Sen när blev egoism en svensk värdering?

Är det någon mer än mig som har märkt att ju mer nationalism, prat om ”svenska värderingar” och normalisering av den nynazistiskt grundade organisationen Sverigedemokraterna, desto mer utbrett har detta blivit? 

Journalister och asylaktivister som jag själv kan knappt öppna munnen utan att mötas av ett bottenlöst hat från människor vi aldrig träffat som önskar oss lidande och död. 

80 miljoner människor är på flykt idag, hälften av dem är barn. Men europeiska länder, som alla känner sig mer nationalistiska än på länge, stänger alla ner sina gränser så att fattiga utvecklingsländer får ta hand om flyktingarna istället. Europeiska länder, som tillhör några av de rikaste i världen, hävdar att man inte har ”kapacitet” att hjälpa människor i nöd.

I en tid när vi verkligen behövde internationellt samarbete för att klara klimatkrisen och äntligen kunna utrota hunger och undernäring väljer många istället den egoistiska ideologi som låg bakom båda världskrigen och i princip alla folkmord i historien: nationalismen.

Jesus sa att kärleken kommer kallna i den sista tiden (Matteus 24:12). Sverige är världens femtonde rikaste land, men nu är det inte bara prat om att ta emot extremt få eller inga av världens miljontals flyktingar så att fattiga länder får ta hand om dem istället, nu driver flera politiker att sänka biståndet också. Den politiska egoismen har nått nya höjder.

Jag ser mig själv, i likhet med Paulus, som medborgare i himlen (Fil. 3:20). Ett rike där ingen ojämlikhet, själviskhet och rasism finns. Ett rike dit alla som väljer att fly är välkomna. 

Det är ett rike där kärleken till främlingen och de fattiga ligger varmt på vår kungs hjärta (5 Mos 10:18). Ett rike där han kommer leva med oss i evighet.

Och värderingarna i det riket kommer aldrig förändras så att jag plötsligt vaknar upp i ett land där miljontals medborgare plötsligt väljer själviskhet framför generositet. De himmelska värderingarna står alltid för godhet och rättvisa.

Alltid.