Hur gör man för att få ut hela kyrkan på gatan?

touren cool

Blogginlägget jag skrev igår om 50/50-visionen, att alla kristna enligt Apg 2:46 bör delta i  både inåtriktade och utåtriktade möten vilket medför att evangelisation på offentliga platser inte bara är något för vissa ”kallade” utan för alla, var ett bra inlägg. 🙂 Jag personligen blev sjukt nöjd med det och många har läst det, vilket är fantastiskt kul.

Jag kan dock tänka mig att en hel del följdfrågor uppstod hos läsarna. Inte så få upplever evangelisation som en pina, så för dem är det inte särskilt glada nyheter att alla kristna bör delta i gatuevangelisation. Och många i ledarskapsposition undrar säkert hur man gör rent praktiskt för att integrera 50/50-visionen i församlingen. Så här kommer några tankar om detta!

Att många upplever gatuevangelisation som obekvämt och jobbigt är sannolikt en grundorsak till varför det är så få som deltar i det. Man tycker att det känns krystat och fånigt att snacka med vilt främmande människor om livets mening, och ser till att slippa eländet genom att argumentera för att man inte har den gåvan eller för att gatuevangelisation egentligen är en dålig evangelisationsmetod.

Vad vi dock måste inse är att gatuevangelisation är en toppenbra evangelisationsmetod enligt Bibeln, att den obekväma inställning vi har till att snacka med främlingar är en social betingning som det här knäppa svenska samhället har klistrat på oss, samt att det går att befrias från denna betingning. Jag skrev för en månad sen ett inlägg med titeln Evangelisationsfobi om hur jag blev kvitt min forna rädsla för gatuevangelisation så att jag idag älskar att vara ute på gatan och sprida Riket. Det rekommenderas varmt!

Att bekämpa evangelisationsfobin i församlingen är ett viktigt första steg för att implementera 50/50-visionen. Prata med församlingens ledare, visa dem Apg 2:46 och be dem ta upp detta dels i ledningsgruppen men också i predikningar inför hela församlingen. Bjud gärna in folk från Street Church eller Pannkakskyrkan som har mycket erfarenhet av gatuevangelisation. Jag står också till förfogande :). Tala om problemet med evangelisationsfobi, be för varandra och ge varandra råd och uppmuntran.

Sen är det dags att gå ut! I de flesta större städer existerar redan olika former av ekumeniska evangelisationsinitiativ, ofta i samarbete med nyss nämnda organisationer, knyt närmre kontakter med dem och uppmuntra folk att gå dit, särskilt folk med ledarroller. Dock får det inte stanna där, om man bara uppmuntrar folk att gå ut så kommer en hel del fortsätta strunta i det. Nej, för att 50/50-visionen ska slå rot bör man omforma husgrupperna så att de är häften inåtriktade, hälften utåtriktade.

Man kan antingen göra så att varannan gång är man ute, varannan gång inne, eller så är man både ute och inne under samma kväll. Om man kör på den första varianten kan man samarbeta med andra husgrupper som är ute samtidigt och välja en strategisk plats där det finns mycket folk. Dock finns det risk för att folk som tycker det är obekvämt med gatuevangelisation skolkar från husgruppen varje gång den är ute. Om man är både ute och inne under samma kväll kan det gå lättare att integrera evangelisationen i husgruppsverksamheten, men då får man räkna med att klara sig mer på egen hand – vilket inte behöver vara något negativt.

Framför allt bör man ersätta inomhusgudstjänsten då och då med möten utomhus eller på offentliga platser. Parker, torg, gallerior, utomhusscener etc. Samarbeta gärna med andra församlingar för att minska kostnaden och för att locka mer folk. Som jag skrev igår bör dessa möten vara inspirerade av de kampanjmöten som bedrivs inom missionen. Predika Evangeliet, gör frälsningsinbjudan, be för sjuka och ge utrymme åt vittnesbörd om de under Gud gör.

Jag tror inte att det är en slump att det är väckelse i de länder där dessa kampanjer arrangeras medan det inte är väckelse i Sverige där dessa kampanjer knappt förekommer alls. Vi måste återta den bibliska församlingsmodellen där detta var norm för alla kristna att vara med på. Gud vill sända väckelse, och då måste Evangeliet predikas på de offentliga platserna med bekräftande tecken och under och med befästande goda gärningar och aktivism i våra liv. Gud vill uppväcka hela pingsten, och det innebär inte bara karismatik och socialt engagemang utan även ivrig evangelisation som hela kyrkan deltar i.

De tips jag ger ovan är goda steg på vägen. Men vet ni vad målet är enligt Apg 2:46? Dagliga möten i det offentliga rummet, och gudstjänster i hemgrupperna. De kyrkor (för man behöver nog samarbeta) som först vågar arrangera offentliga väckelsemöten varje dag, sälja sina kyrkobyggnader och ordinera gudstjänstfirande med nattvard till att endast firas i hemgrupperna, kommer få ett hela pingsten-diplom och en godisklubba för ett lyckat återuppväckande av urkyrkan.

