Hundratals ungdomar sa ja till Jesus i Eskilstuna

Hundratals ungdomar gick fram under frälsningsinbjudan i helgens evangelisationskampanj Det finns hopp i Eskilstuna. Sebastian Stakset, Flavia Perez och Hans Weichbrodt var några av dem som predikade de goda nyheterna om Jesus för den stad som har upplevt flest dödsskjutningar per invånare.

Arenan kampanjen pågick i rymmer 4000 besökare – och det var nästan fullsatt. Flera kyrkor i Eskilstuna har gått samman för att finansiera kampanjen och följa upp dem som tog emot Jesus för första gången så att de får ett andligt hem.

Tidningen Dagen har intervjuat några av ungdomarna som besökte mötena och fick bland annat följande kommentarer:

– Jag gillar att det var så genuint. Att någon berättar om något som är på riktigt.

– Man kände att Jesus var i rummet.

– En sån här grej kanske ger hopp till dem som är i kriminalitet om att det finns en väg att komma ut ur den.

– Jag fick uppleva Gud. Jag känner mig helt ny. Jag fick lära mig att när jag gör något fel så ska jag inte ge upp där, utan fortsätta. Och att inte döma någon annan som kämpar.

Tack Gud för detta fantastiska initiativ! 🙌

Foton: Det finns hopp – Sörmland

4 kommentarer

  1. Hur vet man att de hundratals ungdomarna sade jag till Jesus? I många väckelsekristna verkar man betrakta frälsningen som en engångshändelse – när man ”bestämmer” sig för att följa Jesus. Jag kan se två problem med en sådan syn. Dels att det ger en falsk trygghet, när folk tror att de är frälsta för att de en gång i tiden svarade ”ja” på en frälsningsinbjudan. Dels finns det motsatta problemet: är alla vi som inte kan peka på någon enskild situation där vi sade ”ja” till Jesus egentligen inte frälsta?

    Jag vill inte vara för kritisk – självklart kan Staksets kampanj innebära starten på ett kristet liv för många. Men jag tror också att vi måste vara på vår vakt när fokuset hamnar på det där ganska känsloladdade frälsningsögonblicket snarare än på den dagliga omvändelsen. Därför tycker jag man kan diskutera vilken frälsningslära som ligger bakom ”Det finns hopp”. Jag är lite skeptiskt till när kristna rörelser framhåller sig som ”ekumeniska” eller ”allkristna”, men när man tittar närmare på den visar det sig att de väldigt mycket företräder en angloamerikansk väckelsekristendom. Inget av detta ska dock förstås som att jag ifrågasätter att Stakset har en genuin tro eller att Gud kan arbeta genom honom.

    Gilla

  2. Hej Eija! Jag kan tyvärr inte hantera WordPress epostutskick utan du får avanmäla dig på egen hand, det borde finnas en länk till det i själva epostmeddelandet. Allt gott!

    Gilla

Vad tänker du?