Pingstelden har kallnat

Denna text pulicerades i förkortad form som insändare i Dagen igår. Det är med sorg i hjärtat som jag tvingas konstatera att det är en radikal skillnad mellan den kraftfulla pingstväckelse som svepte över Sverige för 100 år sedan och pingströrelsens tillstånd idag. Detta gäller framför allt rörelsens kärnfråga som gav den dess namn och som utgjorde dess centrala budskap: att varje kristen kan döpas i den Helige Ande och vandra i Guds övernaturliga gåvor som de första kristna gjorde i Apostlagärningarna. Naturligtvis är andedopet fortfarande en central lära i Pingst, men en karismatisk kyrka ska inte bara tro på Andens gåvor utan leva i dem, vi ska vara ordets görare och sätta våra läror i praktiken (Jak 2:22). I pingstväckelsens begynnelse var syner, uppenbarelser och knivskarpa profetior väldigt vanliga, många obotligt sjuka blev helade efter att pingstvänner lagt händerna på dem, flera som döptes i den Helige Ande, inklusive Thomas Barratt, fick enligt ögonvittnen en eldstunga över huvudet, precis som apostlarna i Apg 2:3, och åtskilliga andra tecken och under förekom oerhört ofta. Detta är fortfarande fallet i karismatiska väckelser i tredje världen, men inte i Sverige. Jag vill absolut inte göra bilden mörkare än vad den är, jag vet mycket väl att det finns många brinnande pingstvänner i Sverige idag som vandrar i gåvorna, men jag tror vi alla kan vara överens om att ovanstående bild inte gäller för majoriteten av de svenska pingstförsamlingarna. Tvärtom är mirakler som detaljerade profetior, tungotal på andra språk, skapelseunder mm. extremt ovanliga idag jämfört med 100 år sedan. Vi läser och tror på Matt 10:8, Mark 16:17-18 och 1 Kor 14:12, men vi lyder det inte. Detta problem gäller i alla karismatiska samfund idag, men jag riktar mig framför allt till Pingst som största karismatiska kyrkorörelse. Jag har sett en ökad tendens att glömma bort det karismatiska i Pingst FFS. I de senaste numren av tidningen Pingst.se, som går ut till 38 000 pingsthushåll, nämns karismatiken väldigt sällan, mest bara när man beskriver pingströrelsen i andra länder. Detta beror naturligtvis inte på att Pingst FFS tycker att karismatiken är irrelevant, snarare är man upptagen av andra frågor och tar kanske karismatiken för given. Men jag menar att det finns mycket mer att göra inom karismatikens område i de flesta av de svenska pingstförsamlingarna. Ledarna i Pingst FFS måste se till att hjälpa varje pingstvän att vandra effektivt i Andens nådegåvor, inte minst för att ”power evangelism” är en så oerhört effektiv metod för att nå ut med budskapet om evigt liv i Jesus. Bibeln är sprängfylld med exempel på hur människor kommer till tro när de ser tecken och under, och pingströrelsen har alltid gjort den apostoliska bönen i Apg 4:29-30 till sin: ”Herre, hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord, genom att du räcker ut din hand för att bota och låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.” Folk har en tendens att tro på att Jesus lever när de ser att Han lever. 10-13 augusti kommer Bill Johnson och Randy Clark, personer som upplevt häpnadsväckande tecken och under, till Malmö för att hålla en helandeskola. Jag hoppas verkligen att Pingst FFS ser till att rekommendera många pingstvänner att åka dit. Jag skulle även vilja uppmana ledningen i Pingst FFS att ha mer fokus på det karismatiska i konferenser, på hemsidan och i tidningen Pingst.se. Jag hoppas få respons på denna debattartikel från pingstledare som antingen vill se samma förändring som jag eller bevisar att jag har fel och att pingströrelsen praktiserar mycket karismatik idag (jag måste dock säga att om så är fallet, är vi väldigt bra på att dölja det). Vi får dock inte frestas till en halv-cessationistisk tanke om att karismatiken var viktig i Pingströrelsens begynnelse men inte är det längre. Det finn långt färre kristna i Sverige idag än när Pingstväckelsen kom, och kyrkan krymper snabbt. Sverige behöver mer än någonsin en radikal karismatisk väckelse som leder till tro, mission, goda gärningar, social rättvisa och en massiv utbredning av Guds Rike.

Uppdatering: Jag ser att några kristna försöker blåsa liv i elden genom att visa en film om William Branham (Dagen har skrivit om det här, här och här). Han är ingen bra förebild. Uppmärksamma istället John Lake, John Wimber eller någon annan karismatisk lärare som stod för brinnande karismatik utan att tumma på klassisk kristen tro. Eller uppmärksamma Jesus helt enkelt. Det är sorgligt att så många kyrkor undervisar om Jesus utan att göra det Han gjorde – bota de sjuka, väcka de döda, gå ut och predika Evangeliet och hjälpa de fattiga – och det är sorgligt att så många kristna aldrig uppmärksammar brinnande karismatiker annat än när de vill kritisera dem.

26 kommentarer

  1. Jag känner en väldig kärlek för dig Micael. Inget snack om den saken.

    Du skriver att pingstglöden har sakta falnat kan man säga. Det har du rätt i. Håller med.

    Jag har förstått att det finns många vuxna i er församling. Är det ingen som reagerat över att ni leder församlingen sjungande rakt i armarna på djävulen för att kanske sluta i helvetet i evighet. Mycket provocerande kommentar. Jag vet. Men jag kände mig tvungen. Du förstår, jag skulle så gärna vilja möta er i himmelen. Jag tror ni är goda och välmenande människor nämligen.

    Hm skall till Uppsala, får ser hur jag gör….

    Ledsen att man svartlistat er. Jag svartlistar inte er

    mvh Hulda från Sjunde

    Gilla

    1. Det var mycket starka ord, Hulda. Jag har ingen aning om det finns substans bakom dessa anklagelser eftersom jag varken känner till micael och hans församling eller dig och vad du själv bekänner dig till.

      Jag delar micaels längtan efter mer fungerande karismatik, men har tyvärr blivit väldigt skeptisk då jag sett och hört enormt mycket ord men så gott som ingen verkstad alls på detta område.

      Jag är mycket tvehågsen här: Jag hoppas för din skull att du har fog för vad du skriver – men samtidigt önskar jag för allt här i världen att du har fel för micaels och hans församlings skull.

      Så, var står ni båda egentligen? Vad är det som utgör den skarpa gränslinjen, som föranleder så hårda ord?

      Herrens frid! SimLego från Sjunde

      Gilla

      1. Hej Tore!

        Skaffa Flash och se på detta klipp för att få en inblick i vad vi står för: https://helapingsten.wordpress.com/2011/03/30/inblickar-i-min-forsamling/. Du kan även gå in på http://www.uppsalamosaik.se/.

        Detta är bakgrunden till att Hulda skrev som hon skrev, jag höll en predikan i min församling för några veckor sedan där jag talade om hur viktig karismatik är för ekumenik. Jag tog exemplet att den anglikanske prästen Mark Stibbe fick bättre relation med katoliker efter att ha sett en staty av jungfru Maria gråta olja i Perth, Australien. Jag lade ut ett utdrag ur min predikan där jag talade om detta och lade till lite mer info om gråtande statyer i katolska kyrkan: https://helapingsten.wordpress.com/2011/03/27/gratande-statyer/. Hulda är dock rätt övertygad om att dessa händelser är av djävulen. Hon har därför börjat anklaga både mig och min församling för att vara ute på helt fel spår och om jag tolkar hennes kommentar ovan rätt så kan det leda till att vi till slut hamnar i helvetet om vi inte tar avstånd från katolska kyrkan och säger att dessa mirakler är av djävulen. Det är detta och inget annat som ligger bakom hennes anklagelse. Vår församling står för klassisk kristen tro, vi undervisar om frälsning genom Kristus – och vi är inte katoliker. Däremot är vi övertygade om att katoliker är våra bröder och systrar och att Guds Ande verkar bland dem.

        Gud välsigne dig!

        Micael

        Gilla

        1. Vilket minne du har, Micael! Jag har redan skaffat Flash för att kunna se Rapport och följa ishockeydramatiken. Jag kan inte döma mellan er i sakfrågorna, men rent generellt kan jag säga att jag blivit allt försiktigare med att döma ut uttryck för kristen tro som inte yttrar sig precis på samma sätt som min egen.

          Jag har deltagit i anglikanska mässor, firat gudstjänst tillsammans med katoliker, varit på väckelsemöte bland pingstvänner i Indien och besökt svensk kyrkor av många olika samfundstillhörigheter. Inte i något av dessa sammanhang har jag nog kunnat säga mitt Amen till allt som sägs och görs men i de allra flesta fallen har jag nog kunnat förnimma ett syskonskap.

          Hur olika vi kan uppfatta saker och ting fick jag bl a klart för mig i Indien. Som nyfrälst var bärandet av mitt lilla oansenliga silverkors en bekännelseakt som till en början var viktig för mig personligen. Bland indiska pingstvänner väckte detta lilla kors till min stora förvåning starkt anstöt! Varför? Jo, för att de hade fått för sig att korset var en katolsk symbol(!) och katoliker stod minsann inte högt i kurs hos dem. Åtminstone inte på den tiden, i slutet av 80-talet. Hur det är idag, vet jag inte.

          Gråtande statyer – vad vet jag? Kan vara från Gud eller så inte. Jag känner att jag behöver inte ta ställning alls till det. Jag har aldrig konfronterats med det och känner heller ingen längtan eller behov av att se det.

          Jag inser att jag talar lite emot mig själv här, eftersom jag sällan missar ett tillfälle att varna för framgångsteologins luriga frestelser. Men Jesus uppmanar oss att inte fråga hur det ska gå för den och den, om han står eller faller, om de kommer till hinlen eller ej. ”Följ du mig.”, säger han.

          Gilla

        2. Som en liten kommentar till videosnutten, måste jag tyvärr säga att det är ytterst svårt att höra något alls av vad människorna säger pga den på tok för högt uppmixade bakgrundsmusiken. Eller förgrundsmusik kanske är en rättare benämning; talet hamnar långt, långt i bakgrunden. Men så antar jag att gamla lomhörda stofiler som jag knappast tillhör klippets primära målgrupp. 🙂

          Gilla

  2. Micael. Tack för en intressant och utmanande artikel. Men jag tycker att du tar i för mycket. Du har en tendens att slänga in starka adjektiv i dina texter och det gör du även här. Så extremt ovanligt är det faktiskt inte med under och tecken idag. Men alla kanske inte talar så högt om det. Jag har lite svårt att förstå hur du från Uppsala kan uttala dig med sådan säkerhet om läget i Pingströrelsen. Den är stor, finns i hela Sverige och är ganska spretig och varierande över landet. Den har visserligen en del brister och svagheter, men jag tycker din analys är ganska bristfällig.
    Andens gåvor i praktiken är mycket viktigt, det håller jag med om, men det löser definitivt inte alla problem. Jag vet att du menar att mer under och tecken skulle göra att fler människor kommer till tro. Jag undrar om du känner till någon karismatisk församling i Sverige som växer i någon större omfattning genom att människor kommer till tro. Det skulle jag gärna vilja veta.

    Gilla

    1. Hejsan Jonas!

      Det jag försöker uttrycka ovan är en jämförelse mellan hur pingströrelsen såg ut förr, framför allt på Azusa Street, och hur den ser ut idag i Sverige. För ett år sedan kunde jag inte skriva det jag skrev ovan, jag tyckte att läget var lugnt så länge man trodde på Andens gåvor, och det var en bonus om man någon gång då och då upplevde något som verkade vara Andens gåvor. När jag har läst om Azusa Street har jag funnit en oerhört stark intensitet när det gäller tecken och under, och det slog mig att det finns olika nivåer gällande hur starkt Anden kan verka hos oss, ”efter måttet på vår tro”. Jag menade inte att det var extremt ovanligt med mirakler överhuvudtaget utan saker som tungotal på existerande språk (xenolali), detaljerade profetior (och då syftade jag på sådana som innehåller namn, adress och sådana saker) samt skapelseunder, när saker och ting skapas ur tomma intet. På Azusa Street sägs det att sådant förekom åtskilliga gånger varje dag, medan jag med mycket få undantag aldrig hör om sådant i Sverige idag (däremot förekommer det desto mer bland vissa karismatiker i USA, för att inte tala om väckelserna i tredje världen).

      Det är absolut inte min mening att måla upp läget värre än det är, och naturligtvis välkomnar jag att min analys är fel. Som sagt vet jag att det finns många pingstvänner som vandrar i Andens gåvor i klass med de tidiga pingstvännerna – Simon Ådahl och Johannes Amritzer, till exempel.
      Men om det förekommer många dramatiska under och tecken även idag i Pingst så är problemet ett annat – nämligen att vi håller tyst om det. Den ovanstående texten kom som en reaktion på innehållet i tidningen Pingst.se, och jag riktar mig till ledningen för Pingst FFS. Huvudproblemet är att vi inte har en väckelse likt den på Azusa Street i Sverige idag, och även om vi nästan hade det skulle det inte vara ett skäl till att inte aktivt be och arbeta för att få en. Sen vet jag för lite om Pingströrelsen för att göra en fullständigt sanningsenlig analys, det har du absolut rätt i, och jag var inte tillräckligt tydlig med att skriva ovan att detta är tendenser som jag tycker mig se framför allt hos ledningen i Pingst FFS men också hos ett antal pingstförsamlingar jag känner till.

      Jag vill dock inte så mycket betona hur dåligt det är utan hur bra det kan bli, och att vi måste inse att det är oerhört viktigt med Andens gåvor i praktiken. Jag håller på och skriver en text om hur jag numera ser på karismatik, och min slutsats är faktiskt att det är lösningen på precis alla problem. Min övertygelse sedan jag startade den här bloggen har varit att man inte kan separera på karismatik och social rättvisa, och jag tror att samma sak gäller för karismatik och doktrinär sanning, församlingstillväxt, själavård och allt annat som är intressant av kyrkan, av den enkla anledningen att det är Gud som styr i en karismatisk församling (och jag talar naturligtvis om äkta karismatik, jag är på samma sätt övertygad om att karismatiska församlingar med personkult, framgångsteologi och andra problem som ofta kopplas till karismatiker inte är fullt ut fyllda av Anden, för om man är det lever man som Jesus).

      Karismatiska församlingar som växer genom att människor kommer till tro är t.ex. Unite i Malmö och SOS Church i Stockholm. Internationellt är det en väldigt tydlig tendens att väckelserna i Kina, Nigeria, Indien, Brasilien mm. får så stor församlingstillväxt för att så många upplever tecke och under. Och som sagt drar Bibeln en koppling mellan karismatik och evangelisation om och om igen.

      Det är i vart fall underbart tt vi är överens om att Andens gåvor i praktiken är viktigt, och jag är tacksam för att du rättar till mig för att måla upp läget i den svenska Pingströrelsen som värre än vad det är.

      Guds välsignelse!

      Gilla

  3. Tack för svaret! Att många kommer till tro i United i Malmö vet jag om. Det är en Pingstförsamling, men har inte speciellt stark betoning på det karismatiska (som jag har uppfattat det). De betonar snarare kulturell relevans, välkomnande gemenskap och god kommunikation och jag tror att nycklarna till deras tillväxt ligger i deras värderingar och genomtänkta strategi. SOS Church vet jag inte så mycket om. Om den församlingen också växer genom att människor kommer till tro är det bra, men den är väl ganska influerad av sk framgångsteologi vilket du annars är kritisk till.
    Jag tror att tungotal alltid är riktiga språk, men det är sällan någon närvarande som kan det specifika språket. Det händer dock ibland. Jag hörde en sån berättelse igåt från en av mina elever som varit med om det själv.
    Sen måste du nog tänka på att det som hände på Azuza Street var väldigt speciellt. Det var inte på samma sätt överallt ens för den första generationens pingstvänner. På samma sätt som det som hände den första Pingstdagen i Jerusalem inte upprepades varje gång den heliga Ande föll över människor.
    Vad menar du med att Gud styr i en karismatisk församling? Menar du att han styr genom profeter och karismatiska ledare eller genom Andens ledning i gemenskapens samtal och överläggningar?

    Det var några reflektioner från mig. Jag uppskattar att diskutera med dig.

    Gilla

    1. I Sverige är det väldigt sällsynt med församlingar som växer nämnvärt, och de flesta som gör det är karismatiska. Naturligtvis är karismatik inte det enda sättet att få en församling att växa, men både kyrkohistorien och Bibeln visar att församlingar där det ofta sker tecken och under tenderar att växa när folk ser att Gud existerar. Detta måste förenas med kulturell relevans utan att man tummar på Evangeliets innehåll och en kärleksfull församling som verkar för de svaga och utsatta.

      Berätta gärna mer om det som din elev upplevde! Det kan förstås stämma att många kristna talar på ”jordiska” språk utan att veta om det, jag tror att många även talar ”änglars språk” som ingen på jorden förstår. Men det har skett en märkbar förändring om man jämför med Azusa, och jag tror att det är ett stort problem i Sverige idag att många tror sig kunna tala i tungor utan att de egentligen gör det. Naturligtvis kan en människa aldrig komma utifrån och säga när så sker, men jag misstänker att så är fallet. Jag var på new wine-konferens nu i veckan med en metodistpastor vid namn David Carr. Han berättade om att när han var med i pingströrelsen blev han uppmanad till att säga första konstiga ord som dök upp i hans huvud, och sedan ”bygga på det”. Det är en praxis jag känner igen från flera håll i den svenska karismatiska rörelsen. Två år senare, berättade Carr, upplevde han att Guds Ande fyllde honom som aldrig förr och därefter var det som att någon annan styrde hans tal. En iranier kom fram till honom och sa att han hade talat på persiska. Han berättade om hur han en annan gång hade talat mandarin med kineser, franska med fransmän, tyska med tyskar osv. på en internationell pingstkonferens.

      Anledningen till att jag börjat skriva så mycket om karismatik på senaste tiden är just för att jag insåg att Azusa inte var något speciellt. Det är grunden för hela min karismatiska teologi. Azusa var normaltillståndet. Det var inte samma intensitet i alla pingstförsamlingar när väckelsen spred sig vidare – men hos många. Tänk till exempel på John Lake. Och tänk på Kina som tidigt tog del av pingstväckelsen. Jag tycker kyrkan i Västvärlden mycket mer måste uppmärksamma det som händer i Kina. Vi har inte lika detaljerade uppgifter vad som händer där, men det som läcker ut visar att de har en större väckelse än den på Azusa. Jag har sett tankesätte att Azusa var något extraordinärt hos många pingstvänner, jag själv hade det otroligt länge, men vi måste inse att en Azusaväckelse är möjlig i Sverige idag.

      Gilla

  4. Några kommentarer angående tungotal. Jag tror som sagt att tungotal är riktiga språk som har talats av människor någonstans någon gång. Det kan jag naturligtvis inte bevisa. Det är möjligt att tungotal också kan vara ett bönespråk mellan mig och Gud eller kanske till och med änglaspråk. Men det är väldigt svagt bibliskt stöd för det. Det grekiska ordet som överätts med att tala i tungor (glossolalia) betyder just språk. Att göra en skillnad mellan glossolali och xenolali saknar helt grund i grekiska NT. Varför tror du att många som tror sig tala i tungor inte gör det? Nu är du väl ändå ute på grundlösa gissningar. Vill du att folk ska börja tvivla på sitt tungotal. Att börja tala i tungor är ett trossteg. Anden ger orden, men du tar själv ett trossteg och börjar tala ut det som kommer. Det är ett samarbete mellan Anden som ger orden och människan som talar (Apg 2:4).
    Min elev talade swahili och någon som förstod det kom och berättade vad hon sa. Det var häftigt och styrkte henne om att hennes gåva var äkta. Jag har använt den här gåvan sen jag var sexton år (i 36 år alltså). Jag har aldrig fått någon hint om vad det är för språk, men det är inte heller så ofta jag använder den offentligt. Jag är säker på att Gud förstår vad jag säger och det är en stor välsignelse i mitt liv. Jag tror att många fler skulle kunna ta emot gåvan att tala främmande språk ifall de fick en god undervisning om hur den fungerar. Det får man på Mariannelunds folkhögskola.

    Gilla

    1. Förresten. En bra bok om Andens gåvor är Pingstteologen David Petts bok Body Builders – Gifts to make God’s people grow. Han har också skrivit den bästa boken jag känner till om helande: Just a taste of heaven. David Petts är en klippa när det gäller teologi och praktik om Andens gåvor. Du kanske inte vet det Micael, men jag undervisar faktiskt ett ämne som heter karismatisk tjänst.

      Gilla

      1. Jag ska kolla in honom! Och jag vill att du ska veta att du är en stor förebild för mig i att förena karismatik med fred och rättvisa och att jag är väldigt tacksam för det arbete du gör på Mariannelund. 🙂

        Gilla

  5. Intressant samtal. Detta är mycket viktiga saker. Om Pingst hade haft samma karismatiska glöd som de första 50 åren, så hade läget var helt annorlunda för hela kristenheten i Sverige idag.

    Problemet är förkunnelsen men också bönen. Man undviker att predika över annat än trevliga saler som gemenskap, glädje etc. Men inte om synden som leder till helvetet, om vi inte blir omvända.

    Förr bad vi nätterna igenom. Och när någon ville bli andedöpt bad man tills han/hon fick uppleva andedopet. Idag orkar de flesta inte be alls…..

    Jag har dock en stark förtröstan på att Gud kommer med en väckelse innan Jesus kommer åter. Då kommer man att förkunna/ropa ”Brudgummen kommer”. Hur mycket vi än vill så kan vi inte skapa riktig väckelse. Det kan bara den Helige Ande.

    Gilla

    1. Amen, Lelle! Jag fick provilegiet att höra på en man häromdagen som besökt ett väckelsemöte i Kenya. Det lamslog mig. Västvärldens kyrka är inne i en gigantisk illussion om att det vi gör är tillräckligt. Det är det inte. Gud vill ha väckelse, och i stora delar av Afrika får Han ha det.

      Det var tre miljoner på det där mötet. Det pågick i tio timmar. Tolv ledare hade fastat i sex dagar utan både mat och vatten inför det mötet. Efter att folksamlingen hade prisat Jesus några timmar sa mötesledaren att den Helige Ande började svepa in från vänster. Plötsligt började alla i folksamlingen, med början från predikantens vänstra sida, att gråta. Mannen som berättade om mötet för mig sa att han mellan sina tårar såg hur blinda utropade att de kunde se och han såg hur krymplingar som legat ”som paket” på marken rätade på sig, fullständigt helade.

      Detta är utan tvekan i klass med, om inte större än, Azusa Street. Mannen som berättade detta för mig sa att han aldrig känt sig så nära himlen. Det här kan hända i Sverige! Men vi måste skärpa oss! Be! Fasta! Sälj allt du äger! Vi måste hämta mycket mer inspiration från Afrika, och framför allt söka Gud lika mycket som de gör. Då kommer Gud löna oss hundrafalt.

