Nationalismen på frammarsch

Kyrka <3 Staten?
Kyrka ❤ Staten?

Jag kommer skriva mer om nationalism framöver, men jag kunde inte hålla mig från att skriva några rader på nationaldagen. Se detta bara som en kort översikt, jag kommer gå mer djupgående i Bibelns och den första kyrkans syn på nationalism senare.

När det väl skedde brydde jag mig inte så mycket om det, eftersom jag knappt var troende då, men så här i efterhand är det djupt ironiskt att man tog bort ledigheten på annandag Pingst för att göra 6 juni till helgdag istället. Firandet av Pingsten är närmast obefintligt numera, medan firandet på nationaldagen ökar år efter år. Hur ironiskt är det inte att vi ersatt firandet av kyrkans födelsedag med Sveriges födelsedag, som nationaldagen ändå får betäcknas vara (Sverige har egentligen knappast någon födelsedag, men eftersom andra länder nationaldagar oftast firas till minne av grundande eller självständighet är det från början det nationaldagen betecknar).

Även om många poängterar att de absolut inte firar nationaldagen av främlingsfientliga skäl är det orande att se hur nationalismen växer här i Sverige, och i dess fotspår självklart rasismen. När man ständigt hyllar sitt eget land är steget inte långt till att man ser ner på andras länder, och därifrån är stegt inte långt till att se ner på andra länders invånare. Inte bara i Sverige utan i resten av världen börjar nationalismen att växa. Det är ingen nyhet att främlingsfientlighet och nationalism frodas i lågkonjuktur. Idiotpartiet SD:s motsvarigheter i andra europeiska länder får växande inflytande, nyligen rapporterades det om att Nederländerna sänt skrämmande många främlingsfientliga representanter till Bryssel. Här i Sverige bör vi inte vara förvånade om SD, även om de inte kommer in i Europaparlamentet, kommer in i Riksdagen. Det värsta är att många av SD:s väljare är kristna. I besvikelse över KD:s stapplande försök att vara alla till lags vänder de sig till ett radikalare konservativt parti. Jag har redan mött många kristna som är Sverigedemokrater.

De är ensamma, historiskt sett. Kristna blev inte nationalister förrän efter Konstantins, den förste kristne kejsarens, reformer på 300-talet. Innandess var kyrkan förtryckt och förföljd av staten och slaktades för att de vänt Staten ryggen för att följa en annan Kung istället.

”Nu är de här också, de som har vänt upp och ner på hela världen… De handlar alla mot kejsarens påbud och säger att en annan, en som heter Jesus, är kung.” (Apg 17:6-7)

Inte så att de kristna gjorde revolution mot Staten i ett försök att skapa ett kristet rike, i enlighet med Rom 13 underordnade de sig den och betalade skatt till den. När den anföll dem med våld vände de andra kinden till och slog inte tillbaka. Men aldrig att de var nationalister! De kallade sig främlingar på jorden (1 Petr 1:1, Hebr 11:13), och medborgare i Himlen (Fil 3:20). De applicerade inte GT:s hyllningar av Jerusalem på Rom utan på det Himmelska Jerusalem (Upp 21:2, Hebr 11:16). De respekterade att staten hade en funktion i samhället som upprätthållare av lag och ordning, men det var en oren uppgift som kristna själva inte skulle beskaffa sig med. De upprätthöll lag och ordning själva i sina kyrkor med bättre metoder än staten – förlåtelse istället för dom och kärlek istället för våld – dock krävde de inte att staten skulle använda sig av de metoderna eftersom de kräver att den sanne Guden griper in och ger en kraft. Men själva vägrade de att inneha statliga ämbeten och använda statens smutsiga metoder.

”Gud kallade Abraham och befallde honom att gå ut ur det land där han bodde. Likaså har Gud kallat oss alla att lämna staten. Vi har övergivit allt världen har att erbjuda” – Justinus Martyren (100-165)

”Jag önskar inte vara kung; jag är inte angelägen om att vara rik; jag förkastar militärkommando.” – Tatianus (död ca 185)

”Kristna kallas för statens fiender… för att vi inte firar kejsarens högtider.” ”Kejsare skulle endast kunna tro på Kristus om de inte var kejsare – som om kristna någonsin skulle kunna vara kejsare!” ”Det gudomliga baneret och det mänskliga baneret går inte ihop, inte heller Kristi fana och djävulens fana. Endast utan svärd kan den kristne föra krig: ty Herren har avskaffat svärdet.” – Tertullianus (160-220)

”Jag bekänner mig inte till något av denna världens imperier” – Speratus, ”Acts of the Martyrs”

Detta är bara ett axplock. Summan av kardemumman är att om man är nationalist som kristen innehar man inte urkristen tro. Vi ska vara himmelska nationalister, men inte älska det ena jordiska riket mer än det andra. De första kristna var inte ens Israel-nationalister, långt mindre nationalister för ett hedniskt rike.

Även den tidiga Pingströrelsen kännetecknades av stark antinationalism:

The past order of civilization was upheld by the power of nationalism, which in turn was upheld by the spirit of patriotism, which divided the peoples of the world by geographical boundaries, over which each fought the other until they turned the world into a shamble. The ruling power of this old order has always been the rich, who exploited the masses for profit or drove them en masse to war, to perpetuate their misrule. The principle teachers of patriotism maintaining nationalism were the churches, who have lost their spiritual power and been forsaken of God. Thus, on the side of the old order in the coming struggle, will be arrayed the governments, the rich, and the churches, and whatever forces they can drive or patriotically inspire to fight for them. On the other hand the new order that rises out of the sea of humanity knows no national boundaries, believing in the universal brotherhood of mankind and the establishment of the teachings of Jesus Christ as a foundation for all laws, whether political or social.