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Author of Charismactivism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 25 augusti, 2012, in Evangelisation och mission and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink. 7 kommentarer.

  1. Intressant sätt att driva församling, som urkyrkan gjorde! Fascinerande. Men var får barn och ungdomar plats? Det är i princip omöjligt att försöka anpassa gudstjänsten/mötena så att de passar ALLA målgrupper. Det ser jag som en omöjlig uppgift. Hur ser du på det?

    Gilla

    • Hallå Johan! Jag tror inte alls det är en omöjlighet, men det kräver nytänkande. Många av Jesu lärjungar var ungdomar så om den ”vanliga” gudstjänsten eller predikoformen inte attraherar dem är det fel på kyrkan. Barn är en annan femma, men där finns ju söndagsskolor till för att de ska ägna sig åt något roligare och mer relevant än en predikan. Dock måste vi akta oss för att räkna ut dem för mycket. Heidi Baker ser alltid till att ha små barn med i sitt förbönsteam när hon ber för sjuka eftersom barn har så stark tro för helande, där har kyrkan i Sverige mycket att lära.

      Gud välsigne dig!

      Gilla

      • Ja, håller med om att gudstjänstformen verkligen behöver förändras. Så otroligt känsligt ämne. Den gode Patric Forsling höll en helt otrolig predikan på Hönökonferensen i år, som handlade om just det. Gudstjänsten ska vara till för ungdomarna främst, på samma sätt som föräldern gör avkall på sin egen vilja till förmån för barnet, för att barnet ska må bra. De får bestämma vilken musik som ska spelas i bilen, de får bestämma när det är dags att leka och hur man leker.

        Ja, det där med barn alltså… Jag är så himla kluven. Jag tror verkligen att barn kan ha genuina gudsupplevelser och bli använda av Gud. Men vare sig man vill eller inte så formar ju uppväxten så väldigt mycket av ens personlighet senare i livet. Säger man till ett barn att Gud finns så gör han det. Barnet har varken förmåga eller kunskap nog att kritisera det. De sväljer vad föräldrarna än tutar i dem – även neonazistiska föräldrar. Förstår du vad jag menar? Man vill ju att de ska få chans att bilda sig en egen uppfattning om saker och ting.
        Blir det inte lite konstigt då när barn uppmanas att finnas med som förebedjare? Förstår de ens vad det innebär, eller gör de bara det de blir tillsagda eller sett andra göra utan att förstå varför?

        Jag är inte helt anti och inte helt för. Står mitt emellan och väger. Help me out here. 🙂

        Guds frid!

        Gilla

        • Hej igen!

          Förstår inte riktigt problemet. Klart vi ska säga att Gud finns när Han gör det. Och vi ska inte bara berätta om Honom som om Han vore en abstrakt idé som man i religionsfrihetens namn ska tänka olika om, utan vi ska inbjuda Honom i barnens liv så att de själva får möta Honom. Att ta ställning till Gud kräver att man inte bara känner till Honom utan känner Hans närvaro. Att träffa Gud har egentligen inte med kritiskt tänkande att göra utan med rätten att umgås med sin förälder att göra.

          Gud välsigne dig!

          Gilla

          • Du vet, medan jag skrev mitt förra svar så insåg jag nog det rätt mycket själv. Bra att du skrev det jag tänkte.

            Tycker bara det är svårt när kristna får så mycket kritik för att ”hjärntvätta” barnen från tidig ålder. Jag kan verkligen se den utomståendes perspektiv. Det kan se väldigt konstigt ut. Å andra sidan så förstår jag också att barn verkligen kan ha äkta möten med Gud och att de i regel är väldigt öppna för Guds tilltal. Den sidan måste få väga över inser jag.

            Gilla

  2. Bergsjöbloggen

    När man blir född på nytt är det inga problem att gå ut på gatan. Folk som är pånyttfödda i kyrkan kommer att följa med vid evangelisationen. Kanske inte varje gång men de kommer.
    Sedan är folk som är lite äldre har ju familj att ta hand om vilket också är bibliskt så de kanske inte kan komma så ofta. Men de kommer
    Problemet som Paul Washer brukar säga är att i dagens kyrkor försöker man få getter att evangelisera istället för att förkunna evangelium för getterna så att de blir frälsta får.
    Det är alltså dumhet att försöka få getterna att bete sig som får.
    Istället behövs evangeliets förkunnelse så att folk får tag på det och krossade och då kommer man drivas att sprida evangelium vidare.
    Det kommer automatiskt om Gud gör verket 😀

    Gilla

  1. Pingback: Hela kyrkan ska ut på gatan! « Hela Pingsten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: