Kopiera och klistra in Jesu livsstil!

Bild från miniserien The Bible

Bild från miniserien The Bible

Idag predikade jag i min husförsamling Mosaik om Lukas 10:1-22. Nedan är en sammansattning av vad jag sa.

Därefter utsåg Herren sjuttio andra och sände dem två och två framför sig till varje stad och plats dit han själv skulle komma.  Han sade till dem: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd. Gå ut! Se, jag sänder er som lamm in bland vargar. Ta inte med er någon börs eller lädersäck eller några sandaler, och hälsa inte på någon under vägen.  (Luk 10:1-4)

Jag minns när jag läste detta för första gången och förvånades över att Jesus hade tolv lärjungar! Men faktum är att samma bud som Han ger till de tolv i Lukas 9 – att gå runt i byarna, predika om Guds Rike och bota sjuka – ger Han nu till ännu fler. Och Han ber dem be för ännu fler arbetare! Jesus tänker sig inte att Hans lärjungar ska vara passiva åhörare, utan att de ska kopiera och klistra in Hans livsstil i sina egna liv – en livsstil präglad av evangelisation, mirakler och aktivism.

Detta är inget singelprojekt – Han sänder dem två och två. Det är inte heller ett riskfritt projekt – lamm bland vargar har det inte så himla safe. Och det är inte ett lyxprojekt – de ska ha så lite som möjligt med sig och gå så snabbt som möjligt för att hinna predika evangeliet på många platser.

När ni kommer in i ett hus, säg då först: Frid över detta hus.  Och om där bor en fridens man, skall den frid ni tillönskar vila över honom. Annars skall den vända tillbaka till er.  Stanna i det huset, och ät och drick vad ni får, ty arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus.  Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, så ät det som sätts fram åt er.  Bota de sjuka i den staden och säg till folket: Guds rike är nu hos er. (vv. 5-9)

Det missionsuppdrag Jesus ger sina lärjungar är beroende av människors gästfrihet. De har inte tid och pengar att bygga egna lokaler så de ska bo hemma hos andra och ta emot den mat som ges dem. Deras tjänst ska vara hem- och gatubaserad. Deras missionsuppdrag gick inte ut på att tipsa om den Store Predikanten Jesus (som verkligen var en stor predikant) nånstans långt borta, utan lärjungarna skulle ta Guds Rike själva till byn genom att bota sjuka och predika Evangeliet.

Men om ni kommer till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg:  Till och med dammet som har fastnat på våra fötter i er stad stryker vi av för att vittna mot er. Men det skall ni veta att Guds rike är nu här.  Jag säger er att på den dagen skall det bli drägligare för Sodom än för den staden. (vv. 10-12)

Jesus säger åt lärjungarna att välja sina strider, att inte kasta pärlor till svin, att prioritera dem som vill lyssna. Det finns förstås exempel på platser som först var svårsått men som sedan tog emot Evangeliet, och de som är trogna sin kallelse till en stad för at efter många år se väckelse bryta fram förtjänar respekt – men Jesu bud här är rätt logiskt – varför ödsla tid på hårdnackade ställen när det finns andra platser som behöver höra Evangeliet?

Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som har utförts i er hade gjorts i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha ångrat sig och suttit i säck och aska. Men så skall det också vid domen bli drägligare för Tyrus och Sidon än för er.  Och du, Kapernaum, skall väl du upphöjas till himlen? Nej, ner i dödsriket skall du fara.  Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig.” (vv. 13-16)

Korasin, Betsaida och Kapernaum var judiska städer medan Tyrus och Sidon hade ickejudisk majoritet. Jesu poäng här är liknande det som Johannes Döparen säger i Luk 3:8: ”börja inte säga inom er: Vi har Abraham till far. För jag säger er att Gud kan väcka upp barn åt Abraham ur dessa stenar.” Att bara hänvisa till sina förfäders tro och ens arv räcker inte enligt Jesus och Johannes – var och en måste ta emot budskapet om Guds Rike, vända om och bära omvändelsens frukt. Ens arv och släkthistoria spelar där ingen roll.

De sjuttio kom glada tillbaka och berättade: ”Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn.”  Han sade till dem: ”Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt.  Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela välde. Ingenting skall någonsin skada er.  Men gläd er inte så mycket över att andarna lyder er, som över att era namn är skrivna i himlen.” (vv. 17-20)

Lärjungarna upptäcker att det faktiskt funkar att säga åt demoner att gå i Jesu Namn, och de blir naturligtvis peppade och glada för detta. Jesus säger inte att de inte ska vara glada men däremot att de inte ska vara förvånade – Han har gett dem all makt över demoner och ingenting ska kunna skada dem (vilket inte lär syfta på fysisk skada eftersom de närmast förväntades få det när de följer den Korsfäste (remember lamm bland vargar-grejen?), men andligen är de skottsäkra). Och hur glada de än är över sina exorcismbravader så är det eviga liv som Jesus gett dem mycket, mycket större, och ett skäl till ännu större glädje och lovprisning.

I samma stund jublade Jesus i den helige Ande och sade: ”Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka men uppenbarat det för de olärda och små. Ja, Fader, detta var din goda vilja.  Allt har min Fader överlämnat åt mig. Och ingen vet vem Sonen är utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.” (vv. 21-22)

Avslutningsvis är hela treenigheten involverad i en diss av akademiker och ett erkännande av barn och outbildade. Vad underbart det är att man inte behöver plugga för att bli frälst! Det räcker med att ta emot Guds Rike som ett barn – ja, det är faktiskt ända sättet (Matt 18:3)! De som har lärt känna Jesus har lärt känna Gud, och det är endast genom Honom vi förstår vem Fadern verkligen är. Så låt oss följa Honom, göra grejerna Han gjorde och glädja oss åt det eviga liv Han ger oss!

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Author of Charismactivism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 11 januari, 2015, in Evangelisation och mission and tagged , , , , . Bookmark the permalink. 3 kommentarer.

  1. Håller med dig, visst ville Jesus att vi skulle, skall, gå ut två och två. Men i vårt land tror jag det är svårt. Svårt därför att man dels måste resa rumpan från bänken, dels för att man ger sig ut ur sin trygghet och bekvämlighetszon
    Men det finns ändå många som går. Dom skall vi be för, de andra också

    önskar dig ett gott nytt år samtidigt Micael

    M

    Gilla

  2. Bra! Tänk vilken revolution om vi slutade försöka ta folk till kyrkan och istället tog evangeliet till folket och lät Jesus bygga sin församling där människor redan lever sina liv!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: