Andeutgjutelsen i Kahoyi

Efter att ha varit på Iris Ministries South Africa i Backdoor tre veckor meddelar en av pastorerna som undervisar på bibelskolan där, Jeremiah Mahure, att han vill ta mig med sig på predikotur i bushen. I fredags följde jag med honom till hans hemby Block B där jag bland annat fått predika för hundratals elever på olika skolor samt fått profetiska ord från en gubbe som såg mig i en syn för sju månader sen. Och igår tog Jeremiah mig till byn Kahoyi (uttalas typ ”ga-ooie”) för att hjälpa honom betjäna en församling där.

Kahoyi ligger väldigt nära gränsen till Moçambique och är precis som de flesta ställen på den sydafrikanska landsbygden väldigt fattigt. Kyrkan vi besökte, Shephard’s Ministries, är bokstavligt talat ett plåtskjul, med inte mycket mer inredning än massa plaststolar, ett bord, en plastblomma och en naken glödlampa. Med andra ord är det en perfekt plats att möta den Helige Ande på, för Gud gillar ju inte lyx och rikedom.

Pastor Jeremiah undervisade om dopet (av den enkla anledningen att många av församlingsmedlemmarna inte är döpta) och sedan talade jag om att förena Andens frukt och gåvor. Tecken och under måste förenas med fred och rättvisa, ni vet. Det helade mynnade ut i ett altar call där alla sprang fram för att fyllas av Helig Ande. Och det blev en mäktig utgjutelse. Folk låg på golvet och prisade Gud, en kvinna profeterade högljutt under tårar, den afrikanska lovsången dundrade och Guds närvaro var oerhört påtaglig.

Jag var helt förstummad över vad Gud gjorde i denna lilla plåtkyrka. Men det var tydligen inte över. Pastorn hämtade sin bil och vips var tolv av oss (tre i passagerarsätena och nio på flaket) på väg hem till folk för att be för sjuka. Lovsången fortsatte dundra oavbrutet på flaket under hela färden. Det slog mig hur sjukt Andefylld den här församlingen var. Alla tillbad i fullständig överlåtelse, och de ville inte sluta.

Lovsången fortsatte när vi kom fram och likt ett luciatåg gick församlingen in sjungandes i den sjukes hem. Han hade någon form av synskada som gjorde att han bländades av vanligt ljus. När han kom in i det lovsångsfyllda vardagsrummet täckte han gör ögonen med sina händer. Pastor Jeremiah undervisade kort utifrån Fil 2 om att Jesus blivit upphöjd över allting, och sedan bad han tillsammans med församlingen kraftfullt för att mannens ögon skulle bli helade. Och det blev de. Mannen tittade sig förvånat omkring medan han kunde se mer och mer av sin omgivning. Sen blev han frälst.

Församlingen tackade Gud, sa hejdå, satte sig i bilen och åkte under lovsång till nästa hus. Jag hade noterat två bunkar med mat på flaket och trodde i min enfald att det var chaufförens middag, men de gav vi till nästa sjuka person vi besökte, en kvinna som skadats i en bilolycka och som var sängliggande. Än en gång predikade Jeremiah och så bad vi högljutt för hennes helande.

Den här församlingen är så sjukt biblisk. Inga pengar men massa Helig Ande. Enorm glädje, passionerad tillbedjan, givmildhet, gästfrihet och hunger efter Andens gåvor. Mer sånt!