Rik? Del 6: Kyrkofädernas syn på pengar

Detta är del 6 i min bloggserie ”Kan en kristen vara rik?” Läs de andra inläggen i serien här.

Urkristna dokument och kyrkofäder vittnar om att egendomsgemenskap praktiserades på många platser i den tidiga kyrkan, inte bara i den första församlingen i Jerusalem, och att kristna uppmanades att inte vara rika:

Didaché, en kyrkoordning skriven ca år 90, säger: ”Du skall inte vända dig bort från den som behöver utan ha allt gemensamt med din broder och inte säga, att det är ditt eget. Ty om ni har gemenskap i det oförgängliga, hur mycket mer bör ni inte ha det i det förgängliga!” (Did. 4:8). Barnabasbrevet (ca år 130) säger samma sak (Barn. 19:8).

I Hermas Herden, en apokalyptisk bok skriven ca år 110, kan vi läsa: ”Se efter varandra, hjälp varandra och njut inte ensamma i överflöd av det som Gud har skapat, utan dela frikostigt med er åt dem som saknar. Ty somliga gör kroppen svag genom fet mat och fördärvar den på så sätt, medan de som inte har någon mat får sina kroppar förstörda på grund av att de inte får tillräckligt med näring, och deras kroppar förtvinar. Denna brist på gemenskap är alltså skadlig för er som äger något men inte delar med er åt de behövande. Tänk på den kommande domen! Ni som har överflöd, sök upp de hungriga.” (Herm. Vis. 3:9:2-5). I samma bok heter det också: ”Tänk alltså efter: Du får inte skaffa dig mer än det som är alldeles nödvändigt och tillräckligt liksom en som bor i främmande land.” (Herm. Sim. 1:6) Dessutom står det i Herm. Vis. 3:6:6 att rikedomen måste huggas av den rike om han ska platsa i församlingen.

Brevet till Diognetus, som skrevs första hälften av 100-talet, säger: ”Lycka består inte i att bruka sin makt emot sin nästa eller vilja äga mer än de svagare eller att vara rik eller förtrycka de ringa. Inte heller kan någon genom något sådant efterlikna Gud, för det är främmande för hans majestät.” (Diogn. 10:5)

Justinus Martyren (100-165) skrev: ”Vi som värdesatte rikedomens och ägodelarnas vinst, lägger nu vad vi har i en gemensam hög, och delar ut till alla som lider nöd.” (Första apologin 14).

Dessutom vittnar okristna källor om att de första kristna församlingarna hade en alternativ ekonomi. Lukianos, en grekisk satiriker som levde på 100-talet, skrev: ”Kristna föraktar alla ägodelar och delar dem inbördes”. (Perigrinus 13)

Irenaeus av Lyon (130-200) skrev: ”Istället för tionde, som Lagen beordrade, sade Herren att vi ska dela allt vi har med de fattiga.” (Mot irrlärorna, bok 4, kap. 13, par. 3)

Tertullianus (160-225) skrev: ”Vi som är ett hjärta och en själ tvekar självklart inte att leva i egendomsgemenskap. Vi har allt gemensamt – utom våra hustrur.” (Apologi, kap. 39)

Cyprianus (200-258) skrev: ”Det som bedrog många var en blind tillgivenhet till deras arvegods, de var inte fria och redo att göra sig av med dem, därför att deras ägodelar höll dem i kedjor… Herren varnade oss för detta när Han sade: ’Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig.’ Om de rika gjorde detta skulle rikedomen inte vara deras fördärv, om de samlade skatter i Himlen skulle de inte ha en fiende och en tjuv inom sitt eget hushåll. Deras hjärta, tankar och omsorg skulle vara i Himlen om de hade sina skatter där. Ingen människa skulle bli besegrad av världen om han inte hade något i världen som skulle kunna besegra honom. Han skulle följa vår Herre obehindrad och fri såsom apostlarna och många andra gjorde på den tiden, och som många har gjort ända sedan dess: genom att lämna familj och ägodelar bakom sig för att binda sig själva oskiljaktigt med Kristus… Vilken lön får vi inte av vår Herre när Han bjuder oss att förakta vår egendom! Vilken rik kompensation ger Han oss inte för de små, obetydliga uppoffringar vi gör i den här världen!” (Om avfällingarna, 11-12)

Basileios den store (320-379) skrev: ”Det är absurt och avskyvärt att leva magnifikt och lyxigt när så många är hungriga… När någon tar en mans kläder kallar vi honom för en tjuv. Och någon som skulle kunna klä den nakne men inte gör det – skall inte han förtjäna samma namn? Brödet i din skål tillhör den hungrige, kappan i din garderob tillhör den nakne, skorna du låter ruttna tillhör den barfota, pengarna i ditt förråd tillhör den nödlidande… Hur ska jag göra så att ni inser de fattigas misär? Hur kan jag få er att förstå att er rikedom kommer från deras tårar?”

Gregorius av Nyssa (330-395) skrev: ”Allting tillhör Gud, som är vår Fader och alltings Fader. Vi tillhör alla samma familj: alla är vår bröder och systrar. Och bland bröder är det bäst och mest rättvist om allt delas jämlikt bland dem.”

Ambrosius (340-397) skrev: ”Naturen har frambringat allt för att människorna skall använda det gemensamt. Och Gud har ordnat att allt skall produceras för att det skall finnas gemensam mat för alla, och att jorden skall vara allas gemensamma egendom. Naturen skapade gemensam egendom, men stöld skapade privat egendom… Gud gav oss samma jord för att den skulle brukas av alla. Eftersom Hans gåva till oss skall brukas gemensamt, hur kommer det sig att du har så många åkrar medan din nästa inte har en endaste jordplätt?”

Johannes Chrysostomos (347-407) sade: ”De rika innehar de fattigas egendom, även om de har införskaffat sig dem ärligt och lagligt.” ”Att vägra dela sin egendom med de fattiga är att stjäla från dem och beröva dem livet. Den egendom vi äger är inte vår utan deras.” ”När du ber men inte får bönesvar, tänk efter hur många gånger en fattig man bett dig om något och du vägrat lyssna på honom.”

Augustinus (354-430) skrev: ”sträva inte efter mer än Gud har gett dig, och av det Han har gett dig behåll bara det nödvändigaste; de rikas överflöd är nämligen de fattigas nödvändigheter. De som äger överflöd innehar andras egendom.”

26 kommentarer

    1. Absolut. Men sammanhanget här är att Jesus uppmanar oss att sälja allt vi äger (Luk 12:21), och Apg 2 och 4 vittnar om att alla kristna i den första församlingen i Jerusalem gjorde detta. Dock hävdar kristna som inte vill sälja allt de äger att allt-säljandet var en jerusalemföreteelse som inte var tänkt att praktiseras av alla församlingar, men ovanstående vittnesbörd från den tidiga kyrkan visar att de har fel: Alla sålde allt och levde i egendomsgemenskap i den första kyrkan, inte bara apostlarna. Därför ska även vi göra det.

      Du menar väl inte att Jesus sa en sak och kyrkofäderna en annan? ”Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig.” (Mark 10:21) ”Ingen av er kan vara min lärjunge, om han inte avstår från allt han äger.” (Luk 14:33) Detta tolkades bokstavligt i den första kyrkan, alla sålde allt och hade allt gemensamt. Först på 300-talet avvecklades egendomsgemenskapen.

      Självklart väger Bibeln alltid tyngst. Men när folk hävdar saker som inte kan bekräftas av Bibeln, t ex att inga kristna förutom de i Jerusalem levde i egendomsgemenskap, måste man se på de tidigast kristna skrifterna.

      För övrigt är det oerhört viktigt vad de tidiga kristna skrev. När en så överväldigande majoritet menar att egendomsgemenskap är till för alla kristna är det svårt att skjuta det påståendet ifrån sig. Och som jag tidigare visat här finns samma tanke i Bibeln. Om kyrkofäderna hade gått emot min tolkning av Bibeln hade man på goda grunder kunnat hävda att jag tolkat den fel. Nu är det 100-procentigt sant att jag tolkat den rätt, eftersom tanken att kristna kan äga privategendom uppstod först på 300-talet. Om den är Biblisk – varför uppstod den inte innan?

      Gilla

  1. Hej, det är jag igen, sofienordost. Men den här gången från min privata blogg och med mitt privata nick. 🙂

    Hur tolkar du då det här? Om Ananias och Safira i Apg 5:4. ”Var inte egendomen din så länge du hade den kvar? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför har du i ditt hjärta bestämt dig för att göra något sådant? Du har ljugit, inte bara för människor utan för Gud.”

    Samt om den första församlingen i Apg 4:32b. ”…och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt.”

    Jag tycker det är väldigt uppenbart att man faktiskt hade egna ägodelar redan i första församlingen. Även om man delade med sig av allt så var det fortfarande ens eget.

    Har du skrivit om det förut, att tanken om att kristna kan äga privatägendom uppstod först på 300-talet? För med dessa bibelord i ryggen har jag svårt att tro på att det faktiskt var så. Jag funderar över dina källor.

    Gilla

    1. Det beror på hur man definierar privategendom. Om man inte kallar det man äger för sitt utan delar det gemensamt med resten av bröderna är det inte privat längre. När kyrkofäderna sa att man inte kan äga privategendom refererade de till just Apg 4:32 bl a. Självklart är det på pappret ens privata egendom, jag säger inte att vi ska inrätta ett kommunistsystem där äganderätten upphör. Men man behandlar det inte som privategendom. De första kristnas ägodelar tillhörde visserligen var och en på pappret men om man frågade dem ”är det här ditt hus?” så sa de ”nä… det är vårt”. Och när privategendom uphör på detta teoretiska plan upphör det praktiskt också, om du inte kallar det du äger för ditt så behåller du inte överflöd när du ser dina bröder svälta.

      Om Ananias och Safira har jag redan skrivit här. Petrus säger inte att det är lika rätt att Ananias behåller rikedomarna för sig själv som att dela med sig till egendomsgemenskapen utan han säger att Ananias hade ansvaret och kontrollen över sina pengar. Läs för övrigt helst igenom alla inlägg i den här bloggserien.

      Privategendom är motsats till gemensam egendom. Och egendomen i Apg 4:32 hade alla kristna gemensamt. Det man ägde kallade och betraktade man inte som sitt privata, det var gemensamt. Egentligen tillhörde Petrus hus Petrus osv men de gjorde ingen skillnad på vem som egentligen hade det, det var gemensamt. På samma sätt ska vi kristna ha allt gemensamt, för då utrotas rikedom och fattigdom, då täpps klyftan mellan överflöd och misär igen.

      OK det är svårt att förklara vad jag vill ha sagt men när du ser på Apg 4:32 fokuserar du på att det står ”det man ägde” medan själva fokus ligger på att ”man hade allt gemensamt”. Petrus egendom var inte privat egendom utan gemensam. Det är detta jag menar med att det är en synd att äga privategendom, man ska utrota ”mitt” ur sitt vokabulär och dela med sig av allt man inte behöver till de fattiga. Sen att det egentligen är mitt spelar ingen roll så länge jag inte betraktar det som det.

      Gilla

  2. Ja, precis. Och om Ananias har kontroll och ansvar för sina pengar, då har han väl lika mycket rätt att behålla en del för sig själv om han vill? Är det inte det som Petrus kritiserar dem för?

    Gilla

    1. Va? Han kritiserar dem just för att de ville behålla en del av pengarna för sig själva!

      Hör här, egendomsgemenskapen var frivillig i den mån att man inte tvingade någon att ge allt, men det betydde inte att apostlarna inte tyckte att det spelade någon roll om man sålde allt eller inte. Det förväntades av alla kristna, liksom det förväntades att alla skulle be och läsa Bibeln. Men man inrättade ingen kommunistregim som tvingade folk att dela med sig.

      Petrus säger: ”Ananias, varför har Satan uppfyllt ditt hjärta, så att du ljög mot den helige Ande och tog undan en del av pengarna för jorden? Var inte egendomen din så länge du hade den kvar? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför har du i ditt hjärta bestämt dig för att göra något sådant? Du har ljugit, inte bara för människor utan för Gud.” Jag har kollat upp det här stället i den grekiska grundtexten och ordagrant står det inte ”Var inte egendomen din” och ”var inte pengarna dina?” utan ”var inte egendomen hos dig” och ”var inte pengarna under din kontroll (ordagrant:makt)”. Det Petrus säger är att Ananias är helt och hållet ansvarig för sin gärning, han hade haft möjlighet att ge allt: om han inte hade det hade han naturligtvis inte varit skyldig till något. Texten säger inte att han kunde behållt allt och vara lika god som alla andra ändå. Och som du ser ovan tolkades inte versen så de första århundradena, i den första kyrkan var egendomsgemenskap något för alla kristna, inte bara för vissa.

      Gilla

    1. Oj, förlåt! Jag menade inte alls att låta brysk! Det är det som är så dumt med internet… egentligen ska man ha såna här diskussioner IRL.

      Min poäng är att vi inte ska lägga våra pengar på hög utan bara ta det minsta vi behöver för att överleva och ge resten till de fattiga. Vi blir skyldiga till deras död annars. Att inte göra detta utan betrakta det man har som sitt privata som ingen annan får ta del av är synd. Det är det jag, och kyrkofäderna, menar med att man inte ska äga privategendom, man ska äga gemensam egendom med andra.

      Ska be att du köper det någon dag 😉

      Gilla

  3. Hej

    Jag har suttit nu och läst en hel del av det du skrivit om kristna och rikedom. Har inte hunnit läsa allt men som sagt en del. Jag håller med om mycket men köper kanske inte allt.

    Det svåra tycker jag är att dra en gräns. Gud vill att vi jag skall ge till fattiga och hjälpa dem och vad jag förstår av det du skriver så anser du det egentligen vara synd att äga mer än vad man behöver? Eller?

    Du tycks äga en dator, du bloggar ju regelbundet, är den verkligen helt nödvändig. Alltså helt, man borde kunna sälja den och ge pengarna till en fattig. Eller om jag vänder mig mot mig själv jag äger en cd-spelare. Den är ju inte helt nödvändig egentligen. Nog skulle jag kunna leva utan den? Jag spelar dessutom trumpet så jag äger en trumpet som även den kostar en hel del pengar. Även den borde jag kunna sälja eller hur? Jag har ju faktiskt också mer än ett par karlsonger det borde ju räcka med 2? 😉 Ja du förstår poängen.

    Det finns en del bibelställen som talar om att Gud ger oss förmåga och kraft att förvärva rikedom. Till exempelt 5 Mos 8:18. Nu menar inte jag att man skall sitta och ”ruva” på sina pengar och själviskt njuta av dem. Tvärt om jag strävar efter att mer och mer försöka hjälpa människor som inte har det lika väl ställt som jag. Tar visserligen emot i köttet men… 😉

    På många ställen i Bibeln tycker jag mig och se att Gud faktiskt välsignar människor mer än vad som egentligen behövs. Jag vet att du sa att till exempel Job hade mycket folk att ta hand om och djur och så vidare. Men David till exempel hade en privat förmögenhet som var så stor att han kunde ge en enorm summa till Tempelbygget att de med dagens pengar skulle motsvara miljarder kronor i gåva till tempelbygget. Dessa låg vad jag förstår utanför rikets finanser och var Davids egna pengar, långt mer än vad som krävdes för att ta hand om sin familj.

    Romarbrevet 10:12 talar om att Gud har tillräckligt med rikedomar för att ge åt var och en som åkallar hans namn. Jag vet att det först och främst handlar om att vi blir frälsta genom åkallandet av hans namn och att det inte spelar någon roll om vi är jude eller grek men det belyser ändå det faktum att Gud är stor nog och mäktig nog att möta människor behov utan att behöva spara in och dra in hos andra. Återigen jag menar inte att man skall sitta och själviskt njuta av sin rikedom men jag menar att jag tror att det i Guds rike kan finnas skillnader i hur stora tillgångar olika personer har utan att det för den delen behöver vara synd. Tycker du att jag har fel?

    Till sist tänkte jag bara kommentera att du någon stans skrev att Jesus inte var rik. Jag tror inte heller han var stormrik, särskilt inte om man jämför med vad han lämnade i himlen. Men han hade tydligen en tillräckligt stor kassa för att utse Judas till kassör. En kassa som han främst använde till att hjälpa fattiga absolut. Hans kläder verkar inte heller vara av kass kvalitet utan snarare av dyrare slag, de Romerska soldaterna ville ju inte riva sönder hans livklädnad för den var gjord i ett stycke. Jag har fått det undervisat för mig att sådana kläder under Biblisk tid var tämligen ovanliga och faktiskt ganska dyra.

    Ber om ursäkt att det blev så väldigt lång kommentar.

    Mvh Andreas

    Gilla

    1. Typ alla invändningar du tar upp kommer jag ta upp i kommande bloggposter, några har jag redan tagit upp. Jesu livklädnad kommer jag ta upp imorgon. Romarbrevet 10:12 tycker jag inte ens behöver tas upp eftersom det är alldeles uppenbart att det inte handlar om materiella rikedomar. Att David hade överflöd av silver och guld var en synd enligt 5 Mos 17:17.

