Årskrönika 2012

Som traditionen bjuder kommer här en liten tillbakablick över året som gått. 🙂

I början av 2012 skrev jag en hel del inlägg om egendomsgemenskap i en debatt med Malmöpastorn och New Wine-ordföranden Daniel Norburg. Ingen av oss lyckades nog övertyga den andre (senast för några veckor sen hade vi en ny debatt på Facebook om ekonomisk jämlikhet) men vi fick säkert många andra att tänka till i denna viktiga fråga.

image

Pastor Jean

I februari tvångsutvisades pastor Jean till Kongo där han sedan greps och torterades på grund av sitt regimkritiska engagemang. Jag drogs snabbt med i kampen för att få honom tillbaka till Sverige, och nu i efterhand undrar jag hur det gick till när jag ägnade sex-åtta timmar om dagen åt att nätverka, twittra, skriva pressmeddelanden, ringa journalister, maila politiker etc. Bloggen ändrade funktion totalt, typ tio inlägg i rad handlade om kampen för pastor Jeans överlevnad och säkerhet. Och vi lyckades! Den 11 maj anlände han till Arlanda, och på Frizon höll Kristen Underjord ett seminarium  med honom om internetaktivism och migrationspolitik. Vilken resa det var.

Under våren har jag också ägnat mig mycket åt en annan form av internetaktivism, nämligen att uppmärksamma den humanitära krisen i Sahel.  Inspirerad av den enorma mobilisation vi fick igång i kampen för pastor Jean (över tusen personer) hoppades jag kunna samla lite folkstorm mot att medierna inte uppmärksammade krisen i Sahel trots att biståndsorganisationerna larmade och drog igång egna kampanjer för att media skulle lyssna. Men det gick tyvärr inte så bra. Inläggen om Sahel var bland de allra minst lästa under året.

image

Heidi Baker

I slutet av juni åkte jag till New Wines sommarkonferens i Vänersborg och ägnade kvällarna åt att blogga om vad som hände där. Fascinerad skrev jag om hur folk som Bob Ekblad och Bruce Collins talade om att förena tecken och under med fred och rättvisa. Men bäst av allt var mötet med Heidi Baker där jag fick vara med om det kraftfullaste Gudsmötet jag någonsin erfarit. Blogginlägget där jag skrev om detta blev ett av de mest kommenterade någonsin, eftersom ett gäng lärjungar til Bibelfokus.se började kritisera Heidi. Jag bemötte detta i flera blogginlägg där debatten fortsatte, och det hela mynnade ut i att jag beslöt mig för att skriva C-uppsats om hennes missionsorganisation, varför jag ska åka till Mozambique nu i april.

Under året har jag också skrivit en hel del om evangelisation. Mitt blogginlägg om att gatuevangelisation inte bara är något för vissa kristna utan för hela kyrkan blev väldigt populärt. Ett blogginlägg jag blev minst lika nöjd med men som tyvärr inte väckte samma uppmärksamhet var Evigt liv är ingen bonus där jag skriver om hur både karismatiker och aktivister (för att inte tala om karismatiska aktivister) riskerar att tona ner Himlens betydelse, när Bibeln i själva verket tecknar frälsningen som en mycket större gåva än både mirakler och aktivism.

Pastor Jeans fall öppnade mina ögon för Sveriges galna migrationspolitik, så under hela året har jag ägnat mig åt olika former av asylaktivism. Framför allt genom att hjälpa till med att skriva pressmeddelanden och sprida information när ofattbara tvångsutvisningar äger rum, men också genom att ha deltagit på två blockader vid Migrationsverkets förvar. Ju mer jag fördjupade mig i frågan desto mer förstod jag att en tvångsutvisning alltid innebär att utsätta människor för lidande på diskriminerande grunder. Därför kom jag fram till att fri invandring är den enda moraliskt godtagbara migrationspolitiska hållningen, en åsikt hörsammats mer och mer på sista tiden, nu senast när Centerpartiet ställde sig bakom detta. Även detta blogginlägg blev dock väldigt omdebatterat.

Vid sidan om migrationsfrågorna är det bistånds- och utvecklingsfrågor som mitt aktivistiska bloggande främst kretsat kring, delvis genom att jag la ner bloggen Utrota hungern så att de frågorna skulle få mer plats här istället. Jag skrev förstås om klimathotet också, och där blev min artikel om att bojkotta köttet det näst mest kommenterade under året. Mat engagerar.

Naturligtvis har jag varvat alla aktivistinlägg med texter om under och tecken. I min församling har vi haft bön för väckelse varje vecka där jag haft ansvaret att samla ihop lite vittnesbörd från väckelsehistorien som inspiration till bönen, något som ofta sedan blivit till blogginlägg. Några personliga karismatikfavoriter är Skapelseunder – när Gud skapar framför ens ögon, Elias, Kan kristna bli besatta? samt Är man ond och trolös om man begär ett tecken?    

