Häromdagen såg jag ett inlägg på en blogg som jag reagerade på. Bloggen i övrigt är väldigt bra och behandlar karismatik på ett väldigt sunt sätt, men i detta inlägg beklagade sig författaren för att vissa kristna opponerar sig mot helande och ”ekonomisk välsignelse”, och menar att det är ganska paradoxalt eftersom dessa samtidigt brukar vilja att kyrkan ska engagera sig för att betjäna fattiga och nödlidande. Det som jag särskilt reagerade mot var följande ord:
Församlingen fick för 2000 år sedan passa sig för att inte bli influerad av en villolära vid namn gnosticism. Den menade bl.a. att endast det andliga är viktigt och gott, medan det fysiska är ont och oväsentligt. Enligt Bibeln så avskyr Gud fattigdom. Trots att fattigdomsromantiken ibland hägrar i kristna sammanhang så är Guds vision för jorden att alla människor ska kunna få det de behöver (vilket inte nödvändigtvis är en ny Mercedes!) =) Även om välsignelsetanken ibland kan gå till överdrift så vet vi att Fadern inte drar sig för att skämma bort sina barn och ge utöver existensminimum.
Följande är vad jag skrev i en kommentar till blogginlägget:
[…] Kristna som anammar viss form av framgångsteologi brukar tala om att det är en opposition till gnosticismen, de blundar dock för att Fornkyrkan som stred mot gnosticismen också opponerade sig mot framgångsteologi, och nära samtliga antenicaeanska kyrkofäder predikade att en kristen inte kan vara rik. Man menade att det är irrelevant hur mycket pengar en kristen tjänar (så länge han inte tjänar dem på ett orättfärdigt sätt) men om han behåller mer än vad han behöver och sålunda inte ger så mycket till de fattiga som man kunde kunna ge, då begår man en synd (jfr 5 Mos 15 och Joh 3:17). Många menade att om man är rik och behåller mer än det nödvändigaste för sig själv samtidigt som en fattig svälter ihjäl i ens stad, har man begått mord (jfr Jak 5:1-6). Jag har gjort en genomgång av kyrkofäderscitat som uttrycker denna syn här.
Efter Konstantin började kyrkan förvärldsligas. Egendomsgemenskapen som nära alla församlingar (inte bara Jerusalem) praktiserat de senaste 200 åren upplöstes. Följden av detta blev att kyrkan anammade en teologi som tillät folk att behålla sin rikedom, även om man fortfarande såg generositet till de fattiga som något gott. Om en fattig dog eller led pga sin fattigdom höll man dock inte de rika ansvariga för detta. I kontrast till detta, och i kontrast till kyrkans allmänna förvärldsligande, dök eremitrörelsen och munkrörelsen upp. De hade ett fattigdomsideal i kontrast till det rikedomsideal som fanns inom kyrkan. De gav så mycket som möjligt till de fattiga och förändrade livet för tusentals människor som led nöd. Även om jag tycker att det är en överdrift vill jag inte stämpla det som gnosticism. Om man har ditt synsätt att fattigdom är avskyvärt gör ökenfäderna något avskyvärt. Men med det synsättet måste även hunger vara något avskyvärt, vilket gör fasta till något avskyvärt. Och munkarna såg sina liv som en livslång bön och fasta.
Jag tror det är viktigt att göra skillnad på påtvingad fattigdom orsakat av externa faktorer och självvald askes och uppoffring. Det förra är enligt både mig och Bibeln avskyvärt och ska med alla medel bekämpas, inklusive det vi får utöver existensminimum av Gud. Bibeln säger klart och tydligt att vi ska leva på existensminimum, det vi behöver för att klara oss, och ge resten till de fattiga (1 Tim 6:8, Apg 2:44-45). Gör vi inte det är det synd. Detta är något självklart, man behöver egentligen inte en Bibel för att lista ut det. 30 000 barn dör varje dag pga fattigdom. Läkare utan gränser och Unicef är fantastiska organisationer som enligt alla bedömare räddar liv dagligen. Jag har en platt-TV. Säljer jag TV:n och ger pengarna till Unicef räddar troligtvis jag liv (med högre sannolikhet ju mer jag ger). Gör jag det inte utan behåller den räddar jag inte liv. Alltså dödar jag. Det hela kan uttryckas enligt följande logiska resonemang:
1. Ger jag pengar till Unicef räddar jag liv.
2. Behåller jag pengar utöver existensminimum som jag inte behöver för mig själv ger jag dem inte till Unicef.
3. Behåller jag pengar utöver existensminimum som jag inte behöver för mig själv räddar jag inte liv.
Är 1 och 2 sanna måste 3 vara sann.
