Rumänsk väckelse på husförsamlingsgudstjänsten

Nu pågår stridslarm och rykten om krig i östra Europa men just på grund av detta tänkte jag bjuda på lite goda nyheter istället. Som flera av er vet är jag ansvarig för en gudstjänstform i min församling som vi kallar ”Gå ut – kom in”. Alternativt ”Kom in – gå ut”. Det går helt enkelt ut på att vi är ute lika mycket som vi är inne. För de tidiga kristna var evangelisation något som hela församlingen deltog i, och vi vill inte vara sämre så vi beslöt oss för att ha gudstjänst både på gatan och i hemmen.

 

Denisa

Denisa

Av dessa två varianter är ”Gå ut – kom in” min favorit eftersom vi påfallande ofta har fått ta med oss folk in som vi mött ute. Så skedde också igår. En efter en kom rumänska tiggare till vårt kaffebord. Bland annat Christi och hans fru Alina (som ju inte är tiggare längre), och flera av dem som jag träffat på Stadsmissionens natthärbärge. De tog glatt emot vårt fika och då jag hade farfars gamla gitarr med mig sjöng vi Oh when the saints och Amazing Grace tillsammans.

Fler och fler rumäner kom och till slut var det ca 20 stycken där. En ny bekantskap var Denisa Cantaragiu. Hon har studerat till frisör i Storbritannien med hjälp av sin mors besparingar, men pengarna tog slut innan hon hann göra klart utbildningen. Uppgiven sa hon att hon nu skulle göra som alla andra och tigga pengar i Sverige, för det fanns inga jobb i Rumänien. Jag sa att jag skulle kolla på möjligheterna för henne att få jobb på nån salong här, något som gjorde hemme upprymd och hon bad mig sprida vidare hennes bild och historia.

 

Plötsligt var klockan 16:00 så jag ropade att nu var det dags att gå hem till mig för bön och predikan, och bad Christi översätta. Så vi vandrade hem till mitt kollektiv, och jag kommer aldrig glömma mina kollektivkamraters uppsyn när de stod i hallen och välkomnade person efter person efter person utan ände – som The Hobbit ungefär. Vi fyllde vardagsrummet till bredden och då nyss nämnda kollektivkamrater hade haft en fest kvällen innan medan jag var ute med Pannkakskyrkan så hade vi massa chips och godis på lager. Jag tog fram allt och bad våra gäster att ta så mycket de kunde. De blev överlyckliga.

Jag tog gitarren igen och sa att vi skulle be kort innan lovsången, och då kastade sig hela församlingen ner på knä och bad högljutt i mun på varandra i fem minuter. Det var riktigt mäktigt. Jag delade ut lite sånghäften och sjöng några engelska låtar, men få av dem som ens förstår engelska kan läsa det, så till slut körde vi Oh when the saints igen. Alla började klappa händerna och jubla.

Sen predikade jag om Sak 9:9-10, om att Jesus är den ödmjuke Konungen som förstör krigets vapen, som har mer makt än Pontius Pilatus inte trots utan på grund av att han rider på en åska och vägrar använda våld. Jesus har makt att uppväcka döda och befria de förtryckta. Christi översatte alltihopa och budkapet gick hem, att döma av alla ”amen” och ”halleluja”.

Sen bad vi igen, för jobb för de som behöver det, hem för dem som behöver det, helande för de som behöver det, och att vi alla ska få kraft att föra andra människor till Jesus, bota sjuka och hjälpa de som har det svårt. Alla bad passionerat, ståendes. Dessa pingstvänner vet hur man ber. Vi delade även vittnesbörd när person efter person vittnade om hur Gud hade räddat deras liv, helat deras barn och gett dem hjälp i nöden.

Många rumänska tiggare går redan i kyrkorna på söndagar, så det här är inget unikt för oss. Men eftersom vi är en liten husförsamling blir de mer synliggjorda och får större chans att handla och vara delaktiga. Många större församlingar har tyvärr en passivitetskultur där man förväntas vara publik 80% av tiden, medan småskaliga husförsamlingar kännetecknas i högre grad av 1 Kor 14:26. De här människorna behöver bli tagna på allvar, de behöver bygga relationer med svenskar och de behöver hjälp att komma in på skolor, arbetsförmedling och kyrkor. Så nästa gång ni har gudstjänst, bjud in den rumänska väckelsen.

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Author of Charismactivism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 14 april, 2014, in Bön och tillbedjan, Ekonomi och social rättvisa and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink. 14 kommentarer.

  1. Skillnaden mellan din Oh when the saints och Friggebos belyser något viktigt.

    Gilla

  2. Jag menar alltså Friggebo och hennes sång med samma välvilliga uppsåt.

    Gilla

  3. Så underbart att få ta del av detta fantastiskt glädjande inlägg!!!
    Tack och Herrens Välsignelse!!!

    Gilla

  4. Halleluja, Micael, dina ord fyller mig med hopp och glädje! Du är en förebild i mycket av det du skriver om, som jag läst.
    En sak vill jag säga dig: ibland kommer tanken upp hos mig att kanske jag får skaka din hand en dag, eller kanske till och med arbeta sida vid sida, om än inte på samma plats på jorden. Kom Helige Ande! Kom Guds rike!

    Gilla

  5. Friggebo sjöng väl ”We shall overcome” eller? 😉

    Gilla

  6. Rune Karlsson (äldre)

    Blev så glad när jag läste va du gjort våra romska vänner och syskon. Du är verkligen ett föredöme, tänk om vi alla handlade så.

    Den som tillsluter sitt öra för den armes rop, han skall själv ropa utan att få svar. (Ords. 21:13) (Något att tänka på)

    Gilla

  7. Halvdan Halvsvensk

    Eh, nej det stämmer inte. Är man två personer så kan båda hjälpas åt att baka, då blir det både bättre och mer bröd. Dessutom avnjuts brödet bättre i sällskap. Sällskap är nog den bästa kryddan, hungern den näst bästa. Och vi behöver bli fler här, bara ynka dryga nio miljoner, på väg mot tio i detta glest befolkade land. Förutom våra rent egoistiska motiv för att bli fler, så är det också vår medmänskliga skyldighet att hjälpa dem som behöver.

    -Hallå alla utlänningar! Har ni det för trångt? Kom hit!! Här finns jättemycket plats!

    Gilla

  8. Ironi är inte lätt.

    Någonstans blir det fel när man tror att det finns plats för invandring av arbetslösa i avfolkningsbygder. Det är inte platsen i sig som är själva saken. När orter i glesbygden töms på folk som saknar arbete så har något gått snett i tänkandet om utflyttarna ska mötas av andra arbetslösa med motiveringen att det råkar finnas plats. Nyckelordet är arbetsplats.

    Gilla

    • Halvdan Halvsvensk

      Hej!
      Du har rätt, ironi är en svår start för en seriös diskussion. Och jag har dessutom aldrig skrivit att de bör bosätta sig i avfolkningsbygder.

      Men i allmänhet är min mening:
      – Vi har råd att ta hit fler invandrare
      – Vi har plats att ta hit fler invandrare
      Det enda som saknas är vilja. Bland invandringskritiska/invandringsfientliga grupper verkar man tro att det finns en begränsad mängd arbete, oavsett populationsstorlek, vilket naturligtvis är falskt. Det man behöver göra är att föra en politik som så bra som möjligt sörjer för de behov den gruppen har som man tar hit, samt hjälper dem att hitta ett arbete.

      Gilla

      • De platser där det finns plats utan undanträngning är just avfolkningsbygder. En god vilja är bra men den går väldigt lätt över i en låtsasföreställning.

        Med optimala förutsättningar kan det ligga en realism i det du säger. De förutsättningarna får vi aldrig.

        Gilla

  1. Pingback: Jesus är Fredsfursten: min predikan för de rumänska tiggarna | Hela Pingsten

  2. Pingback: Ny resurssida för antirasism, asylaktivism och SD-bekämpning | Hela Pingsten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: