Lyxmiddagen visar Svenska kyrkans sanna ansikte

Dagen har publicerat en lång intervju med min vän Christi, den rumänske före detta tiggaren som slitit vansinnigt hårt för att ge sin fru och sina barn en trygg framtid. Han har lärt sig svenska, skaffat personnummer och skrivit in sig på Arbetsförmedlingen men ändå är livet fruktansvärt svårt, och intervjun ger en naken och skakande bild om hur det är att leva i extrem fattigdom i Sverige idag. Christis familj var med på vår husgrupp igår kväll, vi läste ur Lukas 6 och de Jesusord som varit så centrala för mig i så många år fick ännu större tyngd när Christi läste dem:

Saliga är ni som är fattiga, er tillhör Guds rike. Saliga är ni som nu hungrar, ni skall bli mättade. Saliga är ni som nu gråter, ni skall skratta. Saliga är ni, när människor hatar er och stöter bort er, när de hånar och smutskastar er, allt för Människosonens skull. Gläd er på den dagen, ja, hoppa av glädje! Ty se, er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde deras fäder med profeterna.

Men ve er, ni rika! Ni har fått ut er tröst. Ve er, ni som nu är mätta! Ni kommer att hungra. Ve er, ni som nu skrattar! Ni kommer att sörja och gråta. Ve er, när alla människor talar väl om er! På samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna.

Ge åt var och en som ber dig, och om någon tar ifrån dig vad som är ditt, så kräv det inte tillbaka. Allt vad ni vill att människor skall göra er, det skall ni göra dem. (Luk 6:20-26, 30-31)

När jag sedan komma hem får jag höra nyheten om Stockholms stifts lyxmiddag för över 300 000 kronor, med oxfilé från ”tyska hondjur” och oekologiska viner från andra sidan jorden som smaskades i gyllene salen. Slöseriet har gjort många upprörda och biskop Eva Brunne har skrivit ett meddelande på Facebook där hon ber om ursäkt och tar på sig ansvaret för det som skedde. Det klingar dock väldigt falsk eftersom hon kort dessförinnan skrev ett pressmeddelande där hon försvarade överflödet och argumenterade som att det inte gick att få det billigare (vilket förstås är struntsnack).

Som Annika Borg påpekar skedde detta under fastan när svenskkyrkliga inte bara förväntas äta sparsamt utan dessutom samla in pengar till kampen mot hungern. Många säger nu att de vill lämna kyrkan eftersom de inte kan vara säkra på att deras kyrkoskatt går till de som har det svårt utan till de som har det bra. Vad som för mig är extra plågsamt är att Svenska kyrkan ändrat så mycket i lärorna med hänvisning till människors lika värde. Man slutar tro på Bibeln och den Helige Ande, man ändrar på moral och doktriner, ständigt med hänvisning till mänskliga rättigheter som högsta auktoritet. Men till och med denna avgud lyckas man inte tillbe – i praktiken tror man inte på alla människors lika värde.

Jag sa just detta till de andra i husgruppen igår efter att vi läst Luk 6:20-26 – i det globala samhället applicerar vi tanken om människors lika värde på framför allt tre områden: förbud mot folkmord, lika rösträtt, och förbud mot diskriminering av medborgare. Men vi betraktar inte alls människor som lika värda när det kommer till ekonomi, eftersom den ekonomiska ojämlikheten växer både i Sverige och globalt, inte heller när det kommer till migration eller livsstil. Då är det ojämlikhet som gäller, då behandlas människor annorlunda. Detta är en svår synd som vi måste bekämpa.

Lyxmiddagen i Stockholms stift visar det jag försökte förklara i mitt lilla tal om varför kristna inte ska vara rika – om vi spenderar pengar på lyx spenderar vi dem inte på de fattiga, Christi tvingas kämpa för sin familjs levebröd medan biskop Eva Brunne äter tysk oxfilé och dricker australiensiskt oekologiskt vin i Gyllene salen. Engagemanget för de fattiga i Svenska kyrkan är ett luftslott, en fasad som används som argument för att ändra i teologin åt alla möjliga håll och kanter men som saknar substans. Det finns enskilda aktivister i Svenska kyrkan men hela kyrkan är en konstantinsk jätteorganisation som bara vill ha massa makt och pengar. Man kämpar med näbbar och klor för att behålla de 85 % av medlemmarna som inte tror på Jesus så att man kan få deras kyrkoskatt och fortsätta betala lyx och överflöd.

Svenska kyrkan verkar göra mycket för de fattiga bara för att de är sås stora, men det är mycket mer pengar som inte går till de fattiga. De skulle ha kunna gjort så mycket, de skulle ha kunnat ge bostäder till Christi och alla andra hemlösa rumäner men de vill inte. Min husförsamling Mosaik ger över 50 % av vår budget till mission, vi är långt mer generösa än Svenska kyrkan. För vi tror på Bibeln och när Svenska kyrkan lämnar Bibeln och Jesus för att de tror att det ska hjälpa dem bli ännu bättre värnare om mänskliga rättigheter, så blir de sämre på det!

Det finns helt enkelt inget sätt att värna om alla människors lika värde som är så effektivt och fullkomligt som det som presenteras i Apostlagärningarna: ha allt gemensamt med varandra, lev i egendomsgemenskap och älska varandra. Jesus Army som lever i egendomsgemenskap är en biblisk kyrka, Svenska kyrkan är en före detta myndighet där majoriteten av medlemmarna blev med mot sin vilja som bebisar och där majoriteten följdaktligen inte tror på Jesus.