Använde Jesus våld när han rensade templet?

Denna text är skriven av teologen Greg Boyd och är ursprungligen publicerad på engelska på hans hemsida ReKnew. Hela Pingsten har fått författarens samtycke att översätta och publicera texten på vår blogg.

Jesu rensning av templet är det oftast citerade exemplet hos de som påstår att han inte var konsekvent i att älska sina fiender eller att avstå från våld. Jag menar att denna händelse inte antyder något sådant alls.

För det första är det viktigt att vi förstår att denna händelse inte var ett uttryck för en oöverlagd ilska från Jesu sida, som vissa skulle påstå. De flesta nytestamentliga forskare instämmer i att detta var en beräknad, strategisk handling från Jesu sida, och den hade djup symbolisk betydelse. Snarare verkar denna händelse vara ett klassiskt exempel på en s.k. profetisk symbolisk handling.

Det finns, hursomhelst, en del oenighet över vad exakt Jesus ville symbolisera. Till exempel hävdar många att Jesus uppenbarade sig själv som den efterlängtade Messias som allmänt förväntades rensa och/eller återställa templet. Andra hävdar att Jesus symboliskt uppenbarade Jahves missnöje med det korrupta religiösa etablissemanget och utfärdade en profetisk varning att templet snart skulle förstöras, en poäng som Johannes gör tydlig (Joh. 2:19-22). Medan tolkningarna skiljer sig åt, förutsätter de alla att tempelrensningen var allt annat än ett spontant raseriutbrott från Jesu sida.

För det andra finns det helt enkelt ingen antydan i något av evangelierna att Jesus tog till våld när han rensade templet. Ja, texterna tyder på att Jesus var arg, och ja, Johannes berättar för oss att Jesus gjorde en piska (Joh. 2:15). Men det finns inget som tyder på att han använde den för att piska något djur eller någon människa. Tvärtom, genom historien har det smällande ljudet av en piska vanligen använts som ett medel för att kontrollera djurens rörelser, och Johannes uttryckligen berättar att det är vad Jesus använde den till.

Han använde piskan för att driva ut människorna ”med deras får och oxar” ut ur templet. Dessutom, om Jesus faktiskt hade piskat någon av tempelmännen är det svårt att tänka sig att han skulle ha kunnat undvika att bli arresterad på plats. Det är också svårt att tänka sig hur han skulle ha kunnat undvika anklagelse om hyckleri, för ett sådant beteende skulle öppet ha trotsat ha hans tidigare beskrivna offentliga undervisning om att avstå våld.

Det finns därför inget med Jesu rensning av templet som går emot mitt påstående om att den icke-våldsamma, fiende-omfamnande, självuppoffrande kärlek som ytterst visades på korset, utgör den tematiska kärnan av Jesu identitet och mission. Tvärtom engagerade sig Jesus i en sorts ”gatuteater” utifrån sin kärlek för sin ”Faders hus”, liksom för de fattiga som förtrycktes av de korrupta ledare som drev templets ”köp-och-sälj”-system.

Dessutom, vilket evangelierna gör tydligt, konfronterade han dessa ledare på detta aggressiva vis som ett sätt att provocera dem, och därmed som en språngbräda till hans egen korsfästelse. Fjärran ifrån att måla upp Jesus agerande som kärlekslöst, för att inte säga våldsamt, menar jag att hela denna passage speglar Jesu självuppoffrande kärlek.

Därutöver gör Johannes uttryckligen korset till det tematiska centret av detta avsnitt, för han skriver att Jesus avslutar händelsen med att dra en koppling mellan det nyrensade templet, som Jesus profeterat snart skulle  förstöras permanent, och sin egen kropp, vilken skulle återuppstå igen tre dagar efter att ha förstörts (Joh. 2:19-22).

Läst i sin kontext noterar den nytestamentliga forskaren Richard Hays att Johannes deklarerar ”att Jesus kropp nu är platsen där Gud bor, platsen där försoning för synd sker, platsen där splittringen mellan Gud och mänskligheten är övervunnen.” Så, snarare än att handla om motsatsen till korsets centralitet, handlar tempelrensningen om denna centralitet.

Greg Boyd är en internationellt erkänd teolog, predikant, lärare, apologet och författare. Han har publicerats i New York Times, The Charlie Rose Show, CNN, National Public Radio, BBC och ett flertal andra tv- och radiokanaler.