      Det här är livets mening. Gud tillhör äran i evigheters evighet.

      Gilla

  6. Du nämner mycket om karismatiker . Intressant. Förstår att du själv är en sådan. Kan du inte vara vänlig och berätta om ditt liv som karismatiker och Jesu efterföljare, hur det kan te sig under t exc en månad. En gammal lekman .

    Gilla

    1. Hej David!

      Absolut, att vara karismatiker är helskoj. Den senaste månaden har jag kastat ut demoner ur folk som varit involverade i ockultism, jag har bett för en man med synskada som blev helad, igår intervjuade jag en man som uppstått från de döda och för tre veckor sen kom en man fram till mig och sa att han sett mig i en syn oktober 2012 och profeterade för mig. Gud är god.

      Gilla

  7. Hej Micael!
    Var det verkligen DU som kastade ut demoner ur folk eller ,,,,, jag trodde det var Jesus som gjorde det genom dig. hihi.

    Guds frid
    lärjungen

    Gilla

  8. Lärjunge: Matteusevangeliet 10:1 B2000

    Han kallade till sig sina tolv lärjungar och gav Dem makt över orena andar, så att De kunde driva ut dem och bota alla slags sjukdomar och krämpor.

    Det verkar faktiskt som att Jesus ger lärjungarna makt, så att De kan driva ut demoner… Om jag ger en hungrig mat så är det ju också på Jesu uppdrag och mandat jag gör det, och Guds Ande verkar i mig, likaväl som om jag helar en sjuk. Vid båda handlingarna förtjänar Gud äran.

    Gilla

  9. Hej Johan:
    En människa kan inte åstadkomma något under själv. Med kraft från Herren så kan vi dock det. Äran tillfaller Gud då under sker. Vi är bara Guds redskap.
    Om jag ser en människa som ber för sjuka och är smord med Guds kraft, men inte ger äran tillräckligt till Gud utan förhäver sig själv så visar det att den människan behöver mer av Guds kärlek för att förstå att Gud är kärleken och det är endast han som kan hela människor.

    Jesus ger lärjungarna makt att driva ut demoner, be för sjuka osv. Ja vem driver ut demonerna osv. Det är Gud själv som gör detta.
    I gamla testamentet läser vi om Herren som Gud över oss. När Jesus var på jorden i köttet , så var han Gud med oss. Jesus lovade dock oss att inte lämna oss faderslösa. Han visste att den Helige Ande skulle delges oss. Jesus sade ” Jag skall icke lämna eder faderlösa, Jag skall komma till eder” Det är Jesus Kristus i form av den Helige Ande (Jesus osynlig). Då blir det Gud i oss. Alltså, Gud över oss, Gud med oss och Gud i oss.

    Då Gud är i oss så kan vi be för sjuka, driva ut demoner osv. men det är inte vi som gör det. Det är Gud i oss som gör det.

    Guds frid
    lärjungen

    Gilla

    1. Amen. Vi ledde tre stycken kvinnor till tro igår som tidigare trodde på sangoma (traditionell religion), och jag undervisade dem om just detta: den kraft kristna har kommer inte från oss själva utan från Kristus, för vi har dött och Kristus lever i oss.

      Jag hade en period när jag knappt kunde säga ”Jag åt frukost”, utan ständigt sa jag att Gud gjorde saker genom mig. Gud predikade genom mig, Gud bad genom mig, och framför allt talade Gud i tungor genom mig. Det var rätt jobbigt faktiskt. Sen läste jag versen som Johan citerade och insåg att Jesus inte hade några problem med att säga att vi ska bota sjuka och uppväcka döda. Att vi gör det i Hans namn och i Andens kraft är underförstått. Därför har jag inga problem att säga ”han kastade ut demoner” eller ”hon uppväckte döda”, för det är det språkbruk Bibeln själv använder. Så du behöver inte utgå från att jag menar att det är vår egen kraft när jag säger så.

      Gud välsigne dig!

      Gilla

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s