Gud avskyr externt orsakad fattigdom som plågar människor, men Han avskyr därmed att rika inte ger tillräckligt av sitt överflöd till de fattiga, eftersom de därmed inte lindrar den plåga som externt orsakad fattigdom innebär. Det är därför Jesus säger ”Ve er ni rika!” och det är därför Han uppmanar den rike unge mannen att sälja allt han äger och ge åt de fattiga. Många (rika) kristna har dragit slutsatsen att Jesu bud till den rike unge mannen gällde endast där och då för att hans rikedomar var ett hinder för hans personliga Gudsrelation. Detta faller av flera anledningar, två av dem är:
1. Jesus uppmanade inte bara denne man utan alla sina lärjungar (Luk 12:33) att sälja allt, och i Apg 2 och 4 kan vi se hur de praktiserade detta (de Bibelställena klargör också en sak som förvirrar många som läser texten om den rike unge mannen, nämligen att allt-säljande inte innebär egendomslöshet utan egendomsgemenskap. Att sälja allt är alltså enligt den Bibliska kontexten inte ett kall till att leva på bär och rötter i skogen helt naken för att de fattiga ska få allt man har, utan det första steget i en tvåstegsprocess där man utjämnar klyftan mellan rik och fattig för att sedan leva på existensminimum).
2. Om mannen skulle sälja allt pga hans andliga relation med Gud skulle uppmaningen ”och ge till de fattiga” bli meningslös. Bibeln talar även om att rikedomar hindrar en god Gudsrelation (Matt 13:22, det finns dock inget som talar för att detta bara gäller vissa kristna snarare än alla) men det är ett faktum att alla rika som säljer allt kommer lindra fattigas nöd, oavsett deras relation till Gud.
Nu har jag skrivit jättelångt och ganska invecklat, jag hoppas du förstår min poäng. Återigen, jag älskar det du skrivit om karismatik, men detta inlägg höll jag inte med om. Jag har en hemsida där jag i ett och ett halvt år har skrivit om vikten av att förena karismatik med arbete för fred och rättvisa. En hjärtefråga för mig är att få rika kristna att leva i egendomsgemenskap. Min uppfattning av läget är att den fattigdomsromantik du kritiserar knappt existerar i det här landet. 99 % av befolkningen här äger långt mer än existensminimum, och 95 % av alla kristna försvarar detta. Jag hoppas du inser hur problematisk detta är. Jag tycker mig inte stå för fattigdomsromantik, jag går efter Ords 30:8 som säger att vi varken ska vara fattiga eller rika. Jag går efter Apg 2 som talar om en levande karismatisk församling där alla har allt gemensamt och där varken rikedom eller fattigdom existerar.
Jag har nästan skrivit klart en bok som handlar om fattigdoms- och rikedomsbekämpning i Jesu efterföljd, och utdrag av denna har jag publicerat här.
Jag skulle verkligen rekommendera dig att läsa igenom det. Jag ber varje dag flera gånger att Gud ska utrusta kyrkan att ge mat åt de en miljard människor som hungrar. Så länge kyrkan inte kritiserar det enorma rikedomsberg kristna medelsvenssons samlar på sig kommer det inte ske. Jag hoppas du vill hjälpa mig att predika detta till kyrkan och uppmana människor som får tusenlappar i fickorna på väckelsemöten att ge dem till de fattiga. Jag kan inte se hur något annat användande av dem skulle stämma överens med 1 Joh 3:17 och Luk 3:11.
Tack för din blogg och Gud välsigne dig!
Hela Pingsten 
Om ni inte har varit trogna i fråga om den ohederliga mammon, vem vill då anförtro er det som har verkligt värde? (luk 16:11)
Om vi använder denna värdens rikedommar för att bygga vårt eget imperium är det en dålig grund om vi önskar välsignelse av gud. tror Lars.
GillaGilla
Amen! Det är saligare att ge än att få. Det är vårt uppdrag som kristna att först och främst ge, inte få. Kyrkan behöver bli mer givandefokuserad. Särskilt den karismatiska rörelsen är väldigt fokuserad på vad vi kan få av Gud, inte vad vi kan ge till andra människor.
GillaGilla
Hes_14:13 Du människobarn, om ett land syndade mot mig och beginge otrohet, så att jag måste uträcka min hand mot det och fördärva dess livsuppehälle och sända hungersnöd över det och utrota därur både människor och djur,
– Det finns mycket skrifte i bibeln som visar att det är Gud som sänder hungersnöd och gör han det, skall vi väl inte försöka stoppa det?
Hungersnöd är väldig fattigdom, en dom från Gud verkar det som, eller vad säger du Micael?
GillaGilla