På hösten blev jag sjuk och fick ställa in en resa till Indien som jag och min vän Joel hade planerat redan på New Winekonferensen. I sjukhussängen var jag väldigt ledsen för att gå miste om alla vittnesbörd om tecken och under jag visste att mina indiska syskon hade att dela, men så kom jag på att jag inte behöver åka runt halva klotet för att höra sånt. Jag kan ju gå till Simon Ådahl! De två senaste månaderna har jag sett till att dokumentera flera av hans och hans kompis Örjans dramatiska berättelser om profetiska mirakler de varit med om.

En annan sak jag skrivit mycket om nu i slutet av året är Israel, och varje inlägg har fått över 50 kommentarer. Min poäng var från början att oavsett vad vi anser om Israels teologiska och eskatologiska roll är det bibliskt oförsvarbart att blunda för palestiniernas lidande eller sprida propaganda från Israels försvarsmakt. Debatten i kommentarsfälten kom dock att handla om Israels teologiska och eskatologiska roll, och ironiskt nog hävdade många att palestinierna inte lider särskilt mycket av Israels politik, med Israels försvarsmakt som referens.

Till sist var detta året när jag hoppades kunna publicera en rad gästinlägg, men få nappade tyvärr på den tråden. Dock fick jag publicera Johan Landströms fantastiska predikan Till er som vill mer om Bibelns radikala syn på rikedom och fattigdom. Jag vill verkligen uppmuntra fler att skriva ett gästinlägg. Det finns så många idéer om och exempel på hur mirakler förenas med aktivism, och jag vill mer än gärna lyfta fram dem här. Det är min innerliga bön till Gud att Han ska ena och utrusta fler och fler Jesusälskande karismatiska aktivister här i landet så att vi snart får se den samhällsolvälvande väckelse vi drömmer om. Låt oss aldrig ge upp tron på det omöjliga, radikala och heliga!

Uppdatering: Här är en sammanställning av årets bloggstatistik som WordPress har gjort.

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Author of Charismactivism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 31 december, 2012, in Frälsning mirakler och aktivism and tagged , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink. 7 kommentarer.

  1. Vad kul att bli omnämnd i din krönika:) Min son Benjamin kom hem från höstens äventyr hos Iris Ministries den 20 december. Han har fått uppleva mycket med Herren!
    Tack Micael för 2012! Gud välsigne dig och jag önskar dig ett fantastiskt 2013 fullt av Gud och hans rike!

    Gilla

  2. Hej Micael! Gott nytt år och tack för ditt engagemang och ditt bloggande under 2012. Du är en ständig inspiration och utmaning. Jag håller inte med dig om allt du skriver, men jag delar din passion för Guds rike i hela dess bredd. Jag hoppas att vi stöter på varandra under 2013. Jag kommer till Uppsala på Pionjär 13 i februari. Kanske ses vi där http://barnabasbloggen.blogspot.se/2012/12/pionjar-13-i-uppsala.html
    Jag hoppas att jag får läsa din C-uppsats.
    Här finns en liten nyårspredikan från mig: http://barnabasbloggen.blogspot.se/2012/12/sok-forst-guds-rike-ett-ord-for-2013.html

    Gilla

  3. Tack för uppmuntran bröder! Väldigt bra nyårspredikan, Jonas, jag hoppas vi ses på Pionjärkonferensen. Gott nytt 2013 till er båda!

    Gilla

  4. Gott nytt år Micael! 2012 har verkligen vart ett fantastiskt år, inte minst i och med segern med Pastor Jeans hemkomst.

    Önskar dig ett fantastiskt 2013, och lycka till i Mozambique! Om Gud finns så må han välsigna dig av all sin kraft, för det är du verkligen värd!

    Du är en stor inspiration för mig, en av mina större förebilder, fortsätt med det under 2014, o hoppas verkligen våra vägar korsas i framtiden 😉

    Gilla

  5. Jag funderar lite kring varför fallet Jean fick bättre genomslag än Sahel. Jag har en teori. När vi hör att tusentals, miljonstals människor hamnar illa ut så blir det lätt bara en siffra. Det blir svårt att ta in. Men när man fokuserar på en person blir det mer ”personligt” och lättare att förstå. Det låter kanske märkligt men förstår du hur jag tänker?

    Du kanske skulle försöka lyfta fram mer enskilda exempel för att engagera människor. Jag säger inte att detta är enda anledningen men kanske en delförklaring.

    Gilla

    • Det är nog helt sant, Emanuel. Det är mycket lättare att mobilisera människor när de ser att de kan påverka ett verkligt livsöde. Dock handlar de största aktivistiska kampanjerna om saker som påverkar massorna, som Live Aid eller kampanjerna inför COP15. Så sent som för ett drygt år sedan fick biståndsorganisationerna i Sverige väldigt god respons när de samlade in pengar till katastrofoffren på Afrikas horn. Det var det som var så märkligt med Sahel – den katastrofen var snarlik om än inte lika stor, ändå uteblev mediaintresset till väldigt stor del.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: