Nej, mirakler upphörde inte med apostlarna

Cessationismen, läran att Andens mirakulösa gåvor har upphört med apostlarna, är enligt min erfarenhet mycket ovanlig i Sverige. Hittills har jag bara stött på en enda som argumenterat för detta, det gjorde jag i förrgår i detta kommentarsfält. Därmed kanske det är onödigt att skriva så mycket om det, samtidigt har jag märkt att cessationismens tankegångar – att ett visst bibliskt fenomen som kännetecknade lärjungarna inte gäller längre – anammas på många andra områden. Samma resonemang används för att argumentera mot egendomsgemenskap, eller för att argumentera mot att de mirakler vi upplever idag ska vara lika många och stora som de på Apostlagärningarnas tid. Därför är det viktigt att reda ut det obibliska i den cessationistiska tankegången. Jack Deere (klippet ovan) har skrivit en riktigt bra bok som bemöter cessationismen, Surprised by the Power of the Spirit. Han var själv cessationist i många år tills han insåg att det inte var bibliskt.

Ett vanligt cessationistiskt argument är att eftersom mirakler är en apostels tecken enligt 1 Kor 12:12 så förekommer de inte längre eftersom vi inte har apostlar längre. Eftersom även Stefanus, Filippus och Agabus, som inte var apostlar, gjorde under tvingas man ofta modifiera detta till att gälla apostlarna och deras närmaste vänner. Men Paulus talar om att korinthierna får kraftgärningarnas, helandets och profetians gåva i 1 Kor 12, och att under sker (presens) bland galatierna i Gal 3:5. Att mirakler begränsades till apostlarna är alltså en obiblisk idé.

”Kärleken upphör aldrig.
Men profetiorna skall upphöra
och tungomålstalen skall tystna
och kunskapen skall förgå.
Ty vi förstår till en del
och profeterar till en del,
men när det fullkomliga kommer,
skall det förgå som är till en del.” (1 Kor 13:8-10)

Visst säger Paulus här klart och tydligt att profetiorna och tungotalet ska upphöra, vilket sker när det ”fullkomliga” kommer, något cessationister ofta hävdar syftar på Bibeln. Problemet är bara att han inte säger något om mirakler, utdrivande av demoner och helande. 1 Kor 13 kan inte användas som argument för att de också har upphört. Vidare skrev Paulus Bibeln när han skrev detta, dock sällar han sig till den skara med ofullständig kunskap när han beskriver det fullkomliga som ska träda fram:

Nu ser vi en gåtfull spegelbild,
men då skall vi se ansikte mot ansikte.
Nu förstår jag endast till en del,
men då skall jag känna fullkomligt,
liksom jag själv har blivit fullkomligt känd. (v. 12)

Menar vi verkligen att vi känner Herren fullkomligt liksom Han känner oss fullständigt? Eller syftar inte detta på Hans återkomst? Om Paulus menade att den färdigställda Bibeln är det fullkomliga till skillnad från de delar av Bibeln som han själv skrev, då skulle ha inte säga att han själv kommer få vara med om att möta det fullkomliga och se Herren ansikte mot ansikte eftersom han dog innan de sista bibelböckerna skrevs. Nej, 1 Kor 13 syftar på Herrens återkomst, precis som 1 Kor 1:7 säger: ”Därför saknar ni inte någon nådegåva, medan ni väntar på vår Herre Jesu Kristi uppenbarelse.”

Deere visar också hur cessationister bygger sin argumentation på erfarenhet snarare än Bibeln, något de i sin tur anklagar karismatiker för att göra. Men jag har då aldrig sett en cessationist som inte jämför Bibelns under med de som karismatiker menar sig uppleva idag. Peter Masters, en brittisk cessationist, skriver: ”Tongues-speaking of modern times is never any known human language, but only meaningless, disjointed speech. Nothing miraculous happens. In New Testament times the tongues-speaker was given by the Spirit the ability to speak in a real language which he had never learned, and people who had grown up with him were astonished.” Problemet med detta resonemang är att Masters erfarenhet är begränsad, och ett enda exempel på tungotal på existerande språk idag motbevisar hans tes om att det ”aldrig” sker. Jag har flera vänner som var vittnen till att en kille talade i tungor på finska för 1½ år sen. Min pastor hörde en kvinna tala i tungor på farsi på 70-talet och min vän Håkan Gabrielsson sjöng i tungor på det indiska språket ho när han var på en indisk ledarkonferens. På Azusa Street förekom nästan bara tungotal på existerande språk.

Cessationisters främsta argument brukar vara att uppenbarelsen är komplett med Bibelns färdigställande, och att vi därför inte behöver någon ny uppenbarelse. Medan detta är ett argument mot profeta idag så är det inte ett giltigt argument mot helande eller andra mirakler, eftersom folk är sjuka och i behov av mirakulös hjälp även idag. Man blundar även för att profetians roll är större än att uppenbara sann lära, det syftar även till att uppmuntra, uppenbara människors synder, påminna om Skriftställen, ge människor information om hur de effektivast kan sprida Riket etc. All profetia ska prövas gentemot Skriften, men att säga att det inte finns behov av profetia idag är obibliskt.

Deere visar i sin bok hur Bibeln ger många anledningar till varför Gud gör under: för att visa barmhärtighet och lindra lidande (när det gäller helande), för att förhärliga sig själv och sin Son, att bekräfta Evangeliet och ibland bara helt enkelt för att svara på folks bön. Allt detta finns det behov av idag. Cessationister hävdar att Bibeln har ersatt miraklernas roll som bekräftare av Evangeliet, men det stämmer inte. Bibeln är Evangeliet, det budskap som apostlarna predikade och som Gud ”bekräftade med tecken och under” (Apg 14:3). Bibeln ersätter apostlarnas muntliga undervisning (eftersom de inte är närvarande hos oss använder vi oss av deras Skrifter för att förmedla Evangeliet vidare), men inte de underverk som bekräftar att detta budskap har gudomligt ursprung. Vidare kan cessationister inte svara på hur Bibeln ersätter till exempel sjukas behov av läkedom. Visst förmedlar Bibeln budskapet om evigt liv, men det finns ingen anledning för Gud att sluta hela efter apostlarnas tid.

Avslutningsvis vill jag bara säga att själva uppdelningen mellan mirakulösa andliga gåvor och ickemirakulösa gåvor är obiblisk. Bibeln talar om Andens gåvor, där ingår både helande och undevisning. Att säga att vissa har upphört men inte andra är obibliskt. Masters gör detta genom att tala om ”the charismatic gifts”, men Bibeln gör inte en sådan uppdelning. Tro är en nådegåva i 1 Kor 12 precis som kraftgärningar. Och ingenstans står det i Bibeln att några eller alla av Andens gåvor kan eller kommer ersättas av Skriftens färdigställande, som cessationister argumenterar för.

Vad har vi sett exempel på här? Jo, att Bibeltroende kristna desperat argumenterar för att en viktig biblisk princip inte gäller idag. Detta är väldigt farligt och urvattnar Guds Ord. Deere skriver skämtsamt i sin bok att det var praktiskt att vara cessationist, för då kan man plocka bort det man inte gillar och säger att det också har ”upphört”. Därför fastade han inte heller. Samma sak sker som sagt när det gäller egendomsgemenskap – man hävdar att det bara gällde i Jerusalem men inte senare – och många andra bibliska principer. Detta måste vi sluta med och återvända till Apostlagärningarna.