Hela kyrkan ska ut på gatan!

En väldigt viktig fråga kyrkan idag behöver ställa sig är varför urförsamlingen i Jerusalem gick till templet.

Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. (Apg 2:46)

Medan de flesta kyrkor länge betraktat endast en sammankomst som något alla församlingsmedlemmar bör vara med på (söndagsgudstjänsten), till skillnad från andra kyrkliga aktiviteter under veckan som är frivilliga, så hade urförsamlingen alltså två sammankomster. Borde vi inte gå tillbaka till den bibliska församlingsstrukturen?

Jag läste en kommentar till detta Bibelställe som argumenterade för att den bibliska församlingsstrukturen hade återupprättats i de kyrkor som infört hemgrupper (cellgrupper), då har man en sammankomst för hela församlingen och en för den lilla gruppen i hemmen. Dock finns det tre anledningar till varför de urkristnas samling i templet inte var som en Gudstjänst de flesta kyrkor firar idag:

1. Den var utomhus.
2. Den ägde rum varje dag.
3. Den innehöll inte Nattvard.

Den tredje punkten är anmärkningsvärd, för det innebär att det inte var en fullblodig Gudstjänst. Nattvard firades enligt Apg 2:46 i hemgrupperna, det var snarare de som utvecklade sig till de Gudstjänster vi är vana vid. I templet gjorde man något annat! Som sagt tror jag det är av högsta vikt att vi listar ut vad och börjar göra likadant.

Apg 3:1 ger oss en ledtråd, det står att Petrus och Johannes gick till templet för att delta i den judiska tidebönen. Många har spunnit vidare på detta och argumenterat för att syftet både med att de kristna gick till templet och att de enligt senare delen av Apostlagärningarna gick till synagogorna, var att de identifierade sig som en del av judendomen och att det var självklart för dem att delta i den judiska Gudstjänsten.

Visst kan detta stämma till viss del, men man får inte dra det för långt – kristendomen innebar radikala skillnader gentemot judendomen på flera punkter. Bland annat ansågs templet inte ha någon funktion (Hebr 10), utan Fadern skulle tillbes överallt, inte bara i Jerusalem (Joh 4:21). Det var knappast för att de betraktade templet som extra heligt som den första församlingen samlades till tidebönerna i templet. Nej, förutom glädjen i att tillbe tillsammans med sina judiska syskon ville de nå ut med Guds Rike till dessa.

Det som händer i Apg 3 när Petrus och Johannes kommer till templet är ju nämligen att en förlamad man blir helad, en skara nyfikna samlas, Petrus predikar Evangeliet, många blir frälsta och sedan blir Petrus och Johannes arresterade. Väckelse bryter helt enkelt fram! Och i kapitel 5 är det tydligt att detta var ett syfte med tempelmötena:

Många tecken och under skedde bland folket genom apostlarnas händer. Och de var alla tillsammans i Salomos pelarhall. (Apg 5:12)

Apostlarna blir fängslade på nytt på grund av väckelsemötena, varav en ängel gör nåt olagligt och befriar dem från fängelset med en solklar uppmaning från Herren:

Men en Herrens ängel öppnade på natten fängelsets portar och förde ut dem och sade: ”Gå och ställ er i templet och förkunna för folket allt som hör till detta liv.” När de hörde det, gick de tidigt på morgonen till templet och undervisade.  (Apg 5:19-21)

För att sammanfatta vad Jerusalemförsamlingen gjorde i templet – för dessa är de enda Bibelställen som finns att tillgå om det – var syftet att delta i tidebönerna, göra tecken och under samt förkunna Evangeliet. Det var helt klart utåtriktade möten till skillnad från de inåtriktade nattvardsfirande samlingarna i hemmen. De påminner lite om de evangelisationskampanjer, med betoning på att Evangeliet ska bekräftas med tecken och under, som missionsorganisationer arrangerar främst i Latinamerika, Afrika och Asien (se nedan). Dessa brukar man dock bara arrangera några dagar, för att sedan inlemma de nyfrälsta i församlingar. Urkyrkan hade kampanjmöten varje dag.

Det jag framför allt fascineras av var att alla kristna i Jerusalem var med på detta. Det var inte bara apostlarna som hade ett särskilt tempel-ministry vid sidan om den vanliga verksamheten. Alla var med på dessa väckelsemöten! Alla stod inte och predikade, många gjorde nog inte mycket mer än att be, men dessa möten var hela församlingens angelägenhet, för alla ville att fler skulle bli frälsta. Att samlas flera tusen när man evangeliserar ger många praktiska såväl som andliga fördelar: man väcker uppmärksamhet, det ger trygghet åt predikanterna, många kan hjälpa till med att be för sjuka och driva ut demoner, många kan svara på frågor när nyfikna själar undrar vad som står på, många ber, etc.

Detta måste återinföras! Vi kan inte argumentera för att urförsamlingen, apostlarnas egen församling som alla andra församlingar kommer ifrån, var en abnorm avart som betedde sig på ett sätt vi inte ska imitera. Eftersom vi har vant oss med enbart inåtriktade sammankomster läser vi ofta Bibeln med de glasögonen, trots att utåtriktade möten var självklara för dem. Jag har alltid trott att när Paulus gick till Synagogan och förkunnade Evangeliet, vilket han ofta gjorde när han kom till en ny stad, placerade han de nyfrälsta i en husförsamling och fortsatte evangelisera i Synagogan på egen hand. Apg 19:8-9 går emot den tesen:

Sedan gick han in i synagogan och under tre månader predikade han frimodigt. Han samtalade med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike. Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om ‘den vägen’, så att alla hörde det. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och varje dag höll han samtal i Tyrannus hörsal.

När Paulus blir utkickad tar han lärjungarna med sig, vilket förstås förutsätter att de hängde med honom till synagogan. Evangelisationen var hela församlingens angelägenhet som alla hängde med på.

Kyrkan formades av apostlarna under den Helige Andes ledning, och reflekterade hur de hade levt med Jesus. Och det livet var förstås väldigt evangeliserande och utåtriktat. Deras möten kunde vara i templet, i båten, på ett berg, på torget, vid vägkanten. Jesus uppmanade dem sedan att leva som Han levde och göra alla folk till lärjungar som håller de bud Han gett dem (Matt 28). Varför skulle gatuevangelisationen vara exkluderat från den uppmaningen? Vi vet att även om alla kristna inte är predikanter är alla kallade till att förklara sin tro för ickekristna (Kol 4:5-6, 1 Petr 3:15).

Evangelisation i Mosaik

Evangelisation i Mosaik

Så för att sammanfatta: Utåtriktade evangelisationssatsningar i det offentliga rummet bör göras lika självklart för församlingsmedlemmar som att fira Gudstjänst. I min församling Mosaik kallar vi detta för 50/50-visionen – hälften inåt, hälften utåt. Detta har vi uttryckt i att varannan husgruppssamling är inomhus, varannan ute på gatan, och Gudstjänsterna avslutades en period med att vi bjöd folk på pannkakor vilket lockade många ickekristna. Det har dock varit svårt att få med alla församlingsmedlemmar på visionen, många är vana vid den enbart inåtriktade kristendomen, och således struntar en hel del i de utåtriktade aktiviteterna.

Detta till trots ger vi inte upp vår vision, för vi vet att den är nödvändig. Det är absurt att i en tid när kyrkan tappar medlemmar i rasande takt så är det bara en pytteliten klick som är ute på gatan och evangeliserar. Vi måste återvända till den urkyrkliga modellen för att få den urkyrkliga församlingstillväxten: ”Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.” (Apg 2:47). Amen.

Här är tips på vad man praktiskt kan göra för att implementera 50/50-visionen i församlingen.

