppmärksammas mycket mer! Och då har jag inte ens nämnt allt det andra häftiga som Bibelns beskrivning av pingsten innehåller – evangelisationen, egendomsgemenskapen, församlingslivet. Det får bli en annan gång! Just nu vill jag önska en glad, internationell och mirakulös pingst till er alla! 🔥🕊🎉

5 kommentarer

  1. Kul, jag skrev just om detta . Det här med språket och kommunikationen är sannerligen något att lyfta fram. Idag när språket ofta används till att bygga barriärer, även när man talar samma modersmål, är Andens vind över världen ett budskap om försoning som världen behöver.

    Gilla

  2. Jag kom att tänka på att det borde ju finnas en hel del tungotal inspelat numera. Det skulle kunna vara en uppgift att gå igenom t.ex. Youtube-klipp med tungotal och pröva om det kan röra sig om verkliga språk.

    PS. Om man gillar pingviner så upptäckte jag att det finns två dagar att uppmärksamma – världspingvindagen den 25 april och Penguin Awareness Day den 20 januari.

    Gillad av 1 person

  3. Det är tankeväckande när Paulus säger:

    ” Jag tackar Gud för att jag talar tungomål mer än någon av er. Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra än tiotusen med tungomål.” (Från 1 Kor 14).

    .

    Gillad av 1 person

  4. Det här bibelordet säger något också: ” Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna ska försvinna, tungomålen ska tystna och kunskapen försvinna.” (1 Kor 13:8).

    Alltså, kan vi säga att det som vi behöver vara bevarade i är kärleken eftersom det bara är den som återstår i slutändan? Om man liksom undertecknad tillhör B-laget som aldrig talat i tungor kanske man inte behöver vara så ledsen över det. Utan faktiskt värdera upp sina försök att uppmuntra och trösta den gamle som sitter ensam i parken när man passerar? Eller ta sej tid för barnet som stannar upp en och vill ställa sina 20 frågor. Vill sedan Herren någon gång använda även den här munnen liksom han lät Bileams åsna bubbla på, så är det klart att det får ske men det är uppenbarligen ingen central funktion i det vardagliga församlingslivet.

    Har jag fel?

    Gilla

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s