I söndags debatterade jag med humanisten Anders Hesselbom i Svenska apologetiksällskapets debattserie Otroligt. Jag presenterade flera argument för Guds existens som också pekar på att den Gud som ligger bakom universum är mäktig, intelligent och god.
Anders menade att det är omöjligt att det finns en Gud, bland annat därför att en allsmäktig Gud antingen kan skapa en burrito som är så varm att han själv inte kan äta den, eller så kan han inte det – i båda scenariorna finns det något Gud inte kan göra och han är således inte allsmäktig!
I respons till det menade jag likt C.S. Lewis att våra tankeexperiment med ologiska fenomen som oätbara mexikanska rätter eller olyftbara stenar är nonsens i ordets sanna bemärkelse: fraser som uttrycker lika lite mening som ”fheaus€itghau#gne”.
Att fråga varför Gud inte skapar fyrkantiga cirklar eller gifta ungkarlar blir därmed som att fråga varför han inte skapar detta fheaus€itghau#gne. När Bibeln uttrycker att Gud är allsmäktig är det inte oätbara burritos eller andra självmotsägelser den har i åtanke, utan att Gud är mäktigare än allt annat till den grad att allt vi ser, hör och rör vid är skapat av honom.
Denna skapare argumenterade jag för bland annat genom att peka på universums finjustering för liv och de historiska argumenten för Jesu uppståndelse. Jag var väldigt nyfiken på vad Anders skulle säga i respons, och jag blev ganska förvånad!
Debatten kan höras i sin helhet i senaste avsnittet av Jesusfolket som kan laddas ned i valfri podd-app eller nedan:
Hur ska man tänka kring mirakler i andra religioner? (Med ”Två osaliga andar”) – Jesusfolket
Den finns också på Facebooksidan Otroligt och på Svenska apologetiksällskapets Youtubekanal!
Vad tänker du att vi kan veta om Gud? Finns det saker man kan få reda på om Guds natur och karaktär utan att använda sig av religiösa skrifter?
Hela Pingsten 
Vad sägs om att möta honom på hans egen planhalva? Säg trosvisst och tvärsäkert att du kan bevisa att färger inte existerar! Be sedan Hesselbom svara på följande frågor: Hur högt hoppar blått? Hur fort springer gult? Hur brett är brunt? Hur luktar vitt? Vad väger rött?
Sedan kan du triumferande utropa: ”Se där, du kunde inte svara på en enda fråga. Färger existerar alltså inte!”. Kommer han att låta sig överbevisas och se allt i svartvitt efter det?
Frågan är om inte Hesselboms m.fl. argumentation faller under avdelningen kategorimisstag.
GillaGilla
Det måste väl ändå finnas bättre företrädare för sekulär humanism än Hesselbom? Någon som inte bara rapar upp de mest trötta och utslitna nyateistiska klyschorna?
GillaGilla
Humanisten i diskussionen berättar flera gånger att han varit religiös och lämnat det religiösa livet.
Jag har stor förståelse för att man reagerar negativt på mycket av sådant som är religiöst och det är även helt rätt att reagera på mycket i det religiösa. Några religiösa saker som Jesus reagerade på under sin tid på jorden och som hans lärjungar som trodde på Jesus noterade och fört vidare till eftervärlden genom att de skrev ned detta är:
”De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De ska få en så mycket strängare dom”
Det var Jesus som varnade och det var Markus (12:40 )och Lukas (20:47) som bevittnade det.
”Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå runt i långa mantlar och bli hälsade på torgen”.
Det var Jesus som varnade och både Markus (12:38) och Lukas (20:46) lyssnade till det.
Den här sortens religiösa beteenden som Jesus varnade för är således inget nytt under solen om man exempelvis upplevde (o)-trosförkunnelsens framfart i Sverige, främst Uppsala under 80-talet då människor, ofta godtrogna sådana, fick sina hus och egendomar ”uppätna” både materiellt och andligt av den rörelsen. Liknande har ju även skett inom exempelvis romersk katolska kyrkan med försäljning av avlatsbrev och annat anti-kristligt religiöst beteende.
Jag vet inte varför humanisten i diskussionen lämnade 100% av allt religiöst bakom sej men det är nog lätt gjort om man exempelvis blivit bränd i den sortens sammanhang som Jesus varnar för och som jag vittnar om. Man glömmer nog lätt att det är människor själva som gör det onda och känner att det är lättare att skylla på Gud.
Det som vi med religiös avsmak får hjälpas åt att påminna varandra om är ju att mycket i det religiösa inte är kristet. Att Kristus själv varnar för en massa religiöst.
Att Jesus dömer de som äter änkor ur husen och som gör religiösa saker för syns skull (och egentligen bara för sin egen skull) uppfattar jag som en god egenskap hos Jesus.
Att Jesus varnar oss för människor som gör onda saker uppfattar jag som en god egenskap hos Jesus.
I varningen kan jag tänka att man upplever att Jesus har omsorg om människan. Att han vill att människan ska få ha det väl. Men då Jesus inte utnyttjar sin makt över människans fria val , att lyssna eller inte lyssna på Jesus, så finns det människor som gör mycket ont.
Är då någon människa helt god? Nej, vi minns mötet mellan Jesus och mannen som leder till att Jesus frågar mannen ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud”.
