Försoningen leder till effektivare aktivism

Att engagera sig för fred och rättvisa är både att använda dygder och att bekämpa synden. Det är synden som orsakar orättvisor, förtryck, konflikter, miljöförstöring och all annan form av lidande. Paulus skriver att några exempel på synder är ”orättfärdighet, ondska, girighet[,] elakhet, […] avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja” (Rom 1:29). Dessa mörka krafter orsakar orättfärdiga strukturer – girighet orsakar ekonomiska klyftor, elakhet orsakar förtryck, stridslystnad orsakar konflikter, illvilja orsakar miljöförstöring med mera. Därför är engagemang mot dessa strukturer och för fred, miljö och rättvisa, en kamp mot synden och för Guds Rikes utbredande.

Jesu försoningsverk på korset innebar att Han dog för våra synder för att vi skulle få förlåtelse för dem och därmed ta emot det eviga liv som vi genom synden hade skiljts ifrån. På så sätt försonar Jesus oss med Fadern och relationen mellan Gud och människa återupprättas så att syndarna får ta del i den Syndfries närvaro:

Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som ett försoningsoffer, att tas emot genom tron. (Rom 3:23-25)

Men inte nog med att Jesu försoningsoffer leder till förlåtelse för våra synder, den öppnar även upp vägen för helgelse så att vi blir än mer effektiva i att kämpa mot synden och göra goda gärningar. Paulus går skarpt emot idén att syndernas förlåtelse innebär att vi kan synda hur mycket vi vill:

Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den?   […] Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är friad från synd. Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom. (Rom 6:1-2, 6-8).

Alltså är vi frälsta genom nåd, oberoende av goda gärningar och aktivism, men denna frälsning innebär att vi ”dött bort” från synden och korsfäst den så att vi inte längre är slavar under den. På så sätt får vi som pånyttfödda mer kraft att engagera oss för en bättre värld. Som Paulus uttrycker det i Efesierbrevet:

Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem. (Ef 6:8-10).

När vi blir frälsta oberoende av våra gärningar blir vi alltså ett Guds ”verk” som är skapade till goda gärningar som Han har förberett. Och de goda gärningar som Han står för är naturligtvis långt mycket bättre än de vi själva kan producera. Lite senare i samma brev beskriver Paulus detta verk som en ny människa som Gud skapat i oss när vi kom till tro på Kristus:

Ni har fått höra honom förkunnas och blivit undervisade i honom enligt den sanning som finns hos Jesus. Ni har lämnat ert förra liv och lagt av den gamla människan som går under, bedragen av sina begär, och ni förnyas nu till ande och sinne. Ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet med Gud, i sann rättfärdighet och helighet. (Ef 4:21-24).

Därmed finns det ingen motsättning mellan engagemang för fred och rättvisa och Guds fantastiska frälsningsgåva, tvärtom är vi beroende av frälsningsunder för att effektiv aktivism ska uppstå. Vi får aldrig separera engagemang och andlighet, diakoni och evangelisation, aktivism och frälsning. Urkyrkan förenade detta, och det ska vi också göra.

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Author of Charismactivism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 28 april, 2012, in Asylaktivism och altruism, Frälsning och evigt liv and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink. 3 kommentarer.

  1. Världen ville inte veta av Guds Vishet istället gav Han oss dårskapen i förkunnelsen om Kristus på Korset. Hotet, våldet, övergrepp i olika former och myndigheter, sjukvård m.m. Är Signifikativt för ett samhälle som håller på att knaka i fogarna v.d.g.omtanke och förståele. Vi bör om möjligt, i tron att vi är ensamma just i nåt, förstå att vi är många var och en för sig som drabbas. Ondskan kan lamslå, behöver inte vara en batong i huvudet utan olika uppdragstagare i myndigheter och sjukhus som slår ner oss.
    Birgitta Asp

    PS Hej syrran om du läser DS

    Gilla

    • Men jösses! Nu får ni väl ändå ge er här på sidan. Okej om ni tycker politiker, myndigheter och poliser är ondskans hantlangare. Men sjukvården? Är det för att inte alla sköterskor och läkare är frälsta som sjukvården är ond? Eller för att de botar genom piller och operationer istället för att be alla sjuka friska? Vem blir nästa ondskans hantlangare? Moder Teresa?

      Gilla

  1. Pingback: Fram med pekpinnarna och syndakatalogerna! « Hela Pingsten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: