Bloggarkiv

Jesus – namnet över alla namn 

jesus.jpeg

I Mosaik, den församling jag tillhör, har vi planerat att ägna hösten åt en alldeles lysande ämne, nämligen ”Jesus – vem är Han? Bibelns undervisning om Jesus”.

Bakgrunden till valet av detta ämne är förstås vår längtan att allt djupare som gemenskap och som individer lära känna Honom. Vi vill förstå Bibelns undervisning, men också än viktigare lära känna Honom sådan Han är.

John Wimber sa en gång att vi som pastorer aldrig ska försöka motivera människor. Hans poäng var brutalt tydlig. Vi kan aldrig motivera människor – församlingen – att älska och följa Jesus, på Hans vandring idag bland människor för att frälsa dem, genom att t.ex. hänvisa till deras dåliga samvete eller viljebeslut. Nej, som John ungefär sa, ”om inte Jesus själv motiverar människor, vem är jag att göra det?”

Risken är stor att vi försöker göra just det: ställa oss mellan individen eller gemenskapen och Gud. Vi blir ett sorts filter som söker få dem att röra sig framåt. Vårt enda bidrag ska vara att peka på Jesus, vittna om Honom och be Anden göra Ordet om Gud levande.
Nej, vi behöver flytta på oss och låta Guds Ande röra sig i människors hjärtan. Anden vittnar om Sonen och om Fadern och föder viljan att följa Jesus. Det är så rörelsen föds. Anden griper människor och de omvänder sig och följer. I mötet med Jesus föds insikten om synd och behovet av kraft, gudomlig kraft i Andedopet och Andeuppfyllelsen sker svaret. Vi förändras och blir efterföljare. Read the rest of this entry

Trodde de tidiga kristna att Jesus var Gud?

cross-1979473_1920

Det mest revolutionerande ögonblicket i mitt liv var när jag insåg att Jesus är Gud. För mig var det synnerligen dramatiskt då jag hade bett Gud visa sig för mig och jag därefter såg syner av Jesus i ett år, men även om den uppenbarelsen hade uteblivit så är det faktum att Gud blivit människa tillräckligt överväldigande för att fundamentalt påverka min världsbild. Att Jesus är Gud är ingen detalj i kristen tro, det är själva kärnan.

Jag tycker därför vi som är kristna inte ska ta lätt på det faktum att en lärare på en av Sveriges ledande teologiska högskolor argumenterar för att tidiga kristna inte trodde att Jesus var Gud. Om han har rätt bör vi allvarligt se över vår världsbild och teologi – för vilka bättre källor angående Jesu natur har vi än de tidiga kristna? – och om han har fel utbildas pastorer i det här landet av en lärare som öppnar upp för heresi.

Jag har tyvärr inte fått ett så gott intryck av Teologiska Högskolan i Stockholm (THS) av fler anledningar än detta. Ge Baojuan, en kinesisk pastor med stark tro som bevittnat många mirakler, konstaterade med stor besvikelse när jag träffade henne att deras undervisning på masternivå inte alls är bra eller biblisk. En lärare som undervisat på skolan har hånat mig personligen för att jag är evangelikal och har med förakt beskrivit studenter som menar sig ha en relation med Jesus. Jag har flera vänner som uttryckligen sagt att de inte vill studera på THS för att skolan plågas av samma irrationella, naturalistiska filosofi som förstört teologiutbildningarna på de flesta sekulära universitet i Sverige. Read the rest of this entry

Treenigheten – vatten, is och ånga?

Vi blev ombedda att skriva lite om Treenigheten i plugget och här är delar av vad jag knåpade ihop. 🙂

Treenigheten i Skriften

Andrei Rublev's Treenigheten

Andrei Rublev’s Treenigheten

Den mest kända formuleringen i Skriften som tolkats trinitariskt är förmodligen Matt 28:19: ”Döp dem i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn.” Andra bibeltexter som nämner Fadern, Sonen och Anden är 2 Kor 13:13, Gal 4:6, 2 Thess 2:13-14 och 1 Petr 1:2. Särskilt det förstnämnda har varit viktig i trinitarisk teologi då man ser det som det första exemplet på hur en treenighetsliknande formel har använts i liturgisk välsignelse, något som senare blivit standard i många kyrkor.

