Väckelsen i Kongo, del 2

Klicka här för del 1.

Tidningen Jesus Life intervjuade en riktig veteranmissionär, Helen Roseveare, om 1950-talets väckelse i vad som då var Belgiska Kongo. Här är några utdrag ur hennes anmärkningsvärda redogörelse.

Vad ledde till väckelsen i Kongo?

I grund och botten åratal av engagerad bön som blev alltmer desperat. Både pastorer och missionärer hade bett regelbundet med en verklig börda för detta.

Vad var dina första erfarenheter av väckelsen?

Den första dagen som väckelsen kom till Ibambi skakade själva byggnaden. Vi satt i en sal i en Bibelskola. Det var klockan sju på fredagskvällen. Jack Scholes, vår fältledare, hade just kommit tillbaka från en resa söderut och han hade sett väckelse där nere. Han stod upp för att tala om väckelsen och började läsa från Skriften. Plötsligt hörde vi en orkanstorm. Det var skrämmande!

Och det var inget ni förväntade er?

Nej! Alla tyckte det var jättemärkligt eftersom orkaner inte kommer i juli utan februari eller mars. Vi hörde att den kom närmre och pastorerna började ta ner fönsterluckorna – de var inte så stabila och kunde falla ner och skada människor. Men när vi tittade ut var det månsken och palmerna stod absolut stilla. Det var inte alls kolsvart och stormigt. Plötsligt skakade byggnaden och lyktorna dinglade runt. Det dånade och vi kände en makalös kraft omkring oss. Vi var alla skräckslagna – det var ungefär fem vita och 95 afrikaner närvarande. Man kunde känna rädsla överallt.

Hur reagerade ni?

Jack stod längst fram och sa till oss ”Detta är av Gud, bara be – var inte rädda och stör inte Guds Ande.” Det var som en kraft kom in och vi skakade. Det fanns inget sätt man kunde kontrollera det på och somliga kastades av bänkarna ner på marken som om någon hade kastat ner dem! Men ingen skadade sig. Alla upphörde att vara medvetna om de andra.

Vad var den starkaste känslan du hade då?

Övertygelse om synd. Folk började bekänna offentligt vad man kan kalla ”stora synder”: äktenskapsbrott, fusk, stöld, bedrägeri. En vän, som jag alltid tyckt var otroligt godhjärtad, ropade ut till Gud om nåd och bekände sina synder. Jag kunde inte föreställa mig att hon hade gjort något fel!

Låter fantastiskt! Hur länge pågick detta?

Vi lämnade inte salen under hela helgen! Mestadels tog Gud hand om våra synder. Vissa behövde hjälp från pastorerna som gick runt med mycket visdom och uppmuntran. Sedan fick de omvända syndarna en stor glädje och pastorerna gick vidare. Det var otroligt vilken urskiljning dessa pastorer fått. Jag minns att de urskiljde att en dams bekännelser var falska och uppmanade henne att bekänna vad som verkligen fanns inom henne.

Var det något annat anmärkningsvärt som hände när Guds kraft verkade?

Jadå! Folk fick fantastiska syner som ofta byggde på Gamla Testamentets skrifter – även om de inte läst Gamla Testamentet! Jag minns en kvinna som stod med armarna upphöjda och strålande ansikte och talade om hjul inom hjul och ögon i hjulen och mönster och ovan allt en stor regnbåge. Det var som hämtat från Hesekiel (Hes 1)! Hon talade om härligheten och började gråta när hon berättade att hon såg att härligheten var mitt i Bibelskolan men sedan lämnade den, åkte genom gården och in i skogen. Hon bröt samman och ropade ”Det är på grund av vår synd, vår synd!”

Vad tyckte du om allt detta?

De vita satt bara och tittade på till en början, och Bibelskoleleverna hölls tillbaka. Det var all right för byborna, men inte för oss. Men Gud verkade kraftfullt på Bibelskolan. Snart bröt även vi ihop.

Det var oemotståndligt alltså!

Ja! Människor fick också syner av helvetet och många bröt samman och grät för ofrälsta släktingar. De bar riktigt ansträngande bördor i bön. Vad som började som ett tiominuters bönemöte varade i tre timmar. Vi diskuterade ingenting, vi talade med Gud. Vågor av bön kom över oss. Somliga gick 04:00 vid ett tillfälle och vandrade 19 km till en viss by, kallade av den Helige Ande, för att predika Evangeliet. Många blev frälsta på grund av det.

Demokratiska Republiken Kongo är ett land sargat av kolonialism, krig, och exploatering. De konflikter som pågår i landet just nu drivs av elektronikindustrin och har berövat 6 miljoner människor livet. Be ivrigt för att landet ska uppleva en ännu större väckelse än den på 1950-talet som ger människorna hopp och glädje igen, och be att Västvärlden vänder om och slutar suga ut detta land en gång för alla!