Vissa år kommer 6 juni och pingst ganska nära inpå varandra (i år är det ju bara två dagars mellanrum) vilket leder till ett ganska obekvämt dilemma för många av landets kristna. Pingst är ju som bekant den mest ofirade högtiden vi har och de flesta inom Sveriges kristenhet är nog ganska medvetna om hur pinsamt det egentligen är att 6 juni fira Sverige med buller och bång, flaggviftning och folkfest, för att sedan 8 juni fira pingsten med inte mycket mer än ett Gudstjänstbesök.
Det här är rätt trist. Ni vet ju att jag gillar pingsten. Den allra första församlingen i Jerusalem som föddes på pingstdagen genom Andens kraft, en eldig predikan och en radikal egendomsgemenskap var inte en abnorm avart utan modellen för hur alla kyrkor ska se ut. Pingsten är kyrkans födelsedag och hon förtjänar all uppmärksamhet särskilt när vi lever i ett av världens mest sekulariserade länder. Fatta mig rätt, jag argumenterar inte för att vi ska lobba för traditioner där vi varje pingstdag hänger upp små eldstungor i ett träd och äter duvformade chokladpraliner medan vi tittat på Kalle Anka – men vi måste uppmärksamma pingsten mer.
Samhället väljer dock att uppmärksamma nationaldagen mer. 6 juni blev helgdag för några år sedan, och ni minns väl vilken helgdag den ersatte? Just det, annandag pingst. Efter detta har väldigt många politiker lagt ner mycket tid och energi på att vända svenskarnas traditionellt sett kalla förhållande till nationaldagen till att få oss att ”hylla” landet. Och det funkar! Nationaldagsfirandet växer, fler och fler viftar tygstycken, sjunger ”jag vill dö i Norden” och ägnar en hel dag åt Sverige, Sverige, Sverige. Och hoppsan, där slank SD in i Riksdagen.
Vad håller vi på med egentligen? Varför vill de att vi ska fira dagen då diktatorn Vasa red in i Stockholm efter att ha dödat massa danskar? Varför var man inte nöjd när ingen tänkte på nationaldagen och SD hade 0,001 %? Argumentationen för nationaldagsfirandet är grumliga: ”Ja, men det är väl klart att man gillar sitt land…” – ”Man är ju inte rasist bara för att man viftar på flaggan.” – ”Vadå? Är du inte tacksam för vår fina frihet och demokrati?”
För att man ska lyckas få folk att hylla Sverige måste man koppla begreppet Sverige till positiva värderingar . När vurmet för detta fantastiska Sverige sedan uppnåtts är hyllningen oberoende av värderingarna. Således är det helt irrelevant för nationaldagsfirarna om Norge har större frihet – vi ska hylla Sverige. Således är det helt irrelevant för nationaldagsfirarna att Sverige bryter mot barnkonventionen, säljer vapen till diktaturer och gör flyktingbarn apatiska – vi ska hylla Sverige. Om man hade ägnat en dag åt att fira frihet eller demokrati hade det inte varit några problem för mig, och förresten finns det en hel drös av sådana bra dagar som FN har satt upp, men dem firar vi inte – vi ska hylla Sverige.
Tänk efter, varför firar du inte någon länsdag för att fira hur bra du har det i ditt län, eller kommundag? Nationaldagen är en social konstruktion med rötter i den europeiska nationalism som stod bakom första och andra världskriget. Den är totalt onödig, och dess enda resultat är förstärkande av gränser och murar. I princip alla nationer i världen vill att deras befolkningar ska fira nationaldag, vilket visar hur absurt det är – väldigt många länder är skitdåliga, men ändå förväntas deras medborgare fira. Det finns många här i Sverige som behandlas förfärligt av stat och myndigheter, min vän Jean som torterades av Migrationsverket, eller Sara som utvisades trots att hon hade varit här i 13 år och haft två jobb. De gränser migrationsministern utgår ifrån när han utvisar människor till lidande och död är de gränser som utgör själva definitionen av det vi firar på nationaldagen.
Pingsten står i radikal kontrast till detta. Det som händer på pingstdagen i Apg 2 är att de första kristna döps i den Helige Anden och så börjar de mirakulöst tala andra språk – allt ifrån arabiska till latin. Pingsten är således inte bara karismatisk utan också internationell. ”Var och en hörde sitt språk talas” (Apg 2:6). På pingsten kunde evangeliet om Guds Rike predikas för var och en oavsett nationalitet eller ursprung. Jag har flera vänner – Hans Sundberg, Håkan Gabrielsson med flera – som också varit med om att människor talat i tungor på existerande språk som de egentligen inte kan.
Varför gör Gud detta, vad är det Han vill säga? För det första att Han existerar, för det andra att Han inte är svensk. Och inte finsk heller för den delen – Gud är inte begränsad av våra gränser eller våra språk. Genom Hans Helige Andes kraft kom folk från alla möjliga nationaliteter till tro, och alla fick ta del i den urkristna egendomsgemenskapen (Apg 2: 44-45). Man behövde inte asyl för det.
Folk försöker måla upp nationaldagen som harmlös och ofarlig men det är den inte, nationalismens grundfundament är att skapa gränser mellan människor. Pingstens grundfundament är att korsa de gränserna. Vad kommer Sveriges kristna lägga mest krut på i juni? Att hylla Världen eller hylla Anden? Att vifta med flaggor eller predika Evangeliet? Att göra något obibliskt eller leva ut Bibeln i handling? Tyvärr är svaret ganska uppenbart.
Hela Pingsten 
Amen! Mitt i prick! Tack för en upplyftande text en dag som denna!
GillaGilla
Tack för att du läste brorsan 🙂
GillaGilla
🙂 Du förresten, förlåt att jag inte han förbi och säga hej när du var här uppe i norr!
GillaGilla
Det är inte för att vi firar Nationaldagen SD växer, det är snarare för att vissa skambelägger den.
GillaGilla
Fast samtidigt så har väl kristendomen haft en avgörande roll i att skapa nationalstaterna i Europa och format vår patriotism med svenska kristna värderingar? Bortsett från idag förstås då vi lever i något vänsterflummande vakuum av rotlöshet så kan man ju fråga sig om inte kristendomen stödjer en nationalistisk icke rasistisk anda?
GillaGilla
Hej Axel!
Kristna blev inte nationalister förrän efter Konstantins, den förste kristne kejsarens, reformer på 300-talet. Innandess var kyrkan förtryckt och förföljd av staten och slaktades för att de vänt Staten ryggen för att följa en annan Kung istället.
”Nu är de här också, de som har vänt upp och ner på hela världen… De handlar alla mot kejsarens påbud och säger att en annan, en som heter Jesus, är kung.” (Apg 17:6-7)
Inte så att de kristna gjorde revolution mot Staten i ett försök att skapa ett kristet rike, i enlighet med Rom 13 underordnade de sig den och betalade skatt till den. När den anföll dem med våld vände de andra kinden till och slog inte tillbaka. Men aldrig att de var nationalister! De kallade sig främlingar på jorden (1 Petr 1:1, Hebr 11:13), och medborgare i Himlen (Fil 3:20). De applicerade inte GT:s hyllningar av Jerusalem på Rom utan på det Himmelska Jerusalem (Upp 21:2, Hebr 11:16). De respekterade att staten hade en funktion i samhället som upprätthållare av lag och ordning, men det var en oren uppgift som kristna själva inte skulle beskaffa sig med. De upprätthöll lag och ordning själva i sina kyrkor med bättre metoder än staten – förlåtelse istället för dom och kärlek istället för våld –dock krävde de inte att staten skulle använda sig av de metoderna eftersom de kräver att den sanne Guden griper in och ger en kraft. Men själva vägrade de att inneha statliga ämbeten och använda statens smutsiga metoder.
”Gud kallade Abraham och befallde honom att gå ut ur det land där han bodde. Likaså har Gud kallat oss alla att lämna staten. Vi har övergivit allt världen har att erbjuda” – Justinus Martyren (100-165)
”Jag önskar inte vara kung; jag är inte angelägen om att vara rik; jag förkastar militärkommando.” – Tatianus (död ca 185)
”Kristna kallas för statens fiender… för att vi inte firar kejsarens högtider.” ”Kejsare skulle endast kunna tro på Kristus om de inte var kejsare – som om kristna någonsin skulle kunna vara kejsare!” ”Det gudomliga baneret och det mänskliga baneret går inte ihop, inte heller Kristi fana och djävulens fana. Endast utan svärd kan den kristne föra krig: ty Herren har avskaffat svärdet.” – Tertullianus (160-220)
”Jag bekänner mig inte till något av denna världens imperier” –Speratus, ”Acts of the Martyrs”
Detta är bara ett axplock. Summan av kardemumman är att om man är nationalist som kristen innehar man inte urkristen tro. Vi ska vara himmelska nationalister, men inte älska det ena jordiska riket mer än det andra. De första kristna var inte ens Israel-nationalister, långt mindre nationalister för ett hedniskt rike.
Gud välsigne dig!
GillaGilla
Jätte bra skrivet! Jag gillar också pingsten. 🙂
GillaGilla
Micael: ”Pingsten står i radikal kontrast till detta. Det som händer på pingstdagen i Apg 2 är att de första kristna döps i den Helige Anden och så börjar de mirakulöst tala andra språk – allt ifrån arabiska till latin. Pingsten är således inte bara karismatisk utan också internationell. ”Var och en hörde sitt språk talas” (Apg 2:6). På pingsten kunde evangeliet om Guds Rike predikas för var och en oavsett nationalitet eller ursprung.”
– Du gör en fel exeges om du tror att ”var och en hörde sitt språk talas” innebär etniskt olika människor. Alla som var samlade på tempelplatsen när Anden kom över Jesu trogna lärjungar, var alla judar från diasporan (utspridda i olika länder) som kommit till Jerusalem för att fira Shavout (Pingst). Vilka hedningar var intresserade av att fira judarnas högtid?
Så går det när man saknar den kontext som bibeln är skriven med.
Gud välsigne dig att få mer insikt. 🙂
GillaGilla
Jag kan inte se att vi behöver ställa Pingstdagen i motsatts till firandet av 6 juni.
Pingstdagen är en kristet firande , 6 juni ett profan fest ( visst kan man ha synpunkter att man valt dagen då diktatorn Vasa red in i Stockholm som vår nationaldag )
Du skriver “Nationaldagen är en social konstruktion med rötter i den europeiska nationalism som stod bakom första och andra världskriget. “
”Alla vettiga människor vet att nationalism kan spåra ur och leda till konflikt och katastrof, men frånvaron av nationalkänsla är också riskabel. Vad som behövs är traditioner och institutioner som främjar en lugn, fredlig och inkluderande syn på nation och kulturarv, och det nya högtidlighållandet av nationaldagen lämnar sitt bidrag. ” Ur SvD PJ Anders Linder är politisk chefredaktör i SvD.
För våra nysvenskar är nationadagsfirandet viktig, den förenar Sveriges nya medborgare med de de gamla I en tacksamhet att få leva I ett fredligt och demokratiskt land.
GillaGilla
Dumheter skriva av en människa som skäms för sitt land och sitt folk. Micael är en typisk hjärntvättad människa ned halvkommunistiska ideer blandat med religiösa vanföreställningar.
Varför inte emigrera till tiggarna hemland så vi Svenskar kan få ha vårt land ifred?
GillaGilla
Tjena Micel!
Håller med dig om att nationalstaten som sådan är problematisk att fira. Av ett antal anledningar. Men så har jag aldrig firat nationlstaten.
Den svenska kulturen däremot, den firar jag gärna. Den kultur som har gett mig så mycket bra och fortsätter ge mängder med människor möjlighter till ett gott liv.
För det gårfira den kultur vi lever i utan att skapa ett vi och dom tänk, utan att för den sakens skull bestämma att vi är framme. Om det inte kunde det skulle jag inte kunna fira en enda människs liv, eftersom det inte finns en enda som är perfekt, och det skulle vara fullständigt omöjligt att fira någon som är långt ifrån perfekt.
Det är inte så svart-vitt.
Allt gott!
/Oscar Thörn
GillaGilla
Tänk så befriande om vi fick fira nationaldagen med gott samvete utifrån den omtanke vi visar människor med andra kulturer än den nordiska. Alla måste få behålla sin kultur, också i Sverige. Detta gäller åtminstone ickesvenskar.
GillaGilla