Innan jag kom till tro så kände jag att denna världen var så full av ondska och mörker att jag knappt orkade leva i den. Vi matas varje dag med alla fruktansvärda vidrigheter som sker runtom vår planet och ofta har vi inget skydd mot vad det gör med vårt sinne. Det letar sig in, i alla hörnen och vrår. Får oss att i vanmakt skrika ”VARFÖR HÄNDER DETTA?”
Det har haft mig i ett järngrepp i hela mitt liv. Ett liv fyllt av rädslor, osäkerhet, självhat, självförakt! Förakt för mina medmänniskor, jag har (nästan) hatat dem som inte tyckt som jag. Låtit andra människor trycka ner mig, trott på deras ord att jag inte duger. Sett på mig själv med samhällets ögon, att jag är en maskin som ska producera, prestera och bidra med skatt till vår välfärd. För i den här världen är vi inte värda mer än vad vi bidrar med till tillväxten. I princip. Vårt värde bestäms av hur välfyllt vårt CV är, hur arbetsmarknadens ögon ser på oss, hur attraktiva vi är, både utseendemässigt och prestationsmässigt. Att vi är vår egen gud, och skapar vår egen verklighet, och det lämnade mig med en enorm tomhet.
Sen kom Jesus. Drog mig långsamt upp ur den dy jag varit så länge. Öppnade mina ögon för världen. Plötsligt förstod jag: jag kommer att fortsätta drunkna i min ångest om jag inte lägger mitt liv i Guds händer. Det finns ingenting denna världen kan erbjuda som kommer att få mig att må bättre. Det finns ingen annan som kan rädda mig, allra minst jag själv. Endast Guds kärlek och hans kraft kan lyfta mig ur mörkret. Få mig att se världen med Guds ögon.
Jag får fortfarande ångest, tro ingenting annat. Men nu finns en hjälp. Att be i Jesu namn om beskydd mot det som vill mig illa. Att luta mig mot hans ljus och härlighet, det får ångesten att lätta. Att veta att det finns en absolut renhet och kärlek, att den ångest jag känner är ett sätt för Djävulen att dra mig från ljuset. Satan vill härska och söndra, slita oss i stycken, döda och bedra. Få oss bort från frälsningen och all trösts Gud.
Innan jag fann Jesus så var jag nära att inte orka leva med mörkret inom mig. Smärtan i ångesten är så stor att man är beredd att göra allt för att slippa den. Men inte nu längre. Nu har mitt liv en mening. Nu har jag ett botemedel mot smärtan. Även om vi kommer att utsättas för prövningar av annat slag som troende, så finns ett hopp. Ett underbart och fantastiskt hopp. Han heter Jesus och tar alla våra bördor, om vi låter honom.
Nästan varje dag gråter jag av lättnad för den vändning mitt liv har tagit. Av tacksamhet för min tro gråter jag. För jag vet hur mörkt mitt liv var utan den. Jag kommer aldrig mer att lägga mitt hopp till andra människor. Den här världen är redan dömd, Jesus har redan vunnit. Endast i honom finns räddningen.
”Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet.” Johannes 14:27
Hela Pingsten 