Samma gärningar som Jesus

Petrus går på vattnetJag har flera gånger mött åsikten att kyrkan inte är kallad till den intensitet vad gäller under och tecken som jag uppmanar till på den här bloggen. Det bygger ofta på att man anser att medan vissa kristna har så pass starka gåvor att de kan profetera vad folk heter, hela obotliga sjukdomar mm. är inte alla kristna kallade till så starka karismatiska tjänster som den Jesus hade. Jesus är enligt detta synsätt inte en modell för hur varje kristen ska vandra i Andens gåvor. Jag tror det finns tre anledningar till att en sådan syn är felaktig: en Biblisk, en kyrkohistorisk och en teologisk.

1. Den Bibliska anledningen

Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? De ord som jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Fadern förblir i mig och gärningarna är hans verk. Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull. Sannerligen säger jag er: Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern. Och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen. Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det. (Joh 14:10-14)

Jesus betonade på andra ställen i Johannesevangeliet att Han endast gör det Han ser Fadern göra, således är det Fadern som är ansvarig för Hans under. Likaså poängteras ofta i evangelierna att Anden styr Jesus, talar om vart Han ska gå osv., och det är först när Jesus tar emot den Helige Anden som Han börjar göra under, i Luk 4 citerar Han Jesaja och argumenterar för att det är för att Han har Herrens Ande över sig som Han kan öppna ögonen på de blinda.

Ovan ser vi att Han sa till sina lärjungar att den som tror på Honom ska göra samma och större gärningar som Han. Han talar inte kollektivt (dem som tror på mig) utan Han menar att varje individuell kristen ska göra dessa gärningar. Visserligen är det mycket möjligt att gärningarna Jesus talar om här kan innefatta att predika eller hjälpa de fattiga, vers 11 antyder dock att det handlar om karismatiska gärningar som bekräftar att Jesus är sänd av Gud. Det spelar dock inte så stor roll, huvudpoängen Jesus gör är att varje lärjunge kan göra samma och större saker som Honom. Jesus är därmed definitivt en modell för vilken intensitet vi bör finna hos karismatiker. För om ingen eller bara väldigt få skulle kunna göra lika stora under och tecken som Jesus skulle det här Bibelstället bli obegripligt.

Slutet av Bibelstället betonar en till viktig aspekt av det hela som Bibeln upprepar på många andra ställen: Vad kristna än ber om får de om de ber i Jesu Namn. Det innebär att om en kristen ber av hela sitt hjärta att flöda i Anden som Jesus gjorde kommer detta ske, om en far ger ett bröd till sin son när han ber om det, skulle då inte Fadern ge Helig Ande åt den som ber om Honom? Man skulle kunna argumentera att vissa är förutbestämda att inte kunna vandra i Anden som Jesus gjorde, men denna karismatisk-kalvinistiska syn kommer jag ta upp i punkt 3.

Utifrån Bibelstället ovan bad de första kristna i Jesu Namn, och det var inte bara en böneetikett utan en betoning av att det skedde i Jesu kraft och att Jesus var involverad i undret. I Apg 9:34 säger Petrus ”Jesus Kristus botar dig!” till Eneas, och Eneas blir helad från sin förlamning. Det är alltså inte en endaste skillnad mellan när Jesus botade en lam man och när Petrus gjorde det av den enkla anledningen att Petrus inte botade honom utan att Jesus gjorde det. Det är en väldigt stark koppling mellan Jesu karismatiska tjänst och apostlarnas i NT, Jesus är modellen helt enkelt för att det är Han som gör undren. Och i Apg ser vi ingen nedgång i det karismatiska, även där läser vi att alla som de kristna bad för blev botade (Apg 5:16) precis som Jesus botade alla som kom till Honom (Luk 4:40). Jag vill dock betona att det faktum att alla Jesus och apostlarna bad för blev botade mycket väl kan bero på att de såg profetiskt vilka som skulle bli det och vilka som inte skulle bli det (Paulus kollade ju noga om folk hade tro innan han bad för deras helande).

2. Den kyrkohistoriska anledningen

Att komma fram till slutsatsen att alla kristna inte ska vandra i Andens gåvor i samma intensitet som Jesus är något som till väldigt stor del bygger på erfarenhet. Jag har visat ovan att NT snarare argumenterar för motsatsen, och jag kan inte komma på något Bibelställe som säger att det är en skillnad mellan Jesu karismatiska verksamhet och de kristnas. Men liksom cessationismen bygger på erfarenheten av att inga under sker i min kyrka (därmed måste de upphört efter Bibelns tid) bygger denna syn till väldigt stor del på erfarenheten av att under av samma intensitet som de i Jesu verksamhet sker i min kyrka (därmed måste det vara en skillnad mellan hur det är tänkt att Jesus och min kyrka ska verka karismatiskt).

Är dock min kyrka grundmodellen för hur en kyrka ska fungera, är den precis som Gud har tänkt att den ska vara? Jag tror det är väldigt viktigt att inte bara titta på Västvärldens kyrka idag utan att se på kyrkohistorien. Ta till exempel väckelsen på Azusa Street. Vittnesbörd därifrån talar om en karismatisk intensitet i klass med den vi läser om i Nya Testamentet. Likaså väckelsen i Kongo, Vineyardförnyelsen, väckelsen i Kina och många andra nedslag av Guds Ande genom åren har visat att det har funnits tillfällen då hela församlingar har haft nytestamentlig intensitet när det gäller Andens gåvor. Vissa har ägnat sig åt det profetiska, andra helande, andra tungotal. Men de flesta i församlingarna som omfamnats av dessa väckelser har haft en karismatisk intensitet som vida överträffar läget i den karismatiska rörelsen i Sverige idag. För i Sverige har vi inte väckelse.

3. Den teologiska anledningen

Är det verkligen rationellt att anse att Gud skulle göra stora under och tecken genom sin Son för att sedan för de allra flesta som följer Honom aldrig upprepa dessa? Varför skulle Han göra så?

Varför skulle Gud välja ut vissa att utföra stora tecken och under medan Han därmed förutbestämmer vissa kristna till att aldrig få flöda i Anden såsom Jesus gjorde? En kalvinist skulle säga att det är Guds nåd som inte går att förstå sig på, Han gör som Han vill och det ska vi acceptera. Men kalvinismen är ohållbar av massvis med anledningar som jag inte ska gå in på nu.

Dessutom är det väldigt uppenbart om man ser till kyrkohistorien att de som haft en stark tjänst i Andens gåvor har haft en stark tro, stor kärlek till andra människor och ett uthålligt böneliv. Kan vi verkligen argumentera att en kristen som inte har samma intensitet vad gäller bön och överlåtelse till Gud inte har en stark karismatisk gåva på grund utav att det är Guds beslut? Borde det inte ha något att göra med att hon inte är lika överlåten som kristna med starka karismatiska gåvor i regel är? Jag tycker det är väldigt uppenbart att kyrkan i Sverige idag ber mindre, läser Bibeln mindre, uppoffrar mindre, gör mindre för de fattiga och är mindre hungrig efter Gud än vad som är fallet i exempelvis den kinesiska väckelsekyrkan där många sätter sitt liv på spel för att bli kristna. Jag anser att det inte är ett märkligt sammanträffande mellan att vi har mindre överlåtelse och att vi inte har väckelse, utan det är två saker som hänger ihop. Och jag tror att kyrkan i Sverige är väldigt rädd för att erkänna detta, och det är därför man börjar argumentera att läget inte är så farligt ändå och att det är rätt okej att det inte sker så stora under längre. Innerst inne vet man nog att Guds tillbakadragande av under beror på att kyrkan har tappat sin första kärlek och inte är tillräckligt passionerad för Honom.

Slutligen, varför skulle Gud välja att inte låta alla kristna flöda i Anden i ett starkt sekulariserat land beroende av väckelse? Undren är effektiva evangelisationsredskap, i de flesta fall där evangelium sprids i NT sker det med hjälp av att Gud gör under. Om det bara är en liten skara som kan visa på Guds existens i församlingen kommer den växa mycket långsammare än om alla kan göra det. Varför skulle Gud göra något så korkat? Om det är på grund av att Han inte vill ge alla möjlighet att flöda i gåvorna som Jesus ser Han själv till att Hans Rike sprids mycket långsammare än vad som skulle vara fallet om alla hade gjort det. Nej, jag är fullkomligt övertygad om att det är på grund av att kristna i Sverige idag inte är tillräckligt överlåtna, vi ber och fastar för lite, vi ger för lite åt de fattiga, vi är inte tillräckligt hungriga efter Gud för vi inser inte att en väckelse likt den på Azusa Street som förenar karismatik med fred och rättvisa är helt och hållet möjlig idag. Kyrkan i Sverige är inte ett kyrkoideal, Gud vill något mycket, mycket bättre, och första steget i att närma oss den väckelse Han vill ge är att inse att vi har gjort fel och vända om från vår slapphet och apati så att vi blir brinnande för Herren.

5 kommentarer

  1. Hej Micael! Det känns lite komiskt att det är jag som argumenterar mot dig när det gäller det karismatiska. Jag håller ju med dig i ganska mycket av det du säger. Men när jag nu har börjat komma med lite invändningar, är det lika bra att fortsätta. Jag väljer dock att skriva oerhört kort. Jag har inte tid eller lust att skriva långa texter om detta. Gör jag det blir det i så fall på min blogg. Jag tycker att du drar det för lång i alla tre argumenten. Jag tycker också att du drar det här med att alla kristna ska ”flöda i Andens gåvor med samma intensitet som Jesus”, betydligt längre än både John Wimber och Wayne Grudem (teolog inom tredje vågen). Det är just på den punkten jag tycker att du går för långt. Det är osunt att skapa för stora förväntningar eftersom det kommer att leda till besvikelse. Många i Sverige har visserligen alldeles för låga förväntningar på under och tecken, men det kommer inte att hjälpa någon att gå till överdrift åt andra hållet (vilket jag tycker att du gör). Paulus skriver helt klart i 1 Kor 12:28-30, ”Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra att tala olika slags tungomål. Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda?”

    För mig är det uppenbart att det är Kristi kropp som gemenskap som fortsätter hela Jesu tjänst (med under och tecken och andra karismmtiska inslag), inte att varje enskild kristen kan eller ska göra det. Vi behöver absolut mer under och tecken och profetior i Sverige. Det är jag helt med på. De flesta som kommer till tro i vår församling gör det efter att ha upplevt något tecken på Guds kärlek och omsorg. Men att driva det så lång som du gör och skapa så stora förväntningar (och krav) på att varje kristen ska ha samma karismatiska intensitet som Jesus tror jag orsakar problem. Däremot håller jag med om att varje kristen kan och bör uppfyllas av Anden och uppleva den karismatiska dimensionen (med bla tungotal och profetia) i sitt liv. Men det är en annan sak!

    Gilla

  2. ”Utan mig kan ni ingenting göra!” Jag tror det är viktigt att vi är ordentligt påfyllda med olja i väntan på vår brudgum, alltså Hans Helige Andes olja, så att vi förmår lyssna in vad Anden vill för stunden. Det är ju viktigt med det skrivna ordet, men vi behöver vara ledda direkt av Anden och leva i Kristus, förbli i honom så att vi blir renade från allt ont som eventuellt finns kvar i våra själar. Vi behöver vara riktigt döda för att kunna leva helt för honom, det är en kamp som tar åratal. Det räcker inte med bön och fasta.

    Gilla

  3. Jonas, vi är precis som du skriver överens på många punkter, om jag förstått det rätt håller vi båda med om:

    Att det behövs mer under och tecken i Sverige

    Att alla kristna kan uppfyllas av Anden och uppleva den karismatiska dimensionen

    Att församlingen fortsätter Jesu tjänst idag

    Det är för att implementera just dessa tre saker som jag skrev det ovan (även om det ursprungligen var ett inlägg i vår lilla diskussion kändes detta så centralt i det jag just nu uttrycker på bloggen att jag gjorde en hel bloggpost av det). Jag känner att det är precis det ovan kyrkan i Sverige behöver höra för att det ska bli väckelse. Om jag förstår dig rätt menar du att argumentationen ovan, att var och en kan vandra i det karismatiska i samma intensitet som Jesus, går till överdrift, och att lösningen ligger på en mellannivå: vi behöver mer förväntan på under och tecken, men inte för stor. Att varje kristen kan ha samma intensitet som Jesus är en överdrift som Gud aldrig kommer realisera.

    Låt mig förklara närmare hur jag menar. Intensitet är ett litet konstigt begrepp och knappast Bibliskt, men jag använder det för att sätta ord på en tendens jag sett i den svenska karismatiska rörelsen idag. Man tror att alla kan döpas i den Helige Ande men man förväntar sig att bara ytterst få kan göra lika stor under som Jesus gjorde. Man ägnar sig mest åt att be för förkylningar och ryggont, man ser lite vaga bilder som ibland stämmer och ibland inte. Det är uppenbart att detta ligger på en lägre nivå än Jesu under, det har lägre intensitet. Även om få uttrykcer det så är det alltså många kristna som menar att när vi döps i den Helige Ande kommer många leva i det karismatiska i lägre intensitet än Jesus.

    Det finns ingen Biblisk eller teologisk grund för att Anden skulle verka i lägre intensitet än i Jesus när han fyller en kristen. Jag är övertygad om att den lägre intensitet vi ser hos många av Sveriges karismatiker inte beror på att Gud vill det utan på grund av svag tro, små uppoffringar och lite överlåtelse. För det är ett faktum att när vi döps i den Helige Ande är det samma Ande som verkade i Jesus, det är ingen mini-ande som bara klarar av att göra små under. Och det är ett faktum att när någon helas av förbön så är det Jesus som helar denne. Det kan därmed omöjligen vara en skillnad mellan Jesu och den kristnes tjänst eftersom det är samma Ande och samma Jesus.

    Sen är det mycket möjligt att Gud har valt den ene att profetera, den andre att bota sjuka och den tredje att göra under, men min poäng är att om någon har profetians gåva är denne inte dömd att under hela sitt liv endast se vaga bilder som stämmer in ibland och ibland inte. Allt eftersom den personens tro växer kommer den kunna göra samma och större gärningar som Jesus och ha samma profetiska skärpa som Han. Anledningen till att de med profetisk gåva i väckelsekyrkan i Kina hör Guds hörbara röst oftare och ser änglar med sina fysiska ögon beror inte på att de är särskilt utvalda utan för att de har större tro och är beredda att uppoffra mer. Därtill förväntar de sig också att profetior ska gestalta sg idag som de gör i Bibeln.

    Jag vill naturligtvis inte skapa falska förväntningar, däremot vill jag gräva fram sanna förväntningar. Jag är övertygad om att då samma kraft som uppväckte Jesus från de döda bor i oss, och då Han själv sa att var och en som följer Honom ska göra samma och större gärningar som Han så vill jag meddela kyrkan detta så att de inser vilken kraft som bor i dem. En väckelse som förenar karismatik med arbete för fred och rättvisa, en väckelse likt den på Azusa Street, är fullt möjlig i Sverige idag. Det beror på att Jesus bor i våra hjärtan och fortsätter sitt verk i oss.

    Jag känner inte till Grudem men jag vet att Wimber höll med mig om att varje lärjunge kan verka i samma karismatiska intensitet som Jesus. Det var precis detta han kallade ”Everybody gets to play”, alla kan göra Jesu tjänst. Bill Jackson sammanfattar Wimbers budskap i MC 510 såhär:

    In Wimber’s understanding of the Holy Spirit, any Christian can move in any of the gifts as the Spirit enables. In the first list of spiritual gifts in 1 Corinhians 12, Paul appears to say that a believer will only have one or two gifts and that no one will experience them all. Wimber points out that this is an argument from silence because the interpretive key to the passage is the context given to us in chapter 11, verse 18. In chapters 12-14 Paul is adressing problems when the church comes together for worship. When Paul asks if all have this and all have that, he is only referring to the church service. It cannot be proven, therefore, that God could not give one of these gifts to any believer at any time if he so chose. Indeed, Wimber proposed that God could empower a believer in any situation with any of the gifts. He calls this situational gifting. Gifts that the believer regularly recieves to pass on to others he calls constitutional gifts.

    Of the four main New Testament gift lists, only the first one appears to involve situational gifting. But if Wimber’s interpretation of the earthly Christ is correct, Jesus is the ultimate model for moving in any gift in any situation. The other lists refer to those gifts which occour so regurarly in a believer that they constitute that person’s job description in the church. Wimber did not believe that we ”have” the gifts in the sense of ownership. They are always given to us for someone else and are never truly ours. Wimber also believed that […] any believer can begin to ”do the stuff”, i.e., the works of Jesus. (The Quest for the Radical Middle, ss. 114f.)

    Jag talade med Hans Sundberg om detta igår och han höll med mig om det jag skrivit ovan och bekräftade att det var det Wimber också ansåg. I och med att alla kan och ska uppfyllas av Anden kan och ska alla verka i den Helige Anden i samma intensitet som Jesus för att Guds Rike ska bryta fram.

    Gilla

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s