Fram med apostlarna och profeterna!

Efter att ha gått igenom de sju ettor som utgör grunden för församlingen – en tro, ett hopp, en Herre etc – beskriver Paulus i Efesierbrevet 4 de fem tjänstegåvor som ska leda den:

Men åt var och en av oss gavs nåden, alltefter den gåva som Kristus mätte ut… Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av vuxen mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus. (vv. 7, 11-13).

I min lilla husförsamling tittade vi på det här bibelstället igår och konstaterade att inte nog med att apostlar och profeter är ytterst ovanliga i Sverige, utan om de ändå dyker upp blir vi livrädda om de skulle drista sig att kalla sig just apostel eller profet. Detta bottnar i den cessationism som länge rådde i svensk kyrklighet, vilket gjorde att undervisning fick en bergfast roll medan man menade att profetior hade upphört, samt att den lokala präst/pastorsfunktionen sågs som en grundval medan apostlatjänsten sågs som historisk. Idag har de flesta övergett cessationismen, och många inser att det utifrån Bibeln inte går att begränsa begreppet apostel till de tolv närmast Jesus, men ändå har vi otroligt svårt att använda termerna apostel och profet, och ser med skepsis på när exempelvis kristna från Afrika inte drar sig för att frikostigt använda dessa termer om folk.

Många karismatiska rörelser har velat råda bot på detta genom att betona vikten av alla fem tjänstegåvorna i kyrkans liv. Av hänsyn till folks associationer har man dock exempelvis i Vineyardrörelsen inte använt termerna apostel och profet, men tjänsterna har defenitivt funnits där (John Wimber till exempel var en typisk apostel och Paul Cain är en typisk profet). Dock finns det ofta en risk att apostlar, profeter och evangelister hamnar utanför församlingen. De bildar parakyrkliga ”ministries” med väldigt lösa kopplingar till lokala församlingar, vilket i längden gör att det inte går att utkräva ansvar från dem. Min pastor Hans Sundberg brukar berätta om hur han en gång frågade Rick Joyner, en väldigt profetisk man, huruvida han var underställd och ansvarig för någon. Rick nämnde ett pastorsteam i sin församling, men Hans frågade ”Ärligt talat, är du verkligen underställd dem?” I praktiken, nej. Profeten var egentligen frikopplad från församlingen.

Vad vi behöver är fler apostlar, profeter och evangelister som inte verkar utanför eller över församlingarna utan i och genom dem. När församlingar domineras av herdar och lärare lutar den väldigt snett, fokuset blir lätt lokalt istället för globalt och intellektet riskerar att sättas högre än Herrens röst. För att öka församlingsplanteringen, missionen, lyhördheten till Herrens röst och den personliga evangelisationen måste alla tjänstegåvor hamna i funktion, eftersom de inte finns till för sig själva utan för att utrusta alla kristna till att sprida Riket (Ef 4:12).

Vi står inför en avkristning en masse i Sverige om inte väckelsen kommer. Och biblisk väckelse kräver bibliska församlingar. Apostlarna, profeterna och evangelisterna måste inta sina rätta roller i församlingens liv. Om du har någon av dessa gåvor, sätt igång omedelbart med att utrusta de heliga. Vi har ingen tid att förlora.

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Youtubing at Holy Spirit Activism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 19 oktober, 2012, in Kyrka och teologi and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink. 7 kommentarer.

  1. Fy vad bra!!!!! 🙂 – Jag håller så fullständigt med dig Micael!

    Gilla

  2. Orden apostel, profet, evangelist, behöver även definieras, bibliskt. Dels kan de förstås som de som skrev ner Bibeln (profeterna i GT, apostlarna i NT, även kallar man Matt, Mark, Luk & Joh för evangelisterna). Men sedan, ja det verkar som det finns profeter och apostlar förutom dessa, av lägre kaliber, som t ex inte har auktoriteten att skriva ner nya uppenbarelser/Guds ord. Vad vi idag kallar missionärer skulle kanske mer bibliskt kunna kallas apostlar. (Ordet ”missionärer” finns ju inte med i Bibeln men är ungefär samma ord fast på latin.) Sedan får man försöka skönja vilket Paulus talar om för varje bibelställe.

