Andliga kraftmätningar

”Pannkakskyrkan” låter ju som ett rätt harmlöst litet evangelisationsinitativ – Jesus och pannkakor liksom – men vi har faktiskt varit med om rätt häpnadsväckande saker när människors liv har blivit förvandlade på bokstavligen mirakulösa sätt. För några år sedan diskuterade en av mina vänner i Pannkakskyrkan här i Uppsala med en kille väldigt länge en kväll, den senare var involverad i nyandlighet och var intresserad av vad den kristna tron stod för. Pannkakskyrkemedlemmen fick be för honom och uppmanade honom till att söka Jesus. Killen tog några pannkakor och gick sedan hem, inte mycket mer hände då.

En tid senare var en annan av mina pannkaksvänner ute och surfade och fann ett blogginlägg som den här killen hade skrivit (bloggen finns tyvärr inte kvar, men följande baseras på vad mina vänner har återberättat för mig). Han skrev att han hade stött på en konstig grej som hette Pannkakskyrkan som gjorde starkt intryck på honom då ”en kille bad för mig och sa saker om mig som han inte kunde veta.” Denna profetiska demonstration hade berört honom på djupet, och han bestämde sig för att ”ta tag i andligheten igen” – som i hans fall innebar new age. Han tände massa ljus, tog fram alla möjliga andligt laddade föremål och åkallade andar. Dock märkte han hur stämningen i rummet blev väldigt obekväm och kylig när han gjorde detta, och han kom på att pannkakskillen faktiskt uppmanat honom att åkalla Jesus, inte någon annan. Så han tog fram några Biblar som hushållet hade, la dem framför sig och bad till Jesus.

Plötsligt blåste en vind inne i rummet som släckte ljusen och fick Biblarna att bläddras upp, alla till sidor där Jesus driver ut demoner.

”Skitsnack” tänker en del av er, och det kan jag inte motbevisa – det är ju onekligen misstänksamt att mina kompisar refererar till en blogg som inte finns kvar. Å andra sidan berättar de väldigt sällan om det, jag fick höra det av en slump och sen dess är jag i stort sett den enda som ivrar för att berätta historien vidare. För historien – om den är sann – visar på en viktig Biblisk princip: att Jesus visar att Han är Herre genom kraftmätningar gentemot demoner.

Att onda andar existerar vet jag, jag har faktiskt bevittnat en genuin exorcism (andeutdrivning). En helt och hållet psykiskt stabil person som jag kände mycket väl mådde illa varje gång vi sjöng lovsång i kyrkan, och en dag brast det helt, personen for ner på golvet, skakade våldsamt och skrek obegripliga ord för full hals (och det var sannerligen inte tungotal). En vän till mig som säger sig ha stor erfarenhet av andeutdrivning hjälpte personen att steg för steg bli befriad från detta. För mig var denna upplevelse otroligt omskakande – det jag läste om i Bibeln såg jag framför mina egna ögon, och det var fullkomligt avskyvärt att inse att en ond varelse bokstavligen – på riktigt – behärskade åtminstone delar av en nära väns kropp, så att dennes beteende inte var självstyrt.

En känd respons på problem är att ignorera eller till och med förneka dem. Det är inget märkvärdigt med att tro att Gud finns i vår västerländska kultur – men om man hävdar att djävulen finns är man konstig. Inte sällan beskylls man för att genom att tro att onda andliga krafter existerar så legitimerar man dem. Kristna som säger att djävulen inte finns är goda, kristna som säger att han finns är onda. Och denna bild förtydligas av att sekter som utövar andligt förtryck över människor ofta talar rejält mycket om demoner och exorcism. Sådan missbrukad karismatik tar jag strängt avstånd ifrån, men kan dessa sekter ändra på det faktum att demoner existerar?

Förnekandet av djävulens existens gör att man får en märklig världsbild. Gud beskylls för allt ont som sker i vår värld, något som går emot Bibeln. Det finns till och med många kristna som inte känner till att Jesus kallar Satan – inte Gud – för ”världens härskare” (Joh 12:31; 14:30; 16:11). Paulus beskriver djävulen som ”härskaren över luftens välde” (Ef 2:2) och ”denna världens gud” (1 Kor 4:4). Johannes skriver att ”hela världen ligger i den ondes våld.” (1 Joh 5:19). Som David Wellstam skriver: ”Satan och de änglar som valt att följa honom är en verklighet och har stort inflytande på jorden.”

Djävulens makt är ytterst begränsad – han är inte allsmäktig som Gud är – men eftersom han och hans demoner är andliga varelser förmår de göra övernaturliga ting. Alla övernaturliga fenomen som sker i världen är därmed inte gudomliga. Under och tecken som den Helige Anden gör pekar på Jesus. Övernaturliga fenomen som oheliga andar gör pekar bort från Jesus. De kallas i Bibeln helt enkelt för falska under. Gud varnar i 5 Mos 13:1-3:

Om en profet eller en som har drömsyner träder fram hos dig och han ger dig något tecken eller under, och sedan detta tecken eller under som han talat med dig om inträffar och han då säger: ”Låt oss följa andra gudar, gudar som du inte känner, och låt oss tjäna dem”, då skall du inte lyssna på den profetens ord eller på den som har drömsyner, ty HERREN, er Gud, prövar er för att finna om ni älskar HERREN, er Gud, av hela ert hjärta och hela er själ.

Och Jesus sade angående den sista tiden:

Om någon då säger till er: Se, här är Messias, eller: Se, där är han, så tro det inte. Falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra tecken och under för att om möjligt leda de utvalda vilse. Men var på er vakt! Jag har sagt er allt i förväg. (Mark 13:21-23)

Alla övernaturliga fenomen är alltså inte av Gud, men vi vet vilka som är det genom att se om de pekar på Jesus eller inte (för riktigt, riktigt djuplodad diskussion kring hur vi urskiljer vad som är den Helige Ande och vad som är andra andar, se här). Då uppstår naturligtvis den korrekta invändningen ”Vänta lite – det där är ju ett cirkelresonemang! ‘Vi vet att Jesus är Herre genom att de under som är från Gud pekar på Jesus som Herre.’ Man kan ju lika gärna säga att alla under som pekar på någon annan religion än islam är falska under för att det är så enligt islam!” Så är det, övernaturliga fenomen bekräftar bara att det finns en andlig verklighet, man kan inte säga att en religion är automatiskt sann för att det förekommer övernaturliga fenomen inom den. Och det gör det i många religioner, inte bara inom kristendomen utan även inom new age, islam, hinduism, naturreligioner mm. Hur i allsin dar vet man vilken religion som har sanningen i denna övernaturliga härva?

Jo, det får man reda på när miraklerna slåss mot varandra.

Det ultimata argumentet för att kristendomen är sann kallar jag för kraftmätningar, när den Helige Ande visar sin kraft gentemot de oheliga andarna. Det som leder till omedelbar övertygelse om vem Gud är kan omöjligen vara när människor debatterar och argumenterar, utan det är när Han själv griper in och uppenbarar sin makt över demonerna. Bibelns ord för mirakler är dynamesin, vilket bokstavligen betyder kraft (tänk dynamit). Under är kraftdemonstrationer som ger konkreta exempel på Guds fullständiga allmakt.

Detta är tydligt genom hela Bibeln. När Gud befriade Israels folk från slaveriet i Egypten gjorde Han detta genom att göra mirakler genom Mose inför farao så att den senare skulle släppa folket fria. Farao hade dock ett gäng ockulta trollkarlar som åstadkom liknande under (2 Mos 7). Men Herrens under var större och mäktigare. När Gud hade förvandlat Arons stav till en orm – ett ganska tydligt under – förvandlade de ockulta andarna trollkarlarnas stavar till ormar, men Arons orm åt upp deras ormar (!). Farao vägrar dock vända om trots denna kraftmätning, vilket får till följd att Herren förvandlar allt vatten till blod – ett gigantiskt under som samtidigt är en fruktansvärd symbol för faraos hänsynslösa förtryck. Även här gjorde trollkarlarna samma sak ”genom sina magiska konster” (2 Mos 7:22). De hade dock inte mycket vatten kvar att göra det på eftersom Herren hade förvandlat hela Nilen till blod. De efterföljande undren står det ingenting om att demonerna härmade.

En annan väldigt känd Biblisk kraftmätning är när Elia utmanar profeterna till avguden baal: ”Ge oss två tjurar, och låt dem välja ut åt sig den ena tjuren och stycka den och lägga den på veden utan att tända eld. Sedan skall jag göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden utan att tända eld. Därefter må ni åkalla er guds namn, men jag skall åkalla HERRENS namn. Den gud som svarar med eld, han är Gud.” (1 Kung 18:23-24). Och Herren vann kraftmätningen, baal förmådde ingenting – vilket gjorde att Elia kom med teorin att han kanske sov eller var upptagen – medan Herren sände en mäktig eld som slukade hela offret. Försök argumentera för att baal är herre efter det.

På samma sätt ser vi att människor trodde på Jesus inte för att Han gjorde under i allmänhet – det har ju många gjort både före och efter – utan för att Hans under var så mäktiga. När folket såg att Han botade en förlamad man ”greps de av fruktan och prisade Gud, som hade gett sådan makt åt människor.” (Matt 9:8). När Jesus beordrade stormen att upphöra då Han åkte över sjön med sina lärjungar greps de senare av stor fruktan för att Han hade makt över naturen. När Han botade en blindfödd man sa mannen: ”Aldrig någonsin har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind. Om den mannen [dvs. Jesus] inte vore från Gud, kunde han ingenting göra.” (Joh 9:32-33). Och när Han sände ut sina lärjungar att bota sjuka, driva ut demoner och uppväcka döda kom de tillbaka glada och utropade ”Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn.”

I alla dessa fall är det sortens under som människorna förundras av, hur mäktigt det är och vad det förmår. Att demonerna lyder människor i Jesu Namn vittnar om hur mäktigt det är. Att demonerna lyder i Jesu Namn vittnar om att Jesu Namn är starkare än demonerna, och att Hans under är de sanna.

Upp till bevis, alltså. Kraftmätningar lär man sällan få se om man antingen inte tror att djävulen finns eller inte söker särskilt desperat efter att få se Guds kraft, men jag är övertygad om att den som söker sanningen finner den. Då måste man dock alltid vara beredd att uppoffra för att få den.

Låt mig avsluta med ett gäng kraftmätningar hämtade från den här sidan:

Pateshwari Singh’s vittnesbörd

Med sitt vita hår och skägg, samt genomträngande blick gör Pateshwari Singh ett oförglömligt intryck. Den pensionerade rektorn som också äger lite mark och den enda traktorn i byn var en religiös man. Han tillbad speciellt gudarna Hanuman och Balaji och byggde dem ett tempel. Men så hände det att hans enda dotter Savitri blev mycket sjuk och det förändrade allt. Savitri som var gift med Inderdev och mor till fem barn, blev förd till sjukhus 1996, men doktorerna kunde inte hjälpa henne. Hon var nära döden när hennes dotter Sarla berättade för henne att hon skulle leva om hon bara bad Jesus hela henne. Sarla hade redan upplevt mirakler i Jesu namn, så hon och den lokale pastorn Ramdin bad för Savitri. Det visade sig att Savitri var besatt av demoner, vilka lämnade henne som en följd av bönen. Savitri blev helt helad och Pateshwari kastade bort sina avgudar, förstörde templet och förklarade att det endast är Jesus som är Gud. Sarla har lett hela sin familj till Jesus, de blev döpta i februari 2001 och är nu en del av kyrkan om möts i deras hus. Många av de religiösa hinduerna i hans by är sårade och vägrar även att använda deras traktor. Pateshwari är inte bekymrad. ”Människor är uppenbart inte skärskilt oroade om sin egen olycka. Vad som verkligen plågar dem är om någon annan klarar sig bättre än dem själva.”

Källa: NIHN, India och Friday Fax 2001 Issue 16, 27 April

Före detta häxdoktor planterar nu församlingar

Husförsamlingarna i norra Indien är en av världens starkast växande kristna rörelser, enligt evangelisten och missionsexperten Florian Baertsch. ”När vi talar med indiska missionärer hör vi regelbundet församlingsplanterande ackompanjerat med sådana starka tecken och under att det påminner oss tydligt om Apostlagärningarna. Vi mötte nyligt en ung man som brukade vara en aktiv häxdoktor. Han hade organiserat en grupp män för att mörda en kyrkoplanterare. De offrade till onda andar och var på väg för att utföra sin plan när Jesus själv uppenbarade sig i stor auktoritet inför häxdoktorn och sa ‘Nu är det nog!’ Häxdoktorn omvände sig och en Saulus blev igen en Paulus, som nu planterar kyrkor tillsammans med den unge man som han planerade att döda.”

Källa: Florian Baertsch – Friday Fax den 14 juni 2001

Mirakel öppnade upp för en hindus tro på Kristus

Mitt namn är Sailu. Jag föddes och växte upp i en by i Andhra Pradesh som en del av Madhika-stammen. Jag var den äldste sonen i min familj. Mina föräldrar lärde mig hinduistiska ritualer och sedvänjor. En dag blev min yngre syster plötsligt sjuk. Vi konsulterade många doktorer och bad till alla våra gudar, men vi kunde inte finna något botemedel för min systers problem. Vi lade ut mer än $700 för hennes helande. Men dag för dag så blev det bara värre. Vi blev förtvivlat besvikna. Vår farbror var en kristen som arbetade i en annan by. Vi beslöt till slut att ta min syster till min farbrors kyrka för att hon skulle få förbön. När han bad så rörde Gud vid min syster och helade henne. Denna händelsen skakade om min hinduistiska tro. Jag förstod att endast Jesus Kristus är den levande Guden, men jag tog inte emot honom som min personlige Frälsare vid den tiden. År 1998 medan jag cyklade så föll jag plötsligt och såg hur en lastbil kom mot mig. Instinktivt ropade jag på Jesus Kristus och Han räddade mig från att dö.

Källa: Missions Insider 2001-09-25.

Artiklar relaterat till detta: Dagen, SR, Dagen.