Biståndskritiken breder ut sig

Tänk dig ett nyhetsreportage om problem inom sjukvården. Man beskriver misskötsel, hur patienter fått fel medicin, hur läkare skor åt sig pengar på sjuka människor med mera. Och så avslutas reportaget med orden ”Så därför är frågan: borde vi inte avskaffa subventionerad sjukvård?”

Det vore ju idiotiskt att säga så, eller hur? Oavsett om man kan rada upp miljoner problem är de bara bevis på att sjukvården behöver förbättras, inte avskaffas. Ändå används just detta resonemang inom två områden: invandringsdebatten och biståndsdebatten. Och medan många tydligt tillbakavisat SD:s dåliga argumentation om att all segregation innebär att invandringen ska sänkas med 90%, så är det inte lika många röster som höjs gentemot Timbro som menar att de problem som finns inom biståndet innebär att det måste avskaffas.

Denna extrema biståndskritik har fått så stort inflytande att Aktuellt igår sände ett reportage som med förfärligt dåliga argument ställde frågan ”Bör biståndet till Afrika avskaffas?” Man talade om att Zambia är en av de snabbast växande ekonomierna i världen (och glömde nämna att de startar från en position som ett av de fattigaste ekonomierna i världen) och intervjuade en affärsmän från Tanzania som sa att eftersom biståndet går till onödiga lyxprylar ska det avskaffas. Skulle någon på allvar kunna hävda att alla de projekt som radas upp i videon ovan är onödiga lyxprodukter? Jag tycker det är obegripligt att ett sådant här reportage kan få sändas i ett program som Aktuellt. Nedan bemöter jag alla dåliga argument reportaget hade att erbjuda (ursprungligen publicerat här).

Biståndet måste kritiskt granskas för att kunna förbättras, det finns alltför många exempel på misskött bistånd och det är väldigt viktigt att vi ser till att biståndet ger konkreta resultat för fattigdomsbekämpning. Men biståndskritik som inte syftar till att förbättra biståndet utan till att avveckla det bygger väldigt ofta på bristfälliga argument. I gårdagens Aktuellt sändes ett väldigt märkligt inslag som ifrågasatte om vi ska ge bistånd till Zambia, ja, Afrika överhuvudtaget. Inslaget kan ses här, från 17:50. Som sagt välkomnar jag all kritisk granskning av biståndet, men det som Aktuellt bjöd på var ingen kritisk granskning. Det var en smutskastning byggd på riktigt dåliga argument.

Inslaget inleds med att beskriva hur en fjärdedel av den zambiska skörden bokstavligen ruttnar bort pga en mycket dålig jordbruksreform. För att vinna röster lovade det nu regerande partiet att staten skulle köpa upp lantbrukarnas skörd till förmåneliga priser, något som dels sätter marknadskrafterna ur spel men som också orsakar att stora delar av skörden förstörs. På grund av brist på infrastruktur och lagerlokaler förmår inte staten hämta in all skörd, och det är olagligt för bönderna att sälja eller äta den.

Detta är naturligtvis ett stort problem, och det är tacksamt att Aktuellt tar upp det så att intresse väcks för att förbättra den zambiska livsmedelssäkerheten. Men plötsligt kopplar reportaget ihop detta problem med svenskt bistånd. Genom att hänvisa till ”biståndschefer med god insyn” som dock inte vill uppge sina namn hävdar man att svenskt bistånd ”hjälper den zambiska staten att ha råd med en reform vars syfte anses vara röstfiske bland bönder, och som resulterar i en livsmedelsskandal”.

Sverige ger inte budgetstöd till Zambia, det avslutades 2010, ett år innan jordbruksreformen, istället stöder man vissa sektorer (bland annat jordbruk) med tydligt uppsatta mål som få har invändningar emot. Men anledningen till att  de anonyma biståndscheferna  Aktuellt talat med anser att detta bistånd finansierar den zambiska statens dåliga jordbruksreform är, enligt textversionen av Aktuellt-inslaget på SVT:s hemsida, fungibilitet:

Flera biståndschefer som SVT talat med säger att Zambia kunnat finansiera en sån här reform därför att man varje år får miljontals dollar i bistånd från Sverige, EU och USA. De slipper själva finansiera massvaccinering av skolbarn eller skolböcker eftersom de vet att det finansieras av givarländer.

Problemet med detta resonemang är, som Kenneth Hermele poängterar i sin bok Hjälp eller stjälp (Forum Syd 2008), att man inte kan bevisa att fungibilitet är skadligt eller ens existerar när det gäller bistånd. Dvs. om den zambiska staten vill röstfiska hellre än att garantera sin befolkning livsmedelssäkerhet lär de göra det även om biståndet inte räddar skolbarns liv genom massvaccinering eller hjälper dem ut ur fattigdom genom utbildning. Aktuellt bygger alltså sin främsta kritik mot biståndet i detta reportage på en teoretisk spekulation utan stöd i utvecklingsforskningen. Hur vet man att den zambiska staten inte skulle gjort detta om de inte fått bistånd? Det vet man inte. Det man däremot vet är att barn har fått massvaccinering och skolböcker tack vare svenskt bistånd.

Efter att ha beskrivit denna livsmedelskris börjar reportaget tala om Zambia som Afrikas nya kornbod med enorma skördar (nyss var väl problemet att skördarna ruttnade bort?) och att landet är en av världens tio snabbast växande ekonomier. Och så kommer ett häpnadsväckande uttalande: ”Så frågan är: varför får de fortfarande så mycket pengar i bistånd?”

Hjälp.

Här är en graf från Hans Roslings välkända statistiskprogram Gapminder. Siffrorna från 2010 visar att Zambias medellivslängd ligger på 49 år och BNP per capita är 1 514 dollar. Både sett till hälsa och pengar är alltså Zambia ett av de fattigaste länderna i världen. Därför får de fortfarande bistånd. Vad Aktuellt menar med ”så mycket” vet jag inte, 2011 var stödet från Sverige 211 miljoner kronor. Det är mindre än resultatet för Uppsala Kommuns årsbokslut 2010.

Aktuellt får medhåll från Idani Lichilo, distriktschef på Zambias jordbruksverk, som säger att Zambia är ”ett mycket rikt land” som kan klara sig väl utan bistånd. Men han har fel. Grafen ovan visar att Zambia inte är ett rikt land. Zambia är ett av världens fattigaste länder. Och Lichilo satt nyss i reportaget och sa att infrastrukturen och tillgången på lagerlokaler är så dålig att en fjärdedel av skörden ruttnar!

Den tillväxt som landet börjar få tack vare sina koppargruvor är god och välbehövlig, men bistånd bör avskaffas när den inte längre behövs, inte när tecknen på att den inte kommer behövas om 20 år uppstår. Att ett land har tillväxt innebär inte att det är rikt. Bistånd till Zambia kommer, om man sköter det rätt, gynna den existerande tillväxten ännu mer. Men eftersom landet fortfarande har stora problem med fattigdom, HIV/AIDS och livsmedelssäkerhet behövs biståndet fortfarande.

Därefter går Aktuellt över till en intervju med Ali Mufuruki, en affärsman från Tanzania som vill att allt bistånd ska läggas ned. Många kanske tänker att hans biståndskritik är legitim pga hans nationalitet, men man får inte glömma att han är verksam inom näringslivet som ofta uttrycker en mycket överdriven kritik mot biståndet, i Sverige exemplifieras detta av tankesmedjan Timbro. Mufuruki deklarerar att han motsätter sig ”allt bistånd i alla former”. Varför då? Jo, för att det ”skapar ett behov där inget finns”, fokus avleds från det väsentliga och istället för att satsa på en hållbar utveckling spenderar man massa tid för att samla in pengar till ”onödiga lyxprylar.”

Hela Mufurikis resonemang är väldigt dunkelt och det är svårt att veta vad han syftar på, men för mig är det ett logiskt felslut att tala om bistånd som går till ”onödiga lyxprylar” när man motsätter sig ”allt bistånd i alla former”. Det bistånd som inte går till onödiga lyxprylar då? Det bistånd som lindrar nöd, räddar liv, som skapar demokrati, jämställdhet, fred, utveckling och handel? Det noga granskade biståndet Sverige bedriver som vi vet går dit det ska? Det finns många dåliga exempel, men det är långt ifrån regeln, och att visst bistånd går till onödiga lyxprylar är en anledning att förbättra biståndet, inte avskaffa det.

Mufuriki fortsätter med att beskriva när jordbrukare inte kan sälja sina produkter till ett bra pris ”för att myndigheterna tar emot livsmedel från givarländer vilket sänker priserna”. Men snälla nån, det är en ytterst liten minoritet av biståndsorgan som skänker mat. Sverige gör det absolut inte. Ändå används detta som argument för att motsätta sig allt bistånd ”i alla former”!

Aktuellt har inte bjudit in någon som kan debattera mot Mufuriki, istället står nyhetsankaret och kommer med väldigt basala frågor som ”Anser ni att vi borde upphöra vårt bistånd till Afrika?” och ”Vad är då alternativet?” En skrattretande kommentar som därmed står oemotsagd är när Mufuriki undrar hur svenska skattebetalare skulle må om de kom till Afrika och såg att deras bistånd lett till att afrikaner åker stora stadsjeepar som de själva inte har råd med.

Stadsjeepar?

1. De ca 500 miljoner afrikaner som lever i extrem fattigdom (en dollar per dag) har inga stadsjeepar.
2. Det är en absurd tanke att en stor del, om ens något, av biståndet till Afrika går till stadsjeepar.

Men som sagt reagerar ingen på detta påstående, man har ju varken bjudit in en representant från Sida eller en biståndsorganisation.

Förhoppningsvis kommer uppföljningen på detta inslag i Aktuellt ikväll innehålla svar på tal på detta inslag. Men i sin nuvarande form är det ett tragiskt exempel på extrem biståndskritik utan saklig grund.