Hela pingsten har fått förmånen att recensera pastor Jan-Gunnar Wahléns bok med dagboksanteckningar. De spänner över 12 månaders tid under ett läsår i slutet av 80-talet. Skribenterna Sara Norén och Mira Larsson sammanfattar sina tankar efter läsningen.
Det är personligt och samtidigt allmängiltigt för alla som varit unga och brinnande. Läsningen leder tankarna till hur det var för en själv som troende tonåring. Det är lätt att känna med 19-åringen på väg ut i livet. Så tvärsäker på Gud, så osäker på sig själv. Så väldigt mänsklig och sårbar mitt i den brinnande andligheten. Under läsningen suckar man inombords och tänker att denne unge man har lång väg att gå till mognad.
Samtidigt är det fint att se hur 19-åringen har stor omsorg om sina nära och kära. Välformulerat beskriver han sina känslor för tjejer, skolan, församlingen och Gud. Hur gärna han vill se att andra blir frälsta och sorgen när de han tycker om inte tar emot Jesus. Förutom dagboksanteckningarna får vi också ta del av korrespondens per brev. I kontrast till den tidens hårda mansnorm är det fint att se en ung kille öppet visa sina känslor.
Hela tiden finns influenserna från livets ords teologi, insprängda mellan tankar om framtiden, vännerna och kärleken. När jag (Sara) var i samma ålder var jag också attraherad av den här sortens högljudda och eldiga tro. Blir påmind om dragningskraften den kan ha på en ung och längtande själ, samtidigt som jag ryser av obehag åt det manipulativa och högmodiga.
Så händer något när det efterlängtade team-året inte alls blir som tänkt. Vad som egentligen sker i det yttre är oklart, men med sidorna blir det tydligt att besvikelserna leder till brådrask mognad inombords. Borta är det överspända, och nu infinner sig en stilla eftertänksamhet. Tron på sin egen starka tro faller, men tron på Gud visar sig hålla igenom fallet. J-G hittar också vägen till en sundare karismatik med hjälp av John Wimber.
I slutet av boken får vi läsa hur den idag 50-åriga Jan-Gunnar reflekterar över det han skrev som 19-åring. Det knyter på ett bra sätt samman detta tidsdokument och manar till eftertanke kring ens egna föreställningar som tonåring och vad man tänker om det nu. Vi har alla vårt ungdoms jag inom oss och under livets gång får vi riva ner, revidera och återuppbygga de grunder vi byggt på. Så länge Jesus är grunden för vårt livs bygge kan vi vila tryggt i att han leder oss på vägen.
Hela Pingsten 