Charles F. Parham, Everlasting Gospel, pp. 27-28.

 

Then the only answer for the Christian is contained in the immortal words of Peter, ”We ought to obey God rather than men.” Acts 5:29. Conscientious Objection then becomes the only possible course, however serious the consequences. The Bible puts clear before us the magnificent example of Daniel and the three Hebrews. Daniel 3 and 6. He who said, ”Render unto Caesar the things that are Caesar’s” also said, ”But unto God the things that are God’s.” The two are to be combined to the last possible limit, but when further combination of allegiance becomes impossible–then God must come first.

The Christian’s true citizenship is in heaven, Phil. 3:20.

The writer has observed as a solemn fact that those of our Pentecostal brethren who took a strongly patriotic attitude in the last war [första världskriget, min anm] have mostly gone backwards in spiritual power and influence ever since, while those who put Christ and His Word before all have advanced by divine grace….

However passionately patriotism may overwhelm everything else in time of war, the world certainly expects the Christian church to take a stand against war, and it is deeply disappointed at heart when that stand is not taken, however much it may persecute for the time the ”conscientious objector.”

Donald Gee, ”War, the Bible, and the Christian,” Pentecostal Evangel, Nov. 8, 1930, p. 6.

 

One of the greatest crimes of the late war was that of robbing the church of her sacred calling and ”pilgrim” role, turning her aside from the saving souls, to plunge her into the vortex of world politics and patriotism, with all its fallen prejudices preferences, avarices, cruelties, hates and murder.

The Church has no place to flaunt flags of national preference. God’s grace and gospel are international. Christ died for all men. Antichrist means to run the church by government edict. Then we will have state and Church. The State will dictate to the Church. The flags represent fallen nations, with fallen nationalistic, sectional prides, ambitions, etc., that breed strife, enmity, jealousy, and war, for they are without Christ. We do not belong to them.

Government is squarely up against God in its demands on Christians during war time. And Christians are squarely up against the question whether they shall obey God or man.

Should those in authority forbid the preaching of practicing of the Gospel, which Gospel forbids to the Christian the exercise of war, there is but one thing for him to do. He must obey God.

Frank Bartleman, Christian Citizenship, (Los Angeles: Author, n.d.) 2 pages.

5 kommentarer

  1. DU ÄR SVÄRMISK SÅ DET FÖRESLÅR. DET HIMMELSKA ÄR DET SOM GÄLLER ENL OVAN. FÖRMODLIGEN ÄR DU VÄL PACIFIST OCKSÅ OCH TÄNKER BARA PÅ DET ANDLIGA MEN DET HÅLLER INTE
    GUD HAR SKAPAT OSS FÖR ATT BO I OLIKA NATIONER.
    SKULLE DET VARA OBIBLISKT?
    HUR SKULLE DET VARA OM DU BYTTE SPÅR FRÅN NATIONSSPÅRET SOM DU HAR HAKAT UPP DIG PÅ TILL EX ABORTFRÅGAN, SYNEN PÅ ISRAEL
    SÝNEN PÅ EU MM MM
    SD HAR DEN KLART BÄSTA AGENDAN OCH POLITIKEN VAD GÄLLER OSS KRISTNA OCH DU SOM TYCKER SÅ ILLA OM SD:
    VILKET PARTI SKA DÅ EN KRISTEN RÖSTA PÅ?

    Gilla

    1. Jo, jag är pacifist och antinationalist som de första kristna var. Vi ska älska alla människor lika mycket och inte vårt eget land mer än något annat. Jag kommer skriva mer på den här bloggen efter sommaren och kommer då sannolikt att ta upp abort, Israel och EU mm. Välkommen tillbaka då! Sen när det gäller partipolitik tycker jag alla partier är lika dåliga… jag är varken höger eller vänster. KD har (eller snarare hade?) min syn på abort men inte på miljö, MP har min syn på miljö men inte på abort… det är viktigt att tänka på att vi kan påverka samhället andra dagar än valdagen. Varje val vi gör är en röst på något. Många kristna väljer att inte rösta, t ex elof, t ex A.j. Tomlinson, en av ledarna för den första Pingströrelsen:

      My interest in politics vanished so rapidly that I was almost surprised ay myself when campaign year came around and found nothing in me craving the ecvitement of conventions, rallies and public speakings. I was so taken up with Jesus, and so bent on electing Him, that one day as I was walking along the road two gentlemen met me and shouted out just like I had usually done, “Hurrah for M—-!” With hardly a thought, and no premeditation, and yet with real enthusiasm, I shouted back to him, “Hurrah for Jesus!” He was so startled and amazed that as he rode on and looked back at me he looked as if he wondered if I had just escaped from the lunatic asylum. But he sad no more, and went on.
      My friends and neighbors begged me to at least go to the polls and vote, but I said, “No, I will only vote for Jesus.” Their kindness, their friendship, their entreaties and reasoning had no more effect on me than if I had been in another world. I was dead to the world and the world was dead to me. I never have taken any part in politics since, nor gone to the polls and cast a ballot.
      A.J. Tomlinson, Answering the Call of God, 9-10.

      Gilla

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s