Kyrkoåret – bra eller dåligt?

Dagen har idag en intressant artikelserie om frikyrkornas förhållningssätt till kyrkoåret. Pingstpastor Rigmor Holst följer det inte med några undantag, Ulf Ekman är mer intreserad medan Missionskyrkan i Sävedalen helt börjat följa det.

Jag tycker det har många poänger att följa kyrkoåret. Många predikningar i frikyrkor tenderar att handla om samma sak söndag efter söndag, och många gånger undviker man långa stycken eller hela Bibelböcker. Med ett kyrkoår ”tvingas” man predika om t ex texten om den rike unge mannen i Mark 10 åtminstone en gång vart tredje år. Å andra sidan är kyrkoåret en mänsklig konstruktion som själv utelämnar mycket material. Och Rigmor har en poäng i att vissa söndagar behöver det predikas en särskild sak i församlingen – oavsett vad kyrkoåret säger.

Men det är ett faktum att suget efter struktur börjar synas i frikyrkan, nästan alla börjar införa ”predikoserier”, alternativa kyrkoår så att säga. Men som sagt, både att inte följa kyrkoåret och att göra det har sina brister. Det bästa är nog att helt enkelt lyssna på Guds Ande om vad Han vill att man ska predika. Eller att göra som man gör i Uppsala Vineyard – och jag blev oerhört imponerad av den enorma enkelhet och effektivitet detta innebar – ett kapitel per söndag. När jag var där på besök läste man Apg 15. Nästa gång var det Apg 16. Visst finns det en risk i detta också – man kan, och bör, hålla en lika lång predikan över en vers i Johannesevangeliet som de tio första kapitlena i 1 Krönikeboken – men jag tror det är ett system fler bör anamma.

6 kommentarer

  1. som präst så kan jag tycka att det är olyckligt att man ofta misstolkar vad kyrkoåret är tillför, det är ju där för att forma oss att förstå vår historia, att ge oss de berättelserna som vår gemenskap behöver för att leva.

    Egentligen är det inte så att man måste predika över texterna, varje gång, i luthersk tradition tänker man att själva läsningen av ordet kan stå för sig själv, man behöver inte alltid lägga ut en text, ibland gör man bäst i att låta textläsningen sköta sig själv.

    Vissa söndagar, om det t.ex har hänt nått speciellt i församlingen så måste tas upp eller så är man fri att ”strunta i” kyrkoåret, det har alltså aldrig haft den funktion som många tror och du nämner i förbifarten här ovan som kritik att man vissa söndagar behöver predika nått annat, kör på. Poängen är att man efter tre år har fått med sig en stor stor del av de berättelser/vår historia som vi skall leva med.

    Problemet som jag ser det är väll att man ibland i sveska kyrkan alltid hoppas över samma texter, som domsöndagens t.ex. eller att man inte vågar läsa texterna utan att förmildra dem som t.ex. berättelsen om den rike mannen.

    Gilla

  2. Sedvänjan att läsa särskilda bitar av Skriften på helgens gudstjänst, är väl ett av många andra traditioner som vi övertagit från judendomen. Jesus gjorde väl inte precis så, och antagligen inte de andra heller. Det gäller att säga det som Anden vill säga. Rätt visa vid rätt tillfälle! När ska vi få ”huvudet” Kristus på plats så att det allmänna prästadömet kan komma igång på gator o torg o i butiker o hem?

    Gilla

  3. Ja, Ulf Ekman är ju präst, så han är ju präglad av Sv Kyrkan. Men det ligger något i denna tradition.

    Jag skulle som pingstvän vilja att vi varje söndag i min egen kyrka läste flera bibelord, precis som Sv kyrkan, men inte i förväg bestämde exakt vad vi skall läsa, utan ge Anden större utrymme.

    Även predikningarna har en tendens att bli tunnare, med färre bibelcitat. Jag týcker varje påstående skall stödjas av ett bibelcitat. Och framför allt är det ofta bara vissa ord som citeras. Vi undviker idag t ex profetior och starka kontroversiella bibelord, för att inte skrämma folk, vilket är allvarligt. Och kyrkan, även Pingst, framstår som mesig och tråkig för ungdomarna när man gör Jesus till en mjukis.

    Men om vi skall vara ärliga, hur bra det än är att man läser bibeln i Sv kyrkan, så lockar inte gudstjänsterna så många.

    När det blir liv i texten genom att det man läser är självupplevt då blir det till välsignelse. Anden gör levande. Sedan gäller det ju att följa vad bibeln säger också. Man kan verkligen förvånas över att Sv kyrkan avfallit så djupt, trots att man där läst bibeln varje söndag. MAn måste både höra och göra, annars är man en dåre.

    Gilla

  4. Intressant som katolik att följa samtalet om hur kyrkoåret aktualiseras i den svenska frikyrkligheten. För att fördjupa samtalet vill jag påminna om att kyrkoåret formas olika i olika kyrkofamiljer. I den katolska kyrkan har vi en utformning som jag egentligen tror skulle vara mer tilltalande för många. I princip innebär vårt kyrkoår att de stora helgerna utformas tematiskt i sitt val av bibelläsningar medan de ”vanliga” söndagarnas texter läses i en följd. Ett år Matteus, ett år Markus och ett år Lukas (Johannes evangelium får vi lyssna till under jul- och påsktiden). Efter julen börjar vi alltså läsa ur de första kapitlen och sen fortsätter det framåt under året. Det kan kanske vara intressant att veta att de reformerta reformatorerna förordade denna ”lectio continua” framför det tematiska texturval som ex.vis Svenska kyrkan har.

    Fördelen är att man får en helhetsbild av evangeliernas berättelser och givetvis att prästen inge kan hoppa över svåra eller kontroversiella texter. Just det sista tycker jag är viktigt. Förkunnaren tvingas att predika över hela Nya Testamentets innehåll och inte bara över sina favorittexter.

    Nu förväntar jag mig givetvis inte att frikyrkliga ska börja följa det katolska kyrkoåret men idén med en genomgång av ett evangelium under ett helt år är intressant. Tematisk uppbyggnad av gudstjänsten kan förhindra oss från att se bredden och rikedomen i Guds ord

    Gilla

  5. Jag tycker det finns välsignelse i att följa kyrkoåret,och stor frihet inom dess ramar! En pastor som är öppen för DHA och Andens verk.blir inte begränsad i sina predikningar även om man till stor del följer kyrkoåret. Det finns en enorm kraft i Guds ord.Guds ord kan frälsa hela och upprätta människor!

    Gilla

  6. Det talas ibland det kyrkoåret som människogjort. Visst är det sant. Men det har också utvecklats under lång tid och med många människors inspiration. Just det, inspiration. Från den helige Ande. Den helige Ande har givit oss kyrkoåret, han som är alla goda gåvors givare. Detaljer kan skifta men kyrkoårets helhet består.

    Gilla

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s