    Ett annat problem är att ofta församlingar (lös term) tenderar att tysta ner profeterna. De brukar ju avslöja att pastorerna i deras ”visioner” är helt ute och cyklar. Inte så lätt, även om man vill utrusta de heliga, har man ingen plattform etc. Vissa försöker att gapa nerifrån bänkarna men det blir lite oordnat. En gång så var det en som profeterade bra om den kommande domen och omvändelse i mitt f d sammanhang men en pastor gick och satte sig bredvid och sa tyst ”amen” – för att tysta ner personen… det passade inte med det sökarvänliga budskapet de vill predika för att locka besökare…

    Väckelse ska börja redan med omvändelse och tårar bland alla i församlingen. Förkrosselse över att man inte följt Bibeln. Pastorer behöver omvända sig, många även stiga ner från sin position, de ska inse att de predikat ett felaktigt rent av falskt budskap och inte är kvalificerade för den rollen. Det behövs framför allt att ett sant frälsande Evangelium predikas.

    Gilla

  3. Jag håller med Daniel Lundgren som förövrigt är lite av en språk expert.
    Han kan både bibelgrekiska bibel hebreiska och latin 🙂

    Iaf. Ordet för apostel i bibel är ordet för utsänd alltså vad vi idag kallar en missionär.

    Jag underar lite GRenholm.
    Du talar mycket om karismatik.
    Enligt mig är det ett ganska missbrukat ord.
    Hur definierar du ordet karismatik.
    För som jag ser det finns det 3 grenar.
    Cessationist, Continueist och Charismatics.
    cessationist tror ju att tungotalet och profetior har upphört.
    continuister tror att det är för i dag.
    Men karismatiker går ett steg längre de menar att om man inte talar i tungor så har man inte Guds ande och att tecknet på att man är ”andedöpt” är att man talar i tungor.
    Är det det som du menar när du kallar dig karismatiker?

    Gilla

    • Hallå Josef! Jag håller också med Daniel. Dock finns det olika typer av missionärer. Vissa tjänar som pastorer eller lärare på en lokal plats hela sin missionstjänst. Apostlarna i Bibeln verkar dock mer ha varit kringresande församlingsplanterare. John Wimber definierade därför apostlatjänsten som ”translocal ministry”, vilket jag tycker fångar ordet utsänd lite bättre. 🙂

      Din definition av karismatiker är väldigt ovanlig – jag har aldrig stött på dem förut – och jag håller inte med om den. Både pingstvänner och karismatiker är contuniaister. Men medan klassisk pentekostalism ser tungotalet som det obligatoriska beviset på andedopet myntades termen karismatiker 1962 av lutheranen Harald Bredesen för att beskriva den contuniaism som växte fram i de historiska kyrkorna, som skilde sig litegrann från pentekostalismen, framför allt för att man INTE trodde att tungotalet är beviset på andedopet. Wikipedia skriver rätt bra om detta på http://en.wikipedia.org/wiki/Charismatic_Movement :

      Many in the charismatic movement deliberately distanced themselves from Pentecostalism for cultural and theological reasons. Foremost among theological reasons is the tendency of many Pentecostals to insist that speaking in tongues is always the initial physical sign of receiving Spirit baptism. […] In contrast to Pentecostals, charismatics tend to accept a range of supernatural experiences (such as prophecy, miracles, healing, or ”physical manifestations of an altered state of consciousness”) as evidence of having been baptized or filled with the Holy Spirit.

      Med andra ord så är din defenition av karismatiker motsatsen till vad det egentligen betyder 🙂 Däremot stämmer det in på klassisk pentekostalism. Notera dock att väldigt många pingstvänner idag har anammat den karismatiska synen. Jag har bara stött på en enda pingstvän i Sverige som menar att alla som blir andedöpta kan tala i tungor. Däremot är det möjligt att den synen är vanligare i trosrörelsen.

      Så för att klargöra: Jag tror inte att tungotalet är beviset på andedopet utan att det kan manifestera sig på många olika sätt, och det är precis det jag menar med termen karismatisk.

      Gud välsigne dig!

      Gilla

  4. Jag är väl själv också continueist men undviker termen karismatiker.
    Kan ju ha med min bakgrund att göra inom trosrörelsen och Amritzer pingst.
    Men måsga som du skriver om och även länkar till är vad jag kallar ”karismatiker”
    man lär alltså ut så att om man inte talar i tungor har man inte Guds ande.

    Gilla

  5. Kan bara säga amen till detta Micael!

    För mig som enkel Jesu lärjunge verkar mest alla teologiska begrepp kring detta att sätta folk i olika fack. Stämpla mig gärna sätt mig i endera fack så fortsätter jag att tjäna Jesus. Micael låt inte folk tränga in dig i ett teologiskt hörn.

    Gilla

  6. Björn bloggaren

    Tjena!

    Nu finns det en svensk boende i Afrika som menar att dessa tjänster inte längre existerar, att de upphörde när den siste bibelaposteln dog.

    Läs och kommentera hans nya lära.

    http://unajuaje.niwega.net/2014/09/25/tungor-som-av-eld/#more-3752

    Bb

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: