Hur hade Jesus velat stoppa gängkriminaliteten? 

                           Gästinlägg av Mira Larsson.

Vi har haft fred i Sverige i drygt 200 år, vilket är världsrekord. Eller ska man kalla det att vi har haft fred så länge eller frånvaro av krig så länge? Även om vi inte krigat om våra gränser, så har det under dessa år pågått små inbördeskrig. Krig om allmän rösträtt, krig mot tvångssteriliseringar av psykiskt sjuka, krig mot fattigdom och andra sociala orättvisor, krig mot främlingsfientlighet och rasism. Ja, och så det som media uppmärksammat mest under de två senaste åren: kriget mot och mellan de kriminella gängen. 

Det är en av de största politiska frågorna nu. Regeringen kom i augusti ut med ett 34 punkter långt program med åtgärder för att förebygga det gängbaserade våldet. Programmet kritiserades av oppositionen som gav egna förslag för arbetet. Och en pajkastning mellan regeringspartierna och oppositionen i frågan är redan påtaglig. Men de verkar vara överens om en sak: hårdare straff. Men är det verkligen det som får stopp på hela problemet? 

Självklart ska de som begår brott få sitt straff, det är inte det jag menar, men är det inte i grunden så att vi som samhälle vill ha bort just gängen. Att ingen ung människa ska lockas in i kriminalitet, att ingen ska tjäna pengar på narkotikasmuggling, att ingen ska finna att den enda sociala gemenskap de kan få är med dem i brottsligheten och få någon slags kick av att råna, misshandla och skjuta folk? 

När kriminella personer muckar efter ett fängelsestraff dras de ofta tillbaka till sina kriminella kamrater för att de känner att de inte kan få en gemenskap någon annanstans. Hur får vi stopp på det? Jag har funderat mycket  på vad Jesus tänker om hur vi ska komma åt problemet. Denna text kommer att innehålla några tankar om detta utifrån olika bibelcitat.  

Jag vill poängtera att dessa citat är fritt tolkat av mig. Andra kan ju uppfatta dem på andra sätt och i andra sammanhang än just av kriminalitet.  

                                              Matteus 9:10-13 

Jesus har just kallat Tullindrivaren Levi (även kallad Matteus) till sin lärjunge. 

“När Jesus senare var gäst i hans hem kom många tullindrivare och syndare och låg till bords tillsammans med Jesus och hans lärjungar. Fariseerna fick se det och frågade lärjungarna “Varför äter er mästare med tullindrivare och syndare?” Jesus hörde vad de sade och svarade dem: Jag har inte kommit för att kalla de rättfärdiga utan syndare. 

Vi människor bryr oss ofta mest om de människor som ingår i vår närmaste krets. Dessa är ofta personer som är lika oss, därför är det dem vi vill ge av vår kärlek till. Vi kan trösta dem när de ha bekymmer, för vi känner igen oss dem. Vi tänker att personer som lever i socialt utanförskap eller missbruk inte är några som vi kan hjälpa utan de får någon annan ta hand om. Men det som behövs här är att vi ändrar perspektiv. Att vi vågar lyfta blicken och ta oss an de som verkligen behöver kärlek. För precis som Jesus ger uttryck för när han hör vad Fariseerna säger om syndare så är de som hamnat snett i livet och drar sig in i kriminella kretsar, de som behöver medmänsklig kärlek och omtanke mest. Någon som kan finnas där och visar på en annan väg, och tycka om sig själva för de de är. 

I samhället idag är det så att man väljer de bästa. Det börjar tyvärr redan när man är barn, redan där börjar konkurrensen om vem som är bäst på flest ämnen i skolan, betygshets, fritidsintressen. Denna konkurrens kommer framför allt från vuxenvärlden. Sedan fortsätter det upp i vuxen ålder. Man ska konkurrera om utbildning, jobb, partner. Och de som inte lever upp till samhällets krav stängs ute. Men är det de som redan sedan de var små vet att de inte passar in som är i behov av samhällets kärlek och beröm? Borde vi inte även bjuda in de utsatta och ge dem en viktig roll i församlingen, föreningen eller sporten? Borde vi inte kunna göra som Jesus gör i ovanstående bibelstycke? Ta oss ut till skolor och fritidsgårdar i socialt utsatta områden eller möta de som vi vet är på glid i sina liv eller redan valt att gå fel väg i livet och sätta oss som Jesus gjorde och prata med dem? Visa genom att bara finnas där att de är älskade som medmänniskor och mer värda än att slänga bort sitt liv på droger och kriminalitet som i längden kommer leda till långa fängelsevistelser och destruktiva liv. Det gäller även de som redan är straffade för brott. Vi kan besöka fängelser och visa att vi finns där när de kommit ut därifrån eller de som tänker gå tillbaka in i kriminalitet en annan väg.

                                         Matteus 7.13-15. De två vägarna: 

“Gå genom den trånga porten. Den port är vid och den väg bred som leder till fördärvet. Och det är många som går genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet och få finner den.” 

I grunden är det vi själva som bestämmer vilka val vi gör i livet. Många som drar sig till ett kriminellt liv gör det tidigt för att de känner ett utanförskap. Man väljer då den “vida porten” eftersom den är lättast att ta sig igenom och den leder till lätta sätt att dämpa sin ångest på. Det är svårt att komma ur den och trots att man får ett straff väljer man ofta ändå den breda vägen efter straffet. I slutändan är det bara man själv som kan välja att byta väg, men kanske behövs det att vi som medmänniskor väljer den trånga porten åt dem först. 

Idag är de flestas liv fyllt av stress och vi skyller på att man inte har tid att hjälpa andra. Vi ger bara människor en enda chans. Ofta kan en annan människas negativa betende bero på att de har trasiga hjärtan. Men vi tycker inte att vi kan ta hänsyn till det och därför vänder vi direkt ryggen till personen som vi tycker står för något negativt i våra liv. 

Fast här kan det vara så att vi som bekanta till dessa personer måste välja den trånga porten. Låta en person man vet mår dåligt få förlåtelse när den beter sig märkligt mot en. Vi kan istället för att direkt vända personen ryggen förklara vad man tyckte blev fel i kontakten. och förhoppningsvis lyssnar personen och då kan vi vara beredda att förlåta tänka att vi ska ha tålamod, inte själva välja den vida porten där i relationen. Utan istället visa att vi finns där och bryr oss. Denna kärlek kan göra att personen känner sig stark nog att ändra riktning  sitt liv. 

                                       Lukasevangeliet 6:42 flisan och bjälken.  

“Hur kan du säga till din broder: låt mig ta bort flisan i ditt öga du som har en bjälke i ditt eget.” 

Detta citat ur bibeln kan man säga två saker om.  

Vi måste alltid se till vad vi har för bjälke i vårt eget öga innan vi dömer andra. Det påpekar Jesus i detta, och på många andra platser i bibeln. Alla har vi någon gång känt oss utanför, ensamma eller orättvist behandlade. Och de allra flesta har någon gång i dessa lägen agerat på fel sätt utifrån våra känslor. Det är just pga att många känner så här som gängen utökas och sprids. Även om det som tur är inte är så att vi alla känner en sådan ilska mot samhället att vi dras in i detta så kan vi ändå relatera till känslorna och när vi lyssnar på de här människorna kan nog de flesta tänka att de också gjort fel och kanske var det bara slumpen eller med Jesus hjälp som vi själva inte hamnade på fel väg. Så istället för att döma se till vår egen bjelke innan vi dömer de som berättar hur deras liv förvandlades till mörker.  

Det andra är att vi inte ska agera med pekpinnar när vi möter personer som är på fel väg. Ofta kan det vara så att man ser sig stå över personen och ska vara någon bättre vetande och tror att vi hjälper dem genom att predika hur man ska komma på rätt väg. Det här stöter ofta bort personen. Är man nere i ett tungt beroende eller kriminalitet blir man oftas bara ändå argare på när någon klappar en på huvudet. Man vet som kriminell var som är rätt och fel eller farligt att ta droger men man orkar inte ta sig ur det. Därför är det viktigt att vi ser varje person som vår jämlike och då ser till vår egen bjälke i ögat. Vi ska lyssna inte bara klappa på huvudet. 

                                             Matteus 7:12  

“Det du vill att andra människor ska gör för dig ska du också göra för dem.” 

Till sist. Den gyllene regeln. Den som är det centrala i Jesus kärleksbudskap. Om du varit barn i ett socialt utsatt område och själv känt att du och din familj inte är välkommen in i samhället, hur hade du velat bli bemött? Om du varit en tonåring på glid, som tappat tron på en vuxenvärld som svikt en. Hur hade du velat bli bemött, om du varit en ung vuxen som suttit i fängelse och tappat hoppet för framtiden och hatat samhället, trott att det kriminella gänget var de enda stället där du kunde få respekt, hur hade du velat bli bemött? Om du hade varit en person med 50 år som kriminell bakom dig som försökt flera gånger att ta dig ur detta men bara mötts av fördomar. Hur hade du velat bli bemött? Många personer menar att det inte är någon idé att försöka hjälpa, att dessa personer är bortom räddning därför ska de låsas in och aldrig komma ut igen. Men jag ser det på ett annat sätt och det tror jag att Jesus också hade gjort. Att dessa personer innerst inne vill leva ett hederligt liv. Även om det inte alltid verkar så.