Även om jag aldrig gillat den ständigt mörkblåa nyhetsvinklingen i den krisdrabbade tidningen Världen idag (jag och en vän startade t.o.m. en ”mottidning” om kristen pacifism och ekonomisk utjämning med titeln Jesus idag för några år sedan) så uppskattar jag att de publicerar många vittnesbörd om mirakler, något Dagen väldigt sällan gör. Häromdagen skrev de om hur den f.d. ateisten Sven-Erik Andersson vände om till Gud efter att han fått möta Jesus själv när han stod och jobbade på Sandvikens järnverk:
Han gick mot den ena gaveln av ugnen som susade dovt och fint. Plötsligt fick han höra ett dundrande ljud.
– Det lät som åska, förklarar Sven-Erik som nu lyfte blicken mot taket. Han tystnar tillfälligt och tårar väter två allvarliga ögon.
– Jag fick se en ljusgestalt komma ner igenom taket, fortsätter han. Gestalten kom vidare ner mot mig – det var något underbart! Han var helt vitklädd och hade vita skinande kläder, det underbaraste du kan tänka dig. Jag fick uppleva den heligaste helighet, något som jag aldrig i mitt liv upplevt förr.
Sven-Erik förstod instinktivt att det var Guds Son som uppenbarade sig för honom.
– Denne store Jesus höll fram sina händer och tittade på mig i sin underbara skepnad och jag kände hans helighet. I samma ögonblick började jag storgråta som jag aldrig tidigare gjort. Allt som jag hade varit med om sedan jag var liten, allt bara kom ut.
”Jag fick uppleva den heligaste helighet”. När jag morgontrött läste artikeln lite halvfokuserat brände de orden fast i mig av någon anledning. Jag tänkte: vad håller vi på med egentligen? Seriöst. Det slog mig att jag på sista tiden har rört mig i kristna sammanhang starkt kännetecknade av ironi, där man nästan bara citerar Bibeln eller använder religiösa termer i skämtsyfte. Faktiskt. Och även när det inte är så illa talar vi ofta om Gud som lite vem som helst, eller kanske snarare som lite vad som helst, ett fenomen snarare än en person. Jag efterlyser mer passion för Jesus. Mer respekt för Hans väldiga helighet. Kom igen, hur långt har vi inte hamnat från Israels enorma Gudsfruktan som gjorde att de inte uttalade Herrens Namn, inte för att Han hade förbjudit dem utan för att de var rädda att missbruka det?
Jag finner en uppgivenhet i kyrkan i Sverige, en passivitet och en övertygelse att vår brist på väckelse inte går att göra något åt. Så får det inte vara, Apostlagärningarna är vårt mål! Och första steget dit är ödmjukhet och insikten om ens egen syndfullhet och Herrens fantastiska helighet.
Och den ene ropade till den andre:
”Helig, helig, helig
är Herren Sebaot,hela jorden är full
av hans härlighet.”Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset blev uppfyllt av rök. Då sade jag:
”Ve mig, jag förgås!
Ty jag är en man
med orena läppar
och jag bor ibland ett folk
med orena läppar,
och mina ögon har sett Konungen, Herren Sebaot.” (Jes 6:3-5)
Den här krönikan av Marcus Birro uttrycker detta strålande.
Hela Pingsten 
Hej Michael,
tråkigt att du reagerar så cyniskt på artikeln i Dagen.
Bör du inte sätta dig in i ärendet innan du så kategoriskt dömer ut
”arenan”. Att försvara ditt inlägg med att rycka ett bibelord från sitt sammanhang är ett
gammalt trick. Du vet lika väl som jag att för varje bibelord du använder mot kan jag använda citera två för. På det sättet upphäver vi syftet med Guds ord. Om du har frågor kring innehållet tycker jag att du skall visa andlig mognad och ställa dem till de som initierar
sammankomsterna och som arbetar hårt för att uppmuntra och vägleda människor i Kristi anda.
Mig kan du nå på:
tommy.dahlman@crossnet.se
GillaGilla
Hejsan Tommy! Jag har väldigt länge bett om att en väckelse som i Apostlagärningarna ska drabba Sverige, jag älskar att läsa om hur Guds Rike bryter fram i fattiga länder och blir bedrövad när jag inte ser sådant i Sverige. Det närmaste man kommer är väl Jesusmanifestationen, men det är så tragiskt att det i hög grad saknas lokala initiativ. Jag menade inte att min kritik skulle vara så personlig som du naturligtvis tog den, men det ÄR bättre med en mirakelkampanj än ett peppningsevent. Det är jag fullständigt övertygad om. Vidare tog jag inte Bibelordet ur sitt sammanhang, sammanhanget i Jak 5 är att be för mirakulösa helanden, varav Jakob skriver att en rättfärdig människas bön förmår göra under. Det finns inte två Bibelord som säger emot det. Men jag förstår naturligtvis att du inte menade att bön är verkningslöst utan att vi ska komplettera det med arbete, kanske citerade de dig tom fel. Men jag vill utmana dig att satsa mer på Good Ol’ Pentecostal Fire!! på arenan, inte bara avslutningspsalm. Be för folk, förkunna Evangeliet och bjuda in till frälsning. Det skulle göra folk riktigt positiva. För hur står det i motsats till att betjäna sin stad?
GillaGilla
Till Micael/
Varför ifrågasätter du Herrens plan för Sverige? Menar du att Gud drar benen efter sig?
Varför hugger du hela tiden efter alla andra kristna som inte genomför lika många under och mirakler som du? Sköter inte Jesus Kristus sitt Gudsrike från himlen som han vill?
Kan det inte vara så att det är du som saknar Gudsfruktan? Var i Bibelns står det att alla kristna ska göra som du ber om?
Ordet som håller ihop Kristi kropp är kärlek: ”Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra.” (Joh 15:17)
Om du sprider lite kärlek i stället vore väl fint? ”Blixtar och dunder, mirakel och under” kan vi offra – men inte kärlek. Det största miraklet av alla.
Gud välsigne dig! Och glöm inte att älska mig!
GillaGilla
Hej Bengt! Det du skriver hugger till i hjärtat på mig, kärlekslös är det sista jag vill vara och mitt syfte med den här bloggen är att betona karismatikens kärleksdimension och betjänande roll, se fliken Om bloggen ovan. Om jag har misslyckats med det och varit kärlekslös ber jag så hemskt mycket om förlåtelse för det.
Jag har försökt, i varje fall det senaste året, att inte rikta kritik mot en enskild persons liv med Herren utan tala om kyrkan kollektivt. Och mitt grundbudskap är just att Herrens plan för Sverige inte kan förverkligas på grund av vår brist på vilja att leva enligt Apostlagärningarna. Hans vilja är en annan än den situation vi har, precis som att Jesus inte kunde göra mirakler i Nasaret. Lösningen är att vi inte förnekar vår brist på Gudsgärningar utan bekänner det och ödmjukar oss för Hans helighet. Mirakler handlar inte om blixt och dunder, de är betjänande Gudsgärningar som är till för att hjälpa oss. Läs gärna mina tankar om karismatikens betjänande roll här: https://helapingsten.wordpress.com/2011/09/24/guds-rike-betjanande-gudsgarningar-del-1/
Vad ska man göra när man lever i ett av världens mest sekulariserade länder där kyrkan ofta ser väldigt annorlunda ut jämfört med Apg? Säga att allt är bra? Ingen vill förmanas, men förmaning krävs för att vi ska göra bot. Och så måste vi peka på de goda exemplen. Det senare ser jag till att lägga mer mycket tid på.
Gud välsigne dig jättemycket!
Micael
GillaGilla
Micael,
Jag älskar dig och tror på dig!
Du är ”det goda exemplet”.
Gud välsigne dig!
GillaGilla
1986 på hösten stod en käring i köpcentrum med en skylt att alla som inte trodde på Gud skulle hamna i helvetet. Jag blev förbannad på nån som kallades gud och skulle bestämma för mig efter jordelivet. Han blev min ständigt närvarande vän efter det, tänkte inte ens på att det var Gud. Så självklart. En dag sa Han jag måste söka Jesus, så jag gick till biblioteket och låna en barnbok(jag var 39 år) om nån fattig skomakare som släppte in de hungriga människor. Sen bad jag Jesus bli Herre i mitt liv, hade ingen längtan efter evigt liv, mitt liv hade jag nog av, Helig Ande satte bo i mig och människor såg skillnad i mitt ansikte, men dom första månadena låg jag mycke och kräla på golvet i allt ljus som Gud gav mig i tröst och utrannsakan. Börja läsa Bibeln ensam, så roligt jag fick det låg och läste mest Gamla Testamente och skrattade i Guds undefundiga humor som jag har, såg Hans Nåd i människors liv i Bibeln. Hamnade i Pingstkyrkan tyckte sångerna var bra där, gamla sånger från den tid jag hört dom på radion i uppväxten. Många lovsånger tog tag i mig. Men för människorna var jag nåt kanske extra men även osynlig, har p.g.a arbete bytt ort och kyrkor flera gånger. Tycker det är väldigt uttråkande att vaa där det görs lite ksillnad på folk och redan från början saknades kärleksatmossfär. Se på Gud säger människor men naturligtvis efter varje besök har jag Jesus för ögonen som ofta skymts av sorg. En dag strök jag mig ut matrikeln, eftesom föreståndaren inte gilla mitt språk när jag pratade om en smekande gubbe på min kropp. Han gick fi jag pös. Visst görs det mycke skillnad på folk i Pingst- jag ha ett sånt rättspatos så jag står int eut med att se det i en byggnad som ska innehålla engageade, ivriga, livliga människor. Icke sa Nicke. Gud välsignar vem Han vill även den som förbannar. Hans egna ord. Blir alltid lite provocerad över kykinnefolkets häpenhet vad Gud gör för vissa människor, men ingen trot på vad jag berättar. Bara dom som kommer från samma håll som mig. Och bara för att ingen ska få för sig att Gud inte är Helig, den Högste så understryker jag att Han är. Mitt liv hade inte funnits här om inte Han funnits, han har väldigt mycke bevisat att munnen inte behöver formas till bön Han hör ett hjärtas rop, och där har Han hela tiden funnits i min närhet även om jag varit nästan helt fördävad i kropp och själ. Ända från barnsben har Han varit med utan nån bekännelse eller tro från min sida. ”Hela vägen gå Han med mig”. Jag vill baa tacka genom livets alla förhållanden. Birgitta Asp 63 år både f d och nuvarande skröppelmänniska men en ädelsten som ingen får röra.
GillaGilla