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Author of Charismactivism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 24 augusti, 2012, in Evangelisation och mission and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink. 12 kommentarer.

  1. Fint med eran 50-50 vision. Jag tror att de som inte är helt sålda för det tänker ”så har vi aldrig gjort innan, vi fortsätter i gamla fotspår som funkar. ”

    Lite Sanna tänker jag ändå med det son jag tror att du menar när du säger att vi ska tillbaka till hur de gjorde i urkyrkan. Jag tror inte att du menar det riktigt så men det känns bakåtsträvande. Särskilt i och med att världen har utvecklats mycket sedan apostlarna levde. Grunden ska vi ha kvar tycker jag men omvandlat för att passa tiden vi lever i. Inte anpassa oss av världen så tolka det inte så.

    Jag antar att det är så du menar egentligen. Jag själv har svårt för att gå ut och evangelisera. Avskydde när man nästan var tvungen att göra det på evangelisationsveckorna man hade med kyrkan förr. Jag snackar hellre vanligt med någon och samtal om Gud dyker upp naturligt istället för att tvinga fram det.

    Gilla

    • Hejsan! Att återgå till urkyrkan är att gå bakåt i tiden men att gå framåt för Guds Rike. Världen har inte utvecklats sedan apostlarna utan avvecklats – spiritualitet har ersatts med materialism, generositet med individualism, tro med sekularisering och egendomsgemenskap med pengadyrkan. Att ha en kyrka som inte beter sig som en biblisk kyrka är sant bakåtsträvande.

      Sverige har en väldigt speciell kultur av att inte tala med främlingar som varken är rationell eller kärleksfull, och det gör att det känns väldigt obekvämt att evangelisera. Första gången jag gick ut med det syftet vände jag om igen för att jag tyckte det var så hemskt. Idag älskar jag det. Gud har hjälpt mig få bort min evangelisationsfobi, och här har jag delat med mig av några tankar om hur jag tror Han gjorde det: https://helapingsten.wordpress.com/2012/08/06/evangelisationsfobi/

      Gud välsigne dig!
      Micael

      Gilla

  2. kan bara hålla med dig att saker gått bakåt michael, något som ofta förvånat mig som gillar musik är hur andlig gamal musik kan vara medeltida och även antik grekisk musik från apostla tiden. Är man som jag van vid att lyssna på sådan musik och sedan slår på radion och hör nutida komersiell pop/rock får man rena kultur chocken hur ytligt och billig mainstram kulturen är,kultur för bebisar kan man säga.i värsta fall är den destruktiv och uppmuntrar till knark och mörker av olika slag, grekerna menade ju att musik skulle hjälpa själen och trösta och nog var dessa greker mer upplysta än vad världen i allmänhet är idag.och deras musik var bättre 😉

    Sorry att jag helt lyfte ut ditt inlägg från sitt sammanhang och snöade in på en detalj men kännde jag hade något att säga och blev så glad att du förstått att allt utvecklas inte till något bättre här i världen 🙂

    Gilla

  1. Pingback: Hur gör man för att få ut hela kyrkan på gatan? « Hela Pingsten

  2. Pingback: Årskrönika 2012 « Hela Pingsten

  3. Pingback: Hela Pingstens tredje ben | Hela Pingsten

  4. Pingback: Rumänsk väckelse på husförsamlingsgudstjänsten | Hela Pingsten

  5. Pingback: Husförsamlingar eller byggnadsförsamlingar? | Hela Pingsten

  6. Pingback: Gatupredikans ädla konst | Hela Pingsten

  7. Pingback: Låt kyrkorna ha sommaröppet! | Hela Pingsten

  8. Pingback: Inandning och utandning med den Helige Anden | Hela Pingsten

  9. Pingback: Sju anledningar till varför alla kristna kan och bör evangelisera på gatan | Hela Pingsten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: