”Goda vänner” med kommunistdiktaturen

Ibland verkar det som att Sverige handlar med vilken tokstolle som helst för att få pengar. Jag skrev för inte så länge sen om hur vi bryter mot mänskliga rättigheter genom en affär med Libyen, sanktionerad med svenska statens välsignelse och finansiella stöd, och även försäljningen av Volvo till kinesiska Geely kan man ha synpunkter på. Visserligen säger Amnesty att det inte finns något behov av att vägra handla med Kina, men när man gör det måste man vara extremt tydlig med att kommunistdiktaturens brott mot mänskliga rättigheter, såväl religionsfrihet som yttrandefrihet och arbetarrättigheter, är totalt oacceptabla och bör upphöra omedelbart.

Detta sker inte. Reinfeldt tog visserligen upp mänskliga rättigheter under mötet med Kinas vicepresident som inträffade samtidigt som Volvoaffären, men annars var man otroligt förskiktig med att ta upp sådana ”känsliga” frågor. Evangelistbåten Elida orsakade stor kalabalik då den hade budskapet ”Sailing for Jesus” på sidan med stora bokstäver där den låg precis dit kineserna skulle komma i Göteborgs hamn. Dagen skriver: ”Det gav ledningen för Ostindiska Kompaniet kalla fötter. Inga politiska eller religiösa budskap fick störa kineserna. ‘Du måste flytta på din båt’, krävde Ostindiskas vd Rikard Thornander. Men Stefan Abrahamsson, som är skeppare på Elida, sade nej.”

Att kritisera Kinas MR-brott blir minst sagt svårt utan några politiska eller religiösa budskap. Den fria kinesiska kyrkan blir oerhört förföljd, att då inskränka religionsfriheten även i Sverige när Kinas vicepresident kommer på besök är oacceptabelt och ett slag i ansiktet på de förföljda kristna i Kina. Vi är inte så goda människorättskämpar trots allt. Maud Olofssons uttalande när Volovaffären gick i hamn: ”Vi har synpunkter på Kina, och det kan goda vänner ha” bagatelliserade brotten mot mänskliga rättigheter till en liten smutsfläck på den stora, kommunistiska fanan. Det finns stora problem med att Volvo baseras i ett land där dåliga arbetsförhållanden är regel snarare än undantag, och fria fackföreningar förbjudna.

Uppdatering: Det råder delade meningar om huruvida ostindiska kompaniet verkligen hade problem med religiösa budskap till kineserna eller inte. Svårt att få en uppfattning om saken.