Inga av dessa Bibelställen säger dock uttryckligen att Fadern, Sonen och Anden är Gud, än mindre uttrycker de formuleringar om treenighetens väsen, såsom att det är en natur men tre personer som är distinkta utan att vara oberoende och separerade, etc. Dessa komplexa resonemang utvecklades istället under den patristiska perioden.

Det har gjort att vissa radikala protestanter argumenterat för att treenighetsläran är obiblisk. Dess framväxt bör dock ses som en konsekvens av att läran om Kristi gudomlighet accepterades (McGrath s. 235f.), något som har starkare bibelstöd (Joh 1:1-3, 20:28). Läran om den Helige Andes gudomlighet kom som en konsekvens av detta trots att Skriften inte explicit säger att Anden är Gud utan bara Guds Ande, men teologer som Basileios av Caesarea argumenterade väl för att dopformuleringen ”I Faderns, Sonens och den Helige Andes namn”, som konsekvent använts sedan fornkyrkan, blir orimlig om endast de två förstnämnda är gudomliga (McGrath s. 240).

Read the rest of this entry

Inkarnationen krossar individualismen

Kristus Pantokrator

Kristus Pantokrator

Ökenfadern har dammat av ökensanden och efter en lång periods vila skrivit en tänkvärd reflektion kring hur kristologin påverkar vår syn på gemenskap:

Ett stort problem idag är att vi talar alldeles för mycket. Vi pratar mer än vi gör. Det kristna budskapet är inte ord utan liv till gemenskap. Redan genom att vi ser på skapelsens mysterium finner vi hur Gud skapar allting i relation till sig själv. Gud som är i sig själv fullkomlig låter sin kärlek flöda över i sin skapelse. Gud vill ha relation med oss och det är Gud som inbjuder oss till relationen. Det är därför Gud själv är relation vilket innebär Guds ekonomi.

Guds ekonomi är den Heliga Treenigheten som är Fader, Son och Helig ande. Gud uppenbarar sin treenighet för oss och detta är Guds ekonomi . Det finns även en inre hemlighet som är Guds Treenighet men endast är i Gud vilket är Guds teologi. På detta sätt förstod kyrkofäderna Treenighetens mysterium.

Read the rest of this entry

Jesu gudom är en riktigt viktig lära

Jag och en i min husgrupp roade oss en gång med att ta fram en kyrkohistorisk bok om kristologi och undersöka olika lära om Jesu person som florerade i 300-talets Romarrike. Jag slogs av hur många läror som fanns, hur små nyansskillnaderna dem emellan var (en biskop skrev under på hela Nicaeabekännelsen förutom att han ville att ”samma väsen som Fadern” skulle ersättas med ”likadant väsen som Fadern”) och hur stor debatt detta vållade. Folk talade om Kristi gudom på torget, hos frisören, på badhuset, och många blev riktigt aggresiva när de förde fram sina argument.

Faktum är att Jesu gudom är väldigt viktig. Den styr både vår uppfattning om Gud och vår tillbedjan. Att Jesus är sann Gud och sann människa är en grundbult för den kristna tron och ska med all tydlighet inte bara särskiljas från (den väldigt ovanliga) uppfattningen att Han var endast människa utan även från uppfattningen (som ovan nämnda biskop företrädde) att Han är Gud men inte av samma väsen som Fadern. Att Jesus är Gud är inte svårt att komma fram till, det finns ett dussintal Bibelställen som pekar på detta och mycket tidiga utombibliska vittnesbörd från urkyrkan, t.ex. Ignatius (Ign. Ef. 18:2).

Read the rest of this entry