Så hur lever man då, när endast Gud är god och man själv som människa inte är det?
Man får se livet som ett växande där man får lära sej successivt vad som är gott och ångra det som man upptäcker är ont. Man upptäcker allteftersom när man läser i bibeln nya saker att reflektera över, be om och be om förlåtelse över. Man har ju inte alltid hunnit göra något fel utan ibland får man veta innan man gjort felet vad Gud vill, i bibeltexterna, och det är ju bra för då blir det som förebyggande hälsa i relationen med Gud och medmänniskor.
Tänk om man inte hinner bli tillräckligt god innan Jesus kommer? Men vad är det? Att bli tillräckligt god? Jag tror min fråga är felställd. I alla fall om man tänker på religiösa beteenden. Människor som Jesus varnade för ovan trodde nog att de var godare än andra för att de bad långa böner och var så fina att de hade rätt att skinna människor på pengar.
Paulus förklarade att det finns ingen möjlighet för en människa att bli helt god eftersom vi är fångar i ”köttet” vilket jag tolkar att vi helt enkelt är fångna i vår syndiga mänsklighet: ”Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i mitt kött. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det goda” (Rom 7:18).
Men viljan finns alltså. Man kan inte få en särskild ”utommänsklig” förmåga att bli god (vilket nu när jag skriver det förklarar varför jag ifrågasätter RKK,s helgonförklaringar) men man kan vilja någonting gott. Vad är det man kan vilja? Jag tror att Paulus förklarar det här:
”Jag skäms inte för evangeliet. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden först men också greken. I evangeliet uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige ska leva av tro” (Rom 1).
Det tar tid att förstå vad som kan menas med att leva av tro när man upplevt ett sammanhang där mycket handlat om det religiösa och som har mycket litet med att lära känna Jesus att göra. När det mer handlat om moral och syndakataloger. Det kan nog vara personligt när man upplever att tron är mest verksam men för mej är det nog mest när jag i ensamhet ber. Någon gång även när bön sker i en församling där man ber utan att det är för syns skull o.s.v.
Paulus säger att han inte skäms för evangeliet. Fastän jag är uppvuxen i kyrkliga sammanhang har jag haft svårt att definiera vad som menas med evangeliet. Idag tror jag att jag förstår det bäst om man tänker på evangeliet som ”brytpunkten” där Jesus kommer för att ta på sej våra synder, dö för dem och uppstå för oss med erbjudandet om en upprättad relation med Gud. Den brytpunkt som bevittnas när Petrus står framför folket och förklarar att det som profeten David förutspådde hade inträffat och folket som kände till profetens ord blir ju givetvis helt tagna av situationen. Vill man predika evangelium så tror jag att ”repetitioner” av det Petrus predikade den dagen och det som folket då gjorde är det mest evangeliska vi finner:
(Apg 2): ”Bröder, jag kan öppet säga er att vår stamfar David är både död och begraven. Hans grav finns här hos oss än i dag. Men han var profet och visste att Gud med ed hade lovat att sätta en av hans ättlingar på hans tron. I förväg såg han Messias uppståndelse och sade: Han ska inte lämnas åt dödsriket, och hans kropp ska inte se förgängelsen. Denne Jesus har Gud uppväckt, och vi är alla vittnen till det. Han har blivit upphöjd till Guds högra sida och fått den utlovade helige Ande av Fadern, och han har utgjutit det som ni ser och hör. David har ju inte stigit upp till himlen, men han säger:
”Herren sade till min Herre:
Sätt dig på min högra sida
tills jag lagt dina fiender
som en pall under dina fötter”
Därför kan hela Israels folk veta säkert att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort till både Herre och Messias.När de hörde detta högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad ska vi göra?” Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva”.
Att bli döpt i Jesu Kristi namn är också något jag fått fundera över. Hur kan människorna som hörde vad Petrus uppmaning uppfattat det? Jo, som jag förstått det var judiska pojkar döpta till en lärare, rabbi, för undervisning i läran. Det som Petrus säger är kort sagt att man nu ska ha en annan som sin lärare, rabbi. Det säger ju även Jesus i bibeltexterna att man ska honom (Jesus alltså, inte Petrus) som sin nye rabbi, vilket ju även gäller oss. Hur blir man då undervisad av Jesus? Jo, det är Den helige Ande som man får som gåva när man vänder om. Den Helige Ande gör inte så att man blir en god människa utan att man får börja lära känna den som är god och vad som är gott o sedan kan man be om hjälpt att börja göra goda saker men god kan man aldrig kallas för då skulle man ju bli som Gud och vem kan det? Personligen upplever jag att det finns mer och mer att förändra i livet med Gud så egentligen handlar det mer om ett evigt renoveringsprojekt än att tro sej bli färdig. Det som är färdigt är att Jesus dött och uppstått för oss och att han finns här för att vi ska få leva i tron med honom och få hjälp i renoveringsprojekten. Eller som Paulus säger, köttet hindrar oss att göra allt man skulle vilja men viljan att ta emot relationen med Gud har vi, när vi vill. Man kan alltid bedja ”Jag tror, hjälp min otro” när det känns omöjligt i relationer. Och då vill Jesus hjälpa till för han kom för upprättelse, förlåtelse, försoning, glädje och frid. Med honom och medmänniskor.
GillaGilla