Individualism, postmodernism och kristna hatbrev

Förra veckan skrev artisten Peter Hallström en uppmärksammad debattartikel med titeln ”Varför skriver kristna hatbrev?” där han berättade om sin uppväxt i en lagisk, världsfrånvänd pingstförsamling. ”Vi hade rätt, de förtappade syndarna har fel. Jag lärde mig tidigt att känna ett bottenlöst förakt: för homosexuella, för människor som söp, för människor som inte fick ihop sina liv, föraktade dem som ville ligga med varandra utan att vara gifta, se med avsky på de par som i brist på kärlek till varandra eller andra svek var tvungna att gå skilda vägar. Det bottenlösa föraktet som gränsade till hat skulle vara riktat mot synden, inte syndaren, men landade i många fall tvärt emot.”

Peter lämnade detta ”hals över huvud”, men för några år sedan kom han tillbaka till tron, delvis, säger han, på grund av att han ”har varit med om osannolika saker och händelser som inte kan beskrivas på annat sätt än rena under”. So far låter Peters vittnesbörd faktiskt väldigt likt en annan musikers, Simon Ådahls. Han växte också upp i en stenreligiös syndakatalogs-pingstkyrka, han lämnade också tron, men kom tillbaka till den när Gud började göra under i hans liv, rätt stora under faktiskt. Men där Simons omvändelse ledde till en än mer brinnande karismatiskt-evangelikal tro ser Peters tro definitivt annorlunda ut: ”jag inte tror på jungfrufödseln eller att Jesus ska komma tillbaka igen, tror inte på helvetet, tror inte heller på att det finns någon himmel med pärleportar och gator av guld dit alla som gjort rätt kommer. Jag tror inte ens att Jesus är den enda vägen till Gud, så det så.”

Detta har gjort att samma hat och människoförakt som Peter såg i sin barndoms pingstkyrka riktas nu mot honom själv. Han beskriver smärtsamma hatbrev: ”Brev från människor som säger sig vara djupt troende och anser sig ha hela bilden klar för sig och äger ett sanningspatent. Man har ett bottenlöst förakt gentemot den nye ärkebiskopen och menar att det är slutet för Svenska kyrkan. De vanligaste tillmälena vi får höra är att vi inte är riktigt kristna och att vi ska bli utspydda ur Guds mun på domens dag, att vi är på fel väg och sprider villoläror.”

Vad är anledningen till att kristna skriver hatbrev? Den känslokalla, dömande och, som Simon Ådahl skulle sagt, ”religiösa” form av evangelikal kristendom som florerar på Internet känner nog de flesta igen. Vad bottnar det i? Jag skulle säga att i dagens kristenhet så är en av grundorsakerna individualism och församlingslöshet. De församlingar Peter Hallström beskriver är mycket färre idag tursamt nog och inte alls särskilt inflytelserika. De finns, men de är marginaliserade.

Enligt min erfarenhet så drivs mycket kristet näthat och fundamentalism av ”frifräsare” utan församlingskoppling. Pastorer och samfundsledare i alltifrån Svenska kyrkan till pingströrelsen har idag en mycket mjukare framtoning, och i och med den ökade ekumeniken och att exempelvis pingst försöker centralisera och sätta en gemensam ton i rörelsen har mycket förbättras på trettio år. Men folk som struntar i församling eller inte fäster särskilt stor vikt vid den är det svårare att påverka, och bara bristen på gemenskap gör att de uttrycker sig hårdare och fientligare.

Jag är helt enkelt av meningen att man kan inte släppa den kristna bollen hur löst som helst, kyrkan måste vara tydlig i sin undervisning och lärjungaträning om kärleksfullt bemötande. Som en vis apostel sa för 2000 år sen: ”Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger. Men låt det ske ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om er goda livsföring i Kristus får skämmas för sitt förtal.” (1 Petr 3:15-16). Det måste finnas tydlighet och klarhet från kyrkans sida att det är detta som gäller: ödmjukhet, respekt och rent samvete, alltid.

Av samma anledning är jag kritisk till den postmoderna tanken om att ingen kan ha patent på sanningen, våra bilder av Gud är bara tafatta försök att förstå det oförståeliga, tron handlar inte om försanthållande av vissa utsagor, med mera. Sådant bara underblåser individualismen, och det stämmer inte heller. ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser.” (Hebr 11:1), ”Vi vet att Kristus aldrig mer dör, sedan han blivit uppväckt från de döda” (Rom 6:9) och ”vi vet att han som uppväckte Herren Jesus skall uppväcka oss tillsammans med Jesus och låta oss träda fram tillsammans med er” (2 Kor 4:14). Vi är inte utlämnade till gissningar och spekulationer, genom Guds uppenbarelse och bekräftande mirakler kan vi veta hur vi blir frälsta.

Man behöver inte vara hatisk för att inse det. Man ska inte vara hatisk om man inser det. Valet och kvalet står inte mellan att vara känslokall fundamentalist eller teistisk agnostiker. På min engelska blogg skrev jag för någon vecka sen om hur Jesusrörelsen och Iris Global uttrycker sin radikala, evangelikala tro på ett glädje- och kärleksfullt sätt som bäst kan beskrivas med ”sötma”. På ett liknande sätt tar Simon Ådahls bergfasta tro sig uttryck i befriande glädje och passion. Det ser jag som vägen framåt för kyrkan.

Fler kommentarer på Peter Hallströms artikel: Börje Norlén (rätt dålig artikel imo), Carl-Henric JaktlundIngegärd Malmberg Bohlin, Christoffer Abrahamsson, Dagenreflektion.

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Youtubing at Holy Spirit Activism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 21 november, 2013, in Asylaktivism och altruism, Kyrka och teologi and tagged , , , , , . Bookmark the permalink. 26 kommentarer.

  1. Johan Landström

    Jag håller med dig här. Jag funderar bara på när och om vi Nånsin kan uttrycka oss med apostlarnas ord utan att framstå som hatiska. Jag tänker på utalanden som ”Gör er av med den som är ond” eller uppdelningen Guds barn och djävulens barn, och ”vad har ljuset med mörkret att göra?”. Det känns onekligen som att de hade en människosyn som vi idag hade klassat som föraktfull. Vi och dom. Vi, de pånyttfödda, är de goda, de är de onda. Jag har svårt att komma fram till annat utifrån NT. Samtidigt kan jag omöjligt acceptera det sättet att se på folk som inte är troende.

    Gilla

    • I dagens samhälle är det kontroversiellt nog att säga att ingen frälsning finns utanför Jesus. Har sett kommentarer som spekulerar kring om de brev som Peter fått gör något annat än att bara upprepa det Bibeln säger, något jag dock tvivlar på. Känns mest som ett sett att avdramatisera den smärta han upplever. Däremot är jag alldeles säker på att en postmodern människa finner Nya Testamentet kontroversiell.

      Jag skulle inte beskriva den urkristna synen på samma sätt som du, Paulus betonar att alla är syndare och han är den värsta av dem – grundtanken är att alla människor är onda. När vi blir Guds barn är det endast på grund av just Gud vi kan räknas som heliga och goda, trots att den mänskliga onda naturen finns kvar. Samtidigt är alla människor skapade till Guds avbild och har ett egenvärde, varför man ska hjälpa alla.

      Att alla människor är syndare insåg jag när mina ögon öppnades för fattigdomsproblemen och den globala ojämlikheten. Hur kan vi låta 50 000 människor dö varje dag? Hur kan vi bombarderas med information om katastrofen på Filippinerna och gå och köpa iPhone? Jo vi är onda. Placera oss vid spakarna i Auschwitz och de flesta av oss skulle lyda.

      Som sagt, Paulus kallar sig fortfarande den största av syndare även som frälst på grund av hans bakgrund som förföljare av kyrkan, men han fostrar sig själv och sina församlingar till helighet. Han förnekar inte att judar gör gött genom lagen och hedningen genom samvetet men på grund av att man inte kan bli rättfärdig av gärningar utan av nåd kan de inte bli av med sin syndiga, onda natur utan Jesus. NT:s språkbruk om goda kristna och onda hedningar ser jag mer som en fråga om rättfärdighet än enbart moral, även om man strävade efter att den kristna rättfärdigheten skulle få moraliska konsekvenser.

      Gilla

      • ”Jo vi är onda.”

        Tack för de orden. Inte de, utan vi. Där är nog den nyckel som kan lösa upp mycket moraliserande. Det är inget fel på att dela upp världen i goda och onda handlingar – så länge vi inser att vår första uppgift är att se bjälken i vårt eget öga.

        Gilla

  2. Hans G Eriksson

    Många kommer nog i håg en tecknad bild som delades ut i pingstkyrkans barnmötesverksamhet. Beroende på hur bilden vreds såg man ansiktet hos en ”frälst” strålande glad pojke eller en ”ofrälst”, bedrövad. Alltså en ”före och efter”-bild som roade vissa men inte andra. Den som inte roades befäste intrycket av ”ofrälst”. Så såg marknadsföringen ut då. Jag minns hur jag tänkte hemma hos en skolkamrat, där alla i familjen var öppna och glada, att de vet inte hur olyckliga de är innerst inne. Jag minns däremot inte om jag visade bilden där.

    Det är förstås bra att metoderna är andra idag. I den tid av anpassning vi lever i nu, skulle texterna förmodligen byta plats.

    Gilla

  3. .. men när ”syndakatalogen” fanns i pingstförsamlingarna växte pingströrelsen till skillnad från idag. Varför kan man fråga?

    Svar: Man slängde ut barnet tillsammans med badvattnet. Det vill säga, man avskaffade inte bara ”syndakatalogen” utan även synden och tog in det omgivande samhällets värderingar till stor del. Pendeln slog över åt andra hållet och idag skördas frukterna av detta på olika områden.

    Läs artikeln på Aletheia av Birger Schlaug så förstår ni vad jag vill säga. Han hade varit ett stort lyft för Svenska kyrkan som ärkebiskop, trots att han inte själv inte säger sig vara kristen. Han vet i alla fall hur troende bör agera.

    Gilla

  4. Kyrkan har ett svart arv. Det får vi ofta stå till svars för. Hat och kärlekslöshet har drabbat många under de 2000 år kyrkan funnits. Jag tror inte det finns några rena församlingar.

    Men vägen kan ju aldrig vara att tona ner det kristna budskapet. Göra om läran till en morallära vilket många försökt och försöker. En hel generation matades med ”Jesu enkla lära” och ”Bergspredikan”. Moralism helt enkelt. Nåden och förlåtelsen var inte nödvändig bara man levde ärligt och moraliskt. Det känns igen i många moderna läror.

    Jag tror att nåden och frälsningen genom Jesus Kristus har blivit kontroversiellt även inom kyrkorna. Syndakatalogerna är kanske borta. Men trevlighets- och lyckomappen är nog desto mer aktivt använd. Man ska vara lyckad, ha ett bra jobb, fina barn som engagerar sig i församlingen. Vara välklädd och välfriserad… och så etablerad…

    Det blir svårare och svårare att öppna gemenskaperna för mindre lyckade människor. För att inte tala om vad som händer om någon faller igenom.

    Jag låter lite bitter. Fast det är jag inte egentligen. Jag är orolig för kristendomens vägval. Men tror att Gud ännu gör under.

    Gilla

    • ”Kyrkan har ett svart arv. Det får vi ofta stå till svars för. Hat och kärlekslöshet har drabbat många under de 2000 år kyrkan funnits. Jag tror inte det finns några rena församlingar.”

      – Då är det skönt att veta att Jesus inte skapade Kyrkan.

      Gilla

  5. Nej, Jesus skapade inte Kyrkan. Den är en skapelse av apostlarna. och redan då tjafsade dom med varandra…

    Gilla

    • Säger inte själva ordet ”kyrkofäderna” att de är kyrkans skapare?

      Gilla

    • Nja, här håller jag inte med er. Ni har nog en annan definition på kyrka, men jag ser det som samlingen lärjungar världen över, och den var det definitivt Jesus som skapade. Han utsåg apostlarna som ledare och de fick förmedla undervisning som de fått i första hand av Honom, så det blir konstigt om vi 2000 år senare skulle argumentera för att de hade fel om saker och ting och missuppfattade Jesus. Allt vi vet om Jesus i Nya Testamentet kommer från apostlarna!

      Gud välsigne er

      Gilla

      • Jo, visst är vi, eller vill i alla fall vara, Jesu lärjungar, men tycker du inte att det vore logiskt att kalla lärjungarna för kyrkofäderna?

        Vad har du för tanke när det gäller att man valde personer som levde flera generationer efter apostlarna för kyrkans fäder? Eller var det bara en slump?
        Gud välsigne dig också!

        Gilla

  6. Apostlarna grundade församlingar. Det gjorde aldrig Jesus. Egentligen vet vi ju inte mer om hans vilja i det,,än att han sa till Petrus att han var den klippa på vilken kyrkan skulle byggas.

    Gilla

    • Apostlarna grundade inga ”kristna” församlingar, de befann sig inom ramen för judendom. Det var senare som kristendomen växte fram som en religion skild från judendomen. Att kalla sig kristen i Antiokia år 50 är något annat än att vara kristen idag. Men detta är alltför komplext för att behandla här. Det finns så många faktorer av skilda slag som gör detta oerhört komplicerat.
      Gud välsigne dig.

      Gilla

  7. SÅ: Det är en relevant kritik av termen kyrkofäder om fornkyrkliga teologer men knappast ett argument för att kyrkan grundades av dessa, snarare ett motargument.

    Kyrkis: Jag tycker det är märkligt att ställa Jesus och apostlarna mot varandra och antyda att de senares åsikter är mindre värda och att de kanske skulle gå emot Jesus. Återigen, alla Jesusord vi har bevarade skrevs av apostlarna eller deras lärjungar så om deras syn på Jesus och kyrkan var fel är nog hela kristendomen fel.

    Gilla

  8. Det är ingen motsättning att inse att Jesus var/är Gud, apostlarna var syndiga människor som vi. Men benådade. Redan i NT klantar de till det. Men tar lärdom och helgas. Apostlarna bar arvet och byggde församlingar. Men när man läser Paulus måste man ju inse att det inte var någon perfekt värld han skriver till.

    Däremot är det deras vittnesbörd som gett oss Bibeln. Deras samtal och konsensus som avgjort vilka skrifter som ska godkännas. Vi får lita till att de varit fyllda av Guds helige Ande när de tagit sina beslut.
    Grundstrukturen i den kristna gudstjänsten/ mässan har vi också från deras tid.

    De är viktiga föredömen. Men de är människor som alla som kommit efter.Och människan är en lurig varelse…

    Gilla

  9. Så bra! Så sant! Det är de där ensamvargarna som aldrig hittar en flock bra nog för dem som hänger och hatar på nätet. Du har så rätt! Gåtan är löst känner jag nu. Vi som lever nära andra kristna och syskon i hoppet inpå bara skinnet blir nog inte så hatiska. Då tar man sig i akt för att krossa den tynande veken och krossa det brutna röret, så som Peter Hallström beskriver det. Jag är själv oerhört starkt övertygad om det vi bekänner i trosbekännelserna den apostoliska och Nicenska men jag är säker på att Peter Hallströms tro växer i sinom tid om ingen (förlåt uttrycket) idiot till kristen viktigpetter blåser ut det lilla ljus han har.

    Jag håller också helt med om dina tankar kring postmoderna (nu i akademierna lite omoderna) synsätt som förs till torgs av KG Hammar till exempel, om Gud som en oerhört outgrundlig flyktig gas, ungefär. Före Kristus kunde man tro att Gud kunde ge oss lagar vi måste följa som att inte döda, medan Gud kunde bete sig hur grymt som helst utan att sluta vara god. Som om vår uppfattning om begreppet god är ett svagsint sätt av begränsade varelser att tolka världen och som om Gud och Satan kan bete sig exakt likadant. Men efter Kristus stämmer inte det. Vi ser i Jesus EXAKT hur Gud är. I Jesus finns allt vi behöver för att förstå Gud precis så mycket som vi behöver för att få en relation med Gud och den relationen är inte som Guds slavar som har att utstå en nyckfull galning som älskar ”och slår ihjäl med samma varma själ”. Vi är Guds adoptivbarn, friköpta från syndens slaveri och Kristi medarvingar. Jesus visar oss inte heller en flyktig Gud som finns överallt och ingenstans och som likgiltigt ser på när vi lider eller låter andra lida upphöjd över jordiska ting som sanning och rättvisa. Nej Jesus kom som vår tjänare och visar oss precis hur Gud är, en som älskar ända in i döden och ända ut i uppståndelsen.

    Tack för en viktig bloggpost!.

    Gilla

  10. Mikael, är det bara min artikel som är dålig in your opinion. Alla annan postmodern smörja sväljer du. Beklagligt måste jag säga!

    Gilla

  11. Mikael, är det bara min artikel som är dålig in your opinion. Alla annan postmodern smörja sväljer du. Beklagligt måste jag säga! Finns varken himmel eller helvete, är Jesus inte enda vägen till Gud, är kristna som tror på att Jesus kommer tillbaka (något som de flesta konservativa teologer håller med om) uppfyllda av det värsta förakt – varför dör då ca 11 personer varje timme för sin kristna tro? Det är ju bara att tycka som Peter så slipper de undan! Det är väl att svika de många namnlösa allra minsta som inte har mycket röst i våra massmedia? Tron är inget vi själv definierar, det är relation och börjar man en relation med att man anser att personen i fråga är en lögnare, då blir det inte lätt!

    Gilla

    • Hej broder!

      Nej jag håller inte med postmodernismen – jag kritiserar ju den ovan. Postmodernism, konstruktivism, relativism och kristen agnosticism är alla irrationella irrläror som i min mening orsakas av för lite erfarenhet av Andens kraft.

      Däremot kände jag mig tvungen att anmärka att jag inte tyckte din artikel var bra just för att vi båda kritiserar postmodernismen. Som jag skrev på facebook tycker jag det är olyckligt och onödigt att du bagatelliserar hatbrev i den artikeln, och jag får lite intrycket att du missar målet pga att du ägnat för lite tid åt att sätta dig in i problemet dina meningsmotståndare beskriver. Jag tycker det blir lite samma sak när du anklagar mig för att tro på postmodernism.

      Men teologiskt står vi varandra mycket nära 🙂 jag skulle bara inte uttrycka mig som du gör i den artikeln.

      Gud välsigne dig

      Gilla

  12. Jag bagatelliserar inte hatbrev, Micael. Oavsett vem som skriver dem och till vem! Jag utvecklar detta resonemang här http://www.dagen.se/webbdebatt/bygg-vidare-pa-de-ljusa-minnena-istallet/ . Däremot tycker jag det är lika mycket hat bakom att bedöma vanliga välmenande pingstevangelister och församlingsmedlemmar som fyllda av ”bottenlöst förakt”. Jag tycker du Micael har fördomar mot sekterism och ”församlingar på landet” som du med din begränsade livserfarenhet inte kan veta särskilt mycket om. Det är generaliserande och kan ses som uttryck för förakt för mindre vetande lantisar från en von oben-position. Micael, du måste väl inse att det inte är hatbreven som är det allvarliga, utan den postmodernism som utlöst dem. En retorik som uttrycks i termer som. ”Vara den jag är”, ”älskad precis som den jag är”. Men Bibelns budskap är att omvända sig från synden och gå vidare in i ett nytt liv som Gud vill att vi ska leva!

    Gilla

    • Hej igen Börje!

      Problemet jag såg med din debattartikel var att du tolkar in en generalisering som jag inte ser Peter Hallström göra, du anklagar honom för att anklaga en hel generation pingstvänner medan han själv bara talade om en församling. Och när du gör det bagatelliserar du hatbreven med följande mening: ”Att då få kört i halsen att vi frikyrkliga hyser bottenlöst förakt för ”syndiga” människor, då är detta lika kränkande för oss, som att Peter Hallström får ett och annat ‘hatbrev’.” Peter har inte sagt att alla frikyrkliga tänker så, och att skriva ”ett och annat ‘hatbrev'” tycker jag är bagatelliserande, precis som när du nu skriver att det inte är de som är det allvarliga.

      Inte heller jag har generaliserat församlingar på landet. Jag vet bara att vissa sådana pingstförsamlingar var väldigt legalistiska på 70- och 80-talet, som jag skriver ovan har ju bland annat Simon Ådahl vittnat om det.

      Och som sagt, postmodernismen har jag aldrig försvarat. Så välj dina strider 🙂

      Gud välsigne dig!

      Gilla

  13. En annan sak är att om man publicerar debattinlägg från andra, så gör man det i regel utan egna kommentarer, så var och en kan bilda sig en egen uppfattning utifrån vad som verkligen står i artikeln utan att filtreras genom ditt åsiktsfilter, Micael. Det är inte riktigt rättvist!

    Gilla

  14. Du tycker således att det är ok att anklaga en grupp pingstevangelister som uppfyllda av bottenlöst förakt, och att detta kan bagatelliseras med att det bara är några få. Lite svinn får man räkna med – är detta vad du säger. Det är ju själva inställningen som är fel! Det är något han också måste göra upp med! Men det är tydligen värre att få ett varnande ord för att man tar bort saker ur Bibeln och sätter dit sina egna ”sanningar” än att förvränga allt det som vi traditionella kristna håller för heligt. Återigen jag tycker att det kan sägas på ett sätt så det inte betecknas som hatbrev, men då kan man heller inte själv bara anklaga andra för att vara fyllda av bottenlöst förakt. Micael, hur många pingstevangelister känner du som som kan inkluderas i den domen? Jag sympatiserar inte med allt och alla, men jag skulle aldrig säga att en kristen förkunnare skulle vara uppfylld av bottenlöst förakt för sina medmänniskor. Inte ens om personen bor någonstans på landet.
    Om alla ber till samma Gud – vad tror du då att det har för värde att frimodiga kristna (upp till elva i timmen varje dag) är villiga att dö för sin tro? Har Hallström någon tro han tycker det är värt att dö för, med sitt resonemang? Jag tycker ditt sätt att se på hela frågeställningen är både inkonsekvent och dumt. Sen må du ha läst teologi i hur många år som helst och annat du vill briljera med. Sunt förnuft och en barnslig tro kommer man långt med!
    Och en liten detalj som kanske inte gått upp för dig än är att faran för sekterism finns i alla sammanhang, inte enbart i ”inkrökta” församlingar på landet, Världslighet, ljumhet, sekularisering och liberalteologi är lika allvarligt det och det brukar börja i storstäderna bland dem som väljer att sätta näsan i vädret och tro sig veta allt. Indirekt försvarar du postmodernismen och Uppenbarelseboken har allvarliga ord att säga om dem som lägger till eller tar bort något från det Ord vi är satta att förvalta. Är det något jag har svårt med så är det snobbism och att tro sig veta bättre än erfarna kristna som vandrat med Herren i decennier! Och när man hänvisar till inlägg i en debatt brukar man inte recensera vissa, det är en grundläggande journalistisk princip.

    Gilla

    • Hej igen Börje!

      Den formulering du hakat upp dig på, ”bottenlöst förakt”, applicerar Peter Hallström inte på någon pingstevangelist eller pastor utan på sig själv: ”Jag lärde mig tidigt att känna ett bottenlöst förakt: för homosexuella, för människor som söp, för människor som inte fick ihop sina liv, föraktade dem som ville ligga med varandra utan att vara gifta, se med avsky på de par som i brist på kärlek till varandra eller andra svek var tvungna att gå skilda vägar. Det bottenlösa föraktet som gränsade till hat skulle vara riktat mot synden, inte syndaren, men landade i många fall tvärt emot.” Så du kan varken anklaga honom eller mig för att vi anklagar pingstevangelister för att känna bottenlöst förakt. Däremot pekar Peter på att det var hans församling som fick honom att känna så, och det är den kulturen både han och jag är kritisk till.

      Sen att du återigen anklagar mig för att försvara postmodernismen är inte särskilt seriöst, det har jag aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Jag skriver ju ovan att jag är ”kritisk till den postmoderna tanken om att ingen kan ha patent på sanningen, våra bilder av Gud är bara tafatta försök att förstå det oförståeliga, tron handlar inte om försanthållande av vissa utsagor, med mera. Sådant bara underblåser individualismen, och det stämmer inte heller. ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser.” (Hebr 11:1), ”Vi vet att Kristus aldrig mer dör, sedan han blivit uppväckt från de döda” (Rom 6:9) och ”vi vet att han som uppväckte Herren Jesus skall uppväcka oss tillsammans med Jesus och låta oss träda fram tillsammans med er” (2 Kor 4:14). Vi är inte utlämnade till gissningar och spekulationer, genom Guds uppenbarelse och bekräftande mirakler kan vi veta hur vi blir frälsta.”

      Och sen när har jag ”briljerat” med att jag läst teologi i ”hur många år som helst”? Jag har knappt läst två terminer. Det är det här jag ville markera när jag länkade till din text – jag håller till största del med dig i sak, men jag tycker att din kritik missar målet genom att du inte satt dig in i vad dina opponenter tror på och inte riktigt tar deras argument på allvar. Jag höll på på samma sätt bara för några år sen och satte en ära i att inte vara nyanserad (och i vissa frågor bör man inte vara det heller), men ganska ofta innebar det att jag tvingades vara oärlig. Din kritik slår helt fel när du kritiserar MIG för att Peter Hallström tror att alla religioner leder till Gud. När skulle jag ha försvarat det? Jag skrev en debattartikel så sent som för ett par månader sen när jag kritiserade just den tanken: http://www.kyrkanstidning.se/debatt/varfor-jag-inte-haller-med-antje-jackelen

      För något år sen mailade en vän mig och bad mig tänka efter om jag faktiskt lyssnade på andras argument och om jag ställde frågor (annat än retoriska) mitt ibland alla utropstecken. Först avvisade jag det som flum men inser nu att det är oerhört viktigt för att andra ens ska ta mina argument på allvar. Varför ska jag lyssna på dig om du inte lyssnar på mig? Varför ska jag ta till mig när du säger att jag står för saker jag inte står för? Det är bara ett viktigt råd jag vill ge dig broder, fortsätt med din iver för det sanna evangeliet, men predika lite med öronen också 🙂

      Guds välsignelse!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: