Bloggarkiv
Greg, mannen med 15.000 golfbollar
Bönestund på gatan
Hej, det är åter min tur att dela med mig av något och denna gång kommer det att beröra en en händelse som bottnar i tillit.
Året var 2011, det var sommar, jag befann mig i Australien tillsammans med några vänner. Vi var mitt uppe i en resa där vi bestämt oss för att kasta oss i händerna på allt som är utanför hamsterhjulet och på så vis utmana vår kristna tro. Vi var ett par månader in i äventyret och befann oss på en trottoar som utgjorde vårt vardagsrum. På ena sidan om trottoaren stod det en massa parkerade bilar, däribland vår minibuss med slutkört batteri och två trasiga cylindrar. Parallellt med bilarna fanns det planterade träd som fick tjäna som vårt torkställ i kombination med alla spännband som vi installerat bland dessa. Kläderna tvättade vi i handfatet på kundtoaletten vid en ganska närliggande mataffär. På den andra sidan av trottoaren så reste sig en enorm hög vägg och gjorde att vårt tillhåll blev ganska gemytligt under de rådande förutsättningarna.
Pray for Stockholm och andra klichéer
När Sverige drabbas av vad som benämns som ett terrorattentat öppnar Stockholmarna sina hem och sina hjärtan. Jag omvänder mig från cynism och Aftonbladet ändrar sin omslagsbild på Facebook.
Jag måste bekänna en sak. Jag är en cyniker, jag tror alltid det värsta om folk och deras motiv. Men i fredags blev jag motbevisad. Det är beklagligt att det ska krävas ett terrorattentat och avstängd kollektivtrafik för att medmänsklighet och omtanke ska komma till ytan, men faktum är att Stockholmarnas respons utmanade min cyniska, fördomsfulla bild av storstadssvenskar. Och min bild av folk i allmänhet.
Aftonbladet ändrade samma eftermiddag sin omslagsbild på Facebook till en bild där det står ”PRAY FOR STOCKHOLM”. Denna paroll är inte ovanlig, istället har den blivit lite av en global kliché som folk använder efter de upprepade terrorattentat som ägt rum i Europa de senaste par åren. Men när svensk media ställer sig bakom dessa ord blir jag överraskad. På riktigt. Mitt i en pågående debatt där en hel rad debattörer högljutt argumenterar för Sveriges offentligt sekulära natur lägger alltså en av de största kvällstidningarna upp en bild där det står att vi ska be för Stockholm. Förstår ni hur stort detta är? Read the rest of this entry
En liten bit av himlen- Evangelisation genom att bara leva ett öppet liv.
En grupp vänner som äter middag ihop, bilden tagen uppifrån
Många har frågat mig hur man delar sin tro, hur man hjälper människor till Jesus osv.
Utgångspunkten är ofta att det är något man ”gör”, utanför det vanliga livet. Som om evangelisation är ytterligare en verksamhet som man har vid sidan av gudstjänsten på söndagar och barnkören och allt vad det kan vara. Då brukar jag fråga om de tror att Jesus är med varje dag. Svaren brukar vara jakande. Men någonstans har man ändå fått in tanken att vardagslivet och ”livet med Gud/det kristna livet” på något sätt är åtskilda.
Då blir livet med Jesus en kamp och att dela sin tro en kramp. Men så är det inte tänkt att vara.
Uttrycket ”Vi går inte till kyrkan- Vi är kyrkan” gillar jag. Men frågan är: Hur är vi kyrka, om inte kyrka handlar om en byggnad och verksamhet? Hur fungerar det kristna livet?
1 Du är död och Kristus lever
”Jag har genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son som har älskat mig och utgett sig för mig.” Gal 2:19-20 Read the rest of this entry
Öppna kyrkorna för de fattiga – eller bränn dem
Kö utanför Klara kyrka. Bild: Sara Lund-Persson
Kyrkan finns framför allt till för de fattiga. För 2000 år sedan skrev Jesu bror Jakob ”Lyssna, mina älskade bröder. Har inte Gud utvalt de fattiga i den här världen till att bli rika i tron och till att ärva det rike som han har lovat dem som älskar honom? Men ni föraktar den fattige. Är det inte de rika som förtrycker er och drar er inför domstolar? Är det inte de som smädar det sköna namn som har nämnts över er?” (Jak 2:5-7). Det borde vara en omöjlighet för en kyrka, som tillber en fattig, hemlös Frälsare, att se ner på de fattiga och istället promota de rika. Men det är precis det som så ofta sker, menar Jakob:
”Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: ”Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det?” (2:15-16)
Idag läste jag i Dagen om hur Pingstkyrkan i Linköping har sålt sin lokal för att köpa en ny stor lokal som heter Cupolen. De köpte Cupolen för 28 miljoner, och nu när de säljer sin nuvarande lokal får de 10 miljoner över. Pengar som de ska ge till de fattiga? Som de ska ge till mission? Nej, förstås inte, ”Pengar som vi kan använda till en om– och tillbyggnad av dessa lokaler”!
Min egen församling spenderar noll kronor på lokaler. Vi är en husförsamling, ni vet, precis som kyrkorna på Bibelns tid. Vi kan spendera väldigt stora delar av det vi får in på mission i Ukraina, Kamerun och Nepal helt enkelt för att vi inte har särskilt många fler utgifter än fikat vi delar ut när vi evangeliserar. Vår verklighet är flera mil från Pingstförsamlingen i Linköping, men väldigt nära den bibliska församlingen. Om en kyrka bestämmer sig för att ha en lokal eller att samlas i hemmen som på Bibelns tid är inget litet beslut utan ett som påverkar i princip allt.
Öppna upp kyrkorna för hemlösa!
Jag har fått privilegiet att vara en av värdarna för de hemlösa rumäner som sover i Korskyrkan i Uppsala. Alex och hans vänner spelar på gatorna och sover vanligtvis i bilar, men nu får de äntligen sköna sängar att sova i, de får god mat att äta och de kan slappna av, spela spel och för en stund sluta tänka på hur de ska överleva. Jag passade också på att lära dem lite svenska och lånade ut min dator.
Det här är en enkel grej som jag tror alla kyrkor kan göra – öppna dörrarna, lägg in madrasser, fyll kylskåpet, ha en eller två pers som kan vara värdar, bjud in dem som inte har ett hem. Jag tror absolut inte att det kommer vara några problem vare sig att få volontärer eller att få pengar till matinköp. Intresset att hjälpa dessa människor är enormt. Alla vet ju hur illa de har det men så många är osäkra på om pengarna i pappersmuggen gör någon skillnad. Det här är dock uppenbarligen något som är bra för dem, och därmed kan man få stort stöd för det.
Jesus var hemlös (Matt 8:20) och vi ska behandla andra som vi vill behandla Jesus. Så gå till din församling och kräv att ni öppnar upp er för hemlösa. Nyköping Vineyard, Johanneskyrkan i Linköping och Frälsningsarmén i Mölndal har också gjort detta. Låt oss skapa en gästfrihetsrevolution som utrotar hemlösheten. ”Glöm inte att visa gästfrihet, ty genom gästfrihet har somliga fått änglar till gäster utan att veta om det.” (Hebr 13:2)
Bjud en ängel på middag!
Abrahams gäster
Det råder brist på änglabesök i Sverige tycker jag. I Apostlagärningarna dyker de upp om vartannat, och i Finland dök det upp en förra året (se videon ovan) men här har det varit skralt. Detta måste åtgärdas! Låt oss kolla på Skriftens (enda) instruktion till hur vi ska få möta änglar:
Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det. (Hebr 13:2)
Det här är väl intressant! En nyckel till en cool anointed angelic visitation breakthrough som man säger på karismatiska är att öppna upp sitt hem för gäster och främlingar, ty då kommer man som genom ett himmelskt lotteri ett tu tre ha S:t Gabriel sittande i soffan.
Dags att gömma irakiska flyktingar
Som sagt är Dagens namninsamling mot utvisningar av kristna irakier verkligen superbra, men vi får inte stanna där. Tusentals kristna irakier har redan utvisats, och många är på väg att utvisas. Eftersom vi vet att detta kommer leda till lidande i nära samtliga fall är det vår plikt att behandla våra systrar och bröder som systrar och bröder och inte bara kalla dem systrar och bröder – och därmed öppna våra hem för dem och gömma dem. Om vi verkligen ansåg dem vara systrar och bröder skulle vi inte ignorera att de kommer utsättas för lidande, för en syster eller bror gör man allt för, om det så innebär att dö för honom eller henne. 1 Joh 3:16 säger ”Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge vårt liv för våra bröder.”
Det finns en märklig hållning bland många kristna som innebär att en god Jesu lärjunge alltid överallt lyder staten och är en ”god samhällsmedborgare”. Med hänvisning till Rom 13 menar man att det är syndigt att sätta sig upp mot staten. Om staten vill tvångsutvisa kristna irakier ska man bara sucka, möjligtvis skriva på en namninsamling, men sedan inte göra motstånd. Detta var absolut inte vad Paulus menade med att skriva Rom 13. Vi ska underordna oss staten och inte sätta oss upp mot den eller försöka skapa en ”kristen” stat med revolution, men om staten kräver att vi ska göra något annat än Gud vill, t.ex. att ignorera kristna irakiers lidande, måste vi lyda Gud.
Punk Monk
Följande recension av Andy Freemans bok Punk Monk är hämtad från 24-7 Prayer Blog.
I loved this book, I’m not a massive reading fan & when I new I had to write a peace on it I was daunted, but Oh my Goodness this book is brilliant, fast moving and thoroughly engaging!
The thing that I loved about this book is that it has the feel of a 24-7 Prayer Titles book, with its excitement at seeing God do incredible things through the most unsuspecting people! And seeing how God brings people together when we pray and listen to the stirrings of his heart. Andy shares his story of Blowing him away and weaves in such wisdom and discernment flowing naturally in to bible verses and quotes and stories about monks in the past that have done the most amazing things, it makes you want to read biographies of all these holy men that have build the foundations of the Kingdom over the world. So inspiring.
andreascucca
David Larsson
desireekjellin
Emma Andersson
emilioghazal
emilnorberg
estacke
foolforjesus
Frida Lindberg
hansakesundberg
Hela Pingsten
jakobromeborn
Katarina Hedman
Anneli Lendrup
Marie Larsson
Marius Ihlar
Jacob Schönning
minlund
nataliemariasophie
rebeckajoyrodriguez
samiranygardmirzaei
Sarah Grenholm
Sara
sirakamanuel
Markus Eddeland
suri
