Alice Hägg: Anden och aktivismen

En fantastisk text av Alice Hägg, ursprungligen publicerad på Kristen Underjord.

Alice Hägg
Alice Hägg

Anden. Kanske är det den del av Gud som flera av er läsare har svårast med att förstå. I vars namn en del av er kanske sårats, eller skrämts. Som lämnat en del av er förvirrade över osynliga ting, över tungotal, profetior och mirakel. Som drev er bort från det som inte gick att ta på, från den o-kroppsliga till den kroppsliga andligheten, till blockadnattens och demonstrationstågens motståndsdoftande lovsång. Måste det finnas en motsättning mellan dessa läger? Vem är den helige Anden bakom den bajsnödigt uppumpade stämningen? Jag vet inte vart ni är i er relation med Gud eller vad ni har för erfarenheter med Anden men jag hoppas att vi i denna bloggpost ska kunna lotsa oss framåt mot lite mer klarhet.

Jag kan dra min story snabbt först: Själv har jag länge vart skeptisk till Anden trots att jag är uppvuxen i en pingstkyrka där karismatiska uttryck inte är ovanliga. Då blev jag rädd för att jag inte förstod. Jag hörde hur ord från språk som inte fanns studsade mot väggarna, ljudmassan i rummet sköljde över mig. Ropen och rörelserna kändes inte äkta, det var något som hände i kyrksalen och som stannade där inne. Äkta vet jag inte om de var och jag tackar Gud för att det inte är min sak att bedöma det så här i efterhand. Vi kan aldrig veta vad som händer i en människas hjärta när hen ber.

Med detta i ryggen blev jag skeptisk mot Anden. Jag talade lite i tungor med otrolig tveksamhet eftersom jag inte visste om det var min mun eller något annat som formade orden. Efter ett tag slutade jag. Inom mig fanns en stark motvilja gentemot dem som upplevde Gud starkt och synligt – jag förstod inte vad som hände dem och vad det skulle vara bra för.

Min vandring med Gud gick på tomgång ett tag tills jag hittade Jesus i en bokhylla. Eller, en väg fram till Honom. Jag läste ”Den oemotståndliga revolutionen” av Shane Claiborne och blev kär i himmelriket, och ville kristen på riktigt. Jag bröstade upp mig och tänkte ”in ya face” åt pingstvännernas bänknötande och gav mig av mot protestlistor, klimatrapporter och demonstrationståg. Sen fattade jag hur svårt det var att leva upp till de ideal som jag fått nys om. Radikala kollektiv-konstellationer, gästfrihet, olydnad, enkelhet, DIY-kultur, Jesus for president och kärlek, allt detta vackra, fina hävdes mot min otillräcklighet och feghet. Jag fattade inte hur jag skulle orka ett sånt liv. 

Där ungefär började jag på bibelskola och träffade för förta gången (tror jag) människor som brann av kärlek av till Gud. Som verkade gå på nån slags love-speed, orka berätta om Gud, öppna sitt hem dela med sig och inte var så rädda. Det gick inte ihop i mitt huvud tills jag insåg att de fick hjälp. Att det var Guds kraft som sken igenom en människa som gjort sig liten.

Jag började fatta att jag behöver Gud. Nu lär jag mig ”knävägen” igen. Jag börjar förstå att bön verkligen är vägen till förändring och jag försöker lära känna Gud, försöker förstå det otroliga i att Gud låter sin Ande bo i oss.

Att min kropp är ett tempel för den helige Anden. Att Guds Rike finns inom mig.

Vi behöver Anden för att vi ska orka kommunicera det glada budskapet om Gud och börja bygga de himmelska strukturerna. Anden måste forma om oss så vi blir nya människor, fyllda av Guds kraft. ”Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit. Allt detta har sitt upphov i Gud som har försonat oss med sig genom Kristus..” (2 Kor 5:17-18). Om vi tror att vi kan klara av et här själva, utan Gud så kan vi ge upp, säga tack och ajö och gå och tälja en barkbåt.

Det är alltså min story, men vad säger bibeln om Anden då? Jesus säger att Anden är en hjälpare och den gör det möjligt för Gud att vara hos oss alla människor samtidigt. Här kommer ett axplock med bibelord och lite frihetliga reflexioner kring dem.

Jag ska be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som ska vara hos er för alltid: Sanningens ande” (Joh 14:16)

Men Hjälparen, den helige anden som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.” (Joh 14:26)

Men ni ska få kraft när den helige anden kommer över er, och ni ska vittna om mig..” (Apg 1:8a)

Vi får alltså Anden som hjälp, för att täcka upp för någonting vi inte klarar av själva.

Gud lovar att hjälpa oss och bibeln säger att vi kan be om kraft. Hjälpen kommer i form av anden, som tröstar och stöttar och från de gåvor som anden ger. Det där som brukar kallas nådegåvor (det grekiska ordet charisma betyder nådegåva). Nådegåvor är inte medaljer vi får i nån slags andlig brottningsmatch utan helt enkelt Guds sätt att kompensera områden där vi är svaga för att vi ska klara av att gå den väg som Gud leder in oss på. Vi får nådegåvor för att vi är dåliga och behöver bli bättre, inte för att vi har förtjänat dem.

Gud har inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens” (1 Tim 1:7)

Sen är Gud inte nån maskin. Det går inte att bara söka Gud för spexets skull, för att bli ande-hög och skrika hysteriskt en liten stund men inte är beredd att ärligt söka och möta den levande Guden, välja att vandra på Guds vägar och vända sig bort från dåliga grejer och vanor i sitt liv. Det här är på riktigt.

När ni lyfter era händer i bön vänder jag bort blicken. Hur mycket ni än ber lyssnar jag inte. Ni har blod på era händer. Tvätta er, rena er! Låt mig slippa se era illdåd. Sluta göra det onda och lär er göra det goda. Sträva efter rättvisa, stöd den förtryckte. För den faderlöses talan, skaffa änkan rätt.” (Jesaja 1:15-17)

Gud ger åt alla, hög och låg, ung och gammal, kvinna och man. Ingen ålders- eller könsdiskriminering här inte! Läs vad profeten Joel sa:

Det ska komma en tid då jag utgjuter min ande över alla. Era söner och döttrar ska profetera, era gamla män ska ha drömmar, era unga män se syner. Också över slavar och slavinnor skall jag då utgjuta min ande.” (Joel 2:28-29)

Det här är gräsrotskraft!!! Det här är bättre proletariatets diktatur, starkare än arbetaruppror, blodigare än revolution. Räddningen för alla maktlösa. Gud vill väcka oss till liv så att vi kan börja sprida Riket på jorden, berätta för alla om de glada nyheterna:

Kristus finns hos er, hoppet om härligheten. Honom förkunnar vi genom att vägleda alla människor och undervisa dem alla med all vishet för att kunna föra fram alla som fullvuxna i KristusDet är för detta som jag strävar och kämpar med den kraft som han så mäktigt låter verka i mig” (Kol 1:27-29)

Vad kan vara mer anarkistiskt än detta? All ande åt alla så vi blir bröder och systrar! Det spelar ingen roll vilken social bakgrund vi har eller vilka grejer vi råkat ut för i livet. Gud vill skapa något nytt i oss så vi orkar kämpa för Riket, så vi förstår hur Riket ser ut.

Som Svarteskerm sjunger, ”Helig Ande kommer som en plogfåra” sen vår vi så frön i, vattna och ta hand om varandra så ser Gud till att det växer så det knakar.

Gå och be nu hörrni. Gud är god.

 

Vilka är era erfarenheter av Anden? Vad tänker ni? Kommentatorsfältet är ert!

4 kommentarer

  1. Alice eller Micael, de tre män som nyligen åtalats för att sabotera och hota en som planerade att starta en minkfarm, är det något som faller under begreppet ”Anden och aktivismen”?
    MVH
    SÅ Gerdvall

    Gilla

  2. Hej SÅ Gerdvall!

    Själv anser jag att det skulle kunna falla under ”Ande och aktivism” OM de inte hade hotat minkfarmsägaren. Det är inte kärleksfullt alls.
    Sabotage är ett komplicerat och hett ämne inom aktivistvärlden. Min grundtanke är att våld är brist på fantasi och bibeln säger att striden är Herrens och att vi inte ska döma varandra.

    Att sabotera minkfarmen skulle kunna ses som ett sätt att själv ”straffa” ägaren för att denne låser in minkar i mikroskopiska burar ELLER som ett sätt att ”krossa alla ok” (Jes 58:6).

    En äkta karismatisk aktivist kanske skulle blivit kompis med minkägaren, satt sig ned och berättat om minkarnas lidande och Guds kärlek. Eller brutit sig och och satt sig själv i en bur bredvid minkarna. Det hade skett med kärlek som grundton iallafall

    Gilla

    1. Ja, det verkar sunt, speciellt detta att aktivisten sätter sig i en minkbur. Jag tror att han får plats där. Han kunde testa minkkäket också för att riktigt sätta sig in i hur minkarna har det. Mald fisk är nyttigt. 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s