En gång var jag ateist

En gång var jag ateist. Och som ateist trodde jag att kärlek enbart var biologiska och kemiska processer. Processer som för oss var både kraftfulla och trevliga, till den grad att vårt mänskliga släkte tycks ha svårt att skriva musik eller göra filmer som inte behandlar kärlek i någon mån, men i grund och botten såg jag det inte som något mer än en evolutionär fördel.

I min ateistiska föreställningsvärld tänkte jag att alla påståenden om hur ”kärleken övervinner allt” och att ”kärleken är starkare än döden” var romantiska lögner – objektivt falska påståenden som naivt försökte glorifiera kemi.

I själva verket, tänkte jag som ateist, är döden starkare än kärlek, glädje, lycka och allt annat gott, för till slut kommer solen sluka jorden, universum stelna till is och alla biologiska processer, inklusive kärleken, kommer att förintas.

Idag är jag inte längre ateist. Idag är jag övertygad om att kärlek är oerhört mycket mer än kemi och biologi. Det är en levande kraft som kan förändra världen, skapa liv och överskrida tid och rum.

Paulus skriver att hans bön är att andra ska kunna ”förstå bredden och längden, höjden och djupet och lära känna Kristus kärlek, som är långt mer än någon någonsin kan förstå.” (Efesierbrevet 3:18‭-‬19).

Kärleken är inte en praktisk illusion, den är äldre och mäktigare än universum självt. Allt vi ser omkring oss är ett resultat av kärlek, därför att Gud är kärlek. Vi älskar för att han älskade oss först.

Så oavsett din relationsstatus vill jag önska dig en glad alla hjärtans dag – för att du alltid, genom allt, är ofattbart älskad.