Evangelisera mera!

I denna predikan från förra året talar jag om hur alla kristna kan och bör evangelisera på gatan. Evangelistens uppgift är att utrusta alla troende till att bli lika Kristus (Ef 4:11-13), och i den uppgiften ingår att alltid vara beredd att dela vårt hopp om det eviga livet (1 Petr 3:15) och vara ljus som gör att människor börjar prisa Fadern (Matt 5:16). Det är inte så som många tror att att evangelisten ska evangelisera åt församlingen, inte heller är det så att bara ett fåtal ska evangelisera – utan alla är kallade till att att sprida budskapet om evigt liv i Jesus.

Jag förstod detta redan i unga år, och försökte vara ett vittne för Kristus i skolan och i vardagen. Det gick skitdåligt. Jag var antingen tyst eller omogen, passiv eller dömande. Problemet var att jag aldrig fick någon lärjungaträning. I kyrkan fick jag höra att det är viktigt att vi evangeliserar, och pastorn uppmanade oss till att göra detta i vår vardag och i skolan – när vi var själva. Vi fick aldrig träna oss i evangelisation tillsammans med resten av församlingen, vilket gjorde att min privata evangelisation helt enkelt sög.

Sedan jag gick med i församlingen Mosaik i Uppsala har jag dock kommit loss i evangelisation. Mosaik har en 50/50 vision – hälften av det vi gör ska vara utåtriktat, så gatuevangelisationen på tisdagar sågs som lika självklar och obligatorisk som gudstjänsten på söndagar. När jag hade varit med några år började vi med våra ”gå ut, kom in”- och ”kom in, gå ut”-gudstjänster där vi helt enkelt först är en timme ute och sen en timme inne, eller tvärtom. Under åren har vi lett ett par människor till tro, vi har fått se många helanden och vi har peppat både nyfrälsta och gammalkristna att se gatan som en lika självklar evangelisationsplats som vardagsrummet eller arbetsplatsen.

En person som inspirerat vår församing väldigt mycket är John Wimber som grundade Vineyardrörelsen. John var en riktig evangelist. Han ledde personligen fler än tusen människor till tro, en efter en. Evangelisation var naturligt för honom – han kunde börja berätta om Jesus i mataffären eller på bussen och leda människor till tro där. Hans mentor var Gunner Payne, en färgsprakande evangelist som varsamt tränade John och hans fru Carol i att ha fokus på Jesus och alltid vara beredda att dela hoppet de har i honom (1 Petr 3:15).

John upptäckte dock att han och Carol hade olika evangelisationsmetoder. Carol fokuserade mycket på apologetik och att ge förnuftsbaserade argument för tron på Jesus. John ”kände” när människor var redo. Ibland kunde han till och med se ett ljus över folk som var på väg att bli frälsta. Eftersom hans kyrka, en kväkarkyrka i södra Kalifornien, inte trodde på Andens mirakulösa gåvor tolkade John detta som intuition, men efter ett tag insåg han att detta är den profetiska gåva som Paulus uppmanar oss att söka (1 Kor 14:1).

John började undervisa på Fuller Theological Seminary om att sprida Evangeliet i Andens kraft, ”power evangelism”, något jag har bloggat om tidigare. Det går mycket lättare att övertyga folk om att Jesus lever när de ser att Han lever. John betonade också att detta måste ske på gatan, ”The meat is in the street”.

Som sagt, om vi inte lärjungatränas tillsammans i församlingen ute på gatan, kommer vi inte bli bra evangelister i vardagen eller på internet. John var en duktig evangelist för att han hade tränats av Gunner, och jag har lärt mig evangelisera genom mitt engagemang i Mosaik och Pannkakskyrkan. Därför vill jag uppmana alla kyrkor att regelbundet evangelisera och använda sig av de verktyg som Pannkakskyrkan och Street Church är för att göra detta lika självklart som söndagsmötena. Som Carl-Erik Sahlberg, prästen i S:ta Clara, brukar säga: ”För att nå ut, måste vi gå ut!”