Bloggarkiv

Varför kyrkan suger på undervisning 

teaching_preaching_church_teachers

Jag är ingen expert på pedagogik, men några saker har jag snappat upp från min egen utbildning samt från artiklar jag läst och Ted-talks jag hört på ämnet.

För det första får en klass inte vara för stor – när man överskrider 25 personer får man stora problem hos elevernas inlärning i och med att läraren inte kan ge dem tillräckligt med uppmärksamhet.

För det andra behöver lärare använda olika undervisningstekniker för att alla elever ska kunna ta till sig undervisningen: vissa lär sig primärt genom att lyssna, andra genom att se, skriva, kreativt uttrycka eller att i sin tur undervisa andra.

För det tredje behöver undervisningen förstås avancera progressivt så att eleverna lär sig nya saker allteftersom de blir äldre och inte står och stampar på samma ställe i decennier.

Med andra ord, god pedagogik är motsatsen till hur kyrkan bedriver undervisning.

John Wimber sa att kyrkan är en skola, ett sjukhus, en familj och en armé. Och medan vår brist på mirakelkraft gör oss till ineffektiva sjukhus, vår brist på gemenskap och daglig samvaro gör oss till dysfunktionella familjer och vår brist på evengelisation gör oss till svaga arméer, så har vi ändå varit noga med att sköta skolbiten ordentligt.

Predikan eller undervisningen står i centrum i svensk protestantisk mainstreamkristenhet, en duktig kristen som går i kyrkan varje söndag matas med minst 52 föreläsningar om Bibeln och Gud varje år, förutom det hon eller han tar till sig på konferenser och seminarier förstås (begrepp och fenomen hämtade från den akademiska världen). Read the rest of this entry

Problemen med scenlampor och rökmaskiner i frikyrkan 

De flesta frikyrkor växte fram i enkelhet och spred sitt budskap med knappa ekonomiska medel. Istället förlitade man sig på den Helige Anses kraft och på den frimodighet som en stark frälsningsvisshet ger. Likt apostlarna bad man: ”Hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord, genom att du räcker ut din hand för att bota och låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.” (Apg 4:29-30).

Dagens svenska frikyrkor har massiv avsaknad av Andens kraft och de evangeliserar nästan aldrig. Samtidigt har man i praktiken övergivit enkelheten: en kristens livsstil skiljer sig knappt från en ickekristens i Sverige, som är så extremt resurskrävande att vi skulle behöva 3,7 jordklot om alla delade den. Hur är detta förenligt med Paulus ord om att nöja sig ed mat och kläder och att inte vilja vara rik (1 Tim 6:8-9)? Inte alls, naturligtvis.

Jag skrev häromdagen ett inlägg på Holy Spirit Activism om hur vi måste göra oss av med den moderna trenden av att köpa in scenlampor och rökmaskiner för miljontals – förmodligen miljarder – kronor till våra frikyrkliga shower, pengar som skulle kunna rädda åtskilliga liv i Aleppo eller Haiti just nu. Inlägget väckte starka reaktioner i synnerhet på Facebook då många helt enkelt gillar färgglada lampor och fejkrök. Argumenten som framfördes var att det ärar Gud, att ändamålet helgar medlen när det används i evangelisationssyfte, att Hillsong når många ungdomar genom att ha snygga konserter, och att lampor och rökmaskiner är som den nardusbalsam som Jesus sa inte behövdes säljas för att ge pengarna till de fattiga. Read the rest of this entry

Ambassadörer för Guds rike

Är du ambassadör för Guds rike? Är du kristen och tagit emot Jesus som Herre i ditt liv så är du det. Ambassadör..

Att vara ambassadör innebär att du är någon som talar för ditt land. Att du är stolt över ditt land och vill att fler ska komma till insikt om hur fantastiskt just ditt land är. Du är representant för ditt hemland och vill gärna dela med dig av din kunskap om det. Det innebär också att få människor att förstå att ditt land är ett fantastiskt land där alla är välkomna. Om de lyder landets lagar och dess regering, i detta fall Jesus.

Det finns många länder som vi inte ens har hört talas om. Länder som vi inte vet ett dugg om just därför att det kanske inte har några ambassadörer eller väldigt dåliga ambassadörer som inte gör sitt land rättvisa. Inte talar om det, inte berättar om vad som finns där och hur man lever där.

När vi tog emot Jesus som vår herre, då blev vi med automatik ambassadörer för Hans rike.
Det är inget vi kan slinsa undan, inget som vi kan låtsas inte rör oss. Det ingår i vår frälsning, att arbeta för Guds rike. Gör vi inte det sviker vi vårt land.

Vårt land är inte av denna världen. Vårt land är ett land som kommer. Vi kan inte se det än, men genom tron vet vi att det finns. Vi vill att många många människor ska lära känna vårt land och eftersom vi inte kan visa bilder, googla på det eller på andra sätt visa så måste vi som ambassadörer genom vårt sätt att vara visa på skillnaden mellan denna världen och vårt hemland. Vi måste berätta om vårt land och vad det innebär att vara där.
Om vi berättar det vi vet kan jag lova att många människor vill bli medlemmar i vårt land. Read the rest of this entry

Urkyrkan hade två gudstjänstformer

"Gå ut, kom in"-gudstjänst i min församling Mosaik

”Gå ut, kom in”-gudstjänst i min församling Mosaik

Debattartikel i dagens Dagen

Biskop emeritus Biörn Fjärstedt bemöter i Dagen (28/4) min debattartikel om att kyrkan både ska ha sammankomster inomhus och offentliga platser, med att hävda att kristna inte ska visa fromhet offentligt, att tidiga kristna inte bara samlades i hem utan också kyrko­byggnader samt att de gick till synagogorna för att fira liturgiska gudstjänster.

Jag har inga invändningar mot vare sig historiska eller moderna böner, sånger och ritualer. Alla kristna sammankomster har en liturgi, och jag uppskattar både lågkyrkliga möten och högkyrkliga mässor. Båda funkar, och därför ser jag ingen vits med att frikyrkorna måste bli mer högkyrkliga.

Min poäng i min förra debattartikel är att om frikyrkan vill förnya sina sammankomster – och det tycker jag att hon ska göra –så ska hon inte försöka bli som Svenska eller Katolska kyrkan utan som urkyrkan. Och då behövs ett paradigmskifte. Både låg- och högkyrkliga kristna i Sverige i dag tenderar att betrakta ”gudstjänst” som ett inomhus­fenomen, helst inne i en kyrkobyggnad på söndag klockan elva, medan evangelisation betraktas som något högst frivilligt som ofta förväntas ske privat i vardagslivet.

Det jag pekar på är att i Bibeln ser vi hur urkyrkan hade två sorters sammankomster – en inåtriktad och en utåtriktad.

Read the rest of this entry

Historisk-liturgiska gudstjänster är inte vägen framåt

Min debattartikel om att kyrkan bör ha två sorters sammankomster – en utåtriktad, evangeliserande, på offentliga platser och en inåtriktad, bedjande, i hemmen – har fått lite reaktioner. Biskop emeritus Björn Fjärstedt skriver i Dagen idag att urkyrkan inte alls ”utövade fromhet publikt” utan samlades i kyrkobyggnader, något felaktiga påståenden som jag ska försöka besvara i själva Dagen framöver. I det här inlägget tänkte jag istället kommentera Lars Stenströms blogginlägg där han försvarar den historiska liturgins form och funktion. Stenström skriver bland annat:

Micael Grenholm är snabb med slutsatserna. Liturgiska gudstjänster anser han är rätt enformiga och gudstjänstbesökarna inte så delaktiga. Vilket han kopplar till att sådana kyrkor knappast ägnar sig åt tänka på sökare eller åt evangelisation… Tänker man så avslöjas att man knappast ägnat form och gudstjänstordning någon djupare tanke. Om allt ska vara omedelbart tillfredsställande och tilltalande har man stannat på ytplanet och grundligt missförstått eller aldrig lagt märke till gudstjänstens och eukaristins inneboende dramatiska möte och dialog med Gud.

Det Stenström diskuterar är egentligen min beskrivning av problemformuleringen hos författarna till den nyutkomna boken Söndag: gudstjänst i en ny tid, som i sin debattartikel argumenterar för att den frikyrkliga gudstjänsten bör inspireras mer av de historiska kyrkornas liturgi för att bli mer Gudsfokuserade, tålas att upprepas söndag efter söndag och öka delaktigheten. Därmed pekar de ut tre problem med den frikyrkliga Gudstjänsten: Att den är för lite fokuserad på Gud (och för mycket på sökare), att den är enformig och att den inte får folk engagerade.

Read the rest of this entry

John Wimber: När ska vi egentligen göra grejerna som Jesus gjorde?!

En av dem som påverkat min andliga resa allra mest är John Wimber, grundaren av Vineyardrörelsen. Jag upptäckte idag att ExplainEd TV har gjort en riktigt grym animation till en av hans mest kända predikningar, om att ”göra grejerna”. Klippet med själva predikan har redan legat ute på YouTube i några år – den är redan introduktion till Hela Pingstens lärjungaskola – men åh vad snyggt det blir med lite animerade gubbar till!

I klippet berättar John hur han som nyfrälst utan tidigare koppling till kyrkan föreställde sig hur kyrkan skulle vara utifrån det han hade läst i Nya Testamentet: man samlades, bad och peppade varandra, och sen gick man ut två och två och predikade Guds Rike, botade sjuka, drev ut demoner och sen kunde man äta lunch efteråt. Föga förvånande blev han förvånad när han besökte sin första kyrka och upptäckte att det inte funkade så. Han och hans fru gick till en evangelikal kväkarförsamling som visserligen trodde på Bibeln, men inte på mirakler.

Jesus och John

Jesus och John

En gång frågade han en ledare i församlingen: ”När ska vi göra grejerna?” ”Vilka grejer?” ”Du vet, grejerna som Jesus gjorde! !” ”De grejerna behöver du inte göra, John. Du behöver bara tro att de en gång gjordes!” John blev sjukt besviken. Han fann att kyrkan han gick till läste om grejerna, bad om dem, sjöng om dem, gav till dem – men de gjorde dem aldrig!

Jag skrev häromdagen på min engelska blogg om våra ”gå ut, kom in”-möten i Mosaik. Det är vårt sätt att få gudstjänstbesökarna att göra grejerna – efter vi har bett och läst Bibeln hemma hos mig går vi ut på gågatan i centrala Uppsala och delar ut fika, evangeliserar och ber för sjuka. Det är då Gudstjänsten blir en sann GudsTJÄNST – inte en Gudsshow eller Gudsprat. Som Wimber sa – ”Somewhere, some place, somebody gotta believe in this Book, and acting on it! And I’ve figued that it can be us.”

Låt kyrkorna ha sommaröppet!

Gudstjänst i parken med Uppsala Mosaik

Gudstjänst i parken med Uppsala Mosaik

Jag älskar sommargudstjänsterna i min församling! Mellan juni och augusti flyttar min  husförsamling Mosaik ut i stadsparken i Uppsala. Om det skulle regna har vi en backupplan hemma i någons hem, men de flesta gånger skiner solen och vi njuter av picknick, lovsång och Jesushistorier i gräset. Flera gånger har syskon från andra församlingar joinat oss, eftersom flera byggnadsförsamlingar lider av ovanan att stänga ner på sommaren.

Orsaken är att många församlingsmedlemmar sticker iväg och/eller att pastorerna går på semester. Vissa byggnadsförsamlingar kör på ändå, andra gaddar ihop sig och kör gemensamma gudstjänster med andra församlingar för att det inte ska bli så ensligt i lokalerna. Men somliga tar alltså ”sommarlov” och stänger ner all verksamhet.

Jag skulle säga att detta är ett systemfel som är en konsekvens av byggnadsförsamlingar otympliga struktur. Byggnadsförsamlingar är till sin natur oflexibla och har svårt att hantera när antalet gudstjänstbesökare både krymper och ökar. Byggnaden har ju samma storlek hela tiden, så om församlingen växer måste de spendera miljoner och åter miljoner på utbyggnader eller en ny lokal, och om den krymper tvingas de göra detsamma eller stänga ner. Idealantalet gudstjänstbesökare anses dessutom ofta ligga på över hundra personer, vilket gör att när tio eller tjugo personer kommer – vilket var standard i de bibliska husförsamlingarna – anser man att då kan man likagärna ta sommaruppehåll tills fler kommer tillbaka.

Read the rest of this entry

Rumänsk väckelse på husförsamlingsgudstjänsten

Nu pågår stridslarm och rykten om krig i östra Europa men just på grund av detta tänkte jag bjuda på lite goda nyheter istället. Som flera av er vet är jag ansvarig för en gudstjänstform i min församling som vi kallar ”Gå ut – kom in”. Alternativt ”Kom in – gå ut”. Det går helt enkelt ut på att vi är ute lika mycket som vi är inne. För de tidiga kristna var evangelisation något som hela församlingen deltog i, och vi vill inte vara sämre så vi beslöt oss för att ha gudstjänst både på gatan och i hemmen.

 

Denisa

Denisa

Av dessa två varianter är ”Gå ut – kom in” min favorit eftersom vi påfallande ofta har fått ta med oss folk in som vi mött ute. Så skedde också igår. En efter en kom rumänska tiggare till vårt kaffebord. Bland annat Christi och hans fru Alina (som ju inte är tiggare längre), och flera av dem som jag träffat på Stadsmissionens natthärbärge. De tog glatt emot vårt fika och då jag hade farfars gamla gitarr med mig sjöng vi Oh when the saints och Amazing Grace tillsammans.

Fler och fler rumäner kom och till slut var det ca 20 stycken där. En ny bekantskap var Denisa Cantaragiu. Hon har studerat till frisör i Storbritannien med hjälp av sin mors besparingar, men pengarna tog slut innan hon hann göra klart utbildningen. Uppgiven sa hon att hon nu skulle göra som alla andra och tigga pengar i Sverige, för det fanns inga jobb i Rumänien. Jag sa att jag skulle kolla på möjligheterna för henne att få jobb på nån salong här, något som gjorde hemme upprymd och hon bad mig sprida vidare hennes bild och historia.
Read the rest of this entry

Hur man inför evangelisation i Gudstjänsten

Min församling Uppsala Mosaik har en 50/50-vision, som innebär att hälften av vår verksamhet ska vara utåtriktad. Under hela vår existens har vi haft gatuevangelisation varje vecka och uppmanade alla som gick på söndagsgudstjänsten att hänga med på det. Under hösten 2013 gick vi ett steg längre och införde gudstjänstformer där evangelisationen var en del av ”liturgin”. Min pastor Hans Sundberg skriver om detta på sin nystartade blogg, en text som jag rebloggar här:

Hans Sundberg

Hans Sundberg

I söndags träffades Mosaik, min församling, hemma hos Micael Grenholm för gudstjänst. Som vanligt numera i ett hem. Trivsamt och trångt. Nya och gamla bekantskaper. Daniel vår yngsta ”medlem” sex månader förstås i centrum. Jag blir glad när församling betyder nära relationer och öppenheten för allt vad Guds Ande vill göra!

I Mosaik har vi en ovanlig schemaläggning för hur våra söndagsgudstjänster, jag bifogar en normal månad för oss. Poängen här är dock inte hur vi är organiserade, utan jag vill bara poängtera hur viktigt det är att alla kristna och kyrkor bryter tryggheten i sin tradition och ställer sig frågan: når vi ut till människor utanför vår verksamhet? I Mosaik har vi hittat ett sätt att alltid tänka missionellt genom att själva livet tillsammans också innehåller tid avsatt då vi tillsammans går ut och betjänar människor. Till exempel under juni-augusti har vi alla söndagssamlingar i Stadsparken oavsett väder. Inga mikrofoner eller affischer. Vi bara tar en gitarr, en bibel och kaffekorgar och går ut och har gudstjänst i det fria. Alla runtomkring är välkomna med.
Enkelt. För Guds Rikes skull.

En viktig aspekt av gudstjänst är frågan om syftet med den. Vi beskriver det helt enkelt så här: vi samlas som Guds folk för att tillbe Honom, lyssna till Hans Ord, be tillsammans och som avslutning går vi ”ut” tillsammans i jublande uppriktig glädje för att förkunna att Jesus är Herre.

Read the rest of this entry

Hur gör man för att få ut hela kyrkan på gatan?

touren cool

Blogginlägget jag skrev igår om 50/50-visionen, att alla kristna enligt Apg 2:46 bör delta i  både inåtriktade och utåtriktade möten vilket medför att evangelisation på offentliga platser inte bara är något för vissa ”kallade” utan för alla, var ett bra inlägg. 🙂 Jag personligen blev sjukt nöjd med det och många har läst det, vilket är fantastiskt kul.

Jag kan dock tänka mig att en hel del följdfrågor uppstod hos läsarna. Inte så få upplever evangelisation som en pina, så för dem är det inte särskilt glada nyheter att alla kristna bör delta i gatuevangelisation. Och många i ledarskapsposition undrar säkert hur man gör rent praktiskt för att integrera 50/50-visionen i församlingen. Så här kommer några tankar om detta!

Att många upplever gatuevangelisation som obekvämt och jobbigt är sannolikt en grundorsak till varför det är så få som deltar i det. Man tycker att det känns krystat och fånigt att snacka med vilt främmande människor om livets mening, och ser till att slippa eländet genom att argumentera för att man inte har den gåvan eller för att gatuevangelisation egentligen är en dålig evangelisationsmetod. Read the rest of this entry

Hela kyrkan ska ut på gatan!

En väldigt viktig fråga kyrkan idag behöver ställa sig är varför urförsamlingen i Jerusalem gick till templet.

Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. (Apg 2:46)

Medan de flesta kyrkor länge betraktat endast en sammankomst som något alla församlingsmedlemmar bör vara med på (söndagsgudstjänsten), till skillnad från andra kyrkliga aktiviteter under veckan som är frivilliga, så hade urförsamlingen alltså två sammankomster. Borde vi inte gå tillbaka till den bibliska församlingsstrukturen?

Jag läste en kommentar till detta Bibelställe som argumenterade för att den bibliska församlingsstrukturen hade återupprättats i de kyrkor som infört hemgrupper (cellgrupper), då har man en sammankomst för hela församlingen och en för den lilla gruppen i hemmen. Dock finns det tre anledningar till varför de urkristnas samling i templet inte var som en Gudstjänst de flesta kyrkor firar idag:

1. Den var utomhus.
2. Den ägde rum varje dag.
3. Den innehöll inte Nattvard.

Read the rest of this entry

Ha en välsignad Jesusmanifestation!

Pingsten är snart här, och samtidigt med den Jesusmanifestationen. Även om den kunde göras bättre tycker jag att den är ett underbart initiativ som den är: Kristna från mängder av traditioner som samlas kring det de alla har gemensamt – tron på och kärleken till Jesus Kristus – och gör allt för att få Honom så känd som möjligt. Istället för att klaga på att den ena eller andra tvivelaktiga rörelsen finns där tycker jag man själv ska åka dit och representera sin övertygelse (funderade faktiskt några sekunder på att själv stå vid ett stånd med lite Hela Pingsten-broschyrer, men det var för dyrt) och lära sig att älska även de syskon som man inte håller med.

Read the rest of this entry

Kyrkoåret – bra eller dåligt?

Dagen har idag en intressant artikelserie om frikyrkornas förhållningssätt till kyrkoåret. Pingstpastor Rigmor Holst följer det inte med några undantag, Ulf Ekman är mer intreserad medan Missionskyrkan i Sävedalen helt börjat följa det.

Jag tycker det har många poänger att följa kyrkoåret. Många predikningar i frikyrkor tenderar att handla om samma sak söndag efter söndag, och många gånger undviker man långa stycken eller hela Bibelböcker. Med ett kyrkoår ”tvingas” man predika om t ex texten om den rike unge mannen i Mark 10 åtminstone en gång vart tredje år. Å andra sidan är kyrkoåret en mänsklig konstruktion som själv utelämnar mycket material. Och Rigmor har en poäng i att vissa söndagar behöver det predikas en särskild sak i församlingen – oavsett vad kyrkoåret säger.

Read the rest of this entry