      Mitt datoranvändnade är en öm punkt… jag har oftat tvekat till det. Men jag har kommit fram till att det finns en stor skillnad på att spendera resurser på sig själv och på andra. Om jag använder dator för att spela spel o dyl är det definitivt en synd. Men att använda den så här ser jag ungefär som att Paulus skrev brev: internet når ut till så många att det är ett effektivt evangelisationsverktyg. Har skrivit mer om mina tankar kring datoranvändande här. Men en sak är klar: när det gäller saker vi spenderar på oss själva ska det inte vara mer än det allra nödvändigaste. Johannes Döparen säger att vi ska bara ha en uppsättning kläder i Luk 3:11 etc. Men det är viktigt att poängtera att detta kommer att komma automatiskt, Andreas, när man förälskar sig i de fattiga. Då står man inte ut med att äga en trumpet!

      För övrigt tror jag du behöver läsa om del 2. Det är stor skillnad mellan att få rikedomar och att ha rikedomar. Jag tror definitivt att Gud kan ge rikedomar till folk ibland, dock måste Han inte göra det bara för man är kristen, och när Han gör det gör Han det inte för att vissa ska gotta sig i gåsleverpastejen medan andra svälter ihjäl, utan för att man ska dela med sig till de fattiga, att man ska vara Hans verktyg för att sprida det goda. Bibeln är väldigt tydlig med att man inte kan behålla sina rikedomar och säga ”Äh, Gud får hjälpa dem!” Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? (1 Joh 3:17) För övrigt ser du ju även ovan att i stort sett hela den hela första kyrkan hade annan Bibeltolkning än du.

      Jag ska be att Gud uppenbarar sanningen för dig i det här. Gud välsigne dig!

      Gilla

  4. Kommer som sagt snart skriva om Jesu livklädnad, men tänkte redan nu citera en Bibelstudie som poängterar att ett sömlöst plagg inte alls behövde vara lyxigt eller dyrt – vem som helst kunde göra det:

    The outer garment was divided into four parts among the four soldiers who were involved. More attention has been given to the tunic or inner garment. The tunic was worn next to the skin and thus was ”underwear.” Generally, it was a type of shift garment cut from a single piece of cloth, often linen, with a hole for the head and arms.

    Scholars are divided about the significance of the tunic. The word used in Psalm 22:18 that corresponded to the tunic was also used to describe the long blue robe of the high priest. Josephus indicates that the priest’s robe was a single piece with a hole for the head and arms. Some scholars believe that John’s details were designed to portray Jesus as the true High Priest. The idea is given even greater appeal for another reason. Philo, the Alexandrian Jewish philosopher who lived while Jesus was alive, allegorically interpreted the high priest’s long blue robe as the Logos, which united all things into a [seamless] unity.

    Other scholars note that a seamless tunic need not have any significance. Any weaver could have made a seamless tunic and thus it need not point to either a precious and expensive robe or to the High Priest. One must admit that if John intended to portray Jesus as a High Priest, he was not very direct about it. It is more likely that John mentioned the dividing of Jesus’ garments in order to quote Psalm 22:18.

    Gilla

  5. Jag vill bara säga ett stort TACK till dig, Micael, för att jag för första gången får läsa exakt vad jag tycker är den riktiga tolkningen av Ananias o Sapheira-historien! Har också läst en del annat via din utmärkta blogg.

    Gilla

  6. Menar du att man ska likställa nödlidande i ens absoluta närhet – grannar, församlingsvänner etc – med främmande människor på andra sidan jorden man ser på TV-nyheterna? (Eller just det, något TV fick man ju inte ha, glömde det)
    Är Bibelns och kyrkofädernas ord lika applicerbara på båda kategorier, utan någon skillnad, enligt dig?

    Gilla

    1. Absolut, alla människor är ju lika mycket värda. Sen är det mycket enklare att hjälpa människor lokalt pga kortare avstånd och möjlighet att bygga vänskap och relation, men vi har fortfarande ett globalt missionsansvar, och i dagens globaliserade värld är det enklare än någonsin. Många av världens extremt fattiga har inga rika grannar och församlingsvänner överhuvudtaget, vem ska hjälpa dem om inte vi? Världen var ju inte lika globaliserad på kyrkofädernas tid, men redan 2 Kor 8-9 vittnar om bistånd över nationsgränserna i kyrkans regi.

      Gilla

      1. Men du menar alltså inte att vi har ett STÖRRE ansvar för människor i vår närhet?
        På vilka grunder ska vi då avgöra var vi ger pengar? Den som är mest nödlidande / saknar mest? Så så länge det finns människor någonstans i världen som lider mer än min granne, så ska jag alltid hjälpa dem före jag hjälper min granne? Faktum vore ju att ingen i så fall skulle ingen hjälpa min granne, så länge det finns vetskap om andra som har det värre?

        Om tiggaren jag går förbi på vägen till jobbet varje dag vet att jag varje månad ger 7000 spänn till ”barnen i Afrika”, men jag aldrig unnar honom en femma, hur påverkar det min möjlighet att dela evangeliet med honom…?

        Gilla

        1. Det är väl självklart att vi inte kan neka människorna som dör, torterad, flyr och förföljs i Syrien hjälp? På vilket sätt skulle avstånd göra att de behövde mindre hjälp? Jag vet inte, det verkar som du på förhand bestämt dig för att människor i din närhet är mer värdiga av din hjälp, och därför har du svårt att se värdet i att lindra nöd och rädda liv på människor långt borta. Du verkar plågas av tanken att neka din granne hjälp pga att du räddar liv i Afrika, men inte av att du nekar människor i Afrika rätt till liv för att hjälpa din granne?

          Sen behöver det inte stå emot varandra, även om du gav bort så mycket du kunde till Syrien kunde du fortsätta hjälpa grannar och tiggare på andra sätt, genom vänskap, praktisk hjälp och den Helige Andes mirakulösa kraft. Du skulle vara som Petrus i Apg 3 och säga till tiggaren ”Silver och guld har jag inte, men vad jag har ger jag dig.” Det skulle vara ett väldigt bibliskt tillstånd att vara i.

          Dock tror jag hela det här scenariot är så sjukt teoretiskt, därför att de flesta ger inte pengar till tiggare trots att de inte heller gett bort dem till Afrika. De flesta hjälper inte sina grannar trots att de kan. Det är dem jag tycker du ska basha på snarare än dem som vill ge bort allt de har till de fattiga. Seriöst, du själv argumenterar i dina kommentarer för att en kristen ska vara rik och behålla pengar för sig själv, så att använda tiggare på stan som slagträ för att inte rädda liv i Syrien, det funkar inte.

          Gilla

          1. Så långt räckte min önskan om en konstruktiv dialog… Var argumenterar jag ”för att en kristen ska vara rik och behålla pengar för sig själv”???

            Jag försöker förstå hur du resonerar. För mig låter det märkligt att det vore fel att ge min granne 50 kr och 4950 kr till de nödlidande i Syrien, och att jag istället borde gett alla 5000 kr till Syrien. Jag kan inte se att den inställningen kommer från Bibeln.

            Ska jag vara helt ärlig – med risk att också jag uppfattas mindre konstruktiv – så kan en del av det du skriver uppfattas som enkelspårigt inriktat enbart på pengar, utan att se ”the bigger picture”, på ett sätt som jag inte uppfattar stämmer med Skriften. ”Guds rike består inte i mat och dryck”.
            (Skulle man formulera sig riktigt skarpt upplevs du mer fixerad vid Mammon än många s.k. ”rika” kristna)

            Jag försöker därför förstå om jag verkligen uppfattat dig rätt.

            Gilla

            1. Hej igen broder! Önskar inget annat än det konstruktiva, förlåt om det jag skrev inte uppfattades så. Kommentarsdiskussioner resulterar tyvärr ofta i detta, eftersom det inte finns tonläge och kroppspråk kan talare och lyssnare uppfatta samma ord olika. Och därtill ökar risken för missförstånd. När du skrev fattade jag det som att du snarare argumenterade för att alla 5000 ska gå till folk i närheten, det var det jag reagerade mot. Och sen är det förstås skillnad på om grannen vill ha hjälp att köpa gräsklippare eller mat åt sina barn.

              Gud välsigne dig!

              Gilla

  7. ”Den gode lämnar arv åt barn och barnbarn,
    men syndarens rikedom går till den rättfärdige.”

    Gller denna text även för kristna?

    Gilla

  8. Det står skrivet, ”Den som inte arbetar ska heller inte äta”.
    Detta menas givetvis till de som är friska och starka men som inte vill arbeta, vilket vi ser många av i dagens samhällen.
    De sjuka och handikappade ska vi givetvis ha omsorg för.